torsdag 30 september 2010

Som ett brev på posten...

... så är värken här igen. Under eftermiddagen har det eskalerat i höfterna. Självklart är det Neulastasprutan som verkar. Börjar sprida sig i lårbenen och ryggslutet. Högerarmen tung och benen som bly. Huvudvärk också, beror nog lite på sömnstörningarna som härjar. Ansiktet är fortfarande varmt och lite rödrosigt, anfall av svettningar kommer då och då så mössan åker på och av hela tiden...
Somnade inte förrän närmare 03:30 i natt och vaknade strax före 08 när familjen drämde igen dörren när de åkte till skola och jobb... Har tagit första tabletten med Tradolan och Alvedon och kommer nog att ta insomningstabletten ikväll. Kanske lite tidigt att uttala mig om huruvida tabletterna hjälper, får avvakta några dagar till innan jag märker full effekt - när all skelett, led och muskelsmärta härjar som värst. Känns ganska ok ändå nu med smärtlindring i kroppen. Smärtan kommer att öka och pågå till på onsdag/torsdag nästa vecka innan det avtar, om det följer tidigare behandlingar med Taxotere.

Till helgen åker make och son på hockeycup. Gruvar lite för att vara ensam. Tjejerna är rätt intensiva... Mamma och lillasyster har lovat hjälpa till med tjejerna så att jag får ha det lugnt. Stackars syster som drabbats av öroninflammation... får se hur mycket hon orkar - hon har ju tre egna barn också... Mamma ska i allafall fortsätta sin fantastiska middagsservice. Vet inte hur jag skulle ha klarat det utan den hjälpen. Kanske tar hon tjejerna på stan en sväng, eller bio... Vi får se vad det blir.

Trist att inte få chansen att följa med och se cupen. Jag tycker verkligen att ishockey är en härlig sport! Liksom fotboll, handboll och innebandy... Alla idrotter som barnen utöver är roliga att se på. Tur att det vänder så smått snart. Så att jag orkar följa med och se dem. Snart blir det innebandymatcher och handbollsmatcher för tjejerna också, men där har serierna inte börjat ännu... Hinner förhoppningsvis samla mer kraft innan det drar igång :)

Måste prioritera att samla kraft för att inhandla vinterjackor/täckbyxor till tjejerna. Börjar bli dags. Det får nog bli den första aktiviteten när värken är borta. Spännande - och dyrt brukar det bli... Fast, vad gör man. Kläder måste de ju ha och vi som är mycket ute måste se till att ha ordentliga kläder som klarar slalom, snowboard, snöhögar, snöbyggen, kyla, väta... Visst var det enkelt när de var små och man köpte en Reimaoverall som hade alla önskade egenskaper. Det är inte lika enkelt när de är stora barn. Finns så mycket att välja på, så många önskemål från barnen och mamman om egenskaper, färger, etc...

Jag märker framför allt på tjejerna att det börjar vara väldigt jobbigt med min sjukdom nu. Vi har pratat om att det nu är sista två veckorna i botten och att det sakta, sakta kommer att vända efter det. De trotsar och tänjer gränser. Är väldigt speedade och vill att det ska hända saker hela tiden. Så fort man säger att de faktiskt måste göra läxa, städa för att det är städdag, stanna hemma en enda dag/kväll, eller vara inne en viss tid är det som att hela världen rämnar för dem... De har alltid varit sociala och aktiva men det är som att det eskalerar just nu. Känns nästan som att de agerar lite i panik och inte vågar stanna upp. Kanske lite försmak av kommande tonår i kombination med att familjen haft ett extremt halvår?

En av tjejerna har haft en riktigt jobbig vecka, mycket gråt och hon väljer att göra utspel som jag inte riktigt orkar med att hantera... Stackars pappan får små psykbryt som den person han är när han ska försöka hantera situationen. Han har inte riktigt tålamodet att argumentera lugnt så långa stunder innan han bara briserar. Blir inte så bra alla gånger, men han gör så gott han kan. Och jag älskar honom för det! Det haltar kan man säga. Lugna, pedagogiska mamman som oftast diskuterat fram lösningar på stort och smått orkar inte vända och vrida tills barnen själva kommer med bra lösningar... Lugna mamman är mera haggan... De längtar efter sin vanliga mamma.
Sonen däremot har verkligen vuxit under det här halvåret. Lugn och sansad, ansvarstagande, hjälpsam, pratglad och omtänksam, kommer gärna med en kram när det faller på. Det hade jag inte väntat mig då han är tonåring... Hade nästan trott att det skulle vara tvärt om, trotsig kille och lugna, kramiga tjejer...

Medan tjejerna varit på innebandyträning kom två väninnor förbi och höll mig sällskap. Så trevligt! De fick ta mig som jag är - och det gjorde de så gärna :)
De hade med sig en finfin present från Thehörnan. Smarrigt kaffe och rogivande the, och choklad. Det blir något att mumsa på det :) Tror jag ska inviga théet redan ikväll. Såg väldigt gott ut. Så underbart med omtänksamma vänner som kommer och hälsar på när de vet att det är tungt. Pratar om ditten och datten och får mig att glömma det onda för en stund. Det är så oerhört värdefullt.

onsdag 29 september 2010

Neulastasprutan intagen

Sovit oroligt den gångna natten. Vaknat 02, 03, 05, 06... för att vara vaken till strax efter 08 då jag somnade om och sov till 11!!! Magont spökade - som vanligt. Knip, knip, knip... Aj, aj, aj. Det är inte skönt.
När jag vaknade och såg vad klockan var, då blev det lite bråttom. Frukost, mediciner, ta ut sprutan ur kylskåpet. Skulle vara på Vårdcentralen 11:30 för att få hjälp att ta sprutan... Hann i tid i alla fall :)
Under dagen har domningarna i fingrarna återvänt, sprider sig sakta över fingrarna. Benen börjar redan kännas tunga. Smakerna börjar avta. Svettas och fryser i omgångar. Ansiktet hettar och är rödrosigt. Bara att invänta resten av biverkningarna som kommer att sprida sig i kroppen. Intalar mig att ju mer biverkningar desto bättre tar cellgifterna. Så hoppas jag att Tradolanet ska ge mig lite bättre smärtlindring denna gång, för de första två Taxotereomgångarna har jag fått klara mig på Alvedon.

