söndag 31 oktober 2010

Vilken helg!

Oj, oj, oj... Nu är jag verkligen trött! Det har varit tre intensiva dagar. Full rulle...

Började fredagen med strålning 08:30, sedan var det dags att gå i samtalsgruppen tillsammans med 7 andra fantastiska kvinnor. 9 till 13 höll vi på. Mycket bra att få träffa andra i samma situation, vi är i olika åldrar och olika stadier men jag känner på mig att detta kommer att bli super. Otroligt värdefullt att få prata med andra som förstår vad man menar.
Väl hemma så tänkte jag vila, men jag var för uppe i varv så jag följde med tjejerna på träning 14-16. De följde med två kompisar hem och stannade kvar över natten. Killarna skulle iväg på första cupmatchen i hockey vilken jag inte ville missa... Efter lite onyttig middag i min ensamhet åkte jag iväg till Ishallen och fick se grabbarna kämpa hårt.

På lördagen var det 3 hockeymatcher på schemat för killarna samt innebandymatch på förmiddagen för flickorna. Efter att tjejerna blivit anlitade som hundvakter till hockeyföräldrar så följde även de med. Fick se 2 spännande matcher, missade första då den var samtidigt som innebandyn. Var hemma runt 19:30 och då drog tjejerna ut och spökade en liten, liten stund.

Helgen avslutades med placeringsmatch för killarna, som jag inte kunde se... Var istället på handboll med ena dottern. 3 matcher och typ 15 mil i bilen blev det för oss idag. Efter att ha fixat middag så har jag äntligen landat i soffan. Tur att man skulle ställa om klockan till vintertid idag, fick en bonustimme ju - en riktigt välbehövlig sådan. Känns roligt att ha fått vara med om så mycket fantastisk idrott, samtidigt som jag är rätt slutkörd nu.
Tror jag ska fixa lite godis och kura ihop mig under filten, kanske tända lite ljus... Maken har just skjutsat iväg tjejerna som ska sova borta, sonen har gått till en kompis en stund. Lugnt och tyst som omväxling denna helg.

torsdag 28 oktober 2010

Tråkiga räkningsdag

Usch vad trist det är att betala räkningar... Man hinner knappt få in pengarna på kontot så ska de ut igen. Nödvändigheter som bilförsäkring, mat, telefon, el... Tja - man ska väl inte klaga egentligen, vi har ju tak över huvudet, men hua så trist det är att göra detta i slutet av varje månad... Tänk om man kunde strunta i dessa nödvändigheter och istället boka en utlandsresa för pengarna... Eller köpa kläder och skor för alltihopa... Drömma kan man ju alltid. Tur jag är en rätt sansad person så jag betalar snällt de eländiga räkningarna varje månad istället.

Jag har för första gången känt på hur det känns med biverkningar av ett vaccin... Jag har ont i armen, det är rött och svullet där sprutorna gick in, t om lymfkörtlarna på vänster sida reagerar. Så nu är det synd om lilla mig, för en stund i alla fall. Lite frusen och ruggig i kroppen.

Strålning nummer 3 idag och utvecklingssamtal med sonen - han är bara duktig i skolan.
Det ska handlas och lagas mat och förberedas för helgens alla aktiviteter. Hockeycup (5 matcher) fredag - söndag, innebandymatch på lördag och handbollssammandrag (3 matcher) på söndag... och inget på hemmaplan. Därtill kommer en fest för att dra in pengar till sonens fotbollslag på lördag kväll - alla föräldrar ska bidra med matpajer, sallad och priser till lotterierna. Vi kommer inte att gå, jag orkar inte och så är det ju hockeycup så maken är upptagen där, men bidra till festligheterna måste man ju ändå. Hualigen, hur ska jag orka med allt denna helg? Det blir killarna och hockeyn och tjejerna med innebandy och handboll. Undrar om det blir pizzamiddag hela helgen?

Och så är det väl Halloween också, måste komma ihåg att köpa en massa godis till de små spökande barnen som säkerligen kommer och ringer på dörren...

onsdag 27 oktober 2010

Influensavaccin och...

... även pneumockock-vaccin (mot lunginflammation) på distriktssköterskans inrådan. Hej och hå vad man kan behöva, jag har aldrig tagit influensavaccin förut för jag har alltid resonerat som så att det är bra att kroppen får gå igenom det den behöver - förutom denna skitcancer då, den kunde jag gärna ha varit utan. Distriktssköterskan har jobbat på onkologen, så jag litar på hennes omdöme. Det fiffiga med pneumockock-vaccinet är att skyddet räcker hela livet till skillnad från influensavaccinet som ska göras varje år om man är i riskgrupp. Det tråkiga är väl att vaccinet inte ingår i högkostnadsskyddet, även om det är till reducerat pris. 60 kr för influensavaccin och 210 för pneumockockvaccin.

Dagens strålning gick betydligt snabbare än gårdagens. 15 minuter, då hade jag hunnit ta av och på kläderna och få en ny tid för imorgon också.

Ikväll fick jag besök av en efterlängtad väninna, jättetrevligt! Vi har försökt ses ett par gånger men det har blivit inställt, både på grund av mig och min ork och på grund av att hon varit förkyld.

tisdag 26 oktober 2010

Första strålningen gjord

Ja, då är jag igång med strålningen. 1 gjord, 24 kvar...
Det hela började med att det skulle vara exakt inställning. Låg jag inte EXAKT, som vid förra veckans inställningsrunda med datortomografin, så drog de efter mig med handdukar som fanns under mig på britsen. Armarna över huvudet i hållare (tänk dig att det är nästan som benstöden på en gynstol fast för armarma). Jag fick inte hjälpa till eller röra mig ur fläcken. Sedan tände de gröna och röda streck från "kameran" som lyste upp min överkropp i ränder på längden och tvären. Dessa streck ritade de av på mig - så nu är jag vackert målad i lila ränder, kryss, etc. Innan de fick starta maskinen så kom en doktor in och godkände inställningarna.Tyvärr berättade de inte förrän idag EFTER strålningen att det skulle vara bra om jag använde svart eller oskadlig BH... Jag hade en vit :( Nu är den missfärgad av den vattenfasta lila färgen. Surt. Detta kunde de ju ha upplyst om när jag var där förra veckan.
Själva strålningen tog ca 15 minuter med flyttning av "kameran" mellan bröst och armhåla. Det gick hur bra som helst, förutom att det rann ur ögonen och jag fick ju inte röra mig ur fläcken.

Efteråt fick jag information och en kontaktsköterska, en massa frågor och en del information. Hon tog också en ansiktsbild för att ha dubbel kontroll att RÄTT person får rätt strålning. Fiffigt.

Jag får inte smörja överkroppen på morgonen om jag duschar då, eftersom inte lotionen hinner dra in ordentligt och kan ge rodnad/irritation (som i förlängningen kan ge brännskador om man har otur) Duscha och smörja rekommenderas på kvällen istället. Jag ska inte heller gnugga utan badda huden torr på områdena som strålas - både för huden och för den vackra kroppsmålningens skull. Dagens besök tog ungefär 1 timme.

