Idag har det varit en ovanligt bra fredag! Jag känner mig så mycket gladare än på länge. Har orkat mer.
Trots cytostatikabehandling igår, en lååååång torsdag på Nus. Trots inte alltför roliga besked. Klart att jag inte kan förvänta mig att det blivit bättre i huvudet så hoppades jag ju... Fick svaret på MR. Liten ökning på 1 metastas men i övrigt stod det stilla även där. Först blev jag ledsen, men det är klart att om inte lungorna fått så mycket "hjälp" av Navelbinet så funkar det väl inte i huvudet heller. Fick öka till 8 cortisontabletter igen, under en vecka tills jag ska träffa Nisse nästa vecka för Taxol nr 3. Då får jag förmodligen även svaret på biopsin, det hade inte kommit. Jag blev skickad på en akutröntgen av lungorna då dr hörde lite sämre ljud på höger lunga - den där biopsin togs, men det var ingen fara.
Dr Birgitta var mycket sympatisk. Fattade inte hur de kunde skicka hem mig efter biopsin med bara alvedon. Jag fick utskrivet morfin och wow!!!! Jag har hittat sov och viloställningar så det är skönt. Har inte sovit så skönt på länge. Ingen sömntablett behövdes för natten utan det bara flöt på som det ska :)
Jag har tagit orosdämpande varje dag inför svaret på MR, har varit så orolig. Nu har jag inte tagit det heller och det har gått riktigt, riktigt bra. Fick order att ta morfinet regelbundet i kombination med Alvedon Forte under en vecka så ska vi se att jag får det bra i smärtområdena. Bara att få hjälp med smärtlindring gör under! Jag har bestämt mig för att försöka bli mer positiv nu. Visst ska jag få dippa och deppa men nu känner jag mig ändå lugnare.
Jag har det fortfarande lite jobbigt med andningen, men tycker mig känna en liten förbättring... Inbillning? Det tar lite tid på morgonen innan Coccillianan hjälper och lättar upp, men annars tror jag att mina pillerblandningar är som de ska. Det känns hoppfullt.
Tog också beslut om att ändå be om en remiss för peruk. Jag är ju ingen peruktjej, men det kan ju faktiskt komma tillällen då det passar bättre än mössorna... Bra att ha hemma om det faller på.
Illamåendet har inte infunnit sig, går bra med tablett morgon och kväll. Jag har orkat göra saker idag. Nästan fyllt en sopsäck med skräp. Jaa - jag tar det lugnt. Det har fått ta hela dagen :) Och massor återstår att fixa med så klart...
Tror också att jag fick lite extra energi av att min älskade pärla Fiestan är såld. Det gick fort och vi fick det vi begärde för den. Då slipper jag ha det hängande över mig. Den som köpt bilen kommer att bli nöjd. Den är riktigt välvårdad och fin.
En utflykt med maken och införskaffat lite nödvändigheter som hänger ihop med rotation av rummen. Han bjöd på lunch på stan - och jag orkade göra alla dessa saker! Vi var borta i 2 timmar ungefär. Jag stöp inte isäng när vi kom tillbaka heller. Vid ett enda tillfälle saknade jag rollatorn - den låg i bilen men jag fattade inte att butiken var byggd som den var - har aldrig varit på Net on net förut.... Nu vet jag. Där behövs den.
Nu får vi se om lördagen blir en sovdag... Jag kanske gjort lite för mycket idag, men det är ju så roligt när man orkar lite. Fast det gör inget. Då vilar jag väl då :)
Tack för alla hållna tummar och tår! Det uppskattas verkligen - och jag lovar att fortsätta kriga på!!!!
Visar inlägg med etikett Strålning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Strålning. Visa alla inlägg
fredag 5 oktober 2012
fredag 31 augusti 2012
Fredag och lite helgkänsla?
Vaknar upp och det är fredag. Sovit oroligt - igen - var uppe mellan 3 och 4, trots att jag kunde somna i bra tid. Det verkar gå lite upp och ner och jag får nog finna mig i att det är så ett tag. Somnade ju om i alla fall och klev upp vid 10 - låg och såg morgonnyheterna med lillvovvan inkrupen nära, nära intill. Mysigt. Känner mig inte lika nedstämd idag. Skönt. Maken har kontorsdag i hemmet idag så han tog ut Lissi på en promenad och jag kunde under tiden ta en lång dusch och har faktiskt tagit på mascaran idag.
Det börjar märkas att Lissi och jag har hittat våra vardagsrutiner. Att husse är hemma och pratar i telefonen (konstant) och rör sig är inte alls som våra andra dagar. Hon och jag brukar ligga länge i sängen, efter att hon fått sin morgonpromenad med någon av barnen - Lissi har alltid rasande bråttom tillbaka till mig i sängvärmen efteråt :) När vi sovit några timmar till så följer hon mig på toaletten för morgonbestyren, väntar på att jag ska äta lite frukost och klä mig för vår lilla promenad. Sedan ska vi kura ihop oss i soffan och mysa en stund igen. Man kan säga att vår valp har fått en bra start i alla fall. Inte behöver hon vara ensam många stunder. Trots att vi försöker träna lite att vara ensam. Men hon är verkligen min nära, nära lillvovve :)
Jag ska försöka få till lite bilder på sötnosen så att ni får se henne, men det vill sig inte just nu...
Haft lite mailkontakt med min härliga chef under gårdagen och uppdaterat henne om den förlängda sjukskrivningen och vad som väntar härnäst med röntgen, undersökningar och annan planering som kommer inom de närmaste veckorna. Minsann, hade inte FK hört av sig till henne också. Handläggaren hade tyckt att de kunde göra en plan för återgång i arbete utan min vetskap eller närvaro... Den enda kontakt jag haft med FK- handläggaren var just innan hon skulle gå på semester. Tur att jag har en bra och sansad chef. FK- handläggaren undrade vilka arbetsuppgifter jag kunde göra NU... VAAAAA????? Min chef frågade upp om hon hade någon aning om vad det egentligen det är jag sysslar med på dagarna och då ändrade handläggaren lite av sin attityd. Jag vill ju inget hellre än att jobba ju! Jag har världens roligaste jobb! Men det GÅR inte just nu.
Jag tänker inte låta mig påverkas av det som min chef fick gå igenom med handläggaren, nu måste jag fokusera på det som är positivt!
Hur ska jag kunna vara på jobbet i några timmar och göra något vettigt, när jag är trött hela tiden? Det kommer, men det måste få ta tid. Jag måste få sova eller vila när jag behöver och det kan jag inte styra efter någon klocka eller arbetstid.
Om man ska prata cellgifter och i detta fall Navelbine så börjar jag så smått tro på dr Nisse... Jag mår inte alls lika illa (som med FEC för 2 år sedan då jag däckade och mådde pyton i 2 veckor efteråt). Det räcker med en tablett på morgonen och en på kvällen så håller det sig i schack. Fingertopparna har precis som han sa fått lite känselbortfall, men det är överkomligt. Torra slemhinnor och att magen stannar går ganska bra att parera med mediciner. Första omgångarna upplevde jag precis som med FEC, jag var konstant torr i munnen, hade vatten nära hela tiden - fick panik om jag blev det minsta torr i munnen. Det har blivit bättre. Nu dricker jag normala mängder vatten - kanske ett par koppar kaffe under en dag också. Det gick absolut inte då.
Så är det tröttheten då. Jag är så trött, så trött. Inte konstigt, jag vet, jag går en tuff match nu, både med cellgifter och psykiskt, men det skulle vara härligt att vakna PIGG, göra något litet som att följa med på mataffären och komma hem PIGG. Nu är jag så darrig och trött efter att ha fått en liten utflykt att jag måste vila eller sova en stund. Då har jag ändå bara burit inköpslistan, styrt kundvagnen för balansens skull och betalat... Resten har make eller mamma gjort. Att måsta välja aktivitet - ska jag se barnens fotbollsmatch sittandes på en medhavd stol - eller stanna hemma och kanske ladda för att få besök... Det är lite trist. Men det borde bli bättre så småningom. Jag måste lära mig att ha tålamod med mig själv och lyssna på kropp och knopp.
Kuren för att få bort svampen i munnen efter allt cortisonätande har också gett effekt och jag känner smaker och njuter av att äta mat som smakar som den ska igen :)
Jag vet inte om känslan av att det nu funkar bättre och bättre också har att göra med att det så smått blir bättre efter strålningen? Det går saaaaakta, men om jag tittar tillbaka på de 5 veckor som förflutit sedan strålningen så är det faktiskt lite bättre nu. Och tittar jag tillbaka till före strålningen så har det hänt ännu mer, jag är ju inte yr längre.
Fryser om huvudet, nu är hösten här och fortfarande lossar det hår, mitt uppe på huvudet, trots att jag rakat av det (en gång ialla fall). Tänkte inte fortsätta raka av det eftersom jag trodde att det skulle bli en engångsföreteelse... Det "barrar" lite när jag torkar huvudet. Hmm... Någon som har erfarenhet av det?
Med FEC och Taxotere var det tveklöst rakat hela vägen igenom de 6 behandlingarna, håret föll i stora sjok, men nu är det ju hår i nacken och på sidorna som jag snart måste ta ner för annars börjar jag nog se lite lustig ut....
Ikväll ska vi njuta av att hela familjen är samlade. Ingen träning för någon av barnen. Hemmagjord pizza beställd vilket passar bra när det inte ens är match i morgon. Bästaste mamma kommer hit och äter med oss :)
Jag måste nog ringa tandläkaren och boka om tiden nästa vecka också. Inser att det kommer att bli en alltför ansträngande dag. Jag kan ju inte först gapa i 40 minuter - precis över lunchtiden, förmodligen bedövas och sedan inte kunna äta utan bara dricka kontrast till lunch... Orken kommer definitivt inte räcka till minst 2 timmar på röntgen efter ansträngningen hos tandläkaren. Attans. Tur att jag inte har ont i käken nu, men det måste ju göras inom kort. Det är mycket man ska försöka få ihop fastän man inte har alltför mycket att planera...
Det börjar märkas att Lissi och jag har hittat våra vardagsrutiner. Att husse är hemma och pratar i telefonen (konstant) och rör sig är inte alls som våra andra dagar. Hon och jag brukar ligga länge i sängen, efter att hon fått sin morgonpromenad med någon av barnen - Lissi har alltid rasande bråttom tillbaka till mig i sängvärmen efteråt :) När vi sovit några timmar till så följer hon mig på toaletten för morgonbestyren, väntar på att jag ska äta lite frukost och klä mig för vår lilla promenad. Sedan ska vi kura ihop oss i soffan och mysa en stund igen. Man kan säga att vår valp har fått en bra start i alla fall. Inte behöver hon vara ensam många stunder. Trots att vi försöker träna lite att vara ensam. Men hon är verkligen min nära, nära lillvovve :)
Jag ska försöka få till lite bilder på sötnosen så att ni får se henne, men det vill sig inte just nu...
Haft lite mailkontakt med min härliga chef under gårdagen och uppdaterat henne om den förlängda sjukskrivningen och vad som väntar härnäst med röntgen, undersökningar och annan planering som kommer inom de närmaste veckorna. Minsann, hade inte FK hört av sig till henne också. Handläggaren hade tyckt att de kunde göra en plan för återgång i arbete utan min vetskap eller närvaro... Den enda kontakt jag haft med FK- handläggaren var just innan hon skulle gå på semester. Tur att jag har en bra och sansad chef. FK- handläggaren undrade vilka arbetsuppgifter jag kunde göra NU... VAAAAA????? Min chef frågade upp om hon hade någon aning om vad det egentligen det är jag sysslar med på dagarna och då ändrade handläggaren lite av sin attityd. Jag vill ju inget hellre än att jobba ju! Jag har världens roligaste jobb! Men det GÅR inte just nu.
Jag tänker inte låta mig påverkas av det som min chef fick gå igenom med handläggaren, nu måste jag fokusera på det som är positivt!
Hur ska jag kunna vara på jobbet i några timmar och göra något vettigt, när jag är trött hela tiden? Det kommer, men det måste få ta tid. Jag måste få sova eller vila när jag behöver och det kan jag inte styra efter någon klocka eller arbetstid.
