måndag 31 januari 2011

Sjukhusdag

Först måste jag bara berätta om söndagen, som skulle bli en "normal" idrottsdag...
Maken åkte vid 07 och vi andra sussade vidare. Klockan 09 var jag och ena dottern vakna. Vi låg och mös i min säng. Så ringde telefonen... Akut utryckning för tjejerna. Det saknades folk till innebandymatchen och de behövdes. När? var min spontana fråga... NU. Vi kommer och hämtar dem. Turbofart. Väcka andra dottern. Jag bredde mackor medan de klädde sig i matchställ. Med mackor i högsta hugg hoppade de in i bilen :)
Puh. Vilken rivstart på söndagen. Maken åkte direkt från matchen 10 mil bort och hämtade mig och sonen för transport till ishall (sonen skulle vara domare) och vidare transport till tjejernas ordinarie match. Tack och lov var det uteslutande vinster - en fin bonus en sådan här dag :)

Idag var jag och gjorde min sjukhusdag. Först Mucascint klockan 09. Fick en kopp med vätska att dricka, för att blockera Sköldkörteln sedan hopp upp på britsen för att sätta nål till kontrastvätskan som skulle injiceras. Sköterskan kunde inte hitta något blodkärl i armvecket att sätta nålen i. Hmmm... de ska ju vara vana vid sådant där, det gör de ju flera gånger varje dag... Märkligt. Hon försökte inte ens. Tittade bara och avfärdade det och var istället väldigt intresserad av blodkärlen vid handleden, vid tummen. NÄÄÄ tänkte jag. Sa högt att jag börjar blunda redan innan. Så började hon böka och gräva med nålen för att försöka få in den. AJJJJJAJJJAJJJJ!!!! Inte gick det. Byte till "bebisnål" och nytt grävande. Till slut satt den. Fy 17 så obehagligt. Kärlet var så tunt att hon nästan inte kunde spruta in koksaltet för att testa om det skulle hålla.... Fick en dusch i ansiktet när sprutan släppte :(
Mina blodkärl i armvecket har ju fått vila i många veckor så de borde ju inte vara helt omöjliga.
Själva Mugascinten gick bra och sedan var det dags att gå upp till Onkologmottagningen för att lämna blodprover klockan 10. Jag beklagade mig lite för hur ont det gjorde på våningen under och denna underbara sköterska satte nålen på första försöket I ARMVECKET :) Så ska det gå till.
En längre stunds väntan innan det var dags att träffa doktor Nisse klockan 11:40, det blev kaffe och en smörgås till nya numret av Damernas Värld. Bra tidsfördriv.

Mina provsvar hade kommit och Mugascinten var ok. Även blodproverna var utan anmärkning. Så skönt! Nisse ska beställa en mammografi i mars/april.
Jag berättade om mitt bekymmer med svullnad och rodnad på framsidan av axeln. Lite varm och ibland ilningar mot armbågen. Fick visa och han klämde och kände. Nä, inga knölar kändes (hurra!!!) men armen var 2 cm tjockare på höger... När jag berättade om förra torsdagens läskiga och hastiga svällande arm och hand - där blodkärlen buktade ut på fingrarna - så beställde han ett akut Ultraljud. Ville utesluta blodpropp. Jahapp. Vips blev dagen längre, tidigaste tiden var 13:15.
Lite lätt lunch och sedan traskade jag iväg till Fyslabb. Ultraljudet tog ganska lång tid och både det rodnade partiet och hela högerarmen granskades. Ingenting kunde de hitta. Skönt, men samtidigt vill jag ju veta vad som hände, och varför armen känns tjock och öm.
Tillbaka till Onkologmottagningen och lämna svaret som jag bar med mig. In till Nisse igen och OK stämpel för Herceptin (nummer 8). Då var klockan 14. Näe, inte 1½ timmes väntan till innan Herceptinet. Orkar inte mer sa jag. Inne på dagvården blev de glada att jag ville komma i morgon istället - så det blev en bra lösning :)

Raskt hem för att hämta dottern som fått en akuttid på Ögonmottagningen - så en timme senare var jag tillbaka på sjukhuset igen. Inga fel på ögat som hon har ont i. Skönt att utesluta, men samtidigt kvarstår problemet. Jag misstänker migrän - som både jag och sonen har - men vi måste gå vidare och undersöka saken. Hon har ont bakom ögat, ögonlocket och huvudvärk sedan i fredags. Lite långvarigt för att vara migrän, men så kan ju symptomen se olika ut.

Nu är jag så trött. Hade svårt att sova, tankarna virvlade runt och höll mig vaken till efter 02 i natt, sedan den långa sjukhusdagen på det. Tror det blir lättare att somna ikväll, ingen oro för kontrollen som ju var idag. Jag ska också ringa Sjukgymnasten och se om jag kan få hjälp med armen. Kanske ändå blir en sådan där strumpa?

lördag 29 januari 2011

Trevligheter x 2

Två dagar i rad har jag ätit middag på restaurang. Vad hände?
Gårdagskvällen spenderades med kollegor och ett stort antal anställda från min arbetsplats. Hela restaurangen var abonnerad. Med tidigare erfarenheter av hjärnsläpp vid för många ljudintryck samtidigt färskt i minnet så hade jag inte speciellt höga förväntningar. Det kändes kul att försöka vara med en stund. Det gick över förväntan. Förmodligen för att jag inte hoppats på att höra alltför mycket. Vi serverades god mat och hade reserverat plats vid ett bord strategiskt i lokalen. Många platser omkring oss försvann för att ge plats till dansgolvet. Det var många uppträdanden av både bättre och sämre kvalitet och huvudnumret ville jag inte missa. Jag ville också höra en kollega som skulle sjunga med bandet innan jag åkte hem. Hon var/är fantastiskt duktig. Vi fick vänta ända till 22:30 innan bandet klev upp på scenen - och sedan blev det åka av :)
Träffade på flera personer som jag inte träffat sedan jag blev sjuk. Fick härliga kramar och många peppande kommentarer. Roligt! Till och med min fd chef kom och gav mig en kram. Det var otippat. Skickade ett sms till maken som kom och hämtade mig 23:30. En lyckad kväll och det gick över förväntan även om jag var otroligt trött när jag kom hem:)
Jag hade vilat och t om sovit en stund på eftermiddagen. Det var jätteskönt och en bra uppladdning för kvällen.