Jag kommer att få nya tider för varje dag, men inga klara tider för hela veckan - vilket känns sisådär. Vill ju kunna planera liiiite ialla fall. Morgondagen blir inte förrän 12:45, dagens var kl 09. Försökte få morgontid på fredag, men si det gick inte. Det är ett Regionssjukhus så alla som reser från norr och söder har förtur på morgontider på fredagar och senare tider på måndagar eftersom de ska till och från sina hemorter. Kan förstå argumentet, men dagarna blir så uppstyckade - jag har ju ändå en bit att åka tur och retur.

Eftersom det blev en tidig morgon var jag jättetrött när jag kom hem idag, åt lite lunch och sedan la jag mig för att vila - just när jag skulle somna så ringde telefonen (Vilket ju i och för sig alltid är trevligt)... Jag brukar ju inte kunna sova på dagen, men idag kändes det som att jag skulle slumra till. Får jag för mig att sova på dagen igen så ska jag lägga av luren innan. Nu blev jag pigg igen så det blev ingen tupplur.
Tog en promenad på eftermiddagen - kapade 10 minuter på den promenad som för en vecka sedan tog 30 (YIHAAAA)... Dags att förlänga den turen, som har slutdestination MAMMA & KAFFE.

Jag skjutsade till innebandyträning ikväll och stannade kvar för att titta. Nu är jag verkligen jättetrött efter "alla" aktiviteter idag så sängen känns verkligen lockande.

I morgon ska jag ta influensavaccin, eftersom doktorn rekommenderat det pga dåligt immunförsvar. Hej och hå vad det händer grejer hela tiden :)

måndag 25 oktober 2010

Måndag igen

Jaha, så var helgen överstökad - igen. Vad fort det går. Helgerna är så härliga, familjen ledig med frukostar tillsammans utan brådska.
Lördagen var jättetrevlig. Gick en promenad med maken på förmiddagen. Var osäker på hur jag skulle orka med besöket hos syster, med "fotvård" och middag. Fotvården, var inte så mycket fotvård, vi fick ha fötterna i en fotbalja medan kvinnan pratade om sina produkter, sedan fick vi smörja fötterna med fotkräm. Jag blev inte så imponerad och köpte inget. Vistelsen hos min syster gick jättebra, även om jag blev jättetrött och vilka svullna ben jag fick efter en så lång dag. Vi var inte hemma förrän vid 21. God mat var det också, Grekisk pyttipanna. Något att göra hemma tror jag. Lite vin till den goda maten var inte helt fel det heller :)
På söndagen var jag på hockey och såg sonen. Riktigt roligt. När vi ändå var i farten så passade vi på att kolla in lite vinterskor till barnen. Usch så mycket folk. På en söndag. Blev alldeles matt och fick svårt att tänka klart i folkmassorna. Det blev inte färdighandlat, så ännu en skoinköpsresa får det bli inom kort. Alltså... har alla samma rutiner? Att köpa i sista minuten? Maken har erbjudit sig att fixa skor med barnen, men jag vill nog ha ett finger med i spelet. Han tittar för mycket på prislapparna och inte på funktionen. Jag vill att barnen ska ha riktigt bra på fötterna, de är väldigt aktiva och det är så onödigt om de blir kalla eller blöta... Nä, jag får nog följa med.

Tog en insomningstablett på söndagskvällen, då jag var så trött efter helgens aktiviteter. Sovit mycket skönt och vaknade pigg strax efter 09. Har varit på en härlig lång promenad, gick i nästan en timme. Det var på gränsen att jag tog mig hela vägen... tungt, tungt, tungt uppför sista backen hem. Fick sätta mig direkt jag kom in och pusta innan jag fick av mig ytterkläderna. Känner mig riktigt nöjd ändå, att det gick så bra. Mer av detta ska det bli.

I morgon väntar första strålbehandlingen av 25. Hoppas det går bra.

fredag 22 oktober 2010

Välkommen fredag!

Ja, då är det helg igen. Blir det någon idrott i helgen då? Jadå, självklart.
Helgen visar sig innehålla både innebandymatch och hockeymatch. Därtill kommer hockeyträning fredag, lördag och söndag. Puh, tur jag slipper träningarna i allafall :) Tyvärr missar jag premiären i innebandyn då jag är på andra roligheter. Tur att barnen har en fantastisk pappa!!! Hoppas orka med hockeymatchen på söndag.
På lördag ska jag till storasyster - har inte varit där sedan i våras av förklarliga skäl. Det ska bli roligt. Först är det fotvårdsparty och sedan kommer maken med barnen och vi ska äta middag där. Kommer att bli jättetrevligt. Tur man är på "hemmaplan" så det känns helt ok om jag behöver gå ifrån och vila - om det behövs. Syrrans karl har haft "tre tjejer" i alla tider, då både jag och lillasyster sovit mellan dem - var inte orolig... vi var typ 9-10 år då det begav sig :)

Igår kväll tog jag en insomningstablett och fick välbehövlig nattsömn. Känner mig glad och trevligare än på flera dagar. Tänk vad sömn gör mycket. Jag hoppas på bättre nattsömn framöver. Det kommer förhoppningsvis bli bättre när kroppen och knoppen kan aktiveras mer, måste verkligen försöka komma igång!
Idag har jag orkat promenera och det var så skönt. Kall luft, solen hade dolts av lite tunna slöjmoln så det rann inte så mycket ur ögonen. Helt underbart att känna att kroppen får jobba! Jag måste säga att det inget gör att benen är tunga, det känns jättebra när det blir reaktion i kroppen när jag går. Försökte öka tempot lite och kapade 4 minuter på sträckan. Enda smolket i glädjebägaren idag är att det känns en hel del i fötterna (domningar), framförallt i tårna efter promenaden. Dessutom har jag riktigt jobbigt i fingrar och naglar idag. Men annars är det en riktigt bra dag idag :)

En oväntad, men mycket trevlig överaskning dök upp i brevlådan idag. En gammal klasskamrat har skickat ett pocketogram. Vi har inte pratat med varandra på flera år, förutom kontakten på Facebook. Så glad jag blev av hennes omtanke! Hon har själv varit drabbad av cancer för ett antal år sedan och är nog en av få i min omgivning som förstår hur det är. Kanske får jag försöka ta kontakt med henne - mer än på ytliga Fb... Det är en jättefin tjej.
Som grädde på moset så kommer det härliga stora snöflingor från skyn, det kan inte bli bättre! Det är så härligt när det blir vitt ute!

torsdag 21 oktober 2010

Aktiviteter

Det har varit många aktiviteter hittills denna vecka. Roligt att det händer något, men hua så trött jag är. Måndag var det ju läkarbesök, tisdag sjukhus från ottan till efter lunch, onsdag förmiddag hälsade jag på kollegorna och därefter en trevlig lunch på restaurang med en väninna, idag torsdag lunch med alla kollegor för att avtacka kollegan som ska sluta. Maken har dessutom varit bortrest måndag - onsdag, så jag har haft fullt upp. Skönt att han är hemma nu (även om han snarkade något enormt inatt), fick sova vidare på morgonen idag. Blev dock väckt av chefen 08:30 - jag var helt borta när jag svarade :) Tur vi sågs på lunchen idag så vi fick prata lite mer vettigt.

