torsdag 30 december 2010

Året 2010

Det är dags att börja summera året som gått. Ett väldigt märkligt och tungt år blev det år som skulle bli så fantastiskt. Jag närmade mig fast anställning på nya jobbet och en ny trygghet i livet skulle börja. Vi hade börjat planera för saker som vi skulle göra. Med huset, med semestern, med framtiden.

Den 19:e mars slogs livet i spillror. Jag fick besked om bröstcancer efter biopsin dagen innan. Kort tid därefter förlorar min mans bror och sambo sitt ofödda barn. Ny känsla av katastrof. Tungt, tungt, tungt. Samtidigt började kallelser ramla in. Röntgen av lungor - som tack och lov var ok. Sedan fruktad operation den 12:e april följt av oro och väntan på besked om omfattningen. Tyvärr var det en riktigt elak typ som hittat mig. Mer kallelser och undersökningar i mängder. För att grusa maskineriet ytterligare så har den sadistiske kirurgen som opererade mig gjort fel. Fortfarande väntar jag på utlåtande från Patientskadenämnden. Detta fel har också gjort mitt liv till ett litet helvete. Mycket tankar och mycket energi går till det som inte kan göras ogjort. Jag kommer att göra en Lex Maria anmälan också, men har tålmodigt väntat på svaret från ansvariga på Kirurgen - vilket så klart fortfarande inte kommit. Från 1 januari tar Socialstyrelsen över anmälningar enligt Lex Maria så jag kommer att skicka den då.

Nio månader har gått sedan beskedet.
Nio månader av oro inför och efter alla undersökningar.
Nio månader av tankar och känslor jag inte visste fanns.
Nio månader av tårar, smärta, illamående, viktuppgång och håravfall.
Nio månader som vänt livet upp och ner för hela familjen.
Nio månader där anhöriga villkorslöst ställt upp för mig och min familj.
Nio månader som fått barnen att kliva fram och ta ett enormt ansvar.
Nio månader där många vänner försvunnit, vänner jag verkligen trott skulle finnas där. En mycket, mycket jobbig upptäckt.
Nio månader där nya och ovärderliga vänner klivit fram.
Nio månader där fina vänner ställt upp i vått och torrt.

Detta turbulenta år har också lett till bra saker:
Jag är så glad att jag kommit så här långt. Att jag orkat när det känts som värst, både fysiskt och psykiskt.
Jag är glad att min familj, mina anhöriga och mina vänner stått ut med mig.
Jag är glad att jag haft förmånen att träffa mina Bröstsystrar i samtalsgruppen.
Jag är glad att jag lärt känna mig själv på ett nytt sätt.
Jag är glad att min mans bror och hans sambo har ett syskon till Lucas på gång.
Jag är glad att jag trots sjukdom har en tryggad anställning.
Jag är glad att min man utvecklas och kliver vidare i sin karriär.
Jag är glad att vi äntligen köpt vår husvagn och att vi fick en bra semester trots allt.
Jag har mycket att vara glad och tacksam över!

Nu är det dags att sätta punkt. Dags att hoppas och önska ett bättre 2011. Min allra största önskan är egoistisk. Jag önskar att denna tuffa resa stannar här, att inga fler negativa besked någonsin kommer. Det återstår ju en hel del innan jag är färdigbehandlad. 6 Herceptinbehandlingar gjorda och 11 kvar, så till hösten 2011 är det klart. Sedan ser jag fram emot att få ta bort venporten. Självklart hoppas och önskar jag att det går bra för alla andra som drabbas av olycka och ohälsa också. Ingen, ingen, absolut ingen ska behöva drabbas av sådana här sjukdomar!

Gott slut och ett gott nytt år!

Mysigt tillskott

Vet inte vad det är, men jag har det senaste året drömt om en massa förnyelse i huset. Nya tapeter, nytt badrum, nytt kök... inglasning av myggaltanen... ny kamin....
Mamma tror att det är för att jag spenderat så mycket tid hemma den senaste tiden, man ser så mycket som man vill förändra. Förmodligen är det så. Till och med flytt till något helt annat har kommit i tankarna.
I våras köpte vi äntligen en ny soffa. En soffa vi tänkt köpa sedan 2003 då vi flyttade in i huset... Inte är vi då snabbast... Soffan beställdes vecka 10 (innan vi hade någon aning om att jag var sjuk) och anlände lagom tills jag var nyopererad, så jag har spenderat mycket tid i den speciella "mammadelen" - divanen. Där har jag en massa kuddar som kan placeras i alla möjliga lägen för bästa möjliga komfort.
Hela familjen har sett denna divandel som "helig" och "mammas plats". Både make och barn har raskt flyttat på sig så snart jag visat mig i vardagsrummet. Det är första gången jag fått sådant bemötande av någon, av respekt och välvilja. Inte ett ord har behövts utan det har verkligen varit god vilja och omtanke från min fina familj :)

Härom dagen "fick" jag köpa nya kuddar till soffan, välbehövligt och piffigt. Trevligt tyckte maken... Idag följdes jag och maken ut på lite shopping igen. Familjen - framförallt barnen - skulle få en liten belöning och en utökning av skön plats att softa i. Soffan är stor, alla ryms halvliggande, men ytterligare plats är alltid trevligt. Vi köpte en "Beanbag" i divanform, två barn kan lätt ligga bekvämt i den. Superläcker är den tycker jag. Det ska bli roligt att höra barnens reaktion när de kommer hem efter träningar och kompiskväll. Vi har 2 vanliga gamla säckar, men de har krympt ihop alldeles och får nog skrotas.


Tre möbelaffärer fick vi avverka innan vi hittade den rätta. Det fanns supersnygga i färgerna hallonröd och limegrön men det var svart jag ville ha... Skam den som ger sig - den fanns ju till slut :)

onsdag 29 december 2010

Nu är jag synlig...