Idag hade vi ordentlig sovmorgon och en ovanlig matchfri dag. Barnen var med kompisar och sonen hade träning också. Vi var barnfria en stund på eftermiddagen. När hände det senast en lördag? Maken och jag tog en vända på stan och drack kaffe hemma i lugn och ro. Vilade i varsin ände av soffan och sedan hämtade vi barnen. Maken som hämtade sonen fick en snilleblixt och så blev det middag med tränarkollegan och hans familj på restaurang. Supertrevligt!

I morgon väntar innebandymatch och maken ska iväg och coacha en hockeymatch. Sonen ska döma en match på eftermiddagen. Ordningen är återställd :)

Både igår och idag har jag använt linser. För första gången sedan i april. Har haft glasögonen i handväskan för säkerhets skull. Ögonen har gått från extremt rinniga till riktigt, riktigt torra. Men det har gått jättebra med linser. Skönt.

torsdag 27 januari 2011

Jobbigt samtal

Idag har jag haft medarbetarsamtal - om mig alltså. Det var jobbigt. Min chef sätter inga höga krav på mig alls. Hon vill att jag signalerar om det är för mycket och/eller för lite för mig. Det är ju bra. Ingen stress eller press att prestera eller gå upp i tid. Allt ska gå i den takt jag vill. Grejen är att jag inte alls vill ha det så!
Att prata framtid och mål är inte lätt. Det sa jag också. Jag vågar inte drömma om utveckling i jobbet lika lite som privata framtidsmål. Jag försökte förklara hur jag känner det, att det är jobbigt för mig att inte kunna göra det jag egentligen vill. För att jag just nu inte orkar. Jag vill så mycket mer, men förstår ju att jag måste ta det lugnt. Det är svårt. Jättesvårt.
Från att ha levt ett liv i 200 knyck, både på jobbet och privat, till där jag är nu. Från att ha varit säker på min roll och vad jag velat prestera och presterat till att inte förmå det jag vill. Det är tråkigt och frustrerande. Hon förstod hur jag menar och sa också att det liv jag har just nu är "normalt" för många. Att under en vanlig dag hinna med det jag nu hinner och orkar. Vissa dagar är jobbigare än andra utanför arbetet. När maken är på sina tjänsteresor så är jag ju ensam om att rodda med mat, tvätt, handling, skjutsa till och från träningar.

Som exempel gårdagen:
06:45 - 07:30: Vakna och väcka barn. Duscha, fixa iordning nunan, frukost, etc
07:30 - 08:10: Skjutsa till respektive skolor
08:10 - 12:10: Jobba
12:10 - 13:30: Köra hem från jobbet, med stopp för att handla nödvändigheter
13:30 - 14:00: Lunch tillsammans med lediga barn
14:00 - 15:00 Hjälpa med läxa
15:00 - 15:30: ÄNTLIGEN VILA
15:30 - 16:15: Fixa tidig middag och äta med barnen
16:15 - 16:30: Skjutsa till träning
16:30 - 17:45: Starta en tvätt, diskmaskinstömning, hänga tvätten, starta en till tvätt, läxläsning med sonen.
17:45 - 18:15: Hämta från träning och skjutsa till ungdomsgården
Äntligen börjar kvällslugnet... Hänger tvätt 2 och lägger mig i soffan. Är ensam hemma en stund.
20:00 - 20:15: Hämta från ungdomsgården
20:15 - 20:45: Kvällsfika, prata igenom dagen med tjejerna
20:45 - 21:00: Kvällning.
21:00 - 22:20: Slappa framför tv och dator
22:20 - 22:45; Make och son kommer hem från hockeyträning och tjänsteresa, hungriga vargar
22:45.... God natt.
Tur är då att sonen får skjuts till hockeyträningen från annat håll, nu när maken varit borta.

Nä, det känns som att jag är inne i en negativ period nu. Inte bra alls känns det :(

tisdag 25 januari 2011

Läkarbesök igen

Fick idag kallelse till Mugascint, provtagning och läkarbesök på måndag. Det var länge sedan jag lämnade prover nu, så det känns lite pirrigt. Måtte inga tecken finnas på att jag är annat än FRISK! Mugascinten är ju bara en kontroll så att hjärtat inte blir för påverkat av Herceptinet, så där känner jag mig inte speciellt orolig. Har inte träffat doktorn heller på några månader, och det känns bra att det äntligen är min doktor som jag ska träffa.
Jag börjar faktiskt känna oro för återbesök och de kommande kontrollerna. Tänk vad bra det kunde vara om det stannade efter operation, cellgifter och strålning. Om man kunde garantera att man är frisk för alltid efter det. Klarar inte av att göra storslagna planer på längre sikt - tänk om det inte går att genomföra.... Det är jobbigt att leva med vetskapen om att inga garantier finns.
Visst, man kan krocka, störta med flyget, få en istapp i huvudet... Men det är man ju lyckligt ovetandes om. Fan, fan, fan! Hur ska man slå bort dessa tankar?
Försöker hålla mig sansad genom att jobba, aktivera mig med barnen, träna och göra andra saker. Men tankarna kommer just nu för ofta.