Om man ska prata cellgifter och i detta fall Navelbine så börjar jag så smått tro på dr Nisse... Jag mår inte alls lika illa (som med FEC för 2 år sedan då jag däckade och mådde pyton i 2 veckor efteråt). Det räcker med en tablett på morgonen och en på kvällen så håller det sig i schack. Fingertopparna har precis som han sa fått lite känselbortfall, men det är överkomligt. Torra slemhinnor och att magen stannar går ganska bra att parera med mediciner. Första omgångarna upplevde jag precis som med FEC, jag var konstant torr i munnen, hade vatten nära hela tiden - fick panik om jag blev det minsta torr i munnen. Det har blivit bättre. Nu dricker jag normala mängder vatten - kanske ett par koppar kaffe under en dag också. Det gick absolut inte då.
Så är det tröttheten då. Jag är så trött, så trött. Inte konstigt, jag vet, jag går en tuff match nu, både med cellgifter och psykiskt, men det skulle vara härligt att vakna PIGG, göra något litet som att följa med på mataffären och komma hem PIGG. Nu är jag så darrig och trött efter att ha fått en liten utflykt att jag måste vila eller sova en stund. Då har jag ändå bara burit inköpslistan, styrt kundvagnen för balansens skull och betalat... Resten har make eller mamma gjort. Att måsta välja aktivitet - ska jag se barnens fotbollsmatch sittandes på en medhavd stol - eller stanna hemma och kanske ladda för att få besök... Det är lite trist. Men det borde bli bättre så småningom. Jag måste lära mig att ha tålamod med mig själv och lyssna på kropp och knopp.
Kuren för att få bort svampen i munnen efter allt cortisonätande har också gett effekt och jag känner smaker och njuter av att äta mat som smakar som den ska igen :)
Jag vet inte om känslan av att det nu funkar bättre och bättre också har att göra med att det så smått blir bättre efter strålningen? Det går saaaaakta, men om jag tittar tillbaka på de 5 veckor som förflutit sedan strålningen så är det faktiskt lite bättre nu. Och tittar jag tillbaka till före strålningen så har det hänt ännu mer, jag är ju inte yr längre.
Fryser om huvudet, nu är hösten här och fortfarande lossar det hår, mitt uppe på huvudet, trots att jag rakat av det (en gång ialla fall). Tänkte inte fortsätta raka av det eftersom jag trodde att det skulle bli en engångsföreteelse... Det "barrar" lite när jag torkar huvudet. Hmm... Någon som har erfarenhet av det?
Med FEC och Taxotere var det tveklöst rakat hela vägen igenom de 6 behandlingarna, håret föll i stora sjok, men nu är det ju hår i nacken och på sidorna som jag snart måste ta ner för annars börjar jag nog se lite lustig ut....
Ikväll ska vi njuta av att hela familjen är samlade. Ingen träning för någon av barnen. Hemmagjord pizza beställd vilket passar bra när det inte ens är match i morgon. Bästaste mamma kommer hit och äter med oss :)
Jag måste nog ringa tandläkaren och boka om tiden nästa vecka också. Inser att det kommer att bli en alltför ansträngande dag. Jag kan ju inte först gapa i 40 minuter - precis över lunchtiden, förmodligen bedövas och sedan inte kunna äta utan bara dricka kontrast till lunch... Orken kommer definitivt inte räcka till minst 2 timmar på röntgen efter ansträngningen hos tandläkaren. Attans. Tur att jag inte har ont i käken nu, men det måste ju göras inom kort. Det är mycket man ska försöka få ihop fastän man inte har alltför mycket att planera...
fredag 10 december 2010
Jag har visst varit för tyst...
Oj, nu har det gått nästan en hel vecka sedan jag skrev något sist... som en anonym läsare skrev - mitt liv går i 190 :)
Visst händer det mycket när man är en idrottsfamilj och när jag nu jobbar 25 % och julbestyren ökar i intensitet så är det bloggandet som får stryka på foten. Hela veckan har jag varit såååå trött och jag har inte orkat skriva något, knappt att jag orkat kolla Facebook.
Ett par promenader har det blivit denna vecka och en första träningsomgång på gymmet. Gick bra och jag körde lite vikter för att försöka stärka armarna. Gick min promenad på löpbandet och det kändes helt ok att vara inne när det var -19 ute :) Sprang en minut på löpbandet bara för att känna hur det känns, men fötterna och framförallt hälarna har varit onda så det blev inte mer denna första gång.
Veckan har varit bra, trevligt på jobbet och vettiga arbetsuppgifter - som så klart gör mig trött mentalt. Roligt är det i alla fall att göra konkreta och vettiga saker. I går torsdag var det Julkul med kollegor och chefer. Mycket trevligt. Bowling och god mat. Jag avstod så klart bowlingen men hade finfina lagkamrater som spelade för mig :) Fick minsann strike inte bara en utan flera gånger, tänk så bra jag är på att bowla (eller hur det nu var), hihi... På slutet var jag rätt mentalt trött och orkade bara lyssna på kollegornas samtal. Jag brukar vara väldigt engagerad, men nu satt jag bara och försökte ta in allt... Trevligt var det i allafall!
Idag var näst sista träffen med samtalsgruppen... känns sorgligt att det snart tar slut. Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta hålla kontakten och även träffas någon gång då och då.
I morgon är det innebandymatcher, sonen ska döma ishockey och sedan ska maken och jag på en efterlängtad hotellövernattning. Äntligen! Det är 3 år sedan vi gjorde något själva utan barnen. Vi ska fixa med julklappar och njuta av lugn och ro... innan det är hockeymatch på söndag eftermiddag. Barnens extrafarmor och extrafarfar ska ta hand om barnen. Flickorna kan behöva lite rolig sysselsättning med dem då de har det riktigt jobbigt i skolan nu. Deras klasskompisars (tvillingar) mamma har det jobbigt med sin cancer och flickorna har berättat att hon kommer att dö snart. Det är många tankar och funderingar hos tjejerna nu. Inte så konstigt... Deras lärare har hört av sig och vill att vi ska veta att hon har de 4 tjejerna under extra bevakning då det är en väldigt speciell situation i klassen. Usch och fy. Önskar att man kunde skydda barnen mot allt sådant här...
Jag har gjort ett par tappra försök att göra lite nytta med julklappsinköp, men det vill sig inte riktigt. Lite mer folk än vanligt och många syn- och hörselintryck gör att jag snabbt ger upp och åker hem istället. Surt.
Jag och flickorna har bakat lite julgodis. 3 olika kolasorter, fudge och Rocky Road. Smaskens! De är för små för att stå själva med ansvar för heta kastruller med kokande godismassa så jag har övervakat, rört, hällt upp och skurit bitar. De har dock klippt plastfolie och slagit in alla kolor... Det har blivit några stycken. Har aldrig varit så här tidig med julgodiset, men det har blivit så i år. Måste dela upp det för min egen skull.
Kroppsligt så har vågen äntligen gett lite minus! Jag började veckan med otroligt ont i fötter och händer - kanske är det rester av cellgifterna, eller så är det biverkning av Herceptinet som jag fick för en vecka sedan. Vet inte vilket... Det har hållit i sig hela veckan.
Visst händer det mycket när man är en idrottsfamilj och när jag nu jobbar 25 % och julbestyren ökar i intensitet så är det bloggandet som får stryka på foten. Hela veckan har jag varit såååå trött och jag har inte orkat skriva något, knappt att jag orkat kolla Facebook.
Ett par promenader har det blivit denna vecka och en första träningsomgång på gymmet. Gick bra och jag körde lite vikter för att försöka stärka armarna. Gick min promenad på löpbandet och det kändes helt ok att vara inne när det var -19 ute :) Sprang en minut på löpbandet bara för att känna hur det känns, men fötterna och framförallt hälarna har varit onda så det blev inte mer denna första gång.
Veckan har varit bra, trevligt på jobbet och vettiga arbetsuppgifter - som så klart gör mig trött mentalt. Roligt är det i alla fall att göra konkreta och vettiga saker. I går torsdag var det Julkul med kollegor och chefer. Mycket trevligt. Bowling och god mat. Jag avstod så klart bowlingen men hade finfina lagkamrater som spelade för mig :) Fick minsann strike inte bara en utan flera gånger, tänk så bra jag är på att bowla (eller hur det nu var), hihi... På slutet var jag rätt mentalt trött och orkade bara lyssna på kollegornas samtal. Jag brukar vara väldigt engagerad, men nu satt jag bara och försökte ta in allt... Trevligt var det i allafall!
Idag var näst sista träffen med samtalsgruppen... känns sorgligt att det snart tar slut. Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta hålla kontakten och även träffas någon gång då och då.
I morgon är det innebandymatcher, sonen ska döma ishockey och sedan ska maken och jag på en efterlängtad hotellövernattning. Äntligen! Det är 3 år sedan vi gjorde något själva utan barnen. Vi ska fixa med julklappar och njuta av lugn och ro... innan det är hockeymatch på söndag eftermiddag. Barnens extrafarmor och extrafarfar ska ta hand om barnen. Flickorna kan behöva lite rolig sysselsättning med dem då de har det riktigt jobbigt i skolan nu. Deras klasskompisars (tvillingar) mamma har det jobbigt med sin cancer och flickorna har berättat att hon kommer att dö snart. Det är många tankar och funderingar hos tjejerna nu. Inte så konstigt... Deras lärare har hört av sig och vill att vi ska veta att hon har de 4 tjejerna under extra bevakning då det är en väldigt speciell situation i klassen. Usch och fy. Önskar att man kunde skydda barnen mot allt sådant här...
Jag har gjort ett par tappra försök att göra lite nytta med julklappsinköp, men det vill sig inte riktigt. Lite mer folk än vanligt och många syn- och hörselintryck gör att jag snabbt ger upp och åker hem istället. Surt.
Jag och flickorna har bakat lite julgodis. 3 olika kolasorter, fudge och Rocky Road. Smaskens! De är för små för att stå själva med ansvar för heta kastruller med kokande godismassa så jag har övervakat, rört, hällt upp och skurit bitar. De har dock klippt plastfolie och slagit in alla kolor... Det har blivit några stycken. Har aldrig varit så här tidig med julgodiset, men det har blivit så i år. Måste dela upp det för min egen skull.
Kroppsligt så har vågen äntligen gett lite minus! Jag började veckan med otroligt ont i fötter och händer - kanske är det rester av cellgifterna, eller så är det biverkning av Herceptinet som jag fick för en vecka sedan. Vet inte vilket... Det har hållit i sig hela veckan.
lördag 4 december 2010
Efterlängtad sovmorgon
Äntligen har jag fått sova ut. 09:50 vaknade jag av mig själv i dag, nästan yr av att ha sovit som en klubbad sedan småtimmarna. Vår nattgäst kom på att hon ville hem och hämtades mitt i natten av sina föräldrar... så kan det gå när man är 10 år och magknipet blir för mycket.
Veckan har innehållit mycket aktivitet och jag har fått ge avkall på eftermiddagstuppluren nästan alla dagar. Så skönt att få sova ut och vakna utvilad.
Lördagen har ändå varit väldigt intensiv. Långpromenad med lillasyster - dryga timmen - i det vackra vintervädret. Fantastiskt skönt att orka länge och i ganska bra tempo. Känns skönt att det inte var en engångsföreteelse att jag orkar bättre.
Hem för att fixa lunch och sedan skjutsa barn till hockeyplan och idrottshall för Innebandy. En skön seger senare - och varsitt mål av tjejerna - var det nästa aktivitet... Baka 2 långpannekakor till söndagen. Puh. 15:30 hämta sonen från hockeyplan och sedan hem igen för att ta ut kaka, stoppa in nästa och göra glasyr... Snälla lillasyster bjöd oss på middag och när kakorna var klara så åkte vi till middagen. När jag suttit och halvlegat en stund hos dem så var kroppen i olag. Ont i ben och fötter. Vaggade igång kroppen och sedan gick det bra. Efter maten samma visa. Blä! Typiskt att man ska svälla i händer, ben och fötter när man varit upprätt och arbetat med kroppen i flera timmar. Önskar att detta elände tar slut.
Vi åkte hem och mötte upp maken som varit borta heeeeela dagen. På hockey för ledare - inklusive Skellefteå AIK mot Solna AIK och lite öl. Nöjd kille :)
Nu är jag liiiite trött - eller rättare sagt jättetrött - i kroppen och knoppen. Att rodda en heldag med en massa idrott, bakning och skjutsande tar på.
Morgondagen bjuder på 4 Handbollsmatcher och Hockeymatch. Så är även söndagen räddad :)
Fredagens samtalsgrupp var bra - vi blir mer och mer pratiga :) Jag fick hjälp av sjuksköterskan att få kontroll över brännskadorna. Fick cortison och en bättre silikonhäfta att sätta under armen så att inte bh-bandet skaver i onödan. Nu ska jag smörja morgon och kväll och håller tummarna för att jag fixar till det utan sårighet.