Nu känner jag mig redo att visa hur jag ser ut. Har inte velat det tidigare, men känner att det är dags nu. Så... bild på mitt tidigare jag har jag lagt in och här kommer ett par bilder på hårets återkomst...
Första bilden är tagen 101007, tio dagar efter sista cytostatikabehandlingen. Saknar hår, ögonbryn och ögonfransar och är allmänt svullen. Den andra bilden är tagen 101228 - så på 10 veckor har det vuxit en del - både ögonbryn och ögonfransar är på plats igen och en del av svullnaden är borta :)

Biobesök och shopping

I eftermiddag har jag och tjejerna varit och sett Narnia tillsammans med min syster med familj. Jag gillar verkligen äventyret och har sett alla filmerna på bio. Denna gången fick inte sonen och maken följa med. De var på hockeyträning istället. De får göra sin biodag en annan dag istället.

Innan vi såg filmen så gjorde vi en liten sväng på stan. Tjejerna ville shoppa lite... Varsin påse hann de med så de verkar riktigt nöjda. De fick presentkort i julklapp och tycker det är så roligt att få handla själva... plocka i hyllorna, känna på tyger, titta på ALLT som är snyggt (och mindre snyggt). Det måste vara ett släktdrag :)
På hemvägen från bion svängde vi förbi en möbelaffär och köpte nya kuddar till soffan också. Tänk så roligt det är att få shoppa - det behövs så lite för att förändra ett rum.

Har börjat planera för nyår, i år ska vi fira hemma hos oss. Vi umgås med samma goda vänner sedan många år tillbaka och förra året var vi hos dem. Jag hoppas jag mår bättre än då - för första gången skulle vi ta taxi hem så att både maken och jag skulle kunna ta ett glas vin till maten och skåla i champagne... Jag blev magsjuk mitt under varmrätten. Så knäppt. Det konstiga är att ingen annan blev sjuk. Jag låg där hos dem i soffan och gick fram och tillbaka till toaletten. Det var "straffet" för att jag inte skulle köra en gång... Nä det hoppas jag inte upprepas!
De är lika idrottstokiga som vi, så TV:n brukar ofta stå på med en hockeymatch... Tror att det även i år är JVM och någon match som sammanfaller med nyårsafton :)
Fast vi brukar förstås mest äta gott och prata. Och skjuta raketer så klart! Det ska bli jättetrevligt med gäster, att få fixa god mat och pula på i min egen takt i köket hela dagen. Tror att jag orkar det nu när förkylningen långsamt släpper sitt grepp. Möjligheten finns ju alltid att ta lite pauser om det skulle behövas.

tisdag 28 december 2010

Det tar sig

Min förkylning börjar ge sig nu. Tror jag i alla fall. Snyter fortfarande en hel del, men inte alls lika ofta som veckan som varit. Hoppas jag har rätt och att det verkligen blir bättre nu. Lite hosta har jag haft de senaste dagarna och självklart kommer då de där tankarna krypande. Jä...a hjärnspöken. Försöker tränga bort dem, men det är ofrånkomligt att de smyger sig på mig när jag minst anar det.
Lite så har det känts under hela julhelgen också. Tänk om det är/var min sista jul... Usch för sådana tankar. Vill inte tänka så. Förstår ju att det är normalt med dessa tankar och känslor, men jag vill inte ha dem.

Igår var vi och fixade lite julklappsbyten. Barnen ville byta ut ett par julklappar, så det var bara att stålsätta sig och börja trängas med alla reagalningar. Vi skulle på Media Markt, och jag tror inte någon missat deras mellandagsrea på juldagen och annandagen... Vi körde förbi och beslöt oss för att inte ge oss in i det kaoset utan lämnade det tills igår. Väldigt tomma hyllor gapade mot oss. Det blev pengarna tillbaka för ena dottern istället och så åkte vi till ett annat ställe för att köpa om hennes julklapp där.
Maken behövde lite kläder, eller rättare sagt, maken behöver en massa kläder... En lön och en sjukpenning kommer man inte långt på när tre barn ska växa som små troll, idrotta och ha födelsedagspresenter och julklappar. Hans behov har fått stå tillbaka. Vi är sådana där knäppisar också som gärna vill ha märkeskläder. Kanske dumt, men så är det. Självklart har vi inte bara märkeskläder men en bra och för oss lagom mix av alla möjliga märken och kvalitéer.
Rea låter ju alltid så bra när man hör ordet. I Umeå är dock rea inte alls som t ex i Stockholm. Här rear man sommarkläder, gärna flera år gamla. Eller så rear man restplag i xs eller xxl... Det blev till att köpa till fullpris (som vanligt). Tre tröjor och ett par byxor. Det är han värd! Behovet är fortfarande stort... i hans arbete behövs klädombyten. Han måste ju vara representativ när han är ute och jobbar och är på mässor och konferenser. Han byter dessutom jobb från 1 januari. Inom samma företag, men ett bättre jobb. Det innebär dock mer mässor och mer representation, så klädkontot behöver nog uppdateras ytterligare har jag en känsla av.
Till makens försvar för att köpa en massa dyra märkeströjor måste tilläggas hans handikapp. Han svettas. Och inte normalsvettning, utan HAN SVETTAS. Billigare tröjor blir ofta förstörda efter bara ett par gångers användning, dyrare tröjor har bättre kvalitet och därmed står de emot svett och lukt mycket bättre. Det är faktiskt ingen myt. Vi har testat såååå många gånger och varje gång blir man lika irriterad över dessa illaluktande tröjor som blir alldeles förstörda. Lika bra att köpa det som fungerar. Kostnaden blir densamma - eller t om billigare- för en dyrare tröja jämfört med ett par, tre billiga tröjor som får kastas efter bara några tvättar. Sedan så tycker ju jag att det är väldigt roligt att ha en välklädd man :)

Önskar bara att man kunde få peka på allt man vill ha och så fick man det - som en riktigt bortskämd skitunge :) Fast inte skulle jag bli en bättre människa för det.... Man uppskattar ju det man köpt mycket mer om man fått kämpa för det. Tror jag i alla fall. Jag har ju aldrig varit en bortskämd skitunge, så jag kan inte jämföra.
Har faktiskt en egen investering att se fram emot. En ny skaljacka... Min "nuvarande" har jag haft i 12 år. Den har hållit så länge, är en kvalitetsjacka (om jag nu ska fortsätta mitt snack om hur länge ett kvalitetsplagg håller jämfört med billigt "skräp") som köptes på Utebutiken. Nu har den börjat protestera om att den vill pensioneras. Den har faktiskt börjat gå sönder. Jag känner dock ingen stress ännu att köpa den. Det blir nog inte så jättemycket slalomåkande för mig denna vinter. Det är också väääääldigt kallt fortfarande. Ska jag vara stilla och titta på familjen när de susar nedför backarna så behövs än så länge min varma jacka. Det är i alla fall väldigt roligt att titta på en ersättare till min trotjänare. Måtte jag bara hitta DEN skaljackan, som förhoppningsvis håller både i färg och modell i några år i alla fall.