Jag har fortfarande lite krämpor, även om det faktiskt är bättre i händer och fötter. Vallningarna fortsätter som förut och jag måste käka piller mot magkatarren. Måste fråga min doktor om framsidan av axeln. Kan vara en sena som bråkar, det är vad jag tror i alla fall. Det är precis samma ställe som irriterade mig medan jag var nyopererad och hade lymfdränage. Det är stelt och känns hårt och lite svullet och lite rött. Stramar när jag sträcker utåt/uppåt eller kör med vikter. Tänkte först att det kanske var från BH-bandet som det röda strecket kom, men det verkar vara utanför.

Dagen på jobbet har varit bra. Grävde ner mig i statistik på sjukfrånvaro. Passar mig att göra sådant. Jag tycker det är kul att söka sådan information och att försöka göra uträkningar i olika varianter. Det ska bli spännande att se hur procenttalen ser ut, som helhet och i de fyra distrikten... Har också provat ut en kontorsstol som är anpassad efter mina behov och jag ska få prova den ett par dagar innan jag bestämmer mig. En bra början. Har ännu inte hittat rätt Rollermouse, vet vilken jag tror passar bra, men har ännu inte hittat den någonstans. Våra avtalsleverantörer verkar inte ha den.

Ikväll har det varit skola med barnen. Öppet hus och minilektioner som vi fick närvara vid. Mycket trevligt och uppskattat av både vuxna och barn. Samma tendenser som vid konferensen dök upp. Jag hörde ibland inte vad som sas, inte ens när mamman bredvid viskade något till mig - jag bara nickade tillbaka. Ljuden blandas och då går det inte att höra ordentligt :(
Barnen blir lediga i morgon som kompensation. Vilket lyx :)

måndag 24 januari 2011

Äntligen lite lugn...

Det har varit minst sagt hektiskt några dagar nu. Har börjat jobba 50% och än så länge känns det riktigt bra :)
Torsdag och fredag var konferensdagar. Som jag skrev i förra inlägget blev det tilt i mitt huvud vissa stunder. Det var framför allt när mina kollegor pratade två och två samtidigt som chefen skulle säga något som jag bara "hörde röster". Ingenting gick in, det gick inte att sortera eller stänga ute de ljud jag själv inte ville höra. Hörde bara massor med prat. Otäckt. Jag var riktigt trött mentalt på fredagseftermiddagen och kvällen. Det var massor med intressanta och viktiga punkter vi gick igenom på konferensdagarna. Känns jättebra att ha orkat vara med och diskutera fram bra lösningar för verksamheten det kommande jobbåret.
På fredagskvällen var min lillasyster med familj här på middag. Svågern med assistans av maken lagade Bettan. Det blev en tidig kväll.

På lördagen skulle en av tjejerna åka Snowboard med en kompis och hennes familj. Den andra dottern skulle på Skoterutflykt med en annan kompis och hennes familj. Det öppnade upp för möjligheten att följa sonen och maken på bortamatch i Ishockey... En tidig morgon för att packa matsäck till snowboardåkerskan och oss som skulle på match. Vi skjutsade iväg flickorna till sina respektive arrangemang och sedan begav vi oss till samlingen för bussresan. Roligt att få följa med och supportra laget i en spännande match. Skönt också att få åka buss, jag fick bra med vila. Pojkarna hade ockuperat bakre delen av bussen och vuxna satt i främre delen. Det var otroligt lugnt i bussen.
Taggade killar klev in på isen. Det var ett duktigt lag som stod för motståndet. Önskan om en efterlängtad seger - efter 10 raka förluster - var stor. Det blev en rafflande spännande match. Första perioden slutade 1-2, en otippad ledning för oss... Sonen och hans kedja stod för det mesta i anfallsväg och helt rättvist fick de också göra båda målen. Min älskade son visade för första gången på lite aggressivitet och det resulterade också i en utvisning för honom. De första 2 minuterna för säsongen :) Känns konstigt att säga, men det tyckte jag var bra! Han brukar vara svår att irritera på plan, trots tacklingar och hakningar från motståndare. Skönt att se en reaktion.
Andra perioden blev spännande värre. Matchen präglades av bra spel från båda lagen och jämnt på resultattavlan. Tråkigt nog så blev sonens utvisningsminuter bra mycket mer i mitten på andra perioden... 2 + 10 (för tackling i ryggen, dock en stillastående knuff med klubban och killen som fick knuffen halvlåg redan över en lagkompis till sonen - det gick hur bra som helst för killen och var inte alls hårt. Dock en reglementsriktig utvisning) och som grädde på moset 20 minuter till - i samma utvisning! Pang, så hade han spelat färdigt. De 20 minuterna fick han för Missconduct. Det låter så mycket värre än det är. Han blev arg på sig själv för att han gjorde tacklingen som var så onödig.... och smällde klubban i sargen när han klev in i utvisningsbåset. Det snappade domaren upp direkt och skickade honom av planen. Fniss. Måste bara säga FNISS! Min lille kille som ju aldrig - nästan - reagerar som sagt. Han var så arg. På sig själv. För att han gjorde som han gjorde. Ni som känner honom förstår varför jag bara skrattar åt eländet.
Tack och lov fick killarna äntligen vinna. 19:59 i tredje och sista perioden vevar de in målet som gav slutresultatet 5-6. Så roligt för dem. Äntligen. Till och med sure sonen tinade upp och sken som en sol under hemfärden :)
Tänk att gå från 0 utvisnigsminuter till 34, på bara några minuter. Han hamnade plötsligt på 2:a plats i den interna utvisningsligan... Ingen fjäder att hänga i hatten direkt :)