Fick en trevlig inbjudan av min fantastiskt omtänksamma lillasyster idag. En eftermiddag med makeup och styling inklusive fotografering den 31/10... Spännande. Kan bli intressant med hår på utväxt, ögonbryn och fransar har jag ingen aning om hur de börjat hämta sig. Kanske blir jag stylad med lösögonfransar.... Ska bli väldigt roligt i alla fall!
Det var förresten hon som låg bakom det mystiska paketet som satt griller i mitt huvud :) Hon är för himla gullig och påhittig och omtänksam. Tack älskade syster!!!

tisdag 28 september 2010

Sista cellgiftsbehandlingen!!!

Äntligen är första delmålet nått. Fått min sista cellgiftsbehandling idag. Känner nästan för att fira med champagne :) Kanske inte så lämpligt med tanke på medicinering i massor, får fira när smärtorna avtagit - och fira ordentligt!
Lyckades nästan helt förtränga smärtan av isbehandlingen, genom vetskapen att det är den sista gången. Visst, jag har typ 15 gånger kvar, var 3:e vecka med Herceptin... men det kräver ingen medicinering alls, ger ingen smärta och inget illamående. Och så strålningen då - som jag förstått ger lokala problem, men i jämförelse med dessa 4 månader med cellgifter... Peace of cake :)))
Nu är det bara att bita ihop och invänta biverkningarna - den SISTA OMGÅNGEN.
Jag hoppas verkligen att behandlingen gjort sitt och att jag/kroppen gjort allt för att jag aldrig någonsin mer får samma hemska besked som den 19:e mars 2010.

Om tre veckor ska jag börja återerövra mitt liv. Sakta rehabilitera min kropp tillbaka till sig själv. Ska börja med promenader igen när orken återvänder och värken avtagit. Längtar så till att komma igång med fysiska aktiviteter igen. Längtar också tillbaka till MIN KROPP. Det är många kilon som ska väck efter detta halvår i sjukdomens järngrepp.
Så ska det bli intressant när håret börjar växa ut... Färg? Hur lockigt kommer det att bli - var rätt bångstyrigt innan... Hur tjockt blir det... var väldigt tjockt innan.
Så blir det så småningom åter till att plocka ögonbryn igen (aj, aj, aj) - för de börjar väl också att återvända så smått om några veckor. Ser fram emot att kunna använda mascara igen också, när ögonfransarna växt ut igen.
Sakta börja återerövra vardagen och familjelivet, jobbet, vänner och umgänge...

Drömmer om att få resa till en varm och solig plats med familjen, det kommer att dröja ett tag tills vi är där - men oh vad skönt det ska bli. Om inte förr så kanske en kombinerad 40- årsresa...
Längtar efter en "vanlig" sommar där vi alla får njuta av familjesemester och vi kan göra vad vi vill, hur vi vill.
Jaaaa, jag har mycket att se fram emot :)

måndag 27 september 2010

Läkarbesök idag

Dags för provtagning och läkarbesök igen. Jag är jätteblå i armvecket efter förra veckans provtagningar så det blev att söka upp ett annat blodkärl som inte är lika illa åtgånget. Gick bra till slut. Efter en dryg timmes väntan fick jag så komma in till doktorn. Han frågade hur jag mått och jag sa som det var - uruselt med jättemycket värk. Han såg att mina vita blodkroppar fått en skjuts uppåt så det var inte konstigt att jag haft ont i höfter, rygg och ben... Det hade producerats en hel del, vilket är jättebra. Har fått utskrivet starkare tabletter så förhoppningsvis blir jag hjälpt denna gång. Han sa att han kunde sänka dosen.... Det tyckte inte jag. Är det sista gången så ska jag ha allt jag kan få, då tar jag smärtan ändå. Tjurig som jag är.
Om tre veckor ska jag tillbaka igen för att få Herceptinet - och INGA CELLGIFTER (hurra!!!) och även då träffa doktorn. Får då veta mer om strålningen som börjar om 4-5 veckor och kanske lite annan information också. Så, dags att påbörja äckliga cortisonet ikväll och sedan käka dem en vecka framåt... Urk!

Helgen har varit bra, jag har varit på fotbollscup och hockeymatch. Sedan har jag varit lite som ett barn, sovit middag flera dagar:) Efter lördagens cup så blev det en riktigt tidig kväll då jag var såååå trött, ingen social lördagkväll med andra ord.
Jag var själv med flickorna hela lördagen (07:20-16) och det blev mycket markservice med mat och mellanmål som skulle serveras mellan de 5 fotbollsmatcherna - det var regnigt och kallt så det blev byte av fotbollsstrumpor mellan varje match. Flickorna var jätteduktiga och kämpade hårt hela dagen, tror att de tillsammans gjorde hälften av de 17 målen och passade fram lagkompisarna till flertalet av resterande gjorda mål. De är fantastiskt duktiga tjejerna! De har rentav nött upp sina fotbollsskor (både dubbar och läder) så de fick kasta dem i soporna efter sista matchen - något de tyckte var riktigt roligt :)
Fanns ingen tid att vila på hela dagen så jag var jättetrött. Inte orkade jag laga någon middag heller så det blev köpepizza till middag när maken kom hem på kvällskvisten.
Nu är fotbollssäsongen över och handboll, innebandy och hockey får ta över. Redan ikväll börjar innebandyn så det är ingen rast och ingen ro.
När tjejerna kom hem från skolan gjorde de raskt läxan och sedan har de varit ute och spelat bandy med sina tjejkompisar. Man blir så glad av att se dem - målen på gatan och ivrigt spelandes :) Härligt med aktiva barn!

Ikväll ska jag på bio med mamma och lillasyster. Känns som en skön uppladdning för morgondagen. Vi ska se I rymden finns inga känslor. Tror att den är jättebra.

fredag 24 september 2010

Mystiskt paket hämtat...

Sansade mig och viftade bort mina misstankar och hämtade ut paketet nu i eftermiddag. Väl hemma öppnade jag den bruna kartongen... Ingen synlig faktura men väl ett mycket fint inslaget paket gömde sig däri... Oj, tror att mitt förvånade leende var lika stort som alla glada gubbar på paketet :)




Öppnade paketet och en ljuvlig doft spred sig...





Det var en helt underbar present visade det sig....




Fantastiska titlar och ändamål för var produkt, vad sägs om:
The Olive Branch Shower Gel - Reassuring shower gel to hold you in its arms and keep you safe
Happy Hippy Shower Gel - Just the thing for centralising your aura
Lemslip Buttercream - Deap cleansing condition for oilier skin
Bohemian Soap - For a refreshing fruity wash
Woosh Shower Jelly - Perfect for jetlag and everything else that gets in your way
Up You Gets Emotibomb - Speed up in the morning
Sandstone Soap - Stimulating citrus scrubby soap to polish you smooth.