lördag 25 december 2010

Julfirande

Vi har haft tre mycket trevliga dagar. I otrolig kyla. Termometern har legat på mellan -20 och -27... brrrr. Inte förrän idag på juldagen har tempen krupit upp till -7...
Jag åkte också på en rejäl förkylning. Nässpray, näsdukar och halstabletter har varit mina goda vänner de senaste dagarna. Det känns lite bättre idag tack och lov.

Torsdagen började med traditionsenlig uppesittarkväll tillsammans med svåger och svägerska. Min förkylning var riktigt jobbig på torsdagen, orken riktigt dålig. Jag fick god hjälp av maken att färdigställa våra bidrag till julaftonens julbord, flera pauser under tiden - men det var klart innan maken åkte för att hämta svågern - så det gick ju riktigt bra. Fick mig en tupplur på 45 minuter på kvällskvisten, så då orkade jag ända fram till midnatt :)
Maken och svågern roddade all mat. Med bravur. De hade en finfin arbetsfördelning: svågern förste kock och maken förste röjare (svågern är en mästare på både matlagning och nedsmutsning)...

Hela familjen, inklusive svåger och svägerska, fick en skön start på julaftonen. Hela huset sov till mellan 9 och 10. Efter frukost klädde vi vuxna på oss våra varmaste kläder och åkte för att göra julfint på min pappas och Lucas (svågern och svägerskans son) gravar. Pappas grav var alldeles igensnöad och grabbarna fick användning för båda spadarna... Det kändes riktigt skönt - och väldigt viktigt för mig - att få skotta upp och tända flera ljus. Tyvärr hade någon oförsiktig person råkat göra sönder en ängel vid Lucas grav, vilket grumlade den stämningsfulla stunden :(

Väl hemma så hämtade vi upp barnen och åkte till mamma för jullunch tillsammans med mina systrar med familjer. Dopp i gryta och risgrynsgröt - eller som vi säger "blöta och tomtegröt". Smaskens. Barnen gav varandra julklappar och mormor delade ut sina klappar. En stunds kaos utbröt under öppnandet. Jag brukar vanligtvis njuta i fulla drag av sådana tillställningar, men jag förmådde inte annat än att sitta på en pall, lutad mot en garderob och titta på skådespelet. Både den eländiga förkylningen och min långsamma återhämtning från behandlingarna gjorde mig matt. Vi åkte hem först av alla, Tomten skulle komma vid 14, dessutom var jag i behov av en lugn stund. Barnen jätteivriga på paketen under granen, vi vuxna var mer inne på en kaffestund :) Barnen fick snällt vänta en stund till...
Väldigt nöjda vuxna och barn kunde konstateras efter Tomtebesök och klappöppning!

Jag la sista handen vid Laxtårtan och Nubbesalladen som saknade garnering och sedan packade vi in oss i bilen för transport av mat och familj till lillasyster för fortsatt julaftonsfirande. Mycket, mycket trevligt! Gemensam uppdukning av ett fantastiskt julbord och sedan kunde vi äta. Mycket och länge. Så underbart gott! Mamma hade gjort flera nya sillinläggningar och framförallt wästerbottenssillen och yoghurtsillen med chili och basilika var riktiga höjdare. De kommer nog att få göra fler julbordsbesök framöver :)
Lillasyster höll ett jättefint tal om det turbulenta 2010 som varit för hela familjen: min kamp mot bröstcancern, hennes makes nystartade firma som så klart är spännande och på ordentlig frammarsch, svågerns och svägerskans förlust av Lucas och köp av hus, min mans kommande jobbyte (YES!), mammas otroligt ovärderliga hjälp - hon har ställt upp för oss alla, barnens framgångar i skola och idrott... Ja, jag blev rörd till tårar. Mamma och svägerskan fick också ta en näsduk till hjälp. Så otroligt fint gjort av min fantastiska lillasyster! Hon är den bästa lillasyster jag har :)
Efter mat och supergod efterrätt fick minste tomtenissen krypa till sängs och vi vuxna fick äntligen, ÄNTLIGEN, börja leka! Klappjakten. Så roligt, så engagerande...
Alla har med sig 3 klappar till ett givet pristak. De läggs i en hög på bordet. Så spelar vi tärning.
Del 1:
Får man en 1:a eller en 6:a så får man ta ett paket ur högen. Det fortsätter tills alla paket är slut. Då öppnar man "sina" paket och alla får chansen att spana in vad som kan vara begärligt.
Dags för del 2:
Tiden ställs till 20 minuter. Får man en 1:a eller en 6:a får man "tjuva" av någon. Får man en 5:a får man om man vill ge bort något av sitt eget. Hej och hå... det blir vild panik. Alla vill slå. Alla vill hinna så många gånger som möjligt. I år var det en diskhandduk, en pannlampa och en biobiljett som kriget stod kring. ALLA ville ha dessa :)
När tiden är slut så har man fått det man har lyckats spela till sig.
Det här är ett så otroligt roligt spel och man vill aldrig att det ska ta slut :)

Efteråt så mös vi med gott julgodis och god dryck. Vi åkte hem vid 23- tiden. Mätta, nöjda och glada. Svågern och svägerskan åkte hem till sitt hus. Jag var så trött att jag inte kunde somna. Klockan var närmare 2 innan jag kunde slappna av tillräckligt. Hade jag kunnat göra om dagen så skulle jag nog gått och lagt mig en stund, men man vill ju vara med och se och uppleva allt - hela dagen. Barnens förväntansfulla ögon, trevligt sällskap...