Kära bröstsystern som skulle få besked om sin mammografi och biopsi har lämnat ett fantastiskt besked - det var ärrvävnad!!!! Hurra! Falsklarm och tack och lov att de ändå kollat upp och tagit det hela på allvar. Vilken lättnad! Firat med tårta med henne. Underbart besked.
Jag har också fått två Awards, den ena fick jag för ett tag sedan, men har inte orkat ta tag i. Idag fick jag en till - av en bröstsyster. Måste ta mig i kragen och ordna med dem... Det kommer :)
Veckan har innehållit mycket aktivitet och jag har fått ge avkall på eftermiddagstuppluren nästan alla dagar. Så skönt att få sova ut och vakna utvilad.
Lördagen har ändå varit väldigt intensiv. Långpromenad med lillasyster - dryga timmen - i det vackra vintervädret. Fantastiskt skönt att orka länge och i ganska bra tempo. Känns skönt att det inte var en engångsföreteelse att jag orkar bättre.
Hem för att fixa lunch och sedan skjutsa barn till hockeyplan och idrottshall för Innebandy. En skön seger senare - och varsitt mål av tjejerna - var det nästa aktivitet... Baka 2 långpannekakor till söndagen. Puh. 15:30 hämta sonen från hockeyplan och sedan hem igen för att ta ut kaka, stoppa in nästa och göra glasyr... Snälla lillasyster bjöd oss på middag och när kakorna var klara så åkte vi till middagen. När jag suttit och halvlegat en stund hos dem så var kroppen i olag. Ont i ben och fötter. Vaggade igång kroppen och sedan gick det bra. Efter maten samma visa. Blä! Typiskt att man ska svälla i händer, ben och fötter när man varit upprätt och arbetat med kroppen i flera timmar. Önskar att detta elände tar slut.
Vi åkte hem och mötte upp maken som varit borta heeeeela dagen. På hockey för ledare - inklusive Skellefteå AIK mot Solna AIK och lite öl. Nöjd kille :)
Nu är jag liiiite trött - eller rättare sagt jättetrött - i kroppen och knoppen. Att rodda en heldag med en massa idrott, bakning och skjutsande tar på.
Morgondagen bjuder på 4 Handbollsmatcher och Hockeymatch. Så är även söndagen räddad :)
Fredagens samtalsgrupp var bra - vi blir mer och mer pratiga :) Jag fick hjälp av sjuksköterskan att få kontroll över brännskadorna. Fick cortison och en bättre silikonhäfta att sätta under armen så att inte bh-bandet skaver i onödan. Nu ska jag smörja morgon och kväll och håller tummarna för att jag fixar till det utan sårighet.
Kära bröstsystern som skulle få besked om sin mammografi och biopsi har lämnat ett fantastiskt besked - det var ärrvävnad!!!! Hurra! Falsklarm och tack och lov att de ändå kollat upp och tagit det hela på allvar. Vilken lättnad! Firat med tårta med henne. Underbart besked.
Jag har också fått två Awards, den ena fick jag för ett tag sedan, men har inte orkat ta tag i. Idag fick jag en till - av en bröstsyster. Måste ta mig i kragen och ordna med dem... Det kommer :)
torsdag 2 december 2010
Vilken torsdag
Åh, nu är jag megatrött i både kropp och knopp. Vilken dag...
Började på jobbet redan 08, för att för första gången vara med på ledningsgruppen. Tufft trots att jag inte gjorde annat än att lyssna i 2½ timme. Tror jag missade en del, trots att jag lyssnade allt jag kunde...
Hämtades av maken kl 10:30, efter fullgjort arbetspass, för att åka på Nus och läkarbesök kl 11. Så långt funkade det bra. Sedan dags att få tiden för Herceptinet... Kl 14!!!!!!!!!!!!!! Nää. Vilken megaväntan :(
Bara att acceptera och försöka hitta sysselsättning i 2½ timme. Som tur är var maken i närheten och vi följdes på lunch. Nästan 1 timme gick bort. Sedan köpte jag en tidning och satte mig för att vänta, vänta, vänta. Hade inte ork att gå på affärer på stan efter morgonens möte så det blev att sitta istället. Så var de försenade från apoteket så när jag inte blivit hämtad av personalen 14:15 så gick jag in i behandlingsrummet för att höra om de glömt mig. Fick en stol och DÅ kom Herceptinet. Tack och lov kunde de snabba upp droppet eftersom jag inte reagerat på de 4 första behandlingarna. En dryg timme senare kunde jag gå ut därifrån. Alltför pratglada människor i rummet gjorde att jag inte kunde somna fast det brände under ögonlocken. Bara att gilla läget. Tack och lov för mamma som med kort varsel ställde upp med middag. Trött och svullen efter hela långa dagen i upprätt ställning har jag nu intagit soffläge.
Pratade länge med läkaren som också förlängde min sjukskrivning på 75% ända fram till 31/3. Då har jag utrymme att själv öka i arbetstid när jag känner att jag orkar - även om jag måste erkänna att just nu är det fullt tillräckligt och jag blir trött. Känns overkligt att vara sjukskriven så länge till, men hon vill inte att jag stressar upp med för tidig ökning av arbetstid.
Nu är jag inne i en sämre period med händer och fötter igen. Tråkigt. Det är svårt att skriva när det värker i fingertopparna av beröringen från tangenterna. Ont i fötterna när jag gått och stått. Det sväller också i fingrar och ben. Armen känns inte heller så bra. Tung och kompakt. Hoppas det blir bättre snart igen. Läkaren tittade på hur jag såg ut efter strålningen och hon bad mig hålla uppsikt över där jag är värst drabbad. Hon tyckte det var läge för att hålla koll... Ajdå, hoppas hon har fel och att jag lyckas stävja det hela med min Aloe Vera gel och Propolis-salva. Hon berättade också att man kan få genomslag på ryggen från strålningen, en del kan få en röd "ruta" även. Hoppas inte det händer mig, men det kan vara bra att ha hört det så man inte blir orolig.
Mamma norpade med sig min nya klänning härom dagen, för att hjälpa mig att stryka den. Så fantastiskt bussigt. Med värken i fingrarna lär jag ha varit på riktigt uruselt humör innan jag varit klar. Den var tydligen inte särskilt lättstruken...
I morgon väntar samtalsgruppen igen och sedan är det helg igen - med matcher fredag kväll, lördag och söndag. Underbart!
Började på jobbet redan 08, för att för första gången vara med på ledningsgruppen. Tufft trots att jag inte gjorde annat än att lyssna i 2½ timme. Tror jag missade en del, trots att jag lyssnade allt jag kunde...
Hämtades av maken kl 10:30, efter fullgjort arbetspass, för att åka på Nus och läkarbesök kl 11. Så långt funkade det bra. Sedan dags att få tiden för Herceptinet... Kl 14!!!!!!!!!!!!!! Nää. Vilken megaväntan :(
Bara att acceptera och försöka hitta sysselsättning i 2½ timme. Som tur är var maken i närheten och vi följdes på lunch. Nästan 1 timme gick bort. Sedan köpte jag en tidning och satte mig för att vänta, vänta, vänta. Hade inte ork att gå på affärer på stan efter morgonens möte så det blev att sitta istället. Så var de försenade från apoteket så när jag inte blivit hämtad av personalen 14:15 så gick jag in i behandlingsrummet för att höra om de glömt mig. Fick en stol och DÅ kom Herceptinet. Tack och lov kunde de snabba upp droppet eftersom jag inte reagerat på de 4 första behandlingarna. En dryg timme senare kunde jag gå ut därifrån. Alltför pratglada människor i rummet gjorde att jag inte kunde somna fast det brände under ögonlocken. Bara att gilla läget. Tack och lov för mamma som med kort varsel ställde upp med middag. Trött och svullen efter hela långa dagen i upprätt ställning har jag nu intagit soffläge.
Pratade länge med läkaren som också förlängde min sjukskrivning på 75% ända fram till 31/3. Då har jag utrymme att själv öka i arbetstid när jag känner att jag orkar - även om jag måste erkänna att just nu är det fullt tillräckligt och jag blir trött. Känns overkligt att vara sjukskriven så länge till, men hon vill inte att jag stressar upp med för tidig ökning av arbetstid.
Nu är jag inne i en sämre period med händer och fötter igen. Tråkigt. Det är svårt att skriva när det värker i fingertopparna av beröringen från tangenterna. Ont i fötterna när jag gått och stått. Det sväller också i fingrar och ben. Armen känns inte heller så bra. Tung och kompakt. Hoppas det blir bättre snart igen. Läkaren tittade på hur jag såg ut efter strålningen och hon bad mig hålla uppsikt över där jag är värst drabbad. Hon tyckte det var läge för att hålla koll... Ajdå, hoppas hon har fel och att jag lyckas stävja det hela med min Aloe Vera gel och Propolis-salva. Hon berättade också att man kan få genomslag på ryggen från strålningen, en del kan få en röd "ruta" även. Hoppas inte det händer mig, men det kan vara bra att ha hört det så man inte blir orolig.
Mamma norpade med sig min nya klänning härom dagen, för att hjälpa mig att stryka den. Så fantastiskt bussigt. Med värken i fingrarna lär jag ha varit på riktigt uruselt humör innan jag varit klar. Den var tydligen inte särskilt lättstruken...
I morgon väntar samtalsgruppen igen och sedan är det helg igen - med matcher fredag kväll, lördag och söndag. Underbart!
tisdag 30 november 2010
Färdigstrålad - hurra!
Då var delmål 2 uppnått. Jag fick idag strålning nummer 25 - den sista i raden. Fy 17 så duktig jag varit - det intalar jag mig själv i alla fall :)
Drog en repa på affärer för att belöna mig med något till mig själv... Mycket fint det finns! Om ekonomin tillåtit skulle jag shoppat loss ordentligt, men det går ju inte för sig med sjukpenning och stundande jul - då skulle ju barnen bli utan besök av tomten :)
Det slutade med en klänning av märket Koola Anna, en miniflaska med riktig Champagne och en liten tårta. Champagnen och tårtan får vi avnjuta ikväll. Klänningen kräver ett snyggt halsband, men det får bli en senare historia, det kommer ju att bli många småstunder (orkar inte så långa stunder) på stadens gator innan jag köpt hem alla julklappar. Förhoppningsvis springer jag på "DET halsbandet" under någon av dessa rundor.
Jobbmässigt har denna vecka börjat betydligt bättre än förra veckan slutade. Jag har fått mycket uträttat på mina 2½ timmar per dag. Jag och kollegan har kört med stängd dörr och det har gett oss betydligt bättre arbetsro. Skönt. Visst blir jag trött, men känner mig ändå mycket piggare både igår och idag. Var t ex på en promenad med maken i kylan (-15) igår kväll och vi höll ett betydligt högre tempo promenaden igenom. Inga spagettiben eller andra känningar och det känns jättekul! Jag till och med styrde promenaden till 2 ordentliga backar och det gick hur bra som helst, ingen direkt tempominskning och visst blev jag andfådd - men det blev även maken :) Hoppas det håller i sig så att jag får fortsätta och öka - snart kanske jag kan gå på gymet!
Har börjat bli besvärligt på strålningsområdena, framför allt i armhålan där det är mörkrött och jag känner att det ömmar, trots att jag fortfarande har känselbortfall. Fick med mig en platta att sätta där, som en extra hud. Fortsätter smörja och hoppas att det lägger sig men jag är förvarnad om att det kan fortsätta och även bli sämre i två till tre veckor efter avslutad strålning.
Drog en repa på affärer för att belöna mig med något till mig själv... Mycket fint det finns! Om ekonomin tillåtit skulle jag shoppat loss ordentligt, men det går ju inte för sig med sjukpenning och stundande jul - då skulle ju barnen bli utan besök av tomten :)
Det slutade med en klänning av märket Koola Anna, en miniflaska med riktig Champagne och en liten tårta. Champagnen och tårtan får vi avnjuta ikväll. Klänningen kräver ett snyggt halsband, men det får bli en senare historia, det kommer ju att bli många småstunder (orkar inte så långa stunder) på stadens gator innan jag köpt hem alla julklappar. Förhoppningsvis springer jag på "DET halsbandet" under någon av dessa rundor.