Igår var det söndag och en lika tidig morgon för att packa dagens matsäck för vårt idrottsliv. Det bjöds på både 3 handbollsmatcher med 2 vinster och 1 oavgjord samt en hockeymatch med en förkrossande seger: 18-0. Det blev nästan pinsamt. Motståndarna tog till och med ut sin målvakt med 1 minut kvar... Vi på läktarna började t om heja på motståndarna när siffrorna var 10-0. Det var sååå synd om dem.
Gårdagen avslutades med bio med lillasyster. Vi såg Svinalängorna. Vilken bra film! Vilka tankar man bar med sig under och efter filmen. Usch vilket liv. Och så tänker man att det finns många, många familjer som har det så. Jag är så tacksam för att vi har det bra!

Puh! Nästan skönt att det är måndag igen. Jobbat på förmiddagen och det har varit riktigt roligt. Har sedan jag kom hem hunnit lägga upp benen i soffan och jag har en känsla av att det blir en tidig kväll... Kanske skulle jag gå på gymet... Om jag orkar efter maten. Det behövs verkligen ett pass nu.

fredag 21 januari 2011

Två tuffa dagar

Helt slut efter två intensiva dagar med jobbet. Mycket roligt och väldigt intressant, men som sagt så jobbigt. Jag känner att jag tappat väldigt mycket av min "split vision" och har stundtals känt mig som en zombie - när flera pratat samtidigt från olika håll. Jag hörde ingenting. Trots att någon bredvid mig försökte säga något. Nästan otäckt.
Haft middagsgäster och fått hjälp med Bettan.
Det får bli mer redogörelse längre fram för nu måste jag sova.

onsdag 19 januari 2011

Helt slut

Idag har jag varit med mamma. Vi har varit på shoppingturné tillsammans. Ingen av oss hade några stora inköp som skulle göras, lite nagelvårdsrelaterade produkter behövde vi båda och jag hade ett litet inköp till ena dottern att göra. Vi parkerade bilen på stan och började traska runt. Mycket trevlig ögonshopping! Vi var i inredningsbutiker, lampaffärer, klädaffärer - och så klart kosmetikabutiken... Och ett par väskbutiker... Och ett café (där vi för övrigt delade världens smaskigaste kolatårta).... Och en blomaffär... Drygt 4 timmar senare var vi hemma igen. Trötta men glada.
Mamma som absolut inte skulle handla annat än blommor och nagelvård hittade självklart lite till: ögonskugga, en supersnygg blus och en fantastiskt underbar klänning som bara MÅSTE följa med henne hem :)
Själv skulle jag ju inte handla något speciellt, bara linnen till dottern och ett nagellack.... Hm, vet inte om jag vågar berätta... jag syndade ordentligt jag med...

Ok då, här kommer det: duoögonskugga, ögoncreme, skinnhandskar, handväska (till ½ priset - ett riktigt fynd), två blusar och blommor...

Så går det när man inte ska handla något - då finns det där man letat efter :)

Väldigt nöjd och vääääldigt trött är jag nu. Och rätt trötta ben och framförallt fötter...

Maken har varit i kontakt med Ford och har beställt inte mindre än 2 fjädrar... Man var tvungen att byta båda, annars blir det fel i hjulinställningarna och kan få som konsekvens att däcken slits för mycket. Prislappen blev 1100 per fjäder. BLÄ! Tack och lov för make och svåger som ska hjälpas åt att byta dem. Då slipper vi i alla fall verkstadskostnaden och bärgningskostnaden.

tisdag 18 januari 2011

Vilken start på dagen...

Min fina lilla bil - BETTAN - får inte rulla så mycket för närvarande. Hon är en grafitgrå Ford Fiesta, som bara rullat 6000 mil. Jag tar hand om henne med omsorg: full tank, värme både med motorvärmare och filt på rutan och över luftintaget... filten för att Bettan inte gillar snö och is för då vill hon inte låta värmen i kupén fungera så bra. Hon gillar mest sommaren, men tycker även att det går bra att köra då och då på vintern.
Förra veckan fick Bettan stå på vår uppfart och avundsjukt beundra den stora vita bilen som varje dag lämnade hennes sida. Snö och kyla var hennes enda sällskap på dagarna när jag var på jobbet. Som plåster på såren fick hon komma in i garaget för att tina av och må gott hela helgen och på måndagen.
I morse var det dags för Bettan att få skjutsa mig till jobbet. Sonen skulle också åka med då han hade bad och inte skulle hinna i tid om han skulle ta bussen. Själv hade jag ett inbokat möte med sjukgymnasten från Företagshälsovården för en arbetsplatsbedömning. Både jag och sonen skulle vara på våra respektive platser senast 08:15.

Jag öppnade garageporten och startade Bettan, hon spann som en katt :)
Backade ut och sonen stängde och låste garaget. Han hoppade in i Bettan och vi backade ner på vägen. GLONK, GLONK, GLONK... ett metalliskt konstigt ljud hördes högt och tydligt. Hmmm. Tyckte att Bettan verkade lätt sned på vänster front... Punktering? Gick ut för att titta. Nää. Däcket intakt. In i bilen och i med ettans växel och började rulla igen. GLONK, GLONK, GLONK... Märkligt. Körde 500 meter och ljudet fortsatte i samma enerverande tonläge. Testade att köra vingligt, fullt rattutslag vänster, fullt rattutslag höger - på ettans växel. Tänkte att det kanske var en sten eller något som kanske fastnat - hur jag nu kunde få den tanken när det är EN METER snö... Jaja. Det här gick ju inte. Ringde mamma - som tack och lov var vaken - som lovade komma med sin bil. Vände Bettan och körde hem. GLONK, GLONK, GLONK...
Medan vi väntade på mamma så gick jag runt Bettan igen, visst ÄR HON SNED!!! Jämförde höger och vänster sida och upptäcker att avståndet mellan däck och hjulhus är väldigt kort på vänster sida jämfört med höger.
Jämrans elände. Är det fjädern som är av? Är det en drivknut som gett upp? Är det länkarmen som är problemet? Tankarna snurrade runt. Dyrt? Förmodligen...

