Upp och ner

Det går verkligen upp och ner... natten till fredag var inte bra. Somnade inte förrän 04. Vaknade 05, sov vidare till 07. Pirr i benen, blytunga ben, fingrarna ömma, kroppen öm... Ingen sömn på hela dagen. Trött, trött, trött. Ingen bra dag alls. Mycket tankar.
På eftermiddagen ringde en kollega. Så otroligt härligt att prata med henne! Längtar efter att få träffa kollegorna varje dag.

Natten till idag var bra. Somnade vid 01, sov till 07, var vaken till 08:30 och sov vidare till 10. Mycket skönt. Det är en jättefin höstdag och familjen har varit ute och höststädat gården. Själv fick jag avundsjukt titta ut genom fönstret... Orkar inte alls... Har vilat i soffan istället.

Börjar smida planer för min självrehabilitering... Om jag håller mig frisk från och med måndag ska jag försöka promenera varje dag. Nu behöver jag ju inte spara energi för nästa dipp. Små, små steg i rätt riktning. Benen är ju så tunga och jag rör mig som en sengångare men en långsam promenad en liten bit ser jag verkligen fram emot. Motion ser jag fram emot.
Cortisonsvullna flodhästen vill påbörja sin förvandling tillbaka till sig själv!
De sista 5 veckorna har varit tunga. Nu är det bara en vecka kvar innan sista cellgiftscykeln är gjord och det känns jättebra. Nu ska jag återta makten över mig själv!