Jobbmässigt har denna vecka börjat betydligt bättre än förra veckan slutade. Jag har fått mycket uträttat på mina 2½ timmar per dag. Jag och kollegan har kört med stängd dörr och det har gett oss betydligt bättre arbetsro. Skönt. Visst blir jag trött, men känner mig ändå mycket piggare både igår och idag. Var t ex på en promenad med maken i kylan (-15) igår kväll och vi höll ett betydligt högre tempo promenaden igenom. Inga spagettiben eller andra känningar och det känns jättekul! Jag till och med styrde promenaden till 2 ordentliga backar och det gick hur bra som helst, ingen direkt tempominskning och visst blev jag andfådd - men det blev även maken :) Hoppas det håller i sig så att jag får fortsätta och öka - snart kanske jag kan gå på gymet!
Har börjat bli besvärligt på strålningsområdena, framför allt i armhålan där det är mörkrött och jag känner att det ömmar, trots att jag fortfarande har känselbortfall. Fick med mig en platta att sätta där, som en extra hud. Fortsätter smörja och hoppas att det lägger sig men jag är förvarnad om att det kan fortsätta och även bli sämre i två till tre veckor efter avslutad strålning.
fredag 26 november 2010
Mår bättre nu
Dagens samtalsgrupp har varit både bra och jobbig. Bra eftersom vi hade en onkolog på besök idag. Alla möjliga frågor avhandlades, men särskilt lyssnade jag när hon började prata om Herceptinet.... Min ångest över att ha en väldigt aggressiv form av bröstcancer lugnades något. När hon sa att Herceptinet gjort och gör att vi med Her 2- positiv BC hamnar på "samma" procentsats som övriga med t ex hormonell BC kände jag att en tung sten föll från mitt sinne. Äntligen någon som förklarat på ett begripligt sätt. Visst, det finns inga garantier för något och alla har olika förutsättningar... men att ändå få höra en bra förklaring och för mig lugnande information gjorde gott.
Det som var jobbigt idag - och då menar jag fruktansvärt jobbigt - är att en bröstsyster eventuellt fått återfall. Hon bröt ihop, jag bröt ihop, några fler ur gruppen bröt ihop. Jag gav henne en stooor kram och höll om henne länge. Det blev jobbigt för oss allihop. FYYYYY så hemskt! Det sista man vill höra. Hon har hittat en ny knöl och gjorde mammografi och biopsi igår. Får inte veta förrän på måndag vad det är hon hittat. Så fruktansvärt jobbigt! Jag håller alla tummar jag har för att det är ett falsklarm och skickar kramar med styrka till henne. Hoppas på att få ett lugnande besked nästa vecka.
Efter samtalsgruppen och strålning nr 24 (!!!!!) åkte jag hem med maken och har sedan strukit gardiner och fått fram allt pynt. Maken tog över strykningen och bytet av gardiner efter middagen, så nu har vi mysigt här hemma. Puh! Nu är jag helt slut, både fysiskt och psykiskt. Fantastiskt nyttigt för maken att förstå vilket jobb det är att julpynta... Han trodde att det skulle vara struket och klart på en halvtimme... Tja, den villfarelsen försvann då :) Svårt att få honom att förstå varför jag blir upprörd över saker när man inte vet vilken tid det tar och hur länge man får stå vid strykbrädan. Sedan ska det ju dammas överallt. Med tanke på min irritation över att inte få fram saker i den takt jag önskade... Han införde TV-förbud för barnen fram till kl 20 och engagerade dem allihopa i pyntandet :))
Kanske möter jag mer förståelse framöver när jag ber om något "viktigt" när jag behöver fördela saker över en längre tid än alltid förut - jag hoppas det i allafall.
Skönt ändå att jag mår bättre mentalt idag - trots det tråkiga beskedet.
Det som var jobbigt idag - och då menar jag fruktansvärt jobbigt - är att en bröstsyster eventuellt fått återfall. Hon bröt ihop, jag bröt ihop, några fler ur gruppen bröt ihop. Jag gav henne en stooor kram och höll om henne länge. Det blev jobbigt för oss allihop. FYYYYY så hemskt! Det sista man vill höra. Hon har hittat en ny knöl och gjorde mammografi och biopsi igår. Får inte veta förrän på måndag vad det är hon hittat. Så fruktansvärt jobbigt! Jag håller alla tummar jag har för att det är ett falsklarm och skickar kramar med styrka till henne. Hoppas på att få ett lugnande besked nästa vecka.
Efter samtalsgruppen och strålning nr 24 (!!!!!) åkte jag hem med maken och har sedan strukit gardiner och fått fram allt pynt. Maken tog över strykningen och bytet av gardiner efter middagen, så nu har vi mysigt här hemma. Puh! Nu är jag helt slut, både fysiskt och psykiskt. Fantastiskt nyttigt för maken att förstå vilket jobb det är att julpynta... Han trodde att det skulle vara struket och klart på en halvtimme... Tja, den villfarelsen försvann då :) Svårt att få honom att förstå varför jag blir upprörd över saker när man inte vet vilken tid det tar och hur länge man får stå vid strykbrädan. Sedan ska det ju dammas överallt. Med tanke på min irritation över att inte få fram saker i den takt jag önskade... Han införde TV-förbud för barnen fram till kl 20 och engagerade dem allihopa i pyntandet :))
Kanske möter jag mer förståelse framöver när jag ber om något "viktigt" när jag behöver fördela saker över en längre tid än alltid förut - jag hoppas det i allafall.
Skönt ändå att jag mår bättre mentalt idag - trots det tråkiga beskedet.
måndag 22 november 2010
Tuffa dagar
Nu var det många dagar sedan jag senast skrev något. Mina onda fingrar har till viss del satt käppar i hjulet. Jag har också känt mig lite nedstämd och haft lite tunga tankar, och det har inte känts som att jag velat skriva så mycket då.
I torsdags jobbade jag sista dagen på första arbetsveckan sedan operationen (vilken mening!!!!). Det har varit en bra vecka på jobbet. Precis vad jag behövde. Många intryck och mycket information som har bearbetats.
Fredagen var sisådär när det gäller samtalsgruppen. Vi skulle prata om juridik och försäkringar. Det visade sig att det var en hel del information om FK och olika regler - det slutade med att det var jag som informerade om hur reglerna nu ser ut, eftersom jag hade mer kunskaper än kuratorn som höll i det. Det blev ju inte så givande för mig...
Fick också tips om fonder som man kan söka från som cancerdrabbad. Det var däremot något nytt och jag tror att jag ska söka därifrån så småningom. Bland annat kan man få en rehabvecka betald. Kan vara bra att få åka iväg och samla krafter. Flera bloggkompisar har varit iväg och det verkar fantastiskt kraftgivande och helande för kropp och själ :)
Avslutade fredagen med en hockeymatch som blev en vinst. Flera föräldrar hade med sig termosar med glögg och engångsmuggar som bjöds runt på läktaren. Pepparkarkor hade de också med. Hur trevligt initiativ som helst, fick dock avstå på grund av halsbränna :(
Lördagen var för engångs skull helt idrottsfri (eller tja, vi såg längdskidåkning på TV). Maken och jag gick på en lång promenad tillsammans med lillasyster och hennes man. Vi avslutade hemma med situps, rygglyft och armhävningar. Härligt!
Vi åkte senare på bio hela familjen och såg Harry Potter. Mycket trevligt och en riktigt bra film... Nu väntar vi med spänning på sista filmen. Vi avslutade med middag på restaurang. Mysigt med en lyxig lördag tillsammans. Det gör vi nästan aldrig så det var riktigt efterlängtat. Finns också behov av att drilla barnen i hur man uppför sig på andra matställen än hamburgerbarer...
Söndagen var lugn. Ingen innebandymatch. Sovmorgon, skidåkning på TV. Make och son åkte på hockeymatch och jag och tjejerna hade riktigt nagelfixeri. Jag bytte från rött till blått :)
Så, idag måndag då, har strålats och jobbat. Sovit en liten stund på eftermiddagen och sedan varit till mamma och ätit middag. En helt ok dag.
Nu är det bara 5 strålningar kvar. Tänk - 20 gjorda! Jag fick lov att klaga idag. Tycker det är obehagligt med en manlig sköterska som kladdar på mig. Han ÄLSKAR att rita på min kropp :( Tyvärr ritar han mycket och låååånga streck. De kvinnliga sköterskorna är mer diskreta. De fyller i markeringarna med korta streck. Han fattar nog inte hur otrevligt och kränkande det upplevs. Det blir svårt att klä sig då ett streck är ända uppe vid venporten och går vertikalt, när han kladdat färdigt 3 decimeter långt - nästan till halsgropen. Helt onödigt! Jag sa till den kvinnliga sköterskan att jag inte tycker om hur han gör. En bröstsyster har upplevt samma otrevliga behandling från honom och jag hoppas att även hon säger ifrån.
Armen känns tung och det känns hårt under huden där jag strålas. Lite färg har huden fått. Jag smörjer och smörjer. Hoppas det är tillräckligt...
Idag känns det lite bättre i fingrarna. Även fötterna mår lite bättre. Äntligen. Håret fortsätter sin frammarsch på mitt huvud, hoppas på fortsatt snabb utväxt. Ännu är det tunnare på vissa ställen. Håret växer även där men det verkar ljusare.
Jag önskar att vågen skulle vara mer vänlig med mig. Fortfarande står den stilla, trots "träning" och betydligt bättre kost än när det var som värst (då jag åt allt som gick att få ner - mycket onyttigt). Önskar att jag hade orken att springa, gå på pass som tidigare... börjar bli otålig. Samlar vätska och ibland nästan stasar det på ringfingret där jag har mina ringar, benen sväller när jag är upprätt länge. Vill, vill, vill orka mer. Vill, vill, vill att kläder jag har ska sitta snyggt igen. Vill, vill, vill förnya min garderob med snygga kläder i MIN vanliga storlek. Jag vägrar köpa jeans i en storlek större.
Det är jobbigt att brottas med onda tankar - rädsla för återfall och spridning, rädsla för att inte få se mina barn bli vuxna och få åldras med min man - samtidigt som kroppen är trött och tung och det yttre (vikten, hår, ögonbryn och ögonfransar) inte är jag. Depp, depp, depp.
När man dessutom möter människor som frågar "hur är läget" eller "hur är det"... upp med fasaden och svara "det är ok", "det är bra" - vad F-N ska man svara... inte tänker jag prata med folk till höger och vänster om hur det egentligen är. Nä, hoppas jag kommer ur denna skitsvacka snabbt. Inte roligt att känna och må så här.
I torsdags jobbade jag sista dagen på första arbetsveckan sedan operationen (vilken mening!!!!). Det har varit en bra vecka på jobbet. Precis vad jag behövde. Många intryck och mycket information som har bearbetats.
Fredagen var sisådär när det gäller samtalsgruppen. Vi skulle prata om juridik och försäkringar. Det visade sig att det var en hel del information om FK och olika regler - det slutade med att det var jag som informerade om hur reglerna nu ser ut, eftersom jag hade mer kunskaper än kuratorn som höll i det. Det blev ju inte så givande för mig...
Fick också tips om fonder som man kan söka från som cancerdrabbad. Det var däremot något nytt och jag tror att jag ska söka därifrån så småningom. Bland annat kan man få en rehabvecka betald. Kan vara bra att få åka iväg och samla krafter. Flera bloggkompisar har varit iväg och det verkar fantastiskt kraftgivande och helande för kropp och själ :)
Avslutade fredagen med en hockeymatch som blev en vinst. Flera föräldrar hade med sig termosar med glögg och engångsmuggar som bjöds runt på läktaren. Pepparkarkor hade de också med. Hur trevligt initiativ som helst, fick dock avstå på grund av halsbränna :(
Lördagen var för engångs skull helt idrottsfri (eller tja, vi såg längdskidåkning på TV). Maken och jag gick på en lång promenad tillsammans med lillasyster och hennes man. Vi avslutade hemma med situps, rygglyft och armhävningar. Härligt!
Vi åkte senare på bio hela familjen och såg Harry Potter. Mycket trevligt och en riktigt bra film... Nu väntar vi med spänning på sista filmen. Vi avslutade med middag på restaurang. Mysigt med en lyxig lördag tillsammans. Det gör vi nästan aldrig så det var riktigt efterlängtat. Finns också behov av att drilla barnen i hur man uppför sig på andra matställen än hamburgerbarer...