Jag vet ännu inte från vem presenten är, för det fanns ingen avsändare... Men SÅ HIMLA GLAD jag blev! Stort tack till dig okända avsändare!!!
... och tji fick jag för min misstänksamhet :) Nu blir det flera sköna bad med all väldoft!

torsdag 23 september 2010

Fantastisk date och ångest

Åh, vad jag har det bra. Mina fantastiska och underbara kollegor och jag har haft en date. After Home/After Work. På en torsdag. Så går det när en kollega har en älgjägare till man. Då funkar inte fredagar :)
Vi har surrat och surrat i flera timmar. Så härligt!!! Pratat barn med föräldraledig kollega, pratat jobb... och liiiite om mig och min sjukdom också, fast det var helt ok. Ätit god mat, druckit vin. Vilken lyx på en torsdag, hihi.

Jag har fått en postavi som jag inte vet vad jag ska göra av... Jag har inte beställt något. Lite orolig för att om jag hämtar ut försändelsen så finns en faktura alternativt dyr returfrakt... Vad kan det vara för något??? Har googlat på företaget. Lush Sweden AB. Säljer finfina grejer och finns i Stockholn, de säljer även på nätet verkar det som. Hudvårdsprodukter, hårvård, badgrejer... Men jag har inte varit inne på deras sida eller ens vetat om företagets existens innan postavin damp ner i brevlådan... Ska jag våga hämta ut det på vinst och förlust.... Hmmm, jag vet inte. För ett par veckor sedan damp det ner en tidning i brevlådan, en prenumeration och inbetalningskort. På en tidning jag inte visste fanns och som jag inte beställt. Då ringde jag och funderade hur det var möjligt och jag fick riva fakturan.... Vad är det som händer i vår värld? Skickar företagen bara ut produkter och hoppas att man ska köpa allt med hull och hår???
Usch vad jag är misstänksam... Men det är lite obehagligt att få saker hemskicksade som det är lätt att bara betala för...

Fredag imorgon och jag laddar och gruvar för nästa vecka. Läkarbesök på måndag, sista cellgiftsbehandlingen på tisdag. Gruvar inte för själva behandlingen - även om isbehandlingen ska göras - men för biverkningarna.... Såååå jobbigt att gå in i det igen. Vet ju att det FÖRHOPPNINGSVIS är sista gången jag ska utsättas, men det är så jobbigt att ha ont, ont, ont och svettas för minsta rörelse, känna mig som 100 år i kroppen, att vara arg och irriterad på allt och alla - utan egentlig anledning, ha svamp och sår i munnen, inte kunna sova när det är natt.... Tog 2 veckor senast. BLÄ!!!!!!! Vet ju ändå att det är som det ska, att det hör till. Snart kan jag börja se framåt. Mot träning i långsam upptrappning, arbete i lagom dos, bättre ork, humörförbättring och att få bli mer mig själv igen, POSITIVA GLADA MALIN. Förstår att det kommer att ta lite tid, att jag inte kommer att orka allt på en gång, men bara att bli piggare och piggare känns positivt. Jag hoppas och ber att detta är sista eldprovet någonsin. Jag vill inte att det ska dyka upp några nya dumma cancerceller i min kropp, någonsin. Jag vill återta makten över min kropp och mitt liv. Jag är redo!

onsdag 22 september 2010

Jobbet idag :)

Idag har jag ännu en gång varit och träffat mina fantastiska kollegor. De är sådana underbara kraftgivare. Spelar ingen roll att det berättas om konflikter, ilska, personer man kunde slippa ha att göra med, glädjeämnen, framgångar... Idag har varit en riktigt härlig dag!!! Så mycket skratt - för det går att skratta åt eländet som dryftas :))) Jag skulle bara vara där en stund, behövde vara med för att slutföra ett arbete då en kollega ska sluta och flytta. Jag åkte dit vid lunch för sällskapet... och blev kvar till 15:30 - oups :) Så är det när man mår gott, glömmer tid och rum. Och trötthet. För trött är jag. Tur att jag somnade om i morse, sov till 10. Då fanns kraft till så mycket tid i härligt sällskap.

Middag hos fantastiska mamma och sedan blev det att snabbt skjutsa sonen på hockeyträning, då de som skulle hämta honom inte svarat på hans sms kl 16 då han undrade över hämtningstiden... De hörde av sig kl 18 när de stod utanför vårt hus, då var vi kvar hos mamma. Vi var rätt säkra på att de skulle hämta omkring en halvtimme senare utifrån träningstiden... Det var inte så lajban när tröttheten satt in. Men, vad gör man inte för sina älskade barn... Bara att bita ihop och sätta sig i bilen.

Jag mår rätt bra nu, förkylningen håller i sig, snyter och snyter... Det som annars irriterar mig mest är mina rinniga ögon och den ständiga mjölksyran i benen - trappor är såååå jobbiga. När jag nu är pigg så vill jag ju sminka mig och få känna mig fräsch. Inte så lätt när jag hela tiden får ha papper i högsta hugg. Att vara ute är ett rent mörker, det är som att gå omkring och gråta hela tiden. Eftersom jag har glasögon så är det inte ett alternativ att använda solglasögon. Linserna har jag inte använt på länge, kanske ska testa om det går - fast samtidigt så känns det som ett bra ögonfranskamouflage med glasögon...

Jag fick nyaste Amelia av en god vän idag. Hon prenumererar och det var flera sidor om bröstcancer i den, så när jag kom hem så fanns den i brevlådan :)
En artikel om Annika är samma Annika som den blogg jag följer - och länkar till från min sida. Mycket bra läsning!!! Kan rekommenderas.