Sonen skickade sms till en klasskamrat för att meddela att han skulle bli sen och jag ringde en kollega och förklarade läget. Hoppade in i mammas bil, skjutsade hem henne och började resan till jobbet.

Då ringer ena dottern. Hysteriskt gråtande. Hon har tappat hemnyckeln på väg till skolan. Hon börjar 08, och klockan var bara några minuter i. Jag sa åt henne att hon MÅSTE gå samma väg tillbaka och söka nyckeln. Den är märkt med ett namn som avslöjar ägaren och vi vill ju inte att den ska hamna i orätta händer.... Gråtande traskade hon hemåt. Det är nästan 2 km enkel väg till skolan, och hon upptäckte att nyckeln var borta när hon nästan var framme vid skolan.
Eftersom jag och sonen var jättesena så kunde vi inte hjälpa henne - tyvärr. Jag ringde igen till henne och då hade hon hittat nyckeln, halvvägs hem. Stackare! Tur att hon hittade den i alla fall. Tror att hon lärde sig att inte hålla nyckeln i handen med tjocka vintervantar någon fler gång.

08:25 lämnar jag av sonen på badhuset och tio minuter senare var jag själv på jobbet.

Tror jag får bra hjälp med min anpassning av arbetsplatsen. Kändes bra med de förslag jag fick av sjukgymnasten. Nu är det bara att invänta klartecken från chefen innan jag får en bekväm arbetsställning. Hoppas det går fort.

Träffade svågern när jag hämtade dottern från innebandyn. Beklagade mig över Bettans dåliga uppförande... Tänk vilken överaskning när han dök upp med två av barnen ikväll, för att ta en snabb titt på Bettans problem. Han körde in henne i garaget och skruvade loss däcket och hissade upp henne med domkraften... Minsann var det inte fjädern som var av :(

Ringde upp maken (50 mil bort) som får ringa Ford i morgon för att beställa en ny fjäder. Ska kolla om jag kanske får bjuda svåger med familj på middag på fredag... så kanske svågern kan hjälpa maken att byta ut fjädern... Om jag ber riktigt snällt...

Ja, mycket ska man vara med om. Tror att det är Bettans hämnd för att hon inte fått rulla så mycket... Hoppas nu att morgondagen börjar bättre än denna dag gjorde.

Tack och lov uppvägdes den dåliga starten på dagen av en jättemysig lunchträff med min väninna. Alltid lika trevligt och stärkande! Idag körde vi "bräcka varandra med dåliga erfarenheter av vänner som sviker när man som mest behöver dem"... Fniss. Nä, allvarsamt och viktigt att få lufta! Fast det är skönt att både kunna vara allvarsam och skratta åt eländet. Så otroligt roligt att få se henne må bättre och se ännu fräschare ut (hur nu det är möjligt att se ännu fräschare ut när man är en sån pangpingla). Kram till dig min vän och tack för att du finns i mitt liv!!!

söndag 16 januari 2011

Härliga sköna söndag

Gårdagens temperatur på -26 grader på morgonen och som varmast -23 under eftermiddagen höll tack och lov inte i sig. I morse visade termometern endast -10 och en blick genom fönstret visade ymnigt snöfall och vindar som skapar drev... Ok. Dagens motionsval blev enkelt.

Efter frukosten gav vi oss ut hela familjen. Maken och sonen skottade av ett plasttak som hotade ge vika av snötyngden. Flickorna högg varsin lämplig spade och fortsatte med sin snökoja. Själv tog jag mig an framsidans uppfart, trottoar och gången till entrén. Härlig motion blev det. Efter ett par timmar var det dags för lunch och skönt var det att få komma in och pusta ut :)

Dags att ge sig i kast med strykningen. Barnen hade hängt tvätten och tyvärr glömde de att skaka ut kläderna så det var det skrövligaste jag sett på länge... Efter att ha visat dem hur det såg ut så höll de med om att nästa gång skulle de försöka komma ihåg att skaka ut dem, för ingen av dem ville ha på sig kläderna som de såg ut ostrukna.

Efter att ha skjutsat killarna till bussen för avfärd till hockeymatch så svängde jag förbi mamma för lite kaffesällskap. Tänk, som om jag kände lukten av nybakta bullar :) mmmmmm, så gott!

Längtar till mindre onda händer så att jag kan baka bullar igen!

Flickorna blev sugna på att baka när jag kom hem (förmodligen inspirerade av den väldoftande bullpåsen som följde med hem från mamma) så det var bara att sätta sig vid köksbordet för att övervaka dem... Resultatet, supergoda Wienersnittar (syltkakor) måste jag bara visa upp:

Eftersom killarna inte kommer hem förrän efter 21 så lyxade vi tjejer till det med pizza till middag. Väldigt gott! Fast lite äcklad blir man efteråt... Skönt ändå att slippa stå vid spisen efter dagens aktiviteter med spade och strykjärn.