Det var jätteroligt att träffa alla kollegor som jag inte träffat sedan i juni, fick skratta massor, men det är klart att det gör mig trött. Ska försöka tupplura en stund innan det är dags för utvecklingssamtal - 2 stycken efter varandra.

Det är ett helt fantastiskt väder, solen strålar och det är minusgrader. Skulle verkligen vilja ta en promenad i det vackra vädret, men jag är för trött just nu. Solen är inte det bästa för mina ögon heller, de rinner extra mycket då... Lyckas jag somna en stund så kanske det får bli en kvällspromenad istället. Det behövs verkligen, jag har inte promenerat något alls denna vecka. Har inte orkat efter alla dagsaktiviteter.

Håret växer, det har till en början sett ut som mörkt på sidorna och ljust uppe på huvudet - jag tänkte nästan att det kommer att bli en mohawk-frisyr.... Nu när det växt lite till så är det mörkt även uppe på huvudet. Ska bli spännande att se hur det blir. Än så länge är det bara några millimeter.

onsdag 20 oktober 2010

Viktig insats!

Förhoppningsvis går 100 000 till Rosa bandet... kom igen och rösta!!!

www.kronansdroghandel.se

Det är 10 ideella 90-registrerade föreningar som är nominerade, men min röst går i allafall självklart till bröstcancerforskning. Sista dag att rösta är den 25:e oktober så rösta snabbt!

tisdag 19 oktober 2010

Sjukhusbesök

Gårdagens läkarbesök gick bra, även om det inte var min doktor Nisse utan en kvinna. Ovant men skönt att inte behöva lämna blodprov och sitta och vänta i 1 timme innan. Tyvärr var det en massa förseningar så det blev rätt lång väntan ändå. Min önskan om att kanske få börja jobba 25% i november avfärdade doktorn med bestämdhet. Man blir trött av strålningen och hon tyckte att jag skulle vila mycket och fokusera på att få igång kroppen istället. Hon trodde inte att jag kommer att orka mer än så. På det nya läkarintyget är jag sjukskriven helt året ut :(
Jag måste nog överbevisas om saken, kanske friskskriver jag mig på 25% om några veckor, om jag känner mig tillräckligt pigg. Skulle verkligen behöva stimulansen och sällskapet på jobbet.

Idag har jag varit och tatuerat mig :) Tre svarta prickar som ska vara referensram vid strålningen. Fick också göra en form av datortomografi inför strålningen. För att de ska göra lika varje gång. Första strålningen blir framflyttad från måndag till tisdag nästa vecka - det är ju bara en dag, så det gör ingenting. Lite jobbigt var det att stiga upp i ottan. Skulle vara där redan 07:30... och jag som brukar somna om och sova till 10, minst. Det blev en ganska lång väntan efter denna snabba undersökning så det blev kaffe och den medhavda smörgåsen i cafét innan det var dags att få Herceptinet.

Just nu känner jag mig riktigt trött och ur gängorna. Det har varit så i flera dagar nu. Sover inte så jättebra. Har svårt att somna, tankarna rusar runt. När jag väl somnat kan jag vakna flera gånger. Bästa sömnen är från morgontimmarna och på förmiddagen. Det verkar som att jag "följer mönstret" som det pratas om med mörka tunga tankar. Sista cellgiftet är gjort och nu återstår väntan, väntan och åter väntan. Väntan på kontroller och besked på dessa. Det känns jättejobbigt. Har cellgiftet fyllt sitt syfte? Att man fått bort allt genom operationen, det får jag tro på eftersom alla undersökningar efter var bra. Inga synliga tecken på spridning. Det är jobbigt att leva med vetskapen att risken för återfall finns och att risken är hög, framförallt de första 2 åren. Är jag frisk nu? Kanske borde jag ta kontakt med kuratorn och prata av mig med henne... Vi får se. Jag har också fått tips om samtalsgrupp tillsammans med andra bröstcanceropererade. Ska försöka få komma med i en grupp. Tror att det kan vara skönt att prata med andra i samma situation.

Barnen börjar vara otåliga och vill att jag ska orka mer än vad jag gör. De vill ha partyn, sovkompisar, middagsbjudningar... Att förklara att det kommer att dröja ett tag innan jag orkar med att organisera sådant är tråkigt för mig och jobbigt för dem att höra. Sovkompis har jag gått med på för första gången helgen som kommer. Det blir ett bra test.

Det är nu en vecka sedan jag rakade huvudet för sista gången. Stubben finns nästan över allt. På några ställen är det kalt. Får se om det bara är tvekan från håret, eller om det blev ännu ett håravfall... Då kanske jag måste raka en gång till. I övrigt är det fötter, fingrar och benen som fortfarande inte är som de ska. Det blir lite bättre för varje dag.

söndag 17 oktober 2010

Härliga söndag

Vilken härlig dag det varit idag! Lugnt och skönt, flickorna har haft kompisar här hemma. De har lekt ute och inne. Pojkarna har varit på hockey hela dagen.

En härlig höstpromenad, regnet vågade inte riktigt börja droppa, och promenaden förlängd för första gången :) Gick i 40-50 minuter... Glömde titta på klockan. Kändes bra i kroppen i alla fall. Inte fullt så andfådd som tidigare dagar, men det är klart - jag har ju promenerat 6 dagar av 7 :)

Har varit och tittat på kattungarna idag, de var jättesöta. Sonen har också varit dit en kort stund. För att testa. Nu känner han sig påverkad, nästäppan kommer smygande och han gnuggade ögonen. Tror inte han ville reagera för när jag frågade om det kliade i ögonen så sa han att han gnuggade för att han var trött... När nästäppan kom så kunde han ju inte neka till att han reagerar längre...
Lite olustigt var det att gå hem till grannarna, det var väldigt skitigt där, disk fulla diskbänken, diskhon - ja alla ytor som fanns... En massa lakan, kläder, etc på golvet i vardagsrummet där katterna var. Jag känner att jag har det VÄLDIGT rent och välstädat hemma! Trots att jag ibland känner tvärt om. Nu har jag en bra referensram :))) Åh vad vi har det fint. Fast jag skulle nog vilja ha orken att göra en riktig storstädning.

I morgon är det dags för läkarbesök igen. På tisdag endast Herceptin. Ska bli skönt att inte dippa igen. Denna vecka har jag inte behövt skynda för att hinna "allt" innan nästa dipp.

Kvällsbesök...