I morgon ska jag på efterlängtad After Home med närmaste kollegorna... Ja, de två i tjänst går på After Work, och vi två som är hemma satsar på det förstnämnda :) Ser fram emot en kväll med mycket skvaller i härligt sällskap. Alla mina kollegor ska träffas för att avtacka kollegan som ska sluta på lunch också i morgon, men det väljer jag bort. Känner att det blir för mycket folk och eftersom jag är rejält förkyld så vill jag inte dra på mig eventuella smittor i större sällskap... Trist - men jag fick säga hejdå till henne idag.

måndag 20 september 2010

Sjukgymnast och förkylning

Idag har jag äntligen fått träffa en mycket trevlig sjukgymnast. Fick ventilera mina farhågor om armen. Har upplevt att den är svullen och det ömmar på baksida axel och skuldra. Jag fick jättemycket beröm för hur jag jobbat med armen, full rörlighet. Med beröm godkänt. Känns jättebra. Farhågan om armens svullnad var obefogad oro. Hon mätte från handloven och hela vägen upp till axeln med 4 cm mellan varje. Jämförde höger och vänster. På ett ställe var diffen mer än 0,5 cm. I övrigt under. Att jag känt mig svullen beror förmodligen på att jag fortfarande är avdomnad - nervretningen som spökar. Samma anledning till de smärtor jag ibland känner utefter armens baksida. Nervretning. Hon bekräftade viss svullnad närmast axel och under armhålan, jag ska fortsätta med samma grundövningar som efter operationen. Armen är också mer kompakt på höger sida, vilket förmodligen är lite vätska, det bidrar också till känslan att armen är svullen och större. Känner mig lugnad och ska dessutom på ett återbesök om 5 veckor. Eftersom jag är jag så längtar jag efter mina kollegor hela tiden - klart det blev en lunch tillsammans idag, när jag ändå var i farten. Passade också på att gå igenom ett par tre klädbutiker. Fick med mig två tröjor och en ny SVEA- mössa. Känner mig nöjd. Dock väldigt trött när jag kom hem.

Vaknade idag och kände mig lite förkyld. Har blivit mer under dagen, papper i handen hela tiden - det bara rinner. Ett papper för rinniga ögon (biverkning) och ett papper för näsan. Suck. Första förkylningen sedan jag påbörjade behandlingen. Hoppas det inte blir mer än idag... Risken finns väl att det blir mer, jag är ju rätt nerkörd nu. Vi får se hur det utvecklar sig.

Brunchen igår var fantastisk - vi satt läääänge och njöt av alla godsaker. Det kommer vi definitivt att göra om :) På dagen röstning och fotbollsmatch. På kvällen hockeymatch.

I morgon är det dags för tredje provtagningen, resten av dagen ska jag ta det lugnt och bara vara.

lördag 18 september 2010

Soft lördag

Äntligen känner jag mig piggare. Närmar mig åtminstone 60- strecket. Har duschat och inte behövt vila efteråt. Har t om sminkat mig idag. Känns bra. Ingen direkt värk i kroppen, lite, lite i benen och fortfarande en hel del i händerna/fingrarna.

Har en skön dag, tjejerna har sovit borta och sonen märker jag knappt av. Maken har åkt iväg med tjejerna för att köra Go-cart och därefter ska en av tjejerna stå i mål, inlånad i ett äldre fotbollslag. Tror det är jättebra för make och tjejer att göra något själva, det blir inte så ofta. Får se när jag får hem någon av dem...
Det är som vanligt inte tillräckligt med aktiviteter för dagen, det är hockeyträning för son och make, de har dessutom match senare ikväll. Om jag vilar tillräckligt idag så kanske jag orkar titta på matchen... Fotbollsmatchen valde jag bort, kallt, regnigt och mycket folk. Lättare att sitta i en nästintill folktom ishall...

I morgon ska vi göra Brunch med lillasysters familj och mamma. De kommer hit och så hjälps vi åt att fixa en massa godsaker att mumsa på... Sedan ska vi så klart rösta.

torsdag 16 september 2010

Irrationell - jag?

Kanske börjar det så smått vända idag, värken finns där men känns lite mindre intensiv. Fortfarande har jag ont i skelettet och lederna. Benen känns som bly - tänk maximal mjölksyra efter att ha sprungit på max för länge, benen vill vika sig. Så känns det hela tiden när jag går. Jag tror att de ska vika sig, men det gör de så klart inte riktigt. Fingrarna värker, halvt domnade. Ömmar när jag ska använda dem. Blir inga flätor på flickornas hår...

Jag har vågat mig på insomningstabletten två kvällar i rad och har fått två välbehövliga nätter utan att vara vaken. Skönt att få somna ifrån värken och sova ostört. Sovit från midnatt till väckarklockan ringt för familjen. Varit uppe och ätit frukost och sedan fått slumra eller sova vidare någon timme till. Skönt, skönt, skönt. Fast jag är fortfarande trött.

Älskade maken kom hem och åt lunch med mig idag. Försökte förklara för honom hur det känns... för naturligtvis fick jag ett utbrott och tårarna rullade.... Då hade jag duschat, värmt mat på spisen, flyttat lite grejer mellan frysarna... Alltså något som normalt inte är speciellt ansträngande...
I huvudet är jag fortfarande 38, kroppen närmar sig 100. Att inte kunna stå upp och torka sig efter dusch, att måsta sitta. Inte ens det är tillräckligt för pulsen är på max och andhämtningen häftig. Kämpa på med lotion och kläder för att sedan få lägga sig och vila. Redan svettig igen av ansträngningen.
Efter att ha fått ner pulsen gick jag så ut och öppnade frysboxen, blir ARG för att maken FORTFARANDE inte tagit bort de kylklampar jag sagt åt honom att ta bort när vi avfrostade.... Han har inte flyttat en pryl till kökets frys.... Men det är han som nu är på väg hem för att fylla frysen med varuprover han behöver och vill ha plats i boxen. GRRRRRR. Sätter kastrullen med lunchen på spisen och vänder åter till frysen. Arg. Svettas. Andfådd. Så frågar han när han kommer hem om det finns plats i frysen.... AAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRGGGGGGGGGGHHHHHHHH!!!! Utbrottet och tårarna var ett faktum.

Visst är det märkligt vilken sjukt låg nivå det är på mig just nu. Rena rama bagatellen med frysen. Halvtom var den eftersom vi tömt så duktigt innan avfrostning. Frysen inne är nästan tom, frysboxen hade mest köttben och jordgubbar... Men att sticka ner värkande händer och lyfta och sortera var varken skönt eller roligt. Gjorde säkerligen mig mer irriterad. Jag brukar vara den lugna i familjen, den som resonerar och diskuterar, medlaren... Vart tog hon vägen?