Idag har vi haft en lugn och skön förmiddag, lillasyster med familj kom förbi på en kopp kaffe, barnen har spelat Kinect Adventures (Xbox 360- spel) och pysslat med sina julklappar. Vår årliga jultripp till makens mormor, som nu blivit 96 år, gjorde vi idag. Oj, vad gammal hon blivit. Sedan vidare till makens faster och farbror för juldagsmiddag. Det är alltid lika fantastiskt att komma till dem. Till tomteland. Hon samlar på tomtar och det har hunnit bli några stycken vid det här laget. Vid 20 var vi hemma igen och har mysat ner oss i soffan.

I morgon blir det en hemmadag. Vi ska på middag hos mamma tillsammans med systrar med familjer. Kommer att bli ännu en mysig dag :)

onsdag 22 december 2010

Dagens sjukhusbesök

Det gick bra idag, jag fick mitt Herceptin. Trots riktigt ordentlig förkylning. Så länge jag inte hade någon feber så var det bara att köra på. Fick träffa en sköterska idag, istället för doktor Nisse. Jag passade på att fråga om mina bråkande händer, fötter och knän. Sköterskan tror att det är Taxoteren som fortfarande gör sig påmind, hellre än Herceptinet. Bra att veta. Funkade riktigt bra att prata med sköterskan tycker jag :)
Var på plats i tid till min inbokade tid 08:20. Efter träffen med sköterskan så fick jag en rosa lapp att lämna på dagvården för en inbokning och beställning av Herceptinet. Klockan 10 skulle jag vara tillbaka. Suck. Denna eviga väntan. Det skulle också visa sig att det blev förseningar så inte förrän 10:30 dök min dropp-påse upp. Tur att det funkat så bra med 30 minutersdropp, så jag var klar vid 11:30 i alla fall. Maken hämtade mig och så tog vi en snabb korv på macken innan jag skulle och jobba.

Förkylningen är riktigt jobbig. Snyter och snyter hela tiden. Blir täppt i näsan i omgångar. Det känns att man inte är i form, för en förkylning brukar ju annars inte vara sååå jobbig. Blir andfådd av minsta lilla. Jag slumrade till och med till en stund när jag satt i droppet. Det brukar inte hända.
Orkar inte med några matförberedelser ikväll. Det får bli imorgon, jag har tagit ledigt ända till efter nyårshelgen, maken är också ledig så vi kan hjälpas åt.
I morgon kväll blir det uppesittarkväll med god middag tillsammans med svåger och svägerska. Ska bli så mysigt. Smörgåsbakelse till förrätt, oxfilé med potatiskaka till varmrätt och så kanske något gott till efterrätt... Traditionsenligt :)

Julgranen är nu på plats, julklapparna ligger under granen och frestar hela familjen med sina vackra papper...

Tjejerna sitter och gör marsipangodis i köket, det blir alla möjliga former och färger på godsakerna :) Sonen hjälpte till en stund, men sedan ville han åka på hockeyträningen. Han har lite abstinens då han varit stilla ända sedan i lördags. Han brukar normalt bara vara träningsledig på måndagar, så det är inte så konstigt om han
känner sig sugen nu.

Alla julklappar är inköpta och inslagna. Viskade lite med maken nu ikväll och jag tror det får bli en julklapp till... Bara EN... Han får fixa den i morgon när han ska hämta upp svågern tror jag, vet inte om jag orkar följa med... Vi får se hur förkylningen är imorgon, om jag ska spara energi istället.

Maken börjar vara lite extra intresserad av min hårstatus... Virvlarna börjar göra sig synliga och framförallt i nacken finns en liten grej som han gärna tar tag i... Jag får passa mig nu så han inte nyper tag om jag retas för mycket :))

tisdag 21 december 2010

Förkyld :(

Inte helt otippat har söndagens huvudvärk utvecklat sig till en rejäl förkylning. Typiskt. Har nyst och snorat hela dagen och jag har känt mig som en riktig smitthärd...
Ja, ja, bara att gilla läget och hoppas att det är snabbt övergående.

Idag fick tjejerna jullov, sonen slutade redan igår (även om han var hemma och sjuk). I morse var det fackeltåg till kyrkan och sedan uppträdanden av barnen. Otroligt vackert. Två fantastiska tjejer sjöng så tårarna rann på de allra flesta vuxna. Tjejernas klass har jobbat med barnkonventionen och tände ljus. De radade upp sig i en halvcirkel och tände varsitt ljus och berättade sedan (i mikrofon) för vem var och en av dem tände sitt ljus för. Alla hade olika saker de sa: för barn som är ensamma, lever i krig/fattigdom, utan mediciner, etc... En av mina döttrar la dessutom till att hon även tände sitt ljus för "...och för min mamma". Då rann ännu fler tårar i kyrkan. En annan flicka la även hon till att hon tände sitt ljus för "... och XX & XX:s mamma", alltså de klasskamrater som förlorade sin mamma till denna fruktansvärda sjukdom förra veckan. Så otroligt vackert, så stämningsfullt. Inte ett öga var torrt. Tror att alla som var där blev djupt rörda över allvaret i det som barnen sa, kloka ord från kloka barn. Rektorn som skulle säga några avslutande ord tappade helt fattningen och visade upp sin genomdränkta näsduk.
Det var nog den finaste julavslutningen jag varit på hittills.

I morgon väntar Herceptin och sedan jobb, sista dagen innan julledighet även för mig. Skönt. Hoppas bara att inte förkylningen är något hinder för att få Herceptinet.

söndag 19 december 2010

Sjukstuga

Jag trodde nästan att sonen skulle ändra sina vanor nu när han fyller tonåring. Han har varit utan sjukdagar hela hösten - inte ovanligt... MEN... När det närmar sig födelsedag, skolavslutning och jullov brukar han åka dit. Det är inte många födelsedagar han varit feberfri.... Han vaknade pigg på morgonen igår, istället var det ena systern som klagade på ont i huvudet och nacken. Två timmar före samling för hockeymatch så kom det - inte helt otippat - "jag känner mig inte så pigg", "jag har ont i nacken - kan du massera mig mamma"... Jaha, så en titt på febern. Minsann, minsann. Dryga 38. Ingen match. Den andra dottern menade sig inte alls känna några symptom men var väldigt irriterad och sur (det vankas friluftsdag på måndag och hon vägrar missa den)... Astman ökar stadigt sitt grepp om henne, precis som den brukar när hon krokar ihop. Men sjuk - nädå :)
Jodå. Hela barnaskaran rasade ihop under lördagseftermiddag/kväll.
Jag vaknade själv med huvudvärk idag. Får se om även jag åker dit. Jag har varit riktigt förskonad från sjukdom trots mitt dåliga immunförsvar.
Den av barnen som nu är piggast är den dotter som först erkände sig som sjuk. Hon är rejält förkyld men pigg och glad. Storebror och "surasystern" har ont i nacke och huvud och snyter det som rinner... Och astmahostar...