Märklig kväll igår. Strax efter 21 ringer det på dörren. Det är en granne. Med sin hund. Grannen är definitivt onykter. Hon gillar våra barn och ville erbjuda en kattunge. Lite märkligt när hon bara kommer in och pratar osammanhängande och mycket. Vi försökte hålla henne i hallen, ville inte släppa in henne helt i huset - för då skulle hon aldrig gå... Maken försökte snabbt säga att vi skulle komma och titta på kattungarna på söndagen, men hon damp ner i sittande där på hallgolvet. Barnen satte sig också ner där med henne och hunden. Där blev hon kvar i säkert 30 minuter. Var hennes man höll hus kan jag bara gissa, men han var säkerligen i samma skick som hon. Jättetrevligt med besök, men inte så trevligt med rejält onyktert besök. Jag ska följa tjejerna och titta på kattungarna vid lunch idag. Hoppas de har nyktrat till - ja inte kattungarna då. :)

Tjejerna vill så gärna ha en katt, vi vet inte om det kommer att fungera eftersom sonen är eller varit allergisk mot katt. Vissa katter har gått bra och andra inte alls. Samtidigt vore det jättebra med en katt som hjälper till att hålla borta alla möss och råttor som bor i skogen runt huset... De är inte få. Grannens 3 katter har mycket att göra och är mycket på vår gård och jagar, vilket vi är tacksamma för.

lördag 16 oktober 2010

Kroppstemperatur

Oj, vad min kroppstemperatur svajar. Varm - kall - varm - kall.... Kallas kanske vallningar? Natten har varit sisådär. Jag som alltid velat ha varmt, elementen på 20 grader, täcke nästan över huvudet. Aldrig mindre än hela kroppen invirad i varmt, skönt täcke.... Ibland även mysig pyjamas för att ha det riktigt ombonat och varmt. Nu ska elementen vara av, temperaturen är runt 18 grader i sovrummet. Täcket åker av, så på igen, av... I natt har det varit många vakna stunder när kudden måste vändas - den blev för varm, täcket måste vändas av samma anledning. Mössan är på och så tar jag av den för att det blir så varmt.... Några minuter senare ska allt på igen för då blir jag mig själv igen och då fryser jag. Vet inte hur många gånger jag varit vaken. Sov bäst på morgonkvisten, tills maken kom och hade gjort frukost vid 10.

En sedvanlig dusch för att få bort äckelkänslan av allt temperaturskiftande... Så fräsch man känner sig när man är nyduschad! Jag lyckades fila fötterna och klippa tånaglarna också. Välbehövligt :)

Har i alla fall varit ute på en härlig promenad i det fantastiskt vackra vädret. Skönt att få solen i ansiktet (även om det rinner konstant ur ögonen). Känner mig riktigt nöjd att jag tagit mig uppför de branta backarna. Fick sitta en bra stund när jag kom in innan jag kunde ta av mig alla ytterplagg. Skön vila efteråt. Skulle behöva sova nu känner jag, men vågar inte eftersom det förmodligen ställer till det med nattsömnen.

fredag 15 oktober 2010

Härliga fredag

Hemkommen efter träff med 6 fantastiska arbetskamrater. God mat, gott vin - jaaa jag känner en hel del god smak nu :))))
Mycket surr om jobb, barn, flytt - en kollega ska sluta och flytta - hockey, ja allt möjligt trevligt. Mycket energigivande och trevligt. Vi tog en promenad från jobbet till stället vi skulle äta på och naturligtvis var jag en riktig bromskloss. Så fort vi kom in på matstället så damp jag ner på en soffa medan de andra dividerade om det var tillräckligt god mat eller om vi skulle gå vidare... Pulsen hög och svettfaktor 100... Vi blev kvar och jag åt en riktigt god toast med fläskfilé.

Just när det närmade sig hämtning så såg jag (och de såg mig) fem tjejer ur personalen. De hälsade, men vågade inte närma sig... När jag skulle gå så kunde jag inte gå ut utan att stanna till och prata med dem. Så trevligt. De saknar mig och undrar när jag kommer tillbaka. Roligt att höra när man varit borta i över 6 månader :) Säkert lite jobbigt för dem att se sin chef cortisonsvullen och med mössa på huvudet... De frågade lite och sa att de tänker mycket på mig. Jag lovade att komma och hälsa på dem när jag är tillräckligt pigg.

Jag har promenerat idag med. Två gånger, två kortare promenader. Gårdagen blev promenadlös - först snöstorm och sedan halka. Inte läge med promenad på vår superbranta väg. Hoppas på fint väder i helgen och flera härliga promenader.

torsdag 14 oktober 2010

Kurardag

Det blev snö, precis som prognosen sa. På detta stormbyar. Det snöar både horisontellt och vertikalt. En riktig kurardag med andra ord.
Får se om vi vågar oss ut och handla... Maken rapporterar om riktigt dåligt väglag. Fast barnen MÅSTE ha varmare kläder!
Hur maken ska kunna göra sitt jobb om vädret håller i sig vet jag inte. Hans tjänstebil har inte vinterdäcken på och tid för bytet är bokat nästa torsdag. Han kanske måste sitta hemma och ringa kunderna istället... Vilket vore trevligt för mig. Sällskap :)

Jag vaknade av mig själv före 09:30 idag. Så duktigt av mig :)
Gick och tog en dusch och IIIIIII var där inte en spindel på golvet. Den traskade runt runt. JAG HATAR SPINDLAR!!!!! Kläderna la jag på toalettstolen, stadig blick på var den äckliga rackaren var under tiden jag duschade, torkade, smorde in kroppen och klädde på mig. När jag var klar traskade den in under badkaret. Så gick jag av en händelse förbi i groventrén... var där inte en ÄNNU STÖRRE äcklig spindel... IIIIIII... Och jag som är ensam hemma. Ingen make och inga barn som kan döda de rackarna åt mig. Jag har ingen aning vart den där stora tagit vägen, klarar inte av att stå och titta på den stora saken. Usch!

onsdag 13 oktober 2010

Brrrr...

Nu verkar det som att första snön ska falla över Västerbottens kustland i natt och i morgon. I alla fall om man får tro VK och SMHI. Brrr. Det har varit kalla nätter och mornar i flera dagar, -3 i morse när barnen skulle iväg till skolan.

http://www.vk.se/Article.jsp?article=385369

Jag som tänkte ta bilen och handla vinterjackor med tjejerna i morgon när de kommer hem efter skolan, känner att jag skulle orka med den utflykten. Bilen har fortfarande sommardäcken på... Det går ju inte om man får tro prognosen om 5 cm snö... Det är verkligen hög tid för stackars barnen att få på sig varma jackor. De klär sig nu i flecetröjor och höstjackorna. Får höra med maken hur jag ska göra när han och sonen kommer hem från hockeyträningen.