Tror det var bra att älskade maken kom hem på lunchen. Vi fick prata utan barnen i närheten. Vi är nästan aldrig helt ensamma vi två. Jag fick vara ledsen med honom, förklara utan att ta hänsyn till barnöron. Vi är ett team vi två, har jobbat ihop oss i 19 år av kärlek. Att jag inte agerar logiskt, tänker rationellt eller gör "rätt" just nu rubbar så klart våra gemensamma rutiner. Halva "vi" är ju just nu borta. Det haltar. Klart det är påfrestande för honom. Han får utstå så mycket, bara tar och tar. Han är så snäll med mig. Bråkar inte med mig när jag är irrationell och håller på. Han är verkligen MIN MAN. Igår pratade han återigen med barnen om mammas humör och påminde dem om doktorns ord... Han gör verkligen allt han förmår för att det ska fungera här hemma.

Nu hoppas jag att jag börjar må bättre i både kropp och humör... och att vi får en fin helg med mat som smakar. Längtar efter gott kött och potatisgratäng med en god sallad, till det ett gott vin.

tisdag 14 september 2010

Fortfarande trött

Även idag har det varit tungt. Trött, trött, trött... Kan inte sova fastän jag är så trött. Varken dag eller natt. Har varit lite rädd för sömntabletten, inte vågat ta någon sedan den där kvällen maken blev "rädd"... Ikväll är det dags. Jag måste, känns som att jag går under annars. Blir som en fix idé att jag vill sova men inte kan tror jag.

Har varit på sedvanliga provtagningen idag och jag hoppas verkligen att Neulastasprutan gjort effekt, något gott borde det komma ur den fruktansvärda skelett-led-muskelvärk som bott i min kropp sedan förra veckan. Taxoteren ger ju också värk, så nu har jag provat detta på max. Hoppas, hoppas värdena är i allafall liiiite bättre. Jag begär inte mycket tycker jag. Att förflytta sig från hus till bil till stol med några meters promenad är urjobbigt. Pulsen på max, flåsar, svettas... Jag är verkligen i dåligt skick nu. Det måste ju betyda att cellgifterna har bra effekt - det är vad jag ska intala mig är sant i alla fall!

Bästaste mamma har bjudit på mat både förra veckan och denna, jag har tjurats med att komma till henne - även om det är extremt ansträngande att göra den förflyttningen - vill ändå ha miljöombytet. Barnen älskar mormors mat, jag älskar mammas mat :)

Jag har upptäckt några saker som funkar i smaklösheten... Allt onyttigt dock... Glass med chokladsås eller kolasås, coca cola, lakritsbilar... Känner små goda smaksensationer just nu från dessa... Inget att hålla på med i längden, men just nu så önskar jag sååååå att saker ska smaka som de ska och då blir det onyttigt just nu... Har en färsk ananas på mognad också, längtar tills den ska provas :)

Humöret är fortfarande i botten, hettar precis hela tiden. Idag skulle jag hjälpa sonen (som hade studiedag) att flytta musik från datorn till hans mobil... ARRRRRGGGGG vilket utbrott jag fick när inte programmen lydde min minsta vink...
Nyligen ringde en telefonförsäljare.... Det var inte smart gjort av honom.... Inte är man speciellt sugen på att dividera om ditten och datten och lyssna på en massa erbjudanden man inte vill ha.... Elaka jag :)))

måndag 13 september 2010

Tung måndag

Känner mig så off idag. Vill bara gnälla, gråta och klaga... Känns som en riktigt tyckasyndommalindag.
Älskade lilla syster fick sig på näbben när hon ringde för att höra hur det var idag. Bara omtänksam och gullig - och jag bara vräkte ur mig negativiteter. Tur jag fick hit henne en stund så jag fick ge henne en kram och be om förlåt för mitt utspel.

Vissa dagar är bara så där. De ingår förmodligen som en del i hela den här resan jag gör - tyvärr. Tror det är omkring samma dag varje gång, när jag går ner i den lägsta perioden... Känner mig trött, andfådd, orkeslös - svettas i omgångar av minsta rörelse. Blir arg och förbannad på mig själv och allt och alla. Trött på värk, sömnbrist, magplågor, svamp i munnen och smaklöshet...
Tyvärr lyckas jag inte sova bort förmiddagen vilket resulterar i att eftermiddagen blir än tröttare och jag blir mer arg, gråtfärdig och tycka-synd-om-mig ledsen, när familjen droppar in. Förstår att jag inte är lätt att leva med dessa perioder. De gör det bra min älskade familj.

Det är som att när man börjar tänka så kommer allt i ett enda virrvar. Mörka tunga tankar av ångest och rädsla. Oros- tankar. Fåfänga tankar. Sociala tankar. Hus och hem- tankar. Ilska på sjukvården - i vissa delar. Inga kläder som sitter snyggt. Tycker själv att jag ser ut som ett spöke - blek, fet och utan ögonbryn och fransar, känner mig allmänt ofräsch. Orkar inget. Klarar väldigt lite själv.
Tålamodet att få önskad hjälp från sjukvården är inte stort från mig just nu. Tre gånger har jag bett min läkare om hjälp med 2 remisser till nödvändiga undersökningar. Fortfarande ingenting. Kunde det bara komma ett tecken på att det är på g så skulle jag kanske varva ner. Nu blir jag bara arg och ledsen. Behöver verkligen få hjälp med armen. Vill inte gå omkring så här... Det räcker med övriga krämpor :(

Jag hoppas, hoppas, hoppas att detta är näst sista cellgiftsbehandlingen någonsin. Att jag bara behöver utsätta mig själv och min omgivning för detta en enda sista gång till. Jag vill vinna detta! Jag ska vinna detta! Jag vill ha tillbaka mitt liv! Ska ha tillbaka mitt liv!
Få tillbaka ork, energi. Få träna, trimma kroppen och äta rätt och bra. Jobba. Umgås med nära och kära - när som helst, utan villkor och begränsningar för att jag inte orkar eller kan. Få tillbaka glädje och kraft. Njuta av varje dag!

Sorry om jag är negativ idag. Men det måste bara få komma ut ur mitt huvud. En annan dag är det bättre...

söndag 12 september 2010

Japp! Visst fick jag se...

Lyckliga jag som fått se hockeymatcher, gymnastikuppvisning och fotbollsmatch i helgen! Jag (vi) har så underbara barn som brinner för allt de tar sig för!!

Sonen som spelat två träningsmatcher på fredag kväll och lördag var så duktig och kämpade som aldrig förr. Man blir så varm av att se hans iver och spelglädje, som bonus fick han göra 3 av 4 mål!
En av tjejerna var med på en mass-gymnastikuppvisning på Umeås torg på lördagen och gjorde det med den äran. Sedan avslutar vi idrottshelgen med fotbollsmatch i eftermiddag, där tjejerna får vinna och dessutom göra varsitt mål. Jag vet - målen är inte det viktiga, men för barnen verkar det vara det. Vi är ju lika stolta föräldrar ändå. Ett grattis var fick de ialla fall av oss föräldrar - för framför allt fint lagspel, men också så klart för målen.