Söndagen var lugn. Ingen innebandymatch. Sovmorgon, skidåkning på TV. Make och son åkte på hockeymatch och jag och tjejerna hade riktigt nagelfixeri. Jag bytte från rött till blått :)
Så, idag måndag då, har strålats och jobbat. Sovit en liten stund på eftermiddagen och sedan varit till mamma och ätit middag. En helt ok dag.
Nu är det bara 5 strålningar kvar. Tänk - 20 gjorda! Jag fick lov att klaga idag. Tycker det är obehagligt med en manlig sköterska som kladdar på mig. Han ÄLSKAR att rita på min kropp :( Tyvärr ritar han mycket och låååånga streck. De kvinnliga sköterskorna är mer diskreta. De fyller i markeringarna med korta streck. Han fattar nog inte hur otrevligt och kränkande det upplevs. Det blir svårt att klä sig då ett streck är ända uppe vid venporten och går vertikalt, när han kladdat färdigt 3 decimeter långt - nästan till halsgropen. Helt onödigt! Jag sa till den kvinnliga sköterskan att jag inte tycker om hur han gör. En bröstsyster har upplevt samma otrevliga behandling från honom och jag hoppas att även hon säger ifrån.
Armen känns tung och det känns hårt under huden där jag strålas. Lite färg har huden fått. Jag smörjer och smörjer. Hoppas det är tillräckligt...
Idag känns det lite bättre i fingrarna. Även fötterna mår lite bättre. Äntligen. Håret fortsätter sin frammarsch på mitt huvud, hoppas på fortsatt snabb utväxt. Ännu är det tunnare på vissa ställen. Håret växer även där men det verkar ljusare.
Jag önskar att vågen skulle vara mer vänlig med mig. Fortfarande står den stilla, trots "träning" och betydligt bättre kost än när det var som värst (då jag åt allt som gick att få ner - mycket onyttigt). Önskar att jag hade orken att springa, gå på pass som tidigare... börjar bli otålig. Samlar vätska och ibland nästan stasar det på ringfingret där jag har mina ringar, benen sväller när jag är upprätt länge. Vill, vill, vill orka mer. Vill, vill, vill att kläder jag har ska sitta snyggt igen. Vill, vill, vill förnya min garderob med snygga kläder i MIN vanliga storlek. Jag vägrar köpa jeans i en storlek större.
Det är jobbigt att brottas med onda tankar - rädsla för återfall och spridning, rädsla för att inte få se mina barn bli vuxna och få åldras med min man - samtidigt som kroppen är trött och tung och det yttre (vikten, hår, ögonbryn och ögonfransar) inte är jag. Depp, depp, depp.
När man dessutom möter människor som frågar "hur är läget" eller "hur är det"... upp med fasaden och svara "det är ok", "det är bra" - vad F-N ska man svara... inte tänker jag prata med folk till höger och vänster om hur det egentligen är. Nä, hoppas jag kommer ur denna skitsvacka snabbt. Inte roligt att känna och må så här.
onsdag 17 november 2010
Jobb och möte med chefen
Tänk att jag nu varit på jobbet tre dagar i rad, bara en dag kvar denna första vecka. Så trevligt det är! Så stärkande! Ännu har jag inte gjort mycket formell nytta genom att assistera mina kollegor praktiskt, däremot har jag läst in mig på en massa mötesprotokoll och annat som jag behöver läsa in mig på. Det har hänt en hel del på de 7 månader jag varit borta... Rent praktiskt har det än så länge varit svårt att hjälpa till eftersom jag har tappat så mycket behörigheter i olika program, men de kommer så småningom. 2½ timme går fort när det är mycket information som ska läsas in, kollegorna berättar också en del om vad som hänt och vad som diskuteras i ledningsgruppen.
Idag hade jag ett möte med min chef också, väldigt intressant. Fick höra lite om hur hon ser på de förändringar som är på gång, vad hon tänkt sig för mig i framtiden - roligt att höra att hon ser mycket kompetens hos mig :) Då blir man ju riktigt glad! Det kommer säkerligen att bli intressanta och roliga arbetsuppgifter på sikt, när jag jobbar mer.
Hon ska även se till att företagshälsovården kopplas in för en anpassad arbetsplats, med ergonomiskt riktig utrustning. Det kommer att bli jättebra, jag vill ju inte att högerarmen ska belastas i onödan eller statiskt så att jag utvecklar lymfödem.
Jag har sovit en stund på eftermiddagen både igår och idag. Mycket skönt. Hoppas kunna somna lika lätt ikväll som jag gjorde igår, annars finns ju alltid insomningstabletterna som reservplan. Maken kom hem från sin långa rutt till Östersund i eftermiddag och vi har varit på en uppfriskande promenad på kvällskvisten, 7 minusgrader och lätt snöfall - härligt!
Lite benövningar, situps, armhävningar och ryggövningar har jag gjort sedan vi kom in och jag hämtat andan en stund.
Idag har varit en riktigt dålig fingerdag. Haft ont i händerna och framförallt fingrarna, har varit och är svårt att använda tangenter och annat. Fingrarna lite svullna, så att ringarna sitter för hårt. Nu, efter promenaden har jag riktigt ont i fötterna. Besvärligt. Tycker att det varit bättre några dagar, men idag är det riktigt ont :(
Strålningen går fortfarande helt ok, bara 8 gånger kvar. Armen är påverkad men jag stretchar flera gånger per dag. Huden ser ok ut än så länge, lite röd men inte så farligt.
Det har kommit lite strån till ögonbrynen, glest och så men det tar sig sakta men säkert. Även ögonfransarna är på gång, åtminstone övre fransraden. Korta och lite glest, går inte att använda mascara ännu, men hoppet finns om att det inte är alltför långt borta :)
Idag hade jag ett möte med min chef också, väldigt intressant. Fick höra lite om hur hon ser på de förändringar som är på gång, vad hon tänkt sig för mig i framtiden - roligt att höra att hon ser mycket kompetens hos mig :) Då blir man ju riktigt glad! Det kommer säkerligen att bli intressanta och roliga arbetsuppgifter på sikt, när jag jobbar mer.
Hon ska även se till att företagshälsovården kopplas in för en anpassad arbetsplats, med ergonomiskt riktig utrustning. Det kommer att bli jättebra, jag vill ju inte att högerarmen ska belastas i onödan eller statiskt så att jag utvecklar lymfödem.
Jag har sovit en stund på eftermiddagen både igår och idag. Mycket skönt. Hoppas kunna somna lika lätt ikväll som jag gjorde igår, annars finns ju alltid insomningstabletterna som reservplan. Maken kom hem från sin långa rutt till Östersund i eftermiddag och vi har varit på en uppfriskande promenad på kvällskvisten, 7 minusgrader och lätt snöfall - härligt!
Lite benövningar, situps, armhävningar och ryggövningar har jag gjort sedan vi kom in och jag hämtat andan en stund.
Idag har varit en riktigt dålig fingerdag. Haft ont i händerna och framförallt fingrarna, har varit och är svårt att använda tangenter och annat. Fingrarna lite svullna, så att ringarna sitter för hårt. Nu, efter promenaden har jag riktigt ont i fötterna. Besvärligt. Tycker att det varit bättre några dagar, men idag är det riktigt ont :(
Strålningen går fortfarande helt ok, bara 8 gånger kvar. Armen är påverkad men jag stretchar flera gånger per dag. Huden ser ok ut än så länge, lite röd men inte så farligt.
Det har kommit lite strån till ögonbrynen, glest och så men det tar sig sakta men säkert. Även ögonfransarna är på gång, åtminstone övre fransraden. Korta och lite glest, går inte att använda mascara ännu, men hoppet finns om att det inte är alltför långt borta :)
måndag 15 november 2010
Jobb... eller terapi?
Jobbet är en del av min terapi för att stärka mig och för att stimulera de "grå"... Det var riktigt roligt att komma på jobbet och veta att jag inte bara ska fika och surra en stund. Det blev inte så mycket gjort, en massa lösenord hade av förklarliga skäl slutat fungera, ingen egen dator fanns utan jag fick låna en arbetskamrats bärbara dator... Mycket att fixa med för att kunna hugga i :)
Ser fram emot morgondagen, då blir det lite mer ordentligt jobb, så man känner att man uträttat något.
Pratade med min handläggare på FK som sa att det skulle räcka med att jag ringt och talat om att jag nu börjat jobba 25%, inget nytt läkarintyg behövs.
Ringde också upp chefen som berättade en del om det förändringsarbete som pågår, ojojojojoj... Det är inte bara smågrejer som pågår inte. Hoppas det blir bra. Hon har bokat in så att vi får träffas på onsdag förmiddag. Ska bli intressant att höra mer.
Var lite trött när jag kom hem, vet dock inte om det beror på jobbstimulansen eller på om jag hade svårt att somna igår, blev över 01 innan jag kunde komma till ro. Kanske lite av båda?
Det blev ingen promenad idag, det får bli imorgon istället.
Strålningen går bara bra, nu är det bara 10 kvar - nedräkning pågår! Det stramar lite i högerarmen men jag försöker stretcha några gånger varje dag. Hoppas jag kan hålla stelheten borta. Smörjer nu med Propolis (honung och aloe vera) på strålningsområderna för att hålla huden mjuk och smidig. Det har ännu inte blivit några större reaktioner, peppar, peppar...
Håret är på utväxt - jag är sådär charmigt stubbig. Fläckvis är det mer hår och fläckvis mindre. Tjockt och tunt, 1 cm långt... Inte den snyggaste frillan kanske, men det rör på sig. Mörkt verkar det bli i alla fall. Fryser inte lika mycket om huvudet när jag är inomhus. Går mycket utan mössa. Vintern har dock gjort att det är vääääldigt kallt om huvudet, särskilt om det blåser... Brrr! Mössorna räcker inte riktigt till, hoppas på snabb hårutväxt så att det blir varmare.
Ser fram emot morgondagen, då blir det lite mer ordentligt jobb, så man känner att man uträttat något.
Pratade med min handläggare på FK som sa att det skulle räcka med att jag ringt och talat om att jag nu börjat jobba 25%, inget nytt läkarintyg behövs.
Ringde också upp chefen som berättade en del om det förändringsarbete som pågår, ojojojojoj... Det är inte bara smågrejer som pågår inte. Hoppas det blir bra. Hon har bokat in så att vi får träffas på onsdag förmiddag. Ska bli intressant att höra mer.
Var lite trött när jag kom hem, vet dock inte om det beror på jobbstimulansen eller på om jag hade svårt att somna igår, blev över 01 innan jag kunde komma till ro. Kanske lite av båda?
Det blev ingen promenad idag, det får bli imorgon istället.
Strålningen går bara bra, nu är det bara 10 kvar - nedräkning pågår! Det stramar lite i högerarmen men jag försöker stretcha några gånger varje dag. Hoppas jag kan hålla stelheten borta. Smörjer nu med Propolis (honung och aloe vera) på strålningsområderna för att hålla huden mjuk och smidig. Det har ännu inte blivit några större reaktioner, peppar, peppar...
Håret är på utväxt - jag är sådär charmigt stubbig. Fläckvis är det mer hår och fläckvis mindre. Tjockt och tunt, 1 cm långt... Inte den snyggaste frillan kanske, men det rör på sig. Mörkt verkar det bli i alla fall. Fryser inte lika mycket om huvudet när jag är inomhus. Går mycket utan mössa. Vintern har dock gjort att det är vääääldigt kallt om huvudet, särskilt om det blåser... Brrr! Mössorna räcker inte riktigt till, hoppas på snabb hårutväxt så att det blir varmare.
söndag 14 november 2010
Sista dagen som sjukskriven
Ja, då är det äntligen dags att vända blad... Eller inte helt och hållet.
I dag är sista dagen som sjukskriven på 100%. Jag har fattat beslutet att börja jobba 25% från och med i morgon måndag. Lyckades inte få tag på min chef på hela veckan trots idogt jagande. Det slutade med att jag skickade ett sms på fredag eftermiddag där jag talade om att jag känner mig redo. Fick ett svar där det stod att jag är så välkommen :)
Min plan är att jobba 9:30-12 måndag till torsdag. Fredagar fram till 17/12 är jag på samtalsgruppen. Tror att det blir riktigt bra. Jag har 11 strålningar kvar (2 veckor +1 dag) och de på strålningen har lovat synka så att jag får stråla omkring kl 09 måndag till torsdag.
Känner mig riktigt nöjd med mitt beslut och nu får jag ju känna om jag orkar med - fast det är jag övertygad om att jag gör.
Nu måste jag bara ringa läkaren och be om ett nytt intyg så att allt blir rätt mot försäkringskassan och arbetsgivaren. Kan inte tänka mig att det blir några problem.