Jag har varit lika duktig som de två tidigare dagarna denna vecka. 30 minuters promenad till mamma. Mamma tyckte till och med att jag såg mindre slut ut idag när jag kom in genom dörren, även om jag själv tyckte att det var lika jobbigt som igår. Barnens kusiner var där och lille 2½-åringen blev såååå glad när jag kom in genom dörren. Vad glad man blir! Han vrålade rakt ut :))
Efter middagen så kom han på att han ville mysa med mig och kröp upp i mitt knä. Jag fick så många goa kramar av lillkillen så man blir aldeles varm. Han har nog längtat efter mosters kramar som han inte fått på ett tag... Härligt!

Kan också avslöja att jag sover nu. Maken ringde 11:30 idag.... och väckte mig. I går väckte han mig 10 vilket nog var bättre... Får se när jag somnar ikväll. Men det är skönt att få sova. Nackdelen idag var att sonen hade studiedag och inte vaknade när tjejerna och jag steg upp. Jag somnade om vid 8 och sov som sagt skönt ett bra tag... Maken hade skickat sms till sonen vid 9, vilket sonen svarat på men sedan somnat om :)
Vi åt frunch kan man lugnt säga.

Ögonen rinner och rinner. Precis som de gjort tidigare. Hoppas det avtar till veckan - som förut. Trist när man känner sig lite piggare och vill försöka sminka sig lite mindre sjuk.
Fingrarna och naglarna är fortfarande ömma, kan t ex inte öppna en mjölkförpackning. Oljar och fixar med naglarna - det finns en oroväckande mörkröd rand på samtliga naglar. Den är dock inte mer än ett par millimeter bred och har inte blivit mer. Än. Tror jag ska försöka mig på att måla dem ikväll.
Jag skulle behöva göra ett fotbad och klippa tånaglarna men så länge fingrarna beter sig så här så går det inte. Kan inte klippa hårda tånaglar... Fötterna är torra som fnöske och skulle behöva badas och filas och smörjas. Det får bli när det blir, så länge inte tånaglarna blir så långa att jag måste byta upp skostorleken :)
Håret funderar jag lite på, ska jag raka en sista gång och sedan låta det växa fritt eller kommer ännu en omgång håravfall? Det finns lite stubb och kala fläckar, frågan är om det blir fler kala fläckar de närmaste dagarna? Nu är det 15 dagar sedan sista behandlingen, det borde bli håravfall innan helgen i så fall.

tisdag 12 oktober 2010

30 minuter...

... tog dagens promenad. Fick ena dottern som sällskap när jag lät bilen stå och istället promenerade till mamma och middagen. Den promenaden brukar ta kanske max 20 minuter om man inte motionspromenerar, då tar det nog inte mer än 15.

Rätt läskigt att gå i nedförsbackarna från vårt villakvarter. Darrade i benen. Sedan lätt uppförslut en bit som fick andhämtningen att öka rejält. Vääääldigt långsamma steg för att ladda för den lilla men väldigt tvära uppförsbacken som återstod. Hej och hå, i väldigt sakta mak gick jag uppför backen... men det gick. Dottern skojade till det och började putta på mig, hahahaha

Mamma hann nästan ut med bilen eftersom hon visste att jag skulle gå hemifrån kl 16... Fast då stod vi i dörren. Dottern tyckte att det gick sakta :)

Matservice

Vad gjorde jag utan min mamma? Under de veckor jag har varit knäckt av Taxoterebehandlingar och biverkningar har hon stått för middagarna. Att få äta mammas mat är en fröjd. Vällagad och variationsrik mat som barnen älskar :)

Vissa dagar har vi ätit hela familjen, andra dagar jag och barnen - när maken varit på sina jobbresor. Vissa dagar har jag kört bil själv, andra dagar har maken kört eller så har mamma hämtat mig beroende på hur dagsformen varit.

Så har tjejerna gått till mormor efter skolan många dagar, för mellanmål och läxläsning med kusiner. Väldigt skön avlastning.

Jag vet faktiskt inte hur jag hade fixat det utan denna hjälp.

måndag 11 oktober 2010

Aktivering startad!

Jag har idag infriat mitt löfte till mig själv om att börja med promenader! Vad duktig jag är :)
Som bonus fick jag promenadsällskap och kaffe med dopp. Underbara Karin ringde för att höra om jag ville ha kaffesällskap och när hon skulle ut med sina hundar så passade jag på att följa. Hon fick dock inte gå i sin vanliga takt, jag kunde inte riktigt hänga med så hon fick anpassa sig efter mig. Men det gick hur bra som helst. Vi gick i ungefär 30 minuter. I stövlar. På åkermark. Finfin träning för mina tunga ben :)
Flåsande och flämtande tog jag mig runt och det är så tillfredsställande att jag orkade hela vägen! Efteråt smakade det gott med fika.
Som avslutning på en väldigt bra dag så kom lillasyster förbi en stund på kvällskvisten. Härligt att få en the-kompis och uppdatering på senaste dagarnas händelser!
Jag kommer förhoppningsvis att sova väldigt gott i natt.

Igår eftermiddag åkte jag för att se sonen spela hockeymatch. Det var seriepremiär och han vill alltid att jag ska se på honom... Klart jag måste ge det ett försök tänkte jag och åkte dit. Dryga 2 timmar i en ishall utan sittplatser... Jag smitade ut för att sitta i varje periodpaus och det var sååå skönt. Kan meddela att jag sovit, ända till 10 i förmiddags. Helt utslagen - märkte ingenting av familjens stök innan de drog iväg på morgonen :) Att så liten ansträngning gör mig så trött...

Nu har jag sovit gott tre nätter och förmiddagar i rad. Så härligt skönt. Det gör ju en hel del för humöret också... till omgivningens glädje. Nu är det bara att fortsätta ladda batterierna och promenera även i fortsättningen. Ser fram emot att gå en runda även i morgon.

Kroppsligt så är benen blytunga och fingrarna är fortfarande domnade, armen är tung - fast nu vet jag att det är av cellgifterna och kommer att bli bättre. För övrigt känns det riktigt bra!

lördag 9 oktober 2010

Upp och ner

Det går verkligen upp och ner... natten till fredag var inte bra. Somnade inte förrän 04. Vaknade 05, sov vidare till 07. Pirr i benen, blytunga ben, fingrarna ömma, kroppen öm... Ingen sömn på hela dagen. Trött, trött, trött. Ingen bra dag alls. Mycket tankar.
På eftermiddagen ringde en kollega. Så otroligt härligt att prata med henne! Längtar efter att få träffa kollegorna varje dag.

Natten till idag var bra. Somnade vid 01, sov till 07, var vaken till 08:30 och sov vidare till 10. Mycket skönt. Det är en jättefin höstdag och familjen har varit ute och höststädat gården. Själv fick jag avundsjukt titta ut genom fönstret... Orkar inte alls... Har vilat i soffan istället.