Svågern var hit igår eftermiddag, för att uppvakta 13-åringen. Fick en hel drös med goda kakor som svägerskan bakat. MUMS var hela familjens kommentar :) Tack A-L för att du älskar att baka just nu!!
Även bonusfarmor och bonusfarfar var förbi en snabbis. Med paket till sonen och en jättefin julkorg med blommor till hela familjen. Så uppskattat! Av glade sonen förstås men även jag som blev jätteglad för blommorna :)
På kvällen kom mormor och uppvaktade storkillen också. Väldigt uppskattad present. Vi åt tårta och lite senare drack vi vuxna lite chokladglögg. Mmmmm, det var gott!

Vid lunchtid idag ringde det på dörren. En barndomskamrat stod i dörren. Åh, så glad jag blev! Fick en bamsekram. En sådan där innerlig och varm kram. Jag vågade inte släppa in henne helt i huset, med tanke på den smitta som huserar så här dagarna innan jul och hon har flera barn, små barn. Vill ju inte att hon ska komma hem med något otyg.
Hon erkände att hon inte vågat komma och hälsa på, att hon skämdes, att hon ju visste att jag blivit sjuk.... Inte ska hon skämmas! Jag blev så glad att hon kom förbi en liten stund! Hon hade med sig kakor. Hemgjorda kakor. Goooda kakor :) Hur kunde hon känna på sig att jag inte bakat några kakor på sisådär 7 månader? Jag som älskar kakor och alltid bakat kakor som fyllt frysen... Jag hoppas att hon kommer tillbaka när vi är smittfria så att jag får bjuda på lite bättre hyfs och kanske lite fika?

lördag 18 december 2010

Hipp, hipp, hurra!

Idag är det sonens 13-årsdag. Hej och hå vad åren går fort... Inte är då jag en dag äldre än de 25 år jag var när han föddes... Våran lilla prematurkille som behagade se dagens ljus nästan två månader före beräknat datum. En liten skrutt på 2180 gram och 45 cm var han den dagen han tittade ut. Han fick ligga i kuvös och var så liten... Nu har han dragit iväg och har vuxit om både mormor och mostrar. Än så länge har han några centimeter kvar innan han vuxit om mig, men det känns som att han skjuter i höjden för närvarande så det är nog inte så långt borta misstänker jag :)
Sportkille som han är så beställde han scones till frukost, som efterrätt efter havregrynsgröten... Det vankas returmatch i hockey i eftermiddag och då ville han inte starta dagen fel. Klok kille det är vi begåvats med :))
Han har önskat marinerad fläskfilé med twisters (pommesfrites- skruvar) till middag och hemmagjord princesstårta till efterrätt.

Igår var sista träffen med samtalsgruppen. Trist! Fast vi har redan bokat en återträff i februari. Hurra!!!! Två av tjejerna har jag fått kontakt med på facebook, och så har vi gjort en telefon- och maillista. Nog borde det kunna bli fortsatta träffar tycker jag. Fantastiska kvinnor jag fått förmånen att lära känna och finfina vänner har jag fått tack vare samtalsgruppen!

torsdag 16 december 2010

Besviken...

Jo, det är nog så ändå. Jag är nog liiite besviken på den utlovade snöstormen. Fast stormen kan jag vara utan... Jag bor ju i norra delen av Sverige så nog borde det väl ha vräkt ner idag. Lite har det kommit och visst har det blåst ordentligt en stund, men var är de där "upp emot 20 cm"? Kanske jag vaknar överraskad imorgon? Fast maken är glad förstås, det var inga stora mängder han fick skotta när han kom hem :)

Måste bara berätta en bra och trevlig sak... Jag har ögonbryn och ögonfransar. Faktiskt, det är sant! Nedre fransraden är nästan återställd, något korta ännu men det funkar finfint med mascara :) Övre fransraden är lite "fattig" stråna är korta och ännu något glest, men efter att ha pillat dit lite mascara även där så är det rätt ok. Ögonbrynen har ansats, så mycket har det kommit tillbaka.
På huvudet är det fullt med hårstrån. Mörkt, mörkare än tidigare, och inte så oväntat verkar det bli ostyrigt. Det är ungefär 1 cm. Inga kala fläckar, men där det sett kalt ut är det lite ljusare hårstrån så jag kanske blir flerfärgad som tidigare? Jag hade en fläck i nacken där det inte fanns något pigment - det var helt vitt, men nu är allt mörkt - än så länge... På sidorna ligger det helt men uppe på huvudet så står det rakt upp och stråna böjer sig något. Kanske får jag göra tuppkam om några veckor? Det skulle se ut det. Eller kanske använda vax och göra en "slickfrilla".... Hehe, det tror jag inte kommer att hända :)

Händer och fötter bråkar fortfarande. Hur less kan man inte bli på det? Jag är betydligt aktivare nu, är mer i lodrät riktning... Sitter på kontoret på jobbet och är uppe och går och grejar och fixar och donar hemma... Har inte sovit eller vilat så jättemycket denna vecka och när jag lagt mig i soffan för att ta igen mig lite så gör det så vansinnigt ont i fötterna när jag ska igång igen. Det går över när jag gått en stund, men upprepas varje gång. Sväller i händer, ben och fötter också.