Gårdagen var skön, förutom huvudvärk och ömmande axlar (förmodligen efter massagen). En härlig sovmorgon för hela familjen och sedan var maken och jag på gymet. 30 minuter med intervaller på löpbandet och lite vikter efteråt för armar och axlar. Skönt. Hem för att duscha och fixa lunch. Sedan var det dags för idrottande, två innebandymatcher för tjejerna. Båda matcherna blev vinster, de är ju för duktiga tjejerna! Första matchen var jämn, det var fantastiskt fint spel från båda lagen. Våra tjejer var dock vassare och motståndarnas storspelande målvakt räddade dem från en tvåsiffrig seger för "oss". Slutsiffrorna 5-4 till våra tjejer var på inget sätt rättvisande. Andra matchen vann de med 10-0 och motståndarna hade det inte så roligt. Det var spel mot ett mål, så det var inte någon jättebra match att se på, även om det var roligt för dem att vinna förstås.

I morgon börjar jag jobba 50%. Friskskriver mig lite till. Det ska bli intressant att se hur det går. Har jag för bråttom? Fast det har ju känts riktigt bra med 25, och jag har inte varit utslut när jag kommit hem. Jag har fungerat både kroppsligt och mentalt. Förhoppningsvis går det bra, och gör det inte det är det väl bara att backa lite. Det är ändå skönt att engergin börjat återvända nu när förkylningen släppt sitt grepp. Lite slem i halsen kvar, men inget som stör så mycket... förutom de mörka tankarna då :(

torsdag 13 januari 2011

Herceptindag

Idag var det så dags för Herceptin nummer 7. Som vanligt tog det hela förmiddagen så från 8:15 till 11:30 var jag på sjukhuset - för att få droppet på 30 minuter.
Trist att punga ut med 50 kr för att parkera :( Inte har de då någon taxa anpassad för oss med "stämpelkort" på sjukhuset. Usch vilken trist utgift. Vågar inte räkna ihop hur mycket jag har parkerat för sedan karusellen drog igång... Eller hur många mil jag kört fram och tillbaka utan att ha rätt till ersättning för att det är "för nära" (trots att det är ett par mil enkel väg)...
Kanske måste bli politiker så det blir någon ordning, för inte är det någon som tar hänsyn till sjukpenning och alla andra utgifter som man som patient har.

Fast jag ska inte klaga egentligen, jag har det rätt bra ändå. Ett jobb jag trivs med, fantastisk familj, underbara vänner, tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen :)

Efter lunch så hade jag bokat en 45 minuter massage av rygg, nacke och axlar - GUDOMLIGT skönt! Ståpäls gånger flera när hon träffade rätt punkter. Jag var ordentligt stel så det känns som en befrielse att ha gjort det. När hon kom till nacken och gick vidare mot punkterna vid hårfästet där så gjorde det rätt ont, så stelt var det. Fick en varning om att yrseln kan ge sig till känna om någon dag för att sedan försvinna. Åkte förbi mamma för lite sällskap och kaffe. Alltid lika trevligt!

Hem och skotta och vila innan det var dags att laga middag till mig och barnen. Träningstiderna styr våra mattider, och idag var det sonens tur att behöva äta innan 16:30. Lite mer vila efter maten och sedan skjutsade jag tjejerna till innebandyträning - och tog mig själv till gymet. Ett 30 minuters intervallpass på löpbandet kompletterat med lite styrketräning för armar och axlar. Puh! Svettigt, jobbigt och alldeles underbart. Fick sätta mig och vila en stund efter passet på löpbandet, jag var alldeles skakig :)

Nu är jag mör så det räcker. Av massage och träning - men kanske även av Herceptinet? Även om man säger till mig att biverkningarna är kvar efter cellgifterna så känner jag ändå av händer, fötter och knän lite mer dagarna efter Herceptinbehandlingen.

I morgon jobbar jag sista passet på 25% och så kommer maken hem efter sin konferensvecka. Ska bli jätteskönt att få hem honom! Hinner förmodligen säga hej innan han slocknar av utmattning - det brukar vara så efter de intensiva dagar och kvällar han varit på...

onsdag 12 januari 2011

Fick bita mig i läppen

Har varit på ett idrottsföräldramöte ikväll, som alltid är det en massa arbetsuppgifter som föräldrar behöver hjälpa till med. Det fanns flera roliga och intressanta saker att bidra med, men för första gången sedan jag blev idrottsförälder har jag varit tyst. Inte en enda grej hoppade jag på. Fick bita mig i läppen flera gånger eftersom jag var på väg att säga att "det och det kan jag göra".
Känns lite trist och tomt faktiskt, men jag ska nog fokusera på mig själv, jobbet och rehabiliteringen just nu. Det är svårt det där med att inte ställa upp på allt möjligt. Får nästan dåligt samvete. Tycker att jag gör för lite för att bidra.
Jag har varit huvudtränare, styrelseledamot, sekreterare i huvudstyrelse, arrangör för att dra in pengar till olika lag och hjälp/assisterande förälder samtidigt, alltsedan barnen började med sina idrotter 2003. Drog i handbromsen i våras när jag opererades. Det känns tomt, men samtidigt vet jag ju att jag inte kan satsa fullt ut och då blir jag bara missnöjd med min prestation. Då är det lika bra att jag låter bli helt.
Jag vet ju alltför väl hur det är när man som ledare försöker få hjälp och folk bara tittar bort - det är ofta alltför dåligt med föräldraengagemang. Det är alltid samma föräldrar som ställer upp i flera idrotter.
Jag och maken är likadana. Han är också tränare - han har dock lyckats hålla sig inom en idrott hela tiden. Nu tränar de 6 dagar i veckan inklusive matcher (ibland 2 på samma dag eller 3 under en helg), så det räcker gott för honom :)

Det känns märkligt att jag sedan fotbollssäsongen drog igång i maj bara varit engagerad publik på matcher. Med träningar och matcher veckans alla dagar så räcker det just nu att få till logistik med skjutsning, matlagning och allt sådant. Jag ska ju röra på min egen kropp, träna upp mig igen... Jag ska öka arbetstiden successivt också. Jag vet att jag inte orkar mer just nu, även om det känns trist.