Börjar smida planer för min självrehabilitering... Om jag håller mig frisk från och med måndag ska jag försöka promenera varje dag. Nu behöver jag ju inte spara energi för nästa dipp. Små, små steg i rätt riktning. Benen är ju så tunga och jag rör mig som en sengångare men en långsam promenad en liten bit ser jag verkligen fram emot. Motion ser jag fram emot.
Cortisonsvullna flodhästen vill påbörja sin förvandling tillbaka till sig själv!
De sista 5 veckorna har varit tunga. Nu är det bara en vecka kvar innan sista cellgiftscykeln är gjord och det känns jättebra. Nu ska jag återta makten över mig själv!

torsdag 7 oktober 2010

Fint initiativ!!!

http://vk.se/Article.jsp?article=383359

Vill tipsa om de tre driftiga kvinnor som gör en insats för att samla in pengar till Bröstcancerforskningen. Jag hoppas att de lyckas bra med sitt fantastiska initiativ!! Heja tjejer!!!

Ääääääntligen!

Till slut fick jag till det och har sovit en hel natt!!! YES! Smitade till sängen i samband med att killarna kom hem från träningen vid 22. Tog en insomningstablett och lyckades somna före maken!!! En lång natt. Sovit som klubbad till 06 och sedan tupplurat igen 7-8. Som balsam för hela mig. Jag har ingen aning om han snarkat, märkte inte när övriga steg upp. Kände inte ens makens hejdå-puss :(

Det är lite, lite bättre i fingrarna. Det går bättre att gå, tårna och fötterna är mindre ömma. Benen är fortfarande tunga, som bly. Det går framåt :)

Sista dagen med svampmedicin idag. Nu står bara en ensam burk kvar i köket. Magkatarrtabletterna ska jag äta en dryg vecka till. Sedan är det slut med piller.

Hela veckan har jag haft sällskap av en sjuk dotter. Halsfluss och penicillin... Inte så roligt för henne. Jag har inte varit en bra mamma till henne nu när hon varit sjuk. Hon har legat i soffan, jag i sängen eller i andra änden av soffan.
Tur ändå att hon är så pass stor att hon fixar mycket själv. Idag är hon också piggare, får nog gå i skolan imorgon. Hon har renbäddat sin säng alldeles själv och till och med startat tvättmaskinen med de smutsiga sängkläderna. Fixar och donar i sitt rum. Torsdag är städdag... Så hon gör en riktig genomgång av sitt rum, nu när hon har en hel dag på sig (istället för som vanligt städ mellan skola och middag och därefter träning). Det är magiskt :)

onsdag 6 oktober 2010

Trött, tröttare....

... tröttast. Det har varit tre jobbiga dygn. Sömnlösa - trots insomningstabletter. Har jag sovit max 2 timmar i sträck någon gång per natt så överdriver jag inte. Maken har kommit in i en riktig snarkningsomgång, vilket är dålig tajming när jag är så trött och har svårt att somna pga biverkningar. Molvärk i kroppen, fingrarna och fötterna gör ONT. Snarkar han även i natt så är han med på att lägga sig på soffan.

Försökte beskriva hur det känns för sonen idag... Känns som när man klämt sig, eller slagit sig med en hammare. Fast över alla fingrar och tår. Gör ont att knappa på tangenterna. Kör utan nagellack nu, orkar inte måla. Oljar och smörjer flera gånger varje dag. Det är ömt men jag smeker försiktigt varje nagel och hela fingret - ett i taget. Rädd att jag ska tappa naglarna. Fumlig med saker som man annars gör enkelt med händerna, tappar i golvet.

Varit rätt nöjd att skelettsmärtan gått att hålla i schack, har inte behövt äta smärtstillande under dagtid måndag, tisdag och idag. Fast nattetid blir det jobbigt. Höfter, händer och fötter är väl det som irriterat mest. Pirr i benen, varmt, kallt, svettas om huvudet - mössa av, fryser om huvudet - mössa på... I timmar.

Jag vet ju att det vänder, men när man inte sovit på väldigt många dygn så blir det jobbigt. Har inte kunnat sova på dagen heller. Förmodligen kommer jag att få sova hur mycket som helst om ett par dagar. Så har det varit tidigare. Efter cortisonet... Sovit i sängen hela natten, stor del av förmiddagen, en snutt i soffan...

Det var ju lite typiskt i morse när FK ringde... Då hade jag lyckats somna i 20 minuter. Inte gick det att somna om sedan heller...

Försäkringskassan...

Det var länge sedan min handläggare från Försäkringskassan hörde av sig, det var före sommaren. Hon meddelade då att hon skulle ta kontakt i oktober igen. Funderade under min sömnlöshet i natt på när hon ska höra av sig... Minsann... är det tankeöverföring eller något? Strax före 10 idag så ringde hon för att höra hur det går. Med tanke på hur mycket skriverier det varit om problem med ersättningsrätt, mm så finns ju alltid rädslan där att man ska pressas till snabb återgång i jobb, gärna på heltid direkt... Så som jag egentligen själv inbillat mig att jag skulle ha det. Ända tills i augusti tänkte jag att jag nog är tillbaka på heltid till jul.

Jag har en mycket bra handläggare. Hon sa att jag nu ska återhämta mig. Börja promenera. Ta det försiktigt. Det viktiga är att jag inte ökar för fort. Jag berättade om mina besök på jobbet den "bra veckan", att jag mått bra av det men blivit trött efteråt. Tror att hon känner min vilja och önskan att komma tillbaka fort. Hon tyckte också att jag ska försöka utnyttja möjligheten att antingen arbetsträna eller börja på 25% direkt och därefter öka i långsam takt. Det känns som att jag vill mer än jag kommer att orka och då känns det riktigt bra att ha en handläggare som försöker balansera istället för att pressa på.

Längtar verkligen efter jobbet och kollegorna och vardagsliv. Sedan är det ju inte roligt att leva på den ersättning man har som sjukskriven. Längtar efter en vanlig lön...

tisdag 5 oktober 2010

Smaksensationer

Jag har alltid föredragit lakrits framför sura karameller.

Så är det nu också när smaklökarna är påverkade och såren fyller munnen...

Saltlakrits är gott. Coca cola är gott. Japp är gott. Gott & Blandat är gott. Salta Bilar är gott. Zoo är gott. Kanelbullar är gott. Chokladmuffins är gott - allt med mycket chokladsmak... Färsk ananas är gott. Baguette med rostbiff & potatissallad smakar ok. Chips med dill & gräslök är gott. Cheddarpopcorn har tidigare varit gott, nu var det länge sedan. Hårdkokt ägg med kaviar funkar helt ok. Varm o'boy med skinkmackor är ok. Kaffe och the funkar. Tomater är ok. När jag varit på "topp" efter en behandling har jag längtat och med god aptit ätit ett skrovmål - och det har varit sååå gott.

Vatten smakar metall. Blåbärsmuffins smakar blä. Surt gör ont. Ostbågar smakar inget. Fruktjuice smakar illa. Frukt smakar inget. Korv med bröd smakar blask. Mat smakar knappt om jag inte får vräka på salt... Kryddor har ibland effekt så att det smakar lite.