Magkatarren är kvar och jag tar den medicinen oftare nu, kanske 4-5 gånger per vecka. Det blir så obehagligt med halsbränna, mm annars. Julmaten är väl kanske inte det bästa när man är känslig heller - men det är så gott ju! Tar hellre piller än att avstå alla godsaker. Glöggen är jag lite försiktig med, har inte alls druckit så mycket glögg som vanligt. Hittills bara två gånger - får genast känningar...

I morgon är sista träffen med samtalsgruppen. Buhu! Så tråkigt. Vi har pratat om att fortsätta träffas. Jag hoppas verkligen att det blir så och att så många som möjligt känner att det är lika angeläget som jag gör. Det är så fina kvinnor allihopa.

onsdag 15 december 2010

Ett PAKET... till MIG :)

Åh, vilken glad överaskning som fanns i brevlådan idag! Ett fint rött paket :)

Det står God jul på det, så jag får stilla min nyfikenhet och vänta till dagen D...

Avsändaren är min fina vän Carina som flyttat söderut. Tack underbara vännen!!!

tisdag 14 december 2010

Sorgligt besked idag...

Idag på morgonen förlorade tjejernas klasskamrater sin mamma - cancern tog hennes liv :(
Så orättvist, så ledsamt... De har haft extra resurser i klassen idag, de har pratat om sina erfarenheter av att förlora någon anhörig och så har de skrivit varsitt brev till sina klasskamrater.
Jag märker på tjejerna att det är jobbigt. De vill gärna kramas lite extra och har vääääldigt kort stubin. Mycket frustration kring idrott och "orättvisor"... Det är nog lättare att använda lagkamrater som bovar (fast det egentligen är bagateller). Vi har pratat mycket de senaste dagarna och så även idag. Jag tror att de pratat på ett bra sätt i skolan eftersom de inte har så mycket frågor och funderingar idag.

Själv känner jag mig dämpad. Jag kände inte mamman, hade faktiskt aldrig träffat henne då de är nya i klassen för denna termin. Påverkas gör man ändå - mer kanske i den situation man är själv... Det blir så påtagligt.
Jag ska verkligen försöka tänka mer på min väninna som fixat denna resa, med samma diagnos och med spridning till 17 lymfkörtlar -mot 2 portvakter för mig. Det är 5 år sedan för henne och hon mår bra ! Det måste jag tänka på! Så ska det minsann bli för mig med! Punkt.

Cupcake Award

Ja, då ska jag ta mig i kragen och göra något åt den fina utmärkelsen jag har fått av min BC-syster Annika som skriver så mycket klokt på sin blogg, http://solrosen-annika.blogspot.com/

Awarden innebär att välja tre favoritförfattare och ange en bok av dem, skicka vidare Awarden till fem favoritbloggar och tacka den man fått awarden av och till sist klistra in loggan på bloggsidan.

Jag har länge varit en riktig bokmal. Älskar böcker och fastnar verkligen i dem, brukar bli sträckläsning till familjens förtret :)

Tyvärr har jag inte orkat läsa så mycket sedan behandlingarna började, det har bara inte funkat... men snart ska jag nog vara igång igen!


Den första författaren jag måste välja är Camilla Läckberg som skriver finfina kriminalromaner. Min absoluta favoritförfattare av denna genre litteratur! Jag väntar och längtar till nästa bok då jag betat av alla utgivna :)
Det bästa är nog att börja med den första boken Isprinsessan eftersom man får följa huvudrollsinnehavaren/författaren Erika Falk under flera år. Dessa böcker har jag läst på bekostnad av nattsömn många gånger - då jag haft alltför svårt att slita mig...

Den andra författaren jag vill rekommendera är Mia Törnblom och hennes självbiografi Så dumt, där hon självutlämnande berättar om hur hon tagit sig från ett liv fyllt av droger, kriminalitet, våld och självförakt till att börja respektera och älska sig själv som den hon faktiskt är.

Den tredje författaren som får mitt tips är Liza Marklund. Jag har plöjt igenom alla böcker om journalisten Annika Bengtzon och även Gömda, Asyl... mfl. Hon är en fantastisk författare som har förmågan att få mig att helt tappa omdöme om tid och rum när jag läser :)

Hoppas jag väckt någons nyfikenhet och läslust med mina tips....

Jag vill ge ett Award till följande bloggvänner:

Älskade Ängel: http://ann-louise-angel.blogspot.com/
2 Be G: http://blogg.vk.se/2beG
Tro Hopp och Kärlek: http://carenina1968.blogspot.com/
Lite Hit och Lite Dit: http://litehitochlitedit.blogspot.com/
2010... Livet förändras: http://bc-cancer.blogspot.com/

måndag 13 december 2010

Vilken mysig helg :)

Vi kom iväg som planerat maken och jag, på vårt shopping- och övernattningsdygn. Väldigt mysigt. Började lördagen med maffig frukost med amerikanska pannkakor, färskpressad apelsinjuice, gott bröd och goda pålägg kompletterat med uppskurna frukter. Smaskens! Lite mini-brunch blev det :)
Barnen var överlyckliga över den mysiga långfrukosten - och då njuter man lite extra...
Innebandymatch med seger följde på frukosten och sedan åkte vi hem för sen lunch innan vi lämnade barnen hos extrafarmor och extrafarfar. Själva åkte maken och jag in till storstan för att checka in på hotellet och lämna väskorna.

Vi gick ut på stan och köpte en hel del julklappar innan vi gick upp på rummet och intog den sköna sängen... Mina fötter värkte efter en hel dag i lodrät vinkel och det var sååå skönt att få sträcka ut sig på sängen. Maken hittade tv-dosan och zappade snabbt fram sportkanaler :) Vi är ett bra team vi - jag fick vila och maken fick njuta av sport efter att ha varit tvungen att "göra stan" - något han gärna drar sig för :))
Vid 18 kom vi på att vi kanske borde söka oss ut för att få i oss lite middag - inte hade vi ätit något sedan brunchen vid 10... oups. Det går inte att förneka att det kurrade rejält i magen. Vi traskade runt på de vackert julpyntade gatorna och in på flera olika matställen. Fullt, fullt och så fullt. Hmmm... Började kännas lite jobbigt med kyla och hunger och jag skojade till det med maken och sa att snart går jag på Mc D... och så äter vi på rummet. Men så kom jag på att det finns en liten Tapas- restaurang och se där fanns det plats för oss två. Fantastiskt god mat, och jättegott vin till det. Mmmmm. Jag var rädd för att maken inte skulle bli mätt på smårätter, men han var jättenöjd :) Dit har vi inte gått för sista gången kan jag lova!