Veckan som gått har jag utökat raska promenader med lite styrketräning här hemma. Magen, armarna, ryggen och benen har fått sina doser varannan dag.
Idag är det farsdag och som vanligt är det idrottsevenemang... Hockeymatch och innebandybmatch , familjen får ännu en gång delas i två - killar och tjejer... Jag är ju inte vän med blixten numera så vi får fira honom i eftermiddag/kväll. Killarna drog så tidigt i morse och jag fixar inte att organisera tårtbakning så tidigt. Tjejerna (och jag) har gjort en härlig tårta som får avnjutas efter middagen.
I dag är sista dagen som sjukskriven på 100%. Jag har fattat beslutet att börja jobba 25% från och med i morgon måndag. Lyckades inte få tag på min chef på hela veckan trots idogt jagande. Det slutade med att jag skickade ett sms på fredag eftermiddag där jag talade om att jag känner mig redo. Fick ett svar där det stod att jag är så välkommen :)
Min plan är att jobba 9:30-12 måndag till torsdag. Fredagar fram till 17/12 är jag på samtalsgruppen. Tror att det blir riktigt bra. Jag har 11 strålningar kvar (2 veckor +1 dag) och de på strålningen har lovat synka så att jag får stråla omkring kl 09 måndag till torsdag.
Känner mig riktigt nöjd med mitt beslut och nu får jag ju känna om jag orkar med - fast det är jag övertygad om att jag gör.
Nu måste jag bara ringa läkaren och be om ett nytt intyg så att allt blir rätt mot försäkringskassan och arbetsgivaren. Kan inte tänka mig att det blir några problem.
Veckan som gått har jag utökat raska promenader med lite styrketräning här hemma. Magen, armarna, ryggen och benen har fått sina doser varannan dag.
Idag är det farsdag och som vanligt är det idrottsevenemang... Hockeymatch och innebandybmatch , familjen får ännu en gång delas i två - killar och tjejer... Jag är ju inte vän med blixten numera så vi får fira honom i eftermiddag/kväll. Killarna drog så tidigt i morse och jag fixar inte att organisera tårtbakning så tidigt. Tjejerna (och jag) har gjort en härlig tårta som får avnjutas efter middagen.
tisdag 9 november 2010
Lång dag på sjukhuset igår
Det blev en oväntat lång dag på Nus igår. Skulle ju vara där kl 07:30 (stress, stress, stress för att hinna få upp barn, se till att de åt frukost, packat för skoldagen...) för strålning. Var på minuten att jag hann dit i tid, men det gick. Väl där blev det väntan, väntan och åter väntan. Jag tittade mer och mer på klockan... Kände att det här kommer att köra ihop sig ordentligt. Inte förrän 07:50 fick jag komma in. Jag muttrade att detta inte blev så lyckat. Förklarade att jag skulle bli sen till provtagning och Mugascint.
Fick tack och lov en gräddfil och fick för första gången lämna blodproverna i behandlingsrummet, genom venporten - sååå smidigt!!! Sköterskan gjorde klart porten för Herceptin - va??? Skulle jag få det redan och inte på tisdagen. Jodå sa sköterskan, det var inplanerat. Snopet, men lika skönt att få göra bort det.
Stressade vidare till receptionen för att anmäla mig, och in till väntrummet för Mugascinten. Var där 08:10, endast 10 minuter sen. Fick komma in på direkten, de väntade ju mig... Så blev det ju då en massa luft i schemat innan läkarbesöket. Passade på att köpa kaffe och en smörgås. Träffade en bröstsyster som jag fick prata med en stund. Så trevligt!
Läkarbesöket gick bra. Nisse är verkligen sympatisk! Hoppas nu han håller sina löften - men det har han gjort hittills så jag är hoppfull :)
Eftersom jag skulle få Herceptin så blev det ännu en timmes väntan, det tar ungefär 1 timme innan apoteket hunnit leverera beställningen som inte görs förrän efter läkaren gett sitt godkännande. Mer kaffe och faktiskt en bit Cheezecake. Mums!
Klockan 11 fick jag plats i en stol i behandlingsrummet och klockan 13 fick jag åka hem.
Gick en härligt uppfriskande promenad med maken i går kväll. 13 minusgrader och stjärnklart. Riktigt skönt. Vi gick i rask takt (ja, ja... för mig just nu var det rask takt) i 50 minuter och inte förrän på slutet fick jag tunga spagettiben. Både jag själv och maken imponerades över att jag orkade i så bra takt och så länge :) Jag känner mig riktigt nöjd - skryt, skryt. När det krampade i vaderna eller låren så sa jag bara "de får vad de tål och ska lära sig veta hut". Maken skrattade gott åt mig och mina kommentarer som flåsades fram. Benen värkte och fötterna protesterade vilt när jag senare behövde deras tjänster för att förflytta mig.
Idag har jag varit på jobbet efter strålningen. Så skönt att komma dit och träffa dem. Funderar allvarligt på att friskskriva mig på 25% från och med måndag. Det borde jag ju fixa. 2½ timme måndag till torsdag och så samtalsgruppen på fredagarna. Försöker jaga rätt på chefen för att komma överens om framtiden. Jag behöver nog en anpassning av min arbetsplats med ergonomiskt tangentbord för att inte påfrestningarna på högerarmen ska bli för stor.
Kvällen erbjuder trevligheter. Lillasyster fyller år och bjuder på kaffe, och kanske något gott till :)
Fick tack och lov en gräddfil och fick för första gången lämna blodproverna i behandlingsrummet, genom venporten - sååå smidigt!!! Sköterskan gjorde klart porten för Herceptin - va??? Skulle jag få det redan och inte på tisdagen. Jodå sa sköterskan, det var inplanerat. Snopet, men lika skönt att få göra bort det.
Stressade vidare till receptionen för att anmäla mig, och in till väntrummet för Mugascinten. Var där 08:10, endast 10 minuter sen. Fick komma in på direkten, de väntade ju mig... Så blev det ju då en massa luft i schemat innan läkarbesöket. Passade på att köpa kaffe och en smörgås. Träffade en bröstsyster som jag fick prata med en stund. Så trevligt!
Läkarbesöket gick bra. Nisse är verkligen sympatisk! Hoppas nu han håller sina löften - men det har han gjort hittills så jag är hoppfull :)
Eftersom jag skulle få Herceptin så blev det ännu en timmes väntan, det tar ungefär 1 timme innan apoteket hunnit leverera beställningen som inte görs förrän efter läkaren gett sitt godkännande. Mer kaffe och faktiskt en bit Cheezecake. Mums!
Klockan 11 fick jag plats i en stol i behandlingsrummet och klockan 13 fick jag åka hem.
Gick en härligt uppfriskande promenad med maken i går kväll. 13 minusgrader och stjärnklart. Riktigt skönt. Vi gick i rask takt (ja, ja... för mig just nu var det rask takt) i 50 minuter och inte förrän på slutet fick jag tunga spagettiben. Både jag själv och maken imponerades över att jag orkade i så bra takt och så länge :) Jag känner mig riktigt nöjd - skryt, skryt. När det krampade i vaderna eller låren så sa jag bara "de får vad de tål och ska lära sig veta hut". Maken skrattade gott åt mig och mina kommentarer som flåsades fram. Benen värkte och fötterna protesterade vilt när jag senare behövde deras tjänster för att förflytta mig.
Idag har jag varit på jobbet efter strålningen. Så skönt att komma dit och träffa dem. Funderar allvarligt på att friskskriva mig på 25% från och med måndag. Det borde jag ju fixa. 2½ timme måndag till torsdag och så samtalsgruppen på fredagarna. Försöker jaga rätt på chefen för att komma överens om framtiden. Jag behöver nog en anpassning av min arbetsplats med ergonomiskt tangentbord för att inte påfrestningarna på högerarmen ska bli för stor.
Kvällen erbjuder trevligheter. Lillasyster fyller år och bjuder på kaffe, och kanske något gott till :)
söndag 7 november 2010
Vardagslugnet närmar sig
Swosch, så har en höstlovsvecka förflutit. Vardagen är på g igen. Känns både bra och trist. Det har varit härligt att ha barnen hemma samtidigt som det tar väldigt på krafterna med allt en mamma ska fixa med till sina små... eller små och små - de är mer tonåriga än smååriga. Vill sova länge och vara uppe länge. Äter mängder och dricker mjölk så man önskar nästan att man hade en egen ko på gården :)
Varit borta på middag både fredag och lördag, vi har blivit bjudna på fantastiskt god mat och trevligt sällskap. Skönt att få komma bort lite och samtidigt tryggt med släkten som värdar. Det gör inget att jag måste lägga upp benen eller att vi åker hem tidigt.
Helgens matchskörd har varit lagom: 3 hockeymatcher (såg 2) och 1 innebandymatch lördag och söndag. En fin avslutning på denna vecka. Det var riktigt skönt att få en lugn förmiddag när killarna åkte iväg på egen hand i morse. Benen har varit riktigt svullna på kvällarna och fötterna har värkt efter en stunds vila och jag sedan ska gå igen. Jag är bara trött.
Skulle förbi till pappas grav igår, men glömde ta med något att tända ljusen med så det blev att åka förbi idag istället. Det är så fantastiskt vackert med alla tända ljus, så stämningsfullt.
I morgon blir det flera timmar på sjukhuset: strålning, provtagning, mugascinten och sedan läkarbesök. Jag blev riktigt irriterad på sköterskan på strålningen i fredags. Jag hade bett om att få en strålningstid synkad med övriga tider flera dagar i förväg. Så gav hon mig en tid FÖRE i alla fall. De hade flyttat min tid som varit inbokad så att det passat mina andra tider för dagen. Utan att kolla med mig. På grund av att någon behövde synka ihop sina tider - ja, sa jag det var PRECIS det jag bett om I GOD TID. Som de önskar, jag har gjort allt enligt "regelboken". Jag var riktigt irriterad när jag gick hem i fredags. Varför kan man inte få respekt bara för att man bor "nära". Jag behöver ju också åka flera mil även om jag får bo hemma, jag har 3 barn som ska iväg till skolan, en man som reser på veckorna... Men det räknas tydligen inte. Usch vad man kan bli irriterad på småsaker - men för mig var just det viktigt. Hur kul är det med ännu fler timmar i sjukhusmiljö. Ska förmodligen vara där i flera timmar på tisdag också. Då SKA jag minsann ha en tid som passar MIG. Då får någon annan flytta på sig. Punkt!
Varit borta på middag både fredag och lördag, vi har blivit bjudna på fantastiskt god mat och trevligt sällskap. Skönt att få komma bort lite och samtidigt tryggt med släkten som värdar. Det gör inget att jag måste lägga upp benen eller att vi åker hem tidigt.
Helgens matchskörd har varit lagom: 3 hockeymatcher (såg 2) och 1 innebandymatch lördag och söndag. En fin avslutning på denna vecka. Det var riktigt skönt att få en lugn förmiddag när killarna åkte iväg på egen hand i morse. Benen har varit riktigt svullna på kvällarna och fötterna har värkt efter en stunds vila och jag sedan ska gå igen. Jag är bara trött.
Skulle förbi till pappas grav igår, men glömde ta med något att tända ljusen med så det blev att åka förbi idag istället. Det är så fantastiskt vackert med alla tända ljus, så stämningsfullt.
I morgon blir det flera timmar på sjukhuset: strålning, provtagning, mugascinten och sedan läkarbesök. Jag blev riktigt irriterad på sköterskan på strålningen i fredags. Jag hade bett om att få en strålningstid synkad med övriga tider flera dagar i förväg. Så gav hon mig en tid FÖRE i alla fall. De hade flyttat min tid som varit inbokad så att det passat mina andra tider för dagen. Utan att kolla med mig. På grund av att någon behövde synka ihop sina tider - ja, sa jag det var PRECIS det jag bett om I GOD TID. Som de önskar, jag har gjort allt enligt "regelboken". Jag var riktigt irriterad när jag gick hem i fredags. Varför kan man inte få respekt bara för att man bor "nära". Jag behöver ju också åka flera mil även om jag får bo hemma, jag har 3 barn som ska iväg till skolan, en man som reser på veckorna... Men det räknas tydligen inte. Usch vad man kan bli irriterad på småsaker - men för mig var just det viktigt. Hur kul är det med ännu fler timmar i sjukhusmiljö. Ska förmodligen vara där i flera timmar på tisdag också. Då SKA jag minsann ha en tid som passar MIG. Då får någon annan flytta på sig. Punkt!
torsdag 4 november 2010
Snart helg - igen...