I morgon väntar Herceptin igen. Tror att det är nummer 7 (av 17) om jag minns rätt. Det går framåt sakta men säkert.

tisdag 11 januari 2011

Total uppstart

Idag började vardagen även för barnen. Skolan började om idag. Lite gruvsamt var det att lämna dem sovande i morse... Jag skulle skjutsa maken till flyget så vi åkte redan 06:10. När jag ringde hem för att kolla om de hört alla väckarklockorna så förväntade jag mig att få ringa mååååånga signaler innan någon sömndrucket skulle svara - men dröm om min förvåning när en kvittrande dotter svarade på en gång, färdigklädd för dagen och alla tre satt och åt frukost :)
Helt fantastiskt.
Måste säga att det var ett elände att själv stiga upp så tidigt, det har jag inte gjort sedan operationsdagen - om man bortser från sömnproblemen under cytostatikabehandlingarna. Det gick bra i alla fall, och lite märkligt kändes det att ha jobbat klart för dagen vid den tid jag brukar börja. Dagen blev väldigt lång. Har inte vågat sova något idag fastän ögonlocken varit blytunga, vill inte riskera att ligga sömnlös ikväll.

Samtliga idrottsaktiviteter har nu dragit igång igen efter juluppehållet så nu är det ordentlig snurr här hemma igen. Sju dagar i veckan. Som det ser ut idag så är det tre matcher kommande helg, så det är ingen fundering om vad vi ska göra i allafall :)
Fast - jag längtar efter att få åka slalom/snowboard... OM jag orkar ta mig upp och ner vill säga... Hoppas det inte dröjer alltför länge innan vi får testa. Vi har ju ordentligt med snö och då blir längtan ännu större.

Måste säga att gårdagens intervallpass, de senaste dagarnas snöande och dagens skottning av pappas grav känns i kroppen. Härligt att känna att kroppen reagerar. Ser fram emot fler träningspass - fast helst inte skottning, det känns inte bra i armen efteråt. Får nog passa mig lite. Tjurig som jag är vill jag göra klart och då blir det inte det bästa för kroppen alla gånger.

Händerna, fötterna och knäna bråkar fortfarande med mig. Vet inte hur länge det ska hålla på, men less på värken som kommer och går är jag i alla fall. Lika less är jag på vallningarna. Varm, varmare, varmast och sedan återgång till normaltemp och min vanliga småfrusenhet, om och om igen. Visst jag vet att det tar tid, men ibland känns det bara så tråkigt.

måndag 10 januari 2011

Vilken dag!

Måndag och vardag igen... Det var supertrevligt att träffa alla kollegor som varit lediga - idag var alla på plats. En helt vanlig jobbdag blev det. Helt perfekt.

Till lunch blev det träff med 5 bröstsystrar. Så trevligt! Jättekul att träffa alla och få höra hur de haft det sedan senast. Vi behöver varandra, helt klart... Vi hann med både det ena och det andra under de 2 timmar som snabbt förlöpte :)

Jag hade ju bokat in en vaxning av ansiktet idag, lite pirrigt kändes det ju, men bara att bita ihop och vända upp ansiktet till tjejen som skulle hjälpa mig. Hej och hå, ont gjorde det. Resultatet blev riktigt bra. Känns riktigt skönt att ha unnat sig detta. Om cortisonfjunet behagar dyka upp igen så tvekar jag inte att göra om det!

Under tiden jag väntade på att maken skulle komma för att hämta mig så tog jag en vända i en blomaffär... Två buntar med vackra tulpaner i två olika rosa nyanser fick följa med hem. Åh, vad glad man blir av så underbara blommor!


Maken dök upp och hade en superduperöveraskning till mig... Han gav mig ett presentkort på Stadium... Mina första tankar var... super, då blir det en hel del kläder till barnen som växer så det knakar... Maken ändrade mina tankar då han sa att det här ska DU använda, till dig själv. Nu åker vi och kollar om den där jackan du så hett önskar finns kvar.. Häftig känsla :)
Där, fastlarmad i väggen finns den - MIN skaljacka. En enda jacka fanns kvar - i min storlek. Som att det var meningen att den var till mig... Hurra! Underbara, bästa mannen i mitt liv! Jag är så glad, så glad över min superfina jacka! Maken sa "det är du värd - och så många gånger mer... om jag fick bestämma så skulle du få handla allt du ville utan begränsningar..." Han sa en massa mer fina saker också så jag blev alldeles rörd :)

Så, nu behöver jag inte vänta på rean :)