Vi gick vidare till en matbutik och köpte varsin påse godis som vi smaskade på medan vi avnjöt lite vin... I SÄNGEN (nää, det fanns inga fåtöljer utan bara ett skrivbord med EN stol)! Hahahahaha... Hur ofta ligger man på sängen och dricker vin och äter godis? Maken som fick någon slags godismani gjorde snabbt slut på påsen och knölade ihop den - så kastade han den på golvet med kommentaren "Så KAN man göra när man bor på hotell" Fniss, fniss... (För ordningens skull så plockade han upp den och kastade den i soptunnan senare, men han lät den ligga bra länge).
Jag vaknade redan vid 7 på söndagsmorgonen, maken snarkade så skönt vidare. Jag kunde somna till igen efter en timme och vaknade runt 9:30 då vi gick och åt en god frukost och såg lite skidskytte innan vi checkade ut och åkte hem för att hämta barnen.
Efter lite mat i magen var det dags att åka på hockeymatch hela familjen. En match som snöpligt tog slut efter halvtid för sonen som åkte på en tackling i mittzon och sedan inte kunde spela färdigt. Ett assist hann han med i alla fall :)

Så mycket som vi pratat och skrattat var det länge sedan vi kunnat göra. Det blir lätt ett mellanläge när man inte kan prata fritt så ofta med våra barnöron som alltid kan höra det vi pratar om, så detta var verkligen jättebra på alla sätt och vis. Visst skojar och skrattar vi till vardags också, men det blir på ett annat sätt när man inte bär på en massa som man skulle behöva prata om som vuxna. Vi ska nog inte vänta 3 år innan vi gör om detta :)

Barnen hade det alldeles förträffligt. Badat bubbelpool, fått grillat till middag och spelat sällskapsspel... och sovit länge :) De var så glada och nöjda över att ha fått vara hos dem.

Visst får jag sota för all aktivitet, är jättetrött idag och var det även igår när vi kom hem efter hockeymatchen. Men det var behövligt att få göra bort alla inköpen med assistans av maken och att då få njuta av lugn och ro på ett hotellrum var riktitg mysigt.

fredag 10 december 2010

Jag har visst varit för tyst...

Oj, nu har det gått nästan en hel vecka sedan jag skrev något sist... som en anonym läsare skrev - mitt liv går i 190 :)
Visst händer det mycket när man är en idrottsfamilj och när jag nu jobbar 25 % och julbestyren ökar i intensitet så är det bloggandet som får stryka på foten. Hela veckan har jag varit såååå trött och jag har inte orkat skriva något, knappt att jag orkat kolla Facebook.

Ett par promenader har det blivit denna vecka och en första träningsomgång på gymmet. Gick bra och jag körde lite vikter för att försöka stärka armarna. Gick min promenad på löpbandet och det kändes helt ok att vara inne när det var -19 ute :) Sprang en minut på löpbandet bara för att känna hur det känns, men fötterna och framförallt hälarna har varit onda så det blev inte mer denna första gång.

Veckan har varit bra, trevligt på jobbet och vettiga arbetsuppgifter - som så klart gör mig trött mentalt. Roligt är det i alla fall att göra konkreta och vettiga saker. I går torsdag var det Julkul med kollegor och chefer. Mycket trevligt. Bowling och god mat. Jag avstod så klart bowlingen men hade finfina lagkamrater som spelade för mig :) Fick minsann strike inte bara en utan flera gånger, tänk så bra jag är på att bowla (eller hur det nu var), hihi... På slutet var jag rätt mentalt trött och orkade bara lyssna på kollegornas samtal. Jag brukar vara väldigt engagerad, men nu satt jag bara och försökte ta in allt... Trevligt var det i allafall!

Idag var näst sista träffen med samtalsgruppen... känns sorgligt att det snart tar slut. Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta hålla kontakten och även träffas någon gång då och då.

I morgon är det innebandymatcher, sonen ska döma ishockey och sedan ska maken och jag på en efterlängtad hotellövernattning. Äntligen! Det är 3 år sedan vi gjorde något själva utan barnen. Vi ska fixa med julklappar och njuta av lugn och ro... innan det är hockeymatch på söndag eftermiddag. Barnens extrafarmor och extrafarfar ska ta hand om barnen. Flickorna kan behöva lite rolig sysselsättning med dem då de har det riktigt jobbigt i skolan nu. Deras klasskompisars (tvillingar) mamma har det jobbigt med sin cancer och flickorna har berättat att hon kommer att dö snart. Det är många tankar och funderingar hos tjejerna nu. Inte så konstigt... Deras lärare har hört av sig och vill att vi ska veta att hon har de 4 tjejerna under extra bevakning då det är en väldigt speciell situation i klassen. Usch och fy. Önskar att man kunde skydda barnen mot allt sådant här...

Jag har gjort ett par tappra försök att göra lite nytta med julklappsinköp, men det vill sig inte riktigt. Lite mer folk än vanligt och många syn- och hörselintryck gör att jag snabbt ger upp och åker hem istället. Surt.

Jag och flickorna har bakat lite julgodis. 3 olika kolasorter, fudge och Rocky Road. Smaskens! De är för små för att stå själva med ansvar för heta kastruller med kokande godismassa så jag har övervakat, rört, hällt upp och skurit bitar. De har dock klippt plastfolie och slagit in alla kolor... Det har blivit några stycken. Har aldrig varit så här tidig med julgodiset, men det har blivit så i år. Måste dela upp det för min egen skull.