På fredagen höll jag mig så lugn det bara gick, även på lördagen - fast det blev många timmar uppe och i rörelse. Jag halvsov i bilen den timme det var väntan mellan uppvisning och match.

Värken har varit jobbig dygnet runt. Värst fortfarande i höfter, lårben och knän. Det är jobbigt när man vaknar av värken för att alvedonen slutat värka - så tar det en timme från det den är intagen innan det går att slappna av. Idag söndag har jag dåsat och sovit fram till 12:30 med uppstigning för frukost, medicinering, kaffe... i omgångar. En dusch och vila innan fotbollen så har man nästan gjort en hel dag... Inte hinner man mycket... Känns ändå bra att jag kunnat vila och sova en hel del även med familjen i faggorna.

Eftersom maken skulle ordna med middag pga min orkeslöshet så blev det köpt kinamat till lördagsmiddag... Smaskens! Eller... tror jag i alla fall, det brukar vara supergott! Jag åt i alla fall :) Jag fixade söndagsmiddagen till mig och tjejerna, det gick bra även om det precis som efter förra behandlingen innebar svett, irritation och andfåddhet...

Svåger och svägerska får tillgång till sitt hus nu och påbörjar arbetet med att fixa och flytta hela bohaget. Önskar så att jag kunde få vara med och hjälpa dem! Är så nyfiken på huset och hur det blir! Hoppas ni inte jobbar för mycket i önskan att allt ska bli klart!!!

fredag 10 september 2010

Trött och värk

Det blev en halvjobbig kväll och natt. Det värker som attan i höfter, lårben och strålar ut i knäna. Kunde inte somna förrän vid 02 och vaknade redan 06:30. Alvedon är ett måste, men det är inte tillräckligt för att jag ska få sova mer. Jag är sååå rackarns trött hela tiden och samtidigt lite "speedad" av cortisonet. Det går bara inte att somna när det pirrar och värker hela tiden. Kanske får jag ta en insomningstablett ikväll om det blir mycket värre... Fast helst vill jag inte ta dem. Skulle behöva en lång natt.
Fingertopparna halvt avdomnade gör mig fumlig, tappar saker och så. Högerarmen är inte alls min vän längre. Det värker och är svullet. Hoppas på att sjukgymnasten hör av sig snart. Jag har rörligheten men något är det som irriterar och strålar.

Jag tar det ialla fall lugnt idag och vilar. Går inte att göra så mycket annat. Ska försöka flytta fryst mat efter helgens avfrostning. Vad gjorde man utan 2 frysar?
Så har jag så klart stått en bra stund i badrummet med alla make-up produkter... Det tar nästan längst tid att rengöra och smörja med alla salvor :) Lite skönt är det att få hålla på lääänge och utan vanlig morgonstress. Något positivt med att vara sjukskriven :)

Mycket gnäll blev det idag, men jag är så less på att vara trött och ha ont. Det är bara att bita ihop och härda ut - men det är tidvis väldigt jobbigt att vara jag.

Helgen är återigen fylld med idrott. Två hockeymatcher för sonen och en fotbollsmatch för tjejerna. Får se om jag orkar med något av dem, vill så gärna och den här gången så är det bara en match i taget, så det kanske inte blir så jobbigt. Hoppas också att maken får ett ryck och börjar höststäda på gården - det börjar sloka ordentligt i vissa krukor... Ska gulla med honom då jag inte kan göra det själv.

torsdag 9 september 2010

Sminkkurs idag :)

Äntligen kom dagen jag väntat på ett bra tag nu. Kursen "Look Good - Feel Better" gick av stapeln. Många glada kvinnor i olika åldrar, med olika diagnoser och fas av behandling hade samlats för att få goda råd och tips om hur man ska kunna fixa till ett fejs att vara stolt över...
Det var mössor, peruker och sjalar som en efter en togs av för att inte störa utbildningen. En del hade lite hår, en del - som jag - inget hår, en del hade stripor eller mycket glest kort hår. Mycket skönt att vara en i mängden, att få känna sig "normal" i detta bisarra tillstånd. En del hade fått tillbaka lite ögonfransar, bryn... Vissa hade ingenting alls medan andra - som jag - hade delvis ögonbryn och ögonfransar...

Tre instruktörer höll i den två timmar långa kursen och vi var indelade i lika många grupper. Mycket trevligt, många skratt och en hel del humor bland oss vid vårt bord.
Vi började med fika, sedan fick vi använda rengörningsprodukter innan vi kunde påbörja make-upen.
Det var lite varierande kvalité på produkterna, alltifrån dyra märken till billiga. Det märktes också när man använde dem kan jag tycka. Själv använder jag bra "dyrare" produkter sedan tidigare och när jag använde den Foundation och det Puder som erbjöds så blev resultatet inte så bra... Lite krackelerad och dammig... Men principerna är ju desamma, oavsett om jag använder mina dyra eller de billigare.
Mest nytta hade jag av att träna på att fixa ögonbrynen och kajal runt ögonen. Måste dock köpa en egen ögonbrynspenna då den som följde med i min "Goodie-Bag" inte var rätt färg för mig. Det är en väl gjord investering känner jag, det blev riktigt, riktigt bra när jag fick använda en av mina bordsgrannars ögonbrynspenna.
Det var en rejäl necessär med produkter vi fick med oss hem, väldigt roligt att byta ut lite i sminkskåpet :)
Mina flickor får sig en trevlig överaskning också, en del av grejerna får de ta - som de kan lattja med när de ska "spöka ut sig" :))

Vi fick också se och prova att knyta sjalar på olika sätt, mycket användbara tips.

Jag började ju dagen med ett besök på min gamla arbetsplats, lunch och trevligt sällskap innan jag åkte på kursen. Hem för att serveras middag hos kära mamma... Och nu är jag sååå trött. Men nöjd! Ska bli skönt med en lugn dag i hemmet i morgon eftersom jag nu börjar ha ont i höfter och lår. Precis som "utlovat". Har tagit alvedon hela dagen idag och lär fortsätta med det framöver några dagar. Smaklökarna börjar blekna och tungan är som den är igen. Har börjat få känningar i ryggen också nu på kvällskvisten så det är väl bara att ställa in sig på några dagar med rejäl värk.