Visst är det märkligt att det som är mest onyttigt ska vara det som smakar något... Samtidigt unnar jag mig allt vad onyttigt är eftersom jag ständigt är hungrig och vill känna den smak jag kan komma åt. Tänka på vad jag stoppar i mig får jag göra snart - nu när det ska vända :) Vad bra det skulle vara om potatis, kött, fisk, etc smakar gudomligt och onyttigheterna var äckliga.

Så kommer smaklökarna tillbaka lite bit för bit... (blir förmodligen under helgen/början av nästa vecka) Då är jag som vanligt sugen på allt möjligt gott...

Då vill jag ha älgstek, oxfilé, fläskfilé, längtar efter grillat i god marinad... Potatisgratäng, pommes, kantarellsås, bearnaise, vitlöksbröd. Salllad med fetaost, melon och annat gott i. Gott vin. Längtar efter goda efterrätter - chokladkaka. Chokladfondue med färsk frukt... Det var länge sedan något smakat som innan jag blev sjuk. Senast mat var riktigt god var under husvagnssemestern när vi grillade, sedan dess har smaklökarna varit mer eller mindre på vift.

Något som jag verkligen längtar efter och som jag definitivt kommer att göra så snart jag har samlat ork och fått tillbaka smak - SMÖRGÅSTÅRTA. Det var jättelänge sedan jag gjorde en och när jag gör den själv så blir den så god. Enligt mig i allafall :) Tre olika lager. Olika fyllningar. Inte sådan där "svampig" gräddfyllning i varje lager utan en massa goda smarrigheter.

Ha, ha, ha, ha.... Tror minsann att jag är hungrig idag :)

Fast, det är väl så det är. Hungrig och sugen och börjar längta och se fram emot att njuta :)
Och... måste jag tillägga... jag äter frukost, lunch och middag varje dag - inte kanske fulla portioner, men BRA mat och inte bara alla onyttigheter som smakar gott :)

måndag 4 oktober 2010

Är jag gnällig?

Det känns som att jag bara gnäller... Här på min blogg alltså. Fast det är ju MIN blogg, och mina tankar och känslor. Förhoppningsvis är det sluttampen på allt det negativa i tankar och känslor, även om jag förstår att den känslomässiga berg-och-dal-banan kommer att fortsätta ett tag. Livet har ju ställts på sin spets, otäck sjukdom har invaderat min kropp och min tillvaro. Otäckt att tänka på att det så småningom blir nervösa kontroller och återbesök. Ångest över att få provsvar... Samtidigt är det jättebra att det är täta kontroller, men jag har börjat tänka mycket på hur det var i början. Mammografin, biopsin, läkarbesök, undersökningar - och väntan på svaren och den nervösa väntan och fasan inför resultaten... Känner mig lite dämpad, orolig och osäker på framtiden. Det var ju inte så här det skulle bli.

Jag ser verkligen fram emot de små framstegen som jag VET kommer. Som jag själv kan påverka. Jag är ju en positiv människa egentligen. Glad. Längtar efter energi och den inre positiva kraft som har krupit undan i mitt inre.

Det är mycket tankar som virvlar runt i mitt huvud. Har börjat tänka på hur bekanta uttryckt sig om mig. Många som jag, och även min man, träffat säger att de tycker att jag sprider positiv energi omkring mig. Att de blir så glada i min närvaro. Att jag är så stark. Att jag är en kraftgivare. De säger att "du är så stark, du fixar det här"... Visst, jag har alltid varit en givare - gett av mig själv och min tid och kraft till andra. Jag har tyckt om det.
Att istället stå som mottagare är inte alltid lika enkelt. Jag behöver det och mår bra av det! Jag uppskattar verkligen det som familj och vänner gör för mig. Stort och smått. Det är helt ovärderligt och värmer så mycket! Har alltid klarat mig själv och haft svårt för att be om hjälp. "Fröken duktig"... Närmaste familjen bara ger och ger. Villkorslöst. Det är en bra känsla - till och med självständiga jag inser att jag behöver det och mår bra av det :)
De som hört av sig och sagt att "det är bara att du säger till om du vill ha hjälp med något" - till dem har jag aldrig hört av mig... De har inte heller hört av sig igen för att erbjuda vad som helst... Jag klarar inte av att be om något. Har aldrig gjort. Det ligger inte för mig, även om jag säkert har behövt hjälp eller bara en pratstund. Det har ju varit jag som alltid stått på andra sidan och erbjudit hjälp och tjänster.

Ska jag vara riktigt krass så känner jag mig väldigt sviken av många av de människor som jag räknat till mina vänner och som jag inbillat mig att jag haft en bra kontakt och vänskap med. Som jag trodde kände mig och visste hur jag fungerar. Det är jobbigt att inse att flera gamla vänskaper tagit slut, som jag trodde var mer värda. Som det är tydligt att jag värdesatt högre än dem. Det känns ledsamt att inse att de numera kommer att räknas som ytliga bekanta, kommer att kännas märkligt den dagen de hör av sig eller om vi möts i något sammanhang. Det är ett hårt och tråkigt uppvaknande för mig men en bra lärpenning förmodligen, ska bara hitta kraften att ruska av mig besvikelsen.
Det finns säkert en osäkerhet hos några av dem om hur man ska agera eller bete sig när någon drabbas av allvarlig sjukdom. Men att knappt eller inte alls höra av sig under ett halvår, trots att man vet? Det kommer en hälsning via maken eller på annat sätt att "jag tänker på dig". Det hade varit roligare att få höra det personligen. Kanske säger lite om mig som "givarperson" och att jag inte haft lika stor andel sådana vänner...

Så här hade jag önskat att det var: Fråga - och förvänta dig inte det svar du vill ha. Var villkorslös. Fråga igen, ta inte illa upp för ett nej - det är sjukdomen och inget personligt. Finns där.
Om du hamnar inför det faktum att någon du bryr dig om drabbas av något väldigt jobbigt: Ställ dig frågan till dig själv - hur vill jag att andra ska finnas där för mig om jag drabbas?

Det är inte så att jag ber om att få uppmärksamhet! Det handlar inte om det. Det handlar uteslutande om min besvikelse på dem som jag trott var mina riktiga vänner och som brydde sig om mig och hur jag mått detta vidriga halvår. Som inte kunnat prioritera ens 5 minuter då och då, eller överhuvud taget på ett telefonsamtal eller annan kontakt.

Jag är oerhört tacksam för att nya vänner klivit in i mitt liv under detta halvår som gått. Och för de gamla som finns kvar. Att de finns där för mig och min familj - villkorslöst - och för att de VILL finnas där för oss. Har en fantastisk vän som tyvärr flyttat långt bort men som på något sätt skickar signaler av värme och vänskap upp hit till mig. Det känns skönt. Carina M dina tankar och kramar kommer fram :)

Ja, nu har jag verkligen babblat och tagit i så det står härliga till. Skönt att få det ur huvudet, kanske blir det mindre som snurrar. Så är jag ju nere på botten igen, och då är ALLT jobbigt och tungt. Kropp, knopp och själ.