Kom iväg med två av barnen på det efterlängtade besöket hos arbetskamraten idag. Så trevligt att få träffa de små barnen och få prata bort ett par timmar.
En promenad hann jag med på förmiddagen, men den blev kortare än jag hoppats då flickorna skulle ha hämtning från sin övernattning. Tiden räckte helt enkelt inte till någon längre promenad innan strålningen. Får känna mig nöjd ändå.
Känner mig rätt trött nu på kvällskvisten. Veckans aktiviteter och det dagliga åkandet fram och tillbaka till strålningen ger sig till känna. Det blir rätt mycket intensivare när barnen är hemma varje dag och jag har inte hunnit med att vila så bra som jag kanske borde. Benen blir rätt tunga och svullna av att jag är igång hela dagarna - vilket i sig är positivt. Att jag är mer i farten alltså. Känns lite trist ändå att planera för hur mycket jag kan tänkas orka, får avstå en del för att jag inte orkar med. Duracellkaninen i mig vill så mycket mer.
I morgon väntar samtalsgruppen och jag ser fram emot att träffa de trevliga tjejerna igen. Tänk, då är det redan fredag igen. Maken jobbar halvdag och kommer att jobba hemifrån på förmiddagen - så typiskt.... när jag ska iväg. Vi ska och hälsa på svåger med sambo i deras nya hus. Äntligen! Det ska bli så roligt att träffa dem.
En promenad hann jag med på förmiddagen, men den blev kortare än jag hoppats då flickorna skulle ha hämtning från sin övernattning. Tiden räckte helt enkelt inte till någon längre promenad innan strålningen. Får känna mig nöjd ändå.
Känner mig rätt trött nu på kvällskvisten. Veckans aktiviteter och det dagliga åkandet fram och tillbaka till strålningen ger sig till känna. Det blir rätt mycket intensivare när barnen är hemma varje dag och jag har inte hunnit med att vila så bra som jag kanske borde. Benen blir rätt tunga och svullna av att jag är igång hela dagarna - vilket i sig är positivt. Att jag är mer i farten alltså. Känns lite trist ändå att planera för hur mycket jag kan tänkas orka, får avstå en del för att jag inte orkar med. Duracellkaninen i mig vill så mycket mer.
I morgon väntar samtalsgruppen och jag ser fram emot att träffa de trevliga tjejerna igen. Tänk, då är det redan fredag igen. Maken jobbar halvdag och kommer att jobba hemifrån på förmiddagen - så typiskt.... när jag ska iväg. Vi ska och hälsa på svåger med sambo i deras nya hus. Äntligen! Det ska bli så roligt att träffa dem.
onsdag 3 november 2010
Halsbränna
Dras med halsbränna, något som jag aldrig haft innan denna resa började. I lördags, när jag var låååångt hemifrån på handboll med dottern, slog det till med full kraft. Så vidrigt! Kändes som att jag skulle kräkas i omgångar. Längtade hem till pillerburken. De tabletterna är verkligen bra! Jag har klarat mig på en eller två tabletter per vecka.
Idag har jag druckit flera goda koppar kaffe, ätit kryddstark jättegod middag och druckit ett lyxigt glas vin med mor och syster. Nu har jag halsbränna igen. Typiskt. Vet inte vilket som är orsaken av dagens intag, men tillsammans funkar det inte i alla fall. Tur pillerburken är nära i alla fall, halsbrännan kommer att ha lagt sig innan jag ska sova.
En fantastiskt trevlig dag har det varit idag. Mamma har haft fullt hus och fullt upp med sina tre döttrar och åtta barnbarn. God mat, gott fika och fantastiskt sällskap. Jag och mamma och lille killen har haft siesta mitt på dagen medan övriga hade trevliga aktiviteter. Strålning för mig men annars har vi varit tillsammans. Sällsynt att det får vara alla tillsammans, men det är så underbart trevligt att få rå om varandra och prata, skratta och umgås. Det är inte så dumt med höstlov ändå :)
Tror att jag börjar känna av strålningen nu. Det sticker lite på ett av områdena som strålas. Inte hela tiden, men då och då. Som om någon sticker med en nål. Obehagligt men inte så att det gör jätteont. Jag duschar varje kväll och smörjer än så länge med Miniderm, samma hudkräm som jag alltid smort med tidigare. Man får inte smörja in sig så nära inpå strålningen men kvällen innan har de sagt går bra. Lite ofräscht känns det att inte kunna duscha och smörja in sig på morgonen, men det är bara att göra som man blir tillsagd. Jag kan ju duscha på morgonen också, men får då inte smörja in strålningsområdena - och framför allt armen på den opererade sidan känns torr så där behöver jag verkligen smörja varje dag.
Jag glädjer mig åt att börja få tillbaka mer och mer känsel. Både undersidan av överarmen och de opererade områdena. Bara baksidan av skuldran och ner mot revbenen på baksidan som fortfarande är domnade, förutom i armhålan. Hoppas det övriga ger sig också.
Fingertopparna är fortfarande ömma och benen svullnar ordentligt vid aktivitet och lodrätt läge under längre tid. Jag känner mig rätt svullen över lag. Ringarna sitter ordentligt på ringfingret. Glädjer mig ändå åt att ansiktet börjar bli mindre svullet. Har till och med fått finfina kommentarer från familj och de vänner som funnits här för mig om att jag ser piggare och mindre svälld ut - att sedan övriga kroppen har mycket kvar är ett kapitel för sig. De 10 extrakilona har ännu inte börjat ge vika... Klart det dröjer, jag är ju inte direkt någon vessla i dagsläget.
Tårkanalerna börjar bli lite bättre, vänster öga är mer rinnigt än det högra men det är ändå betydligt bättre nu än tidigare.
I morgon ska jag ta en skön promenad med lillasyster innan strålningen och sedan ska jag och barnen åka och hälsa på min föräldralediga arbetskamrat för första gången. Längtar så mycket efter henne så det ska bli jättetrevligt. Bara jag hittar dit...
Idag har jag druckit flera goda koppar kaffe, ätit kryddstark jättegod middag och druckit ett lyxigt glas vin med mor och syster. Nu har jag halsbränna igen. Typiskt. Vet inte vilket som är orsaken av dagens intag, men tillsammans funkar det inte i alla fall. Tur pillerburken är nära i alla fall, halsbrännan kommer att ha lagt sig innan jag ska sova.
En fantastiskt trevlig dag har det varit idag. Mamma har haft fullt hus och fullt upp med sina tre döttrar och åtta barnbarn. God mat, gott fika och fantastiskt sällskap. Jag och mamma och lille killen har haft siesta mitt på dagen medan övriga hade trevliga aktiviteter. Strålning för mig men annars har vi varit tillsammans. Sällsynt att det får vara alla tillsammans, men det är så underbart trevligt att få rå om varandra och prata, skratta och umgås. Det är inte så dumt med höstlov ändå :)
Tror att jag börjar känna av strålningen nu. Det sticker lite på ett av områdena som strålas. Inte hela tiden, men då och då. Som om någon sticker med en nål. Obehagligt men inte så att det gör jätteont. Jag duschar varje kväll och smörjer än så länge med Miniderm, samma hudkräm som jag alltid smort med tidigare. Man får inte smörja in sig så nära inpå strålningen men kvällen innan har de sagt går bra. Lite ofräscht känns det att inte kunna duscha och smörja in sig på morgonen, men det är bara att göra som man blir tillsagd. Jag kan ju duscha på morgonen också, men får då inte smörja in strålningsområdena - och framför allt armen på den opererade sidan känns torr så där behöver jag verkligen smörja varje dag.
Jag glädjer mig åt att börja få tillbaka mer och mer känsel. Både undersidan av överarmen och de opererade områdena. Bara baksidan av skuldran och ner mot revbenen på baksidan som fortfarande är domnade, förutom i armhålan. Hoppas det övriga ger sig också.
Fingertopparna är fortfarande ömma och benen svullnar ordentligt vid aktivitet och lodrätt läge under längre tid. Jag känner mig rätt svullen över lag. Ringarna sitter ordentligt på ringfingret. Glädjer mig ändå åt att ansiktet börjar bli mindre svullet. Har till och med fått finfina kommentarer från familj och de vänner som funnits här för mig om att jag ser piggare och mindre svälld ut - att sedan övriga kroppen har mycket kvar är ett kapitel för sig. De 10 extrakilona har ännu inte börjat ge vika... Klart det dröjer, jag är ju inte direkt någon vessla i dagsläget.
Tårkanalerna börjar bli lite bättre, vänster öga är mer rinnigt än det högra men det är ändå betydligt bättre nu än tidigare.
I morgon ska jag ta en skön promenad med lillasyster innan strålningen och sedan ska jag och barnen åka och hälsa på min föräldralediga arbetskamrat för första gången. Längtar så mycket efter henne så det ska bli jättetrevligt. Bara jag hittar dit...
tisdag 2 november 2010
Ljuvliga barn...
... som sover sött. Fyra stycken närmare bestämt. Två kusiner sover över och de är som hemma här så det är hur lugnt som helst. Stora killen har vänt på dygnet lite, som tonåringar gärna gör, så han är vaken längre än mig. De fyra mindre har skuttat runt och spelat pajas, utklädda till både det ena och det andra - härlig underhållning, även om jag försökte tysta ner dem ibland... Har haft en riktig telefonkväll, telefonen har gått varm av en massa olika samtal, och då kan de härliga barnen inte hojta hur mycket som helst runt mig... Men i garaget, eller i någon av tjejernas rum gick det hur bra som helst. Det har spelats Band Hero och fantastisk sång och musik har skrålat genom huset :) Härligt att höra uttalen på engelska av barnen, hihi. Det har också hunnits med lite nagelmålning. Till och med killkusinen lyckades måla EN gul nagel - sedan fick det räcka... Själv har jag för första gången målat mina naglar blå. Riktigt läckert faktiskt. En härligt marinblå färg har jag införskaffat.
Tog med mig tjejerna till strålningen idag, men de backade ur och vägrade ens titta i rummet. De stannade i väntrummet. Tänkte att det kan vara bra för dem om de ser att det inte är någon som helst fara med mamman på de dagliga utflykterna till strålningen. Kanske gör de ett nytt försök på torsdag, det lät nästan så. Personalen frågade flera gånger om jag inte ville hämta dem för att de skulle få kika lite. Omtänksamt. Hoppas barnen vill ta en liten titt på torsdag.
Nu har jag gjort 6 strålningar och hittills har det gått riktigt bra. Känner inte av några biverkningar ännu. Hoppas huden klarar sig någorlunda. Tröttheten kommer jag säkert inte undan, men känner mig inte mer trött än tidigare i alla fall. Än, det verkar vara i stort sett obligatoriskt att bli tröttare så det är väl bara att ställa in sig på det.
Hoppas jag kan få fortsätta med promenaderna i alla fall, de behövs verkligen. Både för den friska luften och för motionen. Det har inte blivit de dagliga promenaderna som jag ställt in mig på, orken räcker liksom inte till. Jag har fått välja mellan promenaderna och barnens aktiviteter - och valet är enkelt! Inte så att jag ska ge avkall på mig själv, men som jag tidigare skrivit så många gånger: den positiva energin jag får från barnen och deras idrotter behöver jag. Det är lättare när det är vardag och barnen är i skolan, då kan jag lättare ta mina promenader och vila när jag känner för det.
Håret tar sig mer och mer. Tre veckors stubb pryder huvudet. Enligt barnen och maken verkar det vara mörkt hår som växer ut. Ska bli spännande att se utvecklingen.
Tog med mig tjejerna till strålningen idag, men de backade ur och vägrade ens titta i rummet. De stannade i väntrummet. Tänkte att det kan vara bra för dem om de ser att det inte är någon som helst fara med mamman på de dagliga utflykterna till strålningen. Kanske gör de ett nytt försök på torsdag, det lät nästan så. Personalen frågade flera gånger om jag inte ville hämta dem för att de skulle få kika lite. Omtänksamt. Hoppas barnen vill ta en liten titt på torsdag.
Nu har jag gjort 6 strålningar och hittills har det gått riktigt bra. Känner inte av några biverkningar ännu. Hoppas huden klarar sig någorlunda. Tröttheten kommer jag säkert inte undan, men känner mig inte mer trött än tidigare i alla fall. Än, det verkar vara i stort sett obligatoriskt att bli tröttare så det är väl bara att ställa in sig på det.