I går kväll fick jag en så glad överaskning av min föräldralediga kollega. Hon hade skickat blommor och en trisslott. Åh vad glad jag blev! Tack vännen!!!

onsdag 8 september 2010

Neulastan intagen

Hemkommen efter ett kort besök på Onkologen för hjälp att ta Neulastasprutan. Tack och lov hade doktorn fixat receptet så nu kunde jag hämta ut sprutan.

Passade på att dra en liten tur på stan och hittade ett par jeans-tights och nya Snö-örhängen. Känns skönt att ha på sig annat än gympabrallor var och varannan dag - även om de är skönast när man bara softar... Har svårt att hitta snygga toppar som kamouflerar de ofrivilliga valkarna som infunnit sig. Får för andra gången åka från shoppingtur utan nya toppar... Borde väl inte vara omöjligt kan jag tycka - men jag är ju rätt kräsen. Fler turer lär det bli, för någonstans finns de där perfekta topparna som är "jag".

Nu är jag som vanligt trött. Ska försöka vila en stund.

Ser fram emot smink-kursen i morgon och innan det tänkte jag försöka mig på ett besök på min gamla arbetsplats, ska bli kul att träffa alla goa människor som jag saknar.

tisdag 7 september 2010

Lååång behandlingsdag

Nu är det defintitivt nedräkning. Måste ju vara positiv och hoppas på att turbokurerna gett rätt effekt. Näst sista cellgiftsbehandlingen avklarad och första Herceptinbehandlingen (av 17).
Var på plats redan 08:15 och efter lite väntan och förberedelser så startades Herceptinet, tog 1½ timme. Varje 15 minuter togs blodtrycket, vilket så klart gjorde att jag inte kunde somna så bra - sååå trött nu.
Väntan i 30 minuter efter Herceptinet, med fortsatta blodtryckskontroller. Sedan Taxoteren, tog 1½ timme det också, och is-vantar och is-sockar. BRRRRR - dessa fick sitta på 15 minuter före och efter också! Två täcken behövde jag idag. Inte kan man somna då heller, alldeles för kallt och ont i händer och fötter. Strax efter 12 var jag färdigbehandlad och nu blev det väääääntan och lunch. Fick under inga omständigheter lämna avdelningen, det var kontroller om hur jag mådde titt som tätt - kände mig riktigt uppmärksammad och ompysslad. Maken kom med en smörgås och sällskap :))) Klockan 15 dags för apoteksbesök och hemfärd.
Tyvärr hade den gode doktorn glömt att skriva ut receptet på Neulastasprutan så det blev panik och hem och ringa runt för att få receptet utskrivet. Får hämta det innan jag ska in på Onkologen för injiceringen i morgon.

Fick information om Herceptin och Neulastasprutan och biverkningar... Herceptinet kan ge frossa, feber, svullnad i lår och armar, rinnig näsa, täppt näsa, rinniga ögon samt magkatarr. Hjärtsvikt är också en biverkning - och då förstår man ju varför det är så mycket kontroller vid första behandlingen. Vanligast med de flesta biverkningarna första gången. Näsproblemen och magkatarren lär jag få dras med liksom de rinniga ögonen som är en biverkning av Taxoteren också - vilket jag så klart redan har känt på.
Neulastasprutan ger biverkningar i form av skelett och muskelsmärta, framför allt i långa lårbenet, lårmuskler, höftben och ryggslut. Det är där den snabbaste tillverkningen av vita blodkroppar sker - förutom i ryggmärgen då. Har fått direktiv om att äta alvedon som smärtlindring. Har jag alltför ont får jag höra av mig. Tänker inte gå igenom förra omgångens smärtor utan bättre smärtlindring, för det var rent omänskligt.

Pratade med forskningssköterskan om mina biverkningar från förra behandlingen och fick ett tips värt att prova - färsk ananas hade någon haft gott resultat med för att motverka svampen i munnen. Det är ju alltid gott :) Lovade att rapportera vid nästa behandling. Jag fick också veta att jag skulle ha Neulastasprutan även efter den sista behandlingen eftersom både vita blodkropparna och de neutrofila är/var på tok för låga. Det kommer INTE att ge mig orken tillbaka eller minska tröttheten, däremot är ju förhoppningen att undvika infektion och inläggning. Blev lite besviken eftersom jag är sååå trött hela tiden. Kommer alltså att bli tröttare och tröttare innan de 6 veckorna med behandling och återhämtning är gjorda innan det vänder. Hon sa också att det kommer att ta tid. Att absolut inte lägga all min energi bara på att jobba utan att få vardagen att fungera över huvud taget. Suck. Vill ju ha orken och energin och få träna, jobba, fixa hemma, umgås med vänner... Ja, ja det är bara att gilla läget och lyssna på dem som vet.

Nu hoppas jag att jag slipper ha mindre ont och får den sömn jag behöver dagarna som kommer. Måste lära mig att sova på dagen, det är så tydligt att jag behöver det. Slocknar som en sten i sängen så fort jag lägger mig på kvällen. Kanske får jag smyga dit en stund när jag är ensam hemma på dagen. Trots skön soffa så är det inte många gånger jag somnat där... Är den månne alltför skön?

måndag 6 september 2010

Godkänd "besiktning"

Ja, då är det dagen före Dagen nu då... Näst sista behandlingen.
Värdena var ok och doktor Nisse har gett klartecken för morgondagens Taxotere-behandling. Påbörjar även Herceptinet i morgon, så det blir en låååång dag. Ska börja med Herceptinet direkt på morgonen och då blir det övervakning i 4-6 timmar efteråt. Sedan ger de Taxoteren ett par timmar efter Herceptinet.
Måste även in på onsdag för att få Neulastasprutan, vilket doktorn sa är nödvändigt. Han sa att jag med nästan 100 procents säkerhet skulle bli ordentligt sjuk och ev bli inlagd med penicillin om jag inte fick sprutan. Detta utifrån det väldigt låga antalet vita blodkroppar som konstant svävar på nedersta gränsen. Svårt val va?

Hoppas nu på mindre ont än förra gången, har fått ordination om att förlänga och äta mer cortison i den uttrappande delen för att motverka den smäll jag åkte på sist. Hoppas det hjälper. I annat fall skulle jag höra av mig. Har också fått annan dosering på medicinen mot svamp i munnen - hoppas på mer än 5 dagar med smaklökar denna gång.

Gruvar lite för morgondagen, jobbigt med is-handskarna... Men jag måste försöka.