Sömnlös natt...

Inatt har det varit illa. Fick hem trött make och son som snabbt gick och la sig. Jag har en storsnarkande make som brukar skona övriga familjen med allehanda preparat - så att vi och han får sova... Han glömde igår, somnade utan att preparera sig. Suck!!
Själv har jag ju en konstig sömncykel vid den här perioden så vid 01:30 tog jag insomningstabletten för att kunna sova. Gick inte. Snarkningarna och alla tankar som virvlade runt i mitt huvud satte stopp för det. Jag nog halvslumrat ett par timmar och fick min "nattsömn" först vid 04. Blev väckt vid 07:30 av de två barn som skulle till skolan. En tjej hemma i hög feber och halsont sov vidare. Jag somnade igen strax efter 08 och blev väckt av telefonen vid 10. Ingen bra dag känns det som.
Kommer att ha en trött och grinig make i eftermiddag tror jag - han har sovit väldigt illa. Jag har puttat på honom mest hela natten för att han inte ska snarka. Oavsett vilket läge han ligger på så snarkar han när det blir de här perioderna. Synd om honom för han får ingen ordentlig sömn - och synd om oss som störs...

Har dock inte behövt ta någon Tradolan på förmiddagen idag. Tänk om det redan blir bättre med värken, trots att det är sista utfasningsdagen med cortison idag... Tänk om? Ropar inte hej ännu tror jag. Känner ändå av kroppen men det är helt ok. Domnade fingrar, huvudvärk, darriga ben tunga som bly - känns det igen... jodå. Får se hur det utvecklar sig.

Undrar vad det ska bli för något i magen idag. Sjuka dottern har testat fil och the - utan att ha fått ner nästan något... Jag är hungrig men inte sugen på något... Middagen fixar mamma som tur är, men det är väl bäst att även äta något till lunch...
Känner mig trött, irriterad och oinspirerad.
Tog en tur med bilen till affären och köpte baguette som dottern ville ha, jag fick ner en bit jag också... Usch vad jobbigt det var. Pulsen på max trots att jag rör mig som en sengångare. Samma mönster som tidigare.

söndag 3 oktober 2010

Det går rätt bra :)

Söndag idag och det går faktiskt riktigt hyfsat. Har ju inte haft några högre förväntningar på måendet.... Tradolanet gör sitt, hittills. Jag har klarat mig utan att ta maxdoser och det känns bra. Smärtan är inte borta, men klart dämpad. Känner mig lite darrig och smått yr och har lite huvudvärk men det tar jag hellre än smärtan. Fingrarna domnar ännu och sårigheten i munnen är så klart tillbaka. Svettas i omgångar oavsett om jag är stilla eller uppe. Har sovit två hyfsade nätter med hjälp av insomningstabletter och det är skönt. Somnade om i morse och sov till 10:30, då en av döttrarna väckte mig. Omtänksam tjej! Tur att barnen är så pass stora att de fixar frukost själva... Sedan tror jag att de tycker det är ganska skönt att få slappa en hel förmiddag :)

Igår hämtade svågern upp tjejerna för en liten utflykt, sedan var de ute med vänner till middagen. Skön vila för mig. Idag har mormor tagit med dem på lite shopping, och självklart kom de hem med lite nya kläder...

Ena dottern börjar känna sig krasslig - ont i huvudet och halsen sa hon när de kom hem från stan. Ville inte fika, men har fått en isglass och en ipren. Så typiskt om det kommer något nu, när jag går in i lägsta perioden... Måste ringa vårdcentralen i morgon tror jag om hon fortsatt har ont i halsen, det går både förkylningar och halsfluss och då kanske det är läge för penicillin...

Mamma hade med sig nybakta bullar som vi mumsade på när de kom tillbaka - och det var "gott" eller vad man ska kalla det - kände av kanelen och sockret så det kändes som en riktig delikatess. Och så luktar det ju sååååå gott med nybakta bullar! Tur att man har doftsinnet kvar och kan äta lite med smakminnet. Åh vad jag längtar tills jag "får äta" (det gör jag ju ändå) och njuta av alla goda smaker - nu är det inte sååå många dagar kvar!

Make och son som är på hockey hela helgen har skördat stora framgångar. Så roligt att det går bra för sonen och hans lag:) De kommer hem ikväll och lär vara väldigt trötta.

fredag 1 oktober 2010

Kallelse till Strålbehandling

Idag kom ett landstingskuvert igen, denna gång med datum för läkarbesök 18/10 och Herceptin 19/10.
Dessutom följde det med datum för uppstart av strålbehandlingen. Den 19/10 ska jag till Stråldatorn, förmodligen är det inställning av var strålarna ska riktas... Den 25/10 börjar sedan den 5 veckor långa, dagliga strålningen. Hoppas på att få bra information av doktorn den 18:e - tyvärr inte min vanliga doktor, men det går säkert bra ändå. Känns skönt att ha något att planera för... Räknar jag rätt och inga avbrott i strålbehandingarna stör så är 25/11 sista dagen med strålning. Ännu något att se fram emot :)

Natten har varit ok. Sov från 02:30 till 09:30 med insomningstabletten och Tradolan/Alvedon till hjälp. Var lite groggy när jag vaknade men har sovit ostört och det var sååå skönt. Det går faktiskt än så länge rätt bra med smärtorna när jag har fått tabletter att ta till.

Älskade maken har jobbat lite kortare idag, han känner sig förkyld och trött så det är nog skönt för honom med en liten paus.
Har peppat honom att åka och köpa en ny supersnygg jacka som jag sett på MQ.... Han avskyr att handla kläder utan mig, vill att jag ska vara smakråd... Det går ju inte just nu - så nu får han stå på egna ben, hihi... Han ska göra ett försök när han ändå åker för att hämta sonen på skolan - å då får han med sig ett superbra smakråd som säger vad han tycker. Kommer att bli bra. Hoppas, hoppas jackan finns och är lika snygg på som jag tror. Han är så väl värd en ny snygg jacka - och jag är såååå less på hans gamla svarta jackor som ser likadana ut allihopa :) Kanske får någon av jackorna skickas till välgörande ändamål. Håller tummarna för en snygg mannekäng som kommer hem om någon timme...

Idag är det 1 oktober. Den månad när bröstcancer står i särskilt fokus. Jag har alltid tittat på galan och varje år köpt ett Rosa Band. Undrar hur det kommer att kännas i år, när jag själv är drabbad? Har fått en länk till en hemsida där en kvinna tillverkar egna smycken. Fantastiskt fina smycken har hon. Under oktober skänker hon en del av intäkterna för utvalda smycken till Cancerfondens Rosa Bandet kampanj.
www.mawi.se