Hoppas jag kan få fortsätta med promenaderna i alla fall, de behövs verkligen. Både för den friska luften och för motionen. Det har inte blivit de dagliga promenaderna som jag ställt in mig på, orken räcker liksom inte till. Jag har fått välja mellan promenaderna och barnens aktiviteter - och valet är enkelt! Inte så att jag ska ge avkall på mig själv, men som jag tidigare skrivit så många gånger: den positiva energin jag får från barnen och deras idrotter behöver jag. Det är lättare när det är vardag och barnen är i skolan, då kan jag lättare ta mina promenader och vila när jag känner för det.
Håret tar sig mer och mer. Tre veckors stubb pryder huvudet. Enligt barnen och maken verkar det vara mörkt hår som växer ut. Ska bli spännande att se utvecklingen.
måndag 1 november 2010
Höstlov och Strulig strålning
Har sovit som en klubbad i natt. Inte konstigt kanske med tanke på allt som försiggick i helgen. Jag är så stolt över mina underbara barn! De fajtas och kämpar och ger järnet, så härligt att efteråt få kramar av sina rödrosiga glada barn - okej jag erkänner... sonen MÅSTE faktiskt duscha först, det luktar alldeles för illa om honom innan han tvättat bort "hockeysvetten" - men sedan ger jag honom gärna kramar :)
Denna vecka är det höstlov. Sonen har haft välförtjänt sovmorgon och sedan umgåtts med sin kusin hela dagen. Tjejerna har varit iväg till Örnsköldsvik på Paradisbadet med kompisar. Själv har jag fått mig en tupplur på eftermiddagen - skönt! Vi får se vad vi ska hitta på resten av veckan, klart är att alla 8 kusiner ska göra något roligt ihop på onsdag.
Dagens strålning blev lite annorlunda. Efter att jag blivit riktad efter linjerna och påmålad - igen - så skulle strålningen börja, då pajade maskinen så de fick ringa efter en ingenjör. Där låg jag och frös... Det skulle inte ta lång tid trodde de, men sjukhuset är stort och ingenjören var i andra änden. Händerna var som isbitar innan maskinen var fixad och strålningen gjord. De ville att jag skulle ligga kvar i rätt läge eftersom det skulle gå fort när felet väl var åtgärdat. För första gången tog det 45 minuter. Det verkar inte vara ovanligt att det händer, men om jag råkar ut för det igen ska jag inte säga att det "går bra" utan då ska jag be om filt eller mina egna tröjor att värmas med i väntan på åtgärd. Det är rätt starka fläktar som kyler ner rummet av förklarliga skäl och framförallt på en måndag när rummet redan var nerkylt bidrog till att det var riktigt kallt i rummet. Brrr... jag körde maxvärme i bilen på vägen hem.
Denna vecka är det höstlov. Sonen har haft välförtjänt sovmorgon och sedan umgåtts med sin kusin hela dagen. Tjejerna har varit iväg till Örnsköldsvik på Paradisbadet med kompisar. Själv har jag fått mig en tupplur på eftermiddagen - skönt! Vi får se vad vi ska hitta på resten av veckan, klart är att alla 8 kusiner ska göra något roligt ihop på onsdag.
Dagens strålning blev lite annorlunda. Efter att jag blivit riktad efter linjerna och påmålad - igen - så skulle strålningen börja, då pajade maskinen så de fick ringa efter en ingenjör. Där låg jag och frös... Det skulle inte ta lång tid trodde de, men sjukhuset är stort och ingenjören var i andra änden. Händerna var som isbitar innan maskinen var fixad och strålningen gjord. De ville att jag skulle ligga kvar i rätt läge eftersom det skulle gå fort när felet väl var åtgärdat. För första gången tog det 45 minuter. Det verkar inte vara ovanligt att det händer, men om jag råkar ut för det igen ska jag inte säga att det "går bra" utan då ska jag be om filt eller mina egna tröjor att värmas med i väntan på åtgärd. Det är rätt starka fläktar som kyler ner rummet av förklarliga skäl och framförallt på en måndag när rummet redan var nerkylt bidrog till att det var riktigt kallt i rummet. Brrr... jag körde maxvärme i bilen på vägen hem.
onsdag 27 oktober 2010
Influensavaccin och...
... även pneumockock-vaccin (mot lunginflammation) på distriktssköterskans inrådan. Hej och hå vad man kan behöva, jag har aldrig tagit influensavaccin förut för jag har alltid resonerat som så att det är bra att kroppen får gå igenom det den behöver - förutom denna skitcancer då, den kunde jag gärna ha varit utan. Distriktssköterskan har jobbat på onkologen, så jag litar på hennes omdöme. Det fiffiga med pneumockock-vaccinet är att skyddet räcker hela livet till skillnad från influensavaccinet som ska göras varje år om man är i riskgrupp. Det tråkiga är väl att vaccinet inte ingår i högkostnadsskyddet, även om det är till reducerat pris. 60 kr för influensavaccin och 210 för pneumockockvaccin.
Dagens strålning gick betydligt snabbare än gårdagens. 15 minuter, då hade jag hunnit ta av och på kläderna och få en ny tid för imorgon också.
Ikväll fick jag besök av en efterlängtad väninna, jättetrevligt! Vi har försökt ses ett par gånger men det har blivit inställt, både på grund av mig och min ork och på grund av att hon varit förkyld.
Dagens strålning gick betydligt snabbare än gårdagens. 15 minuter, då hade jag hunnit ta av och på kläderna och få en ny tid för imorgon också.
Ikväll fick jag besök av en efterlängtad väninna, jättetrevligt! Vi har försökt ses ett par gånger men det har blivit inställt, både på grund av mig och min ork och på grund av att hon varit förkyld.
tisdag 26 oktober 2010
Första strålningen gjord
Ja, då är jag igång med strålningen. 1 gjord, 24 kvar...
Det hela började med att det skulle vara exakt inställning. Låg jag inte EXAKT, som vid förra veckans inställningsrunda med datortomografin, så drog de efter mig med handdukar som fanns under mig på britsen. Armarna över huvudet i hållare (tänk dig att det är nästan som benstöden på en gynstol fast för armarma). Jag fick inte hjälpa till eller röra mig ur fläcken. Sedan tände de gröna och röda streck från "kameran" som lyste upp min överkropp i ränder på längden och tvären. Dessa streck ritade de av på mig - så nu är jag vackert målad i lila ränder, kryss, etc. Innan de fick starta maskinen så kom en doktor in och godkände inställningarna.Tyvärr berättade de inte förrän idag EFTER strålningen att det skulle vara bra om jag använde svart eller oskadlig BH... Jag hade en vit :( Nu är den missfärgad av den vattenfasta lila färgen. Surt. Detta kunde de ju ha upplyst om när jag var där förra veckan.
Själva strålningen tog ca 15 minuter med flyttning av "kameran" mellan bröst och armhåla. Det gick hur bra som helst, förutom att det rann ur ögonen och jag fick ju inte röra mig ur fläcken.
Efteråt fick jag information och en kontaktsköterska, en massa frågor och en del information. Hon tog också en ansiktsbild för att ha dubbel kontroll att RÄTT person får rätt strålning. Fiffigt.
Jag får inte smörja överkroppen på morgonen om jag duschar då, eftersom inte lotionen hinner dra in ordentligt och kan ge rodnad/irritation (som i förlängningen kan ge brännskador om man har otur) Duscha och smörja rekommenderas på kvällen istället. Jag ska inte heller gnugga utan badda huden torr på områdena som strålas - både för huden och för den vackra kroppsmålningens skull. Dagens besök tog ungefär 1 timme.
Jag kommer att få nya tider för varje dag, men inga klara tider för hela veckan - vilket känns sisådär. Vill ju kunna planera liiiite ialla fall. Morgondagen blir inte förrän 12:45, dagens var kl 09. Försökte få morgontid på fredag, men si det gick inte. Det är ett Regionssjukhus så alla som reser från norr och söder har förtur på morgontider på fredagar och senare tider på måndagar eftersom de ska till och från sina hemorter. Kan förstå argumentet, men dagarna blir så uppstyckade - jag har ju ändå en bit att åka tur och retur.
Eftersom det blev en tidig morgon var jag jättetrött när jag kom hem idag, åt lite lunch och sedan la jag mig för att vila - just när jag skulle somna så ringde telefonen (Vilket ju i och för sig alltid är trevligt)... Jag brukar ju inte kunna sova på dagen, men idag kändes det som att jag skulle slumra till. Får jag för mig att sova på dagen igen så ska jag lägga av luren innan. Nu blev jag pigg igen så det blev ingen tupplur.
Tog en promenad på eftermiddagen - kapade 10 minuter på den promenad som för en vecka sedan tog 30 (YIHAAAA)... Dags att förlänga den turen, som har slutdestination MAMMA & KAFFE.
Jag skjutsade till innebandyträning ikväll och stannade kvar för att titta. Nu är jag verkligen jättetrött efter "alla" aktiviteter idag så sängen känns verkligen lockande.
I morgon ska jag ta influensavaccin, eftersom doktorn rekommenderat det pga dåligt immunförsvar. Hej och hå vad det händer grejer hela tiden :)
Det hela började med att det skulle vara exakt inställning. Låg jag inte EXAKT, som vid förra veckans inställningsrunda med datortomografin, så drog de efter mig med handdukar som fanns under mig på britsen. Armarna över huvudet i hållare (tänk dig att det är nästan som benstöden på en gynstol fast för armarma). Jag fick inte hjälpa till eller röra mig ur fläcken. Sedan tände de gröna och röda streck från "kameran" som lyste upp min överkropp i ränder på längden och tvären. Dessa streck ritade de av på mig - så nu är jag vackert målad i lila ränder, kryss, etc. Innan de fick starta maskinen så kom en doktor in och godkände inställningarna.Tyvärr berättade de inte förrän idag EFTER strålningen att det skulle vara bra om jag använde svart eller oskadlig BH... Jag hade en vit :( Nu är den missfärgad av den vattenfasta lila färgen. Surt. Detta kunde de ju ha upplyst om när jag var där förra veckan.
Själva strålningen tog ca 15 minuter med flyttning av "kameran" mellan bröst och armhåla. Det gick hur bra som helst, förutom att det rann ur ögonen och jag fick ju inte röra mig ur fläcken.
Efteråt fick jag information och en kontaktsköterska, en massa frågor och en del information. Hon tog också en ansiktsbild för att ha dubbel kontroll att RÄTT person får rätt strålning. Fiffigt.
Jag får inte smörja överkroppen på morgonen om jag duschar då, eftersom inte lotionen hinner dra in ordentligt och kan ge rodnad/irritation (som i förlängningen kan ge brännskador om man har otur) Duscha och smörja rekommenderas på kvällen istället. Jag ska inte heller gnugga utan badda huden torr på områdena som strålas - både för huden och för den vackra kroppsmålningens skull. Dagens besök tog ungefär 1 timme.
Jag kommer att få nya tider för varje dag, men inga klara tider för hela veckan - vilket känns sisådär. Vill ju kunna planera liiiite ialla fall. Morgondagen blir inte förrän 12:45, dagens var kl 09. Försökte få morgontid på fredag, men si det gick inte. Det är ett Regionssjukhus så alla som reser från norr och söder har förtur på morgontider på fredagar och senare tider på måndagar eftersom de ska till och från sina hemorter. Kan förstå argumentet, men dagarna blir så uppstyckade - jag har ju ändå en bit att åka tur och retur.
Eftersom det blev en tidig morgon var jag jättetrött när jag kom hem idag, åt lite lunch och sedan la jag mig för att vila - just när jag skulle somna så ringde telefonen (Vilket ju i och för sig alltid är trevligt)... Jag brukar ju inte kunna sova på dagen, men idag kändes det som att jag skulle slumra till. Får jag för mig att sova på dagen igen så ska jag lägga av luren innan. Nu blev jag pigg igen så det blev ingen tupplur.
Tog en promenad på eftermiddagen - kapade 10 minuter på den promenad som för en vecka sedan tog 30 (YIHAAAA)... Dags att förlänga den turen, som har slutdestination MAMMA & KAFFE.
Jag skjutsade till innebandyträning ikväll och stannade kvar för att titta. Nu är jag verkligen jättetrött efter "alla" aktiviteter idag så sängen känns verkligen lockande.
I morgon ska jag ta influensavaccin, eftersom doktorn rekommenderat det pga dåligt immunförsvar. Hej och hå vad det händer grejer hela tiden :)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)