Kroppsligt så har vågen äntligen gett lite minus! Jag började veckan med otroligt ont i fötter och händer - kanske är det rester av cellgifterna, eller så är det biverkning av Herceptinet som jag fick för en vecka sedan. Vet inte vilket... Det har hållit i sig hela veckan.

lördag 4 december 2010

Efterlängtad sovmorgon

Äntligen har jag fått sova ut. 09:50 vaknade jag av mig själv i dag, nästan yr av att ha sovit som en klubbad sedan småtimmarna. Vår nattgäst kom på att hon ville hem och hämtades mitt i natten av sina föräldrar... så kan det gå när man är 10 år och magknipet blir för mycket.
Veckan har innehållit mycket aktivitet och jag har fått ge avkall på eftermiddagstuppluren nästan alla dagar. Så skönt att få sova ut och vakna utvilad.

Lördagen har ändå varit väldigt intensiv. Långpromenad med lillasyster - dryga timmen - i det vackra vintervädret. Fantastiskt skönt att orka länge och i ganska bra tempo. Känns skönt att det inte var en engångsföreteelse att jag orkar bättre.
Hem för att fixa lunch och sedan skjutsa barn till hockeyplan och idrottshall för Innebandy. En skön seger senare - och varsitt mål av tjejerna - var det nästa aktivitet... Baka 2 långpannekakor till söndagen. Puh. 15:30 hämta sonen från hockeyplan och sedan hem igen för att ta ut kaka, stoppa in nästa och göra glasyr... Snälla lillasyster bjöd oss på middag och när kakorna var klara så åkte vi till middagen. När jag suttit och halvlegat en stund hos dem så var kroppen i olag. Ont i ben och fötter. Vaggade igång kroppen och sedan gick det bra. Efter maten samma visa. Blä! Typiskt att man ska svälla i händer, ben och fötter när man varit upprätt och arbetat med kroppen i flera timmar. Önskar att detta elände tar slut.
Vi åkte hem och mötte upp maken som varit borta heeeeela dagen. På hockey för ledare - inklusive Skellefteå AIK mot Solna AIK och lite öl. Nöjd kille :)
Nu är jag liiiite trött - eller rättare sagt jättetrött - i kroppen och knoppen. Att rodda en heldag med en massa idrott, bakning och skjutsande tar på.

Morgondagen bjuder på 4 Handbollsmatcher och Hockeymatch. Så är även söndagen räddad :)

Fredagens samtalsgrupp var bra - vi blir mer och mer pratiga :) Jag fick hjälp av sjuksköterskan att få kontroll över brännskadorna. Fick cortison och en bättre silikonhäfta att sätta under armen så att inte bh-bandet skaver i onödan. Nu ska jag smörja morgon och kväll och håller tummarna för att jag fixar till det utan sårighet.

Kära bröstsystern som skulle få besked om sin mammografi och biopsi har lämnat ett fantastiskt besked - det var ärrvävnad!!!! Hurra! Falsklarm och tack och lov att de ändå kollat upp och tagit det hela på allvar. Vilken lättnad! Firat med tårta med henne. Underbart besked.

Jag har också fått två Awards, den ena fick jag för ett tag sedan, men har inte orkat ta tag i. Idag fick jag en till - av en bröstsyster. Måste ta mig i kragen och ordna med dem... Det kommer :)

torsdag 2 december 2010

Vilken torsdag

Åh, nu är jag megatrött i både kropp och knopp. Vilken dag...
Började på jobbet redan 08, för att för första gången vara med på ledningsgruppen. Tufft trots att jag inte gjorde annat än att lyssna i 2½ timme. Tror jag missade en del, trots att jag lyssnade allt jag kunde...
Hämtades av maken kl 10:30, efter fullgjort arbetspass, för att åka på Nus och läkarbesök kl 11. Så långt funkade det bra. Sedan dags att få tiden för Herceptinet... Kl 14!!!!!!!!!!!!!! Nää. Vilken megaväntan :(
Bara att acceptera och försöka hitta sysselsättning i 2½ timme. Som tur är var maken i närheten och vi följdes på lunch. Nästan 1 timme gick bort. Sedan köpte jag en tidning och satte mig för att vänta, vänta, vänta. Hade inte ork att gå på affärer på stan efter morgonens möte så det blev att sitta istället. Så var de försenade från apoteket så när jag inte blivit hämtad av personalen 14:15 så gick jag in i behandlingsrummet för att höra om de glömt mig. Fick en stol och DÅ kom Herceptinet. Tack och lov kunde de snabba upp droppet eftersom jag inte reagerat på de 4 första behandlingarna. En dryg timme senare kunde jag gå ut därifrån. Alltför pratglada människor i rummet gjorde att jag inte kunde somna fast det brände under ögonlocken. Bara att gilla läget. Tack och lov för mamma som med kort varsel ställde upp med middag. Trött och svullen efter hela långa dagen i upprätt ställning har jag nu intagit soffläge.

Pratade länge med läkaren som också förlängde min sjukskrivning på 75% ända fram till 31/3. Då har jag utrymme att själv öka i arbetstid när jag känner att jag orkar - även om jag måste erkänna att just nu är det fullt tillräckligt och jag blir trött. Känns overkligt att vara sjukskriven så länge till, men hon vill inte att jag stressar upp med för tidig ökning av arbetstid.

Nu är jag inne i en sämre period med händer och fötter igen. Tråkigt. Det är svårt att skriva när det värker i fingertopparna av beröringen från tangenterna. Ont i fötterna när jag gått och stått. Det sväller också i fingrar och ben. Armen känns inte heller så bra. Tung och kompakt. Hoppas det blir bättre snart igen. Läkaren tittade på hur jag såg ut efter strålningen och hon bad mig hålla uppsikt över där jag är värst drabbad. Hon tyckte det var läge för att hålla koll... Ajdå, hoppas hon har fel och att jag lyckas stävja det hela med min Aloe Vera gel och Propolis-salva. Hon berättade också att man kan få genomslag på ryggen från strålningen, en del kan få en röd "ruta" även. Hoppas inte det händer mig, men det kan vara bra att ha hört det så man inte blir orolig.

Mamma norpade med sig min nya klänning härom dagen, för att hjälpa mig att stryka den. Så fantastiskt bussigt. Med värken i fingrarna lär jag ha varit på riktigt uruselt humör innan jag varit klar. Den var tydligen inte särskilt lättstruken...

I morgon väntar samtalsgruppen igen och sedan är det helg igen - med matcher fredag kväll, lördag och söndag. Underbart!