Nu börjar jag verkligen se sjuk ut. Snart varken ögonbryn eller ögonfransar. Otroligt vältajmat med Feel Good - Look Better på torsdag. Svullen i ansiktet och så klart på kroppen.

Självklart passade jag på att hälsa på kollegorna innan jag åkte hem. Tankade lite energi från dem. Alltid lika underbart!

Måste ju också passa på att berätta lite om hur olika smak man kan ha. Idag i väntrummet droppade det in både män och kvinnor, olika nationaliteter och ålder. Som det brukar vara. En del med sitt eget hår, en del med turbaner eller andra huvudbonader, en del med peruker.
Två kvinnor utmärkte sig väldigt i mina ögon. Den ena med en sjal som var illa knuten och med långa hårtestar som hängde ner. Det var väldigt glest och ojämnt fördelat. Det var inte hur sjalen var knuten som fångade mitt intresse... Den andra hade en sjal och lite hårtestar som stack ut, sedan hade hon tryckt en keps ovanpå. Hmmm. De har säkert samma åsikter och funderingar om mig som tjuras med mössor av olika slag - helst sådana modemössor med "häng" som ungdomar (och jag) gärna har :) Jag hade i allafall svårt att slita blicken från dessa två. Skönt med lite "ögongodis" i det andra så långtråkiga väntrummet :))

söndag 5 september 2010

Trött...

Åh, vad jag är trött hela tiden. Har sovit lääänge i natt och ändå är jag jättetrött hela tiden... Kaffe har inte gjort någon skillnad, inte heller friska luften... Dagen idag har varit trevlig, alla barnen har spelat fotbollsmatcher och det är alltid lika kraftgivande! Skönt också med lite värme i luften igen. Då är det riktigt skönt att vara ute :)

Skulle behöva fixa till naglarna ikväll, men känner mig såååå trött. Ska försöka orka med det ändå, det brukar ju kunna hända olyckor med naglarna om de inte är topptrimmade, lätt hänt när man grejar med lite av varje...

Ställde mig på vågen idag. Ingen rolig syn... Nog för att jag känner och ser att jag gått upp i vikt så är det lika jobbigt varje gång man ser en högre siffra. Jag vet att det är "obligatoriskt" och att det hör till, men lika fullt är det jättejobbigt. Det är ju inget att göra åt det just nu utan blir något att jobba med när jag återfår krafter. Längtar dit!!!

I morgon drar det ihop sig igen, provtagning och läkarbesök inför förhoppningsvis näst sista cellgiftsbehandlingen och starten av Herceptinbehandlingen på tisdag. Måste komma ihåg att prata med doktorn om armen i morgon. Jag har besvär i den och vill veta vad och hur jag ska göra för att det ska bli bättre.

lördag 4 september 2010

Härlig fredag!

Började dagen idag med lite slappande i sängen... :)
Det var dags för ultraljudet av hjärtat. Apparaten som gör Muga-scint funkade inte, så därför fick jag göra ultraljud istället på hjärt-ekg avdelningen. Det gick jättebra. Tog en hiskelig tid dock, men med ett tillfredsställande resultat så var det värt att ligga på sidan i en timme. Togs typ 40 bilder med och utan ljud och vissa "bilder" var filmsnuttar. Intressant att titta på hur hjärtat pumpar från olika vinklar och vrår.

Efter undersökningen var jag hungrig - lunchdags... Smaskade i mig lite onyttigheter och gjorde lite ärenden på stan innan jag åkte hemåt och fick umgås med underbara Karin i flera timmar. Så trevligt att ännu en dag få prata, prata, prata om allt och lite till :) Hem och fixa lite god middag, som bestod av älgfilé, intogs med potatisklyftor och lite rött vin. Mums! Sedan fotbollsmatch för sonen, en härlig vinst i kvällskylan. Avslutade dagen med sällskap av grannarna som är så trevliga att umgås med. Snacka om att jag fått ha två trevliga sällskapsdagar. Underbart!

I morgon väntar mer sällskap, svåger och svägerska kommer och äter middag med oss. Äntligen! Nu är de inte förkylda längre, så de vågar sig hit. Mycket trevligt ska det bli!

Det är så härligt att få ladda inför nästa veckas behandling med umgänge med fantastiska personer.

torsdag 2 september 2010

Underbara torsdag!

Idag har jag haft en fantastiskt trevlig dag. Bara ego-saker :)
Började med fika i 3 timmar med Bella - att få sitta och prata och prata och prata och fylla på kaffe, äta gott... Väldigt trevligt, och definitivt inte sista gången!! Jag fick en helt underbar present av henne också. Ett Willow Tree, "Angel of hope". TACK BELLA!!!!!

Avslutar dagen med biobesök tillsammans med mamma och systrarna. Såg Bröderna Karlsson och fick verkligen skratta. Måste säga att jag skrattar alldeles för lite nuförtiden. Så härligt befriande! Har redan planer på nästa skrattkväll med mor och systrar. En ny svensk film om en kille med Aspergers syndrom. Filmen heter "I rymden finns inga känslor" och har premiär i morgon. Vi får se när vi går, men vi ska definitivt se den!

I morgon lär jag vara rätt trött, får nog ta en tupplur på dagen tror jag om jag ska orka med sonens fotbollsmatch i morgon kväll. Får passa på att vila efter hjärtundersökningen - om jag inte får sovmorgon...

onsdag 1 september 2010

Lugn onsdag

Idag har det varit en riktig slödag. Jag har varit jättetrött, men inte vågat sova något av rädsla för att sabba nattsömnen. Det är förmodligen gårdagens aktiviteter som påverkar, men det är helt ok. Har äntligen hämtat ut mössan från Meandi som jag beställt. Åh, vilken skön mössa! Vilken njutning att ta på den. Så varm och gosig :)

I morgon blir det en tripp till stan. Jag ska träffa min bekant som är tillfälligt förlamad. Det ska bli jättetrevligt att få prata bort några timmar med henne.

Fick telefonsamtal idag om ultraljud av hjärtat. Det blir på fredag förmiddag. Tydligen är gammakameran inte "i form" så de vill göra ett ultraljud istället. Hoppas pumpen mår bra efter den behandling jag hittills fått...

Jag har hittat ett superinspirerande program på TV. Biggest Looser. Vilka hjältar de är! Jag är full av beundran över deras arbete med sina demoner. Sedan är det lite intressant med alla konflikter också :) Det är synd bara att det är en-timmesavsnitt, skulle gärna se mer varje dag.