tisdag 19 oktober 2010

Sjukhusbesök

Gårdagens läkarbesök gick bra, även om det inte var min doktor Nisse utan en kvinna. Ovant men skönt att inte behöva lämna blodprov och sitta och vänta i 1 timme innan. Tyvärr var det en massa förseningar så det blev rätt lång väntan ändå. Min önskan om att kanske få börja jobba 25% i november avfärdade doktorn med bestämdhet. Man blir trött av strålningen och hon tyckte att jag skulle vila mycket och fokusera på att få igång kroppen istället. Hon trodde inte att jag kommer att orka mer än så. På det nya läkarintyget är jag sjukskriven helt året ut :(
Jag måste nog överbevisas om saken, kanske friskskriver jag mig på 25% om några veckor, om jag känner mig tillräckligt pigg. Skulle verkligen behöva stimulansen och sällskapet på jobbet.

Idag har jag varit och tatuerat mig :) Tre svarta prickar som ska vara referensram vid strålningen. Fick också göra en form av datortomografi inför strålningen. För att de ska göra lika varje gång. Första strålningen blir framflyttad från måndag till tisdag nästa vecka - det är ju bara en dag, så det gör ingenting. Lite jobbigt var det att stiga upp i ottan. Skulle vara där redan 07:30... och jag som brukar somna om och sova till 10, minst. Det blev en ganska lång väntan efter denna snabba undersökning så det blev kaffe och den medhavda smörgåsen i cafét innan det var dags att få Herceptinet.

Just nu känner jag mig riktigt trött och ur gängorna. Det har varit så i flera dagar nu. Sover inte så jättebra. Har svårt att somna, tankarna rusar runt. När jag väl somnat kan jag vakna flera gånger. Bästa sömnen är från morgontimmarna och på förmiddagen. Det verkar som att jag "följer mönstret" som det pratas om med mörka tunga tankar. Sista cellgiftet är gjort och nu återstår väntan, väntan och åter väntan. Väntan på kontroller och besked på dessa. Det känns jättejobbigt. Har cellgiftet fyllt sitt syfte? Att man fått bort allt genom operationen, det får jag tro på eftersom alla undersökningar efter var bra. Inga synliga tecken på spridning. Det är jobbigt att leva med vetskapen att risken för återfall finns och att risken är hög, framförallt de första 2 åren. Är jag frisk nu? Kanske borde jag ta kontakt med kuratorn och prata av mig med henne... Vi får se. Jag har också fått tips om samtalsgrupp tillsammans med andra bröstcanceropererade. Ska försöka få komma med i en grupp. Tror att det kan vara skönt att prata med andra i samma situation.

Barnen börjar vara otåliga och vill att jag ska orka mer än vad jag gör. De vill ha partyn, sovkompisar, middagsbjudningar... Att förklara att det kommer att dröja ett tag innan jag orkar med att organisera sådant är tråkigt för mig och jobbigt för dem att höra. Sovkompis har jag gått med på för första gången helgen som kommer. Det blir ett bra test.

Det är nu en vecka sedan jag rakade huvudet för sista gången. Stubben finns nästan över allt. På några ställen är det kalt. Får se om det bara är tvekan från håret, eller om det blev ännu ett håravfall... Då kanske jag måste raka en gång till. I övrigt är det fötter, fingrar och benen som fortfarande inte är som de ska. Det blir lite bättre för varje dag.

2 kommentarer:

  1. Vad trevligt att läsa att det blir bättre för varje dag. Det är jobbigt att inte få sova ordentligt och det är inte alltid som om övriga familjen ( framförallt) barnen förstår det där med att man inte orkar. Lycka till med sovkompisen.
    Sköt om dig och vila ordentligt.
    KRAM

    SvaraRadera
  2. Ja, det känns skönt att det blir bättre och bättre. Ska försöka sova lite mer och inte bara vila - men det är svårt. Ps... jag har röstat :)//Malin

    SvaraRadera