Bilden är hämtad från http://www.peakperformance.se/
x
Efter maten blev det en vända på gymet. Jag tog löpbandet och körde intervaller i 30 minuter. Det gick riktigt bra, även om fötterna protesterade högljutt i början....
x
Den gångna helgen har varit riktigt trevlig - och fylld av idrott. Innebandymatch och vinst för tjejerna, sonen vann sina båda Rinkbandymatcher och som avslutning på söndagen en Hockeymatch med vinst. Roligt :)

fredag 7 januari 2011

Spelkvällar

Det har varit två härliga kvällar med lillasyster och hennes underbara familj. Igår var även goa mamma med. Vi har ätit middag och spelat spel. Såååå roligt :)
Igår var vi hos lillasyster och åt middag. Väldigt gott! Efter kaffet så kom spelet Med Andra Ord fram. Vi delade in oss i lag, 2 och 2. Jag och syrran på samma lag. Vilket fantastiskt roligt spel. Barnen (utom vår 13-åring) hade dispens från geografikorten och de flesta kändiskorten för att göra spelet mer jämnt mellan vuxna och barn. Vilka fantastiska beskrivningar som kom fram, framförallt från barnen. De har ett sätt att beskriva som är så enkelt många gånger.... Till skillnad från vuxna som inte klarar av de mest grundläggande ord :)
För att skryta lite så vann jag och syrran första omgången - med hästlängder... att vi hade tur med korten hör väl inte hit? Vi fick t ex Michael Jackson, Janet Jackson, Ratt... hi, hi.
Andra omgången bytte vi lag och jag spelade med maken, syrran med mamma - och vips så var det jämna lag. Vi fyra krigade om jumboplatsen :) Så mycket hjärngympa var det länge sedan jag fått, så jag var helt utslut när vi kom hem... nyttigt att få komma igång med hjärnverksamheten.

Idag körde vi en middag och spelrepris hemma hos oss, mamma hade förhinder :( Det blev virtuellt spel ikväll, Kinect Sports och Adventures. Superkul och jättesvettigt!

Igår började vi sportdagen med fotbollsmatch för tjejerna innan sonen hade hockeymatch. Jag och tjejerna skippade hockeymatchen till förmån för lite shopping. Det var väldigt igenbommat på stan, röd dag som det var... men vi nosade rätt på lite öppna butiker och kom faktiskt hem med varsin påse alla tre :)

Idag har vi skottat snö - det har snöat massor det senaste dygnet. Typiskt att maken jobbat så jag och sonen samt ena dottern har skottat som blådårar idag. Världens sämsta snöröjare verkar ha fått jobbet, utan att ha rätt kompetens.... Han klarar inte ens av att köra båda varven runt kvarteret utan kör ett varv vilket resulterat i en plogvall där nästan 1/3 av vägen är oplogad. På vår sida. Plogvallen hamnar på vägen så det blev att skotta både uppfarter, trottoar och en bit av vägen för att man ens ska komma in med bilen :( Svettigt värre, då termometern bara legat på ca -4 grader idag. Bra träning ändå, fast det blev lite jobbigt i högerarmen...
Sedan så har vi städat bort det mesta av julen idag också, bara adventsljustakar och julgardinerna är kvar. Det känns lite vemodigt, tycker det blir så mysigt och ombonat när det är juligt här hemma. Samtidigt känns det roligt att få det lite ljusare både ute och inne...
Innan jag skulle börja middagsstöket och grabbarna på hockeyträning så drog vi iväg till fina vänner på kaffe och nybakt kaka, mycket mysigt :)

I morgon väntar innebandymatch för tjejerna och sonen ska för första gången spela rinkbandy. Det behövdes förstärkning så en handfull hockeykillar ska hoppa in och spela två matcher. Spännande och synd att de ska till Sundsvall... orkar inte åka ända dit - ÄVEN OM IKEA FINNS DÄR :)

onsdag 5 januari 2011

Lyxig bokning!

Efter tips från en BC-syster och peppande från maken så har jag bestämt mig för att jag ska göra något åt "cortisonbehåringen" i ansiktet. Jag har bokat en tid för vaxning på måndag :)
Känns väldigt lyxigt, men för 17... det är jag värd! Ska höra med dem vad de säger om vaxning av benen också, för nu när håret kommer är det så fjunigt och rakhyveln gör inte riktigt sitt jobb. Håret glider liksom undan och det blir inte så där slätt som det vanligtvis blir. Tänk vad mycket nytt man får uppleva. Det är ingen panik egentligen, jag har som tur är inte speciellt mycket benbehåring, men när man är van att raka benen regelbundet sedan tidigare så blir det så ovant att gå omkring med "stubb".

Efter förkylningen - som nu äntligen verkar släppa greppet - så har jag varit lite yr. Det är inte första gången, utan smyger sig alltid på utan att jag märker det. Det brukar komma från nacken och jag har haft maken att massera 3 gånger. Idag känner jag av stelheten, nu när han har mjukat upp lite. Det är så typiskt mig. När jag inte fått röra på mig som jag behöver så blir det så här, speciellt vintertid när kylan gör att man drar upp axlarna lite för att man fryser. Kanske får höra på salongen när jag är där... En riktig massage av ett proffs skulle sitta fint. Man måste ju unna sig att ta hand om sig. Sedan måste jag ta mig ut på promenader och försöka få igång löpningen igen, det är det bästa för min kropp.
Det är ju inte utan att man blir lite extra orolig av yrseln, jag känner ju att massagen har effekt och att det kommer från nacke och axlar - men monstret sitter på axeln och viskar... "tänk om"... Jag vägrar! Jag tänker inte lyssna på det monstret! Jag ska sparka det långt åt fanders!

Nä, jag ska utmana ena dottern i Kinect Sports ikväll så att jag får lite motion. Kanske hjälper det till att mjuka upp det stela axelpartiet också :)

måndag 3 januari 2011

Pannkakskaos

Den ömma modern och den snälle fadern tänkte bjuda barnen på tunnpannkaka till middag idag till barnens stora glädje. Pannkakssmet kompletterad med lite kli och rivna morötter som vanligt. Inga konstigheter. Men....
INGET och absolut INGET mer blev som vanligt! Antingen är det stekpannan som plötsligt vill gå i pension, eller så har äggen inte haft sin "limfunktion", eller så är något annat på tok. Det blev uteslutande geggamojja av de pannkakor som gräddats. Makens språk och vilda blick när pannkaka efter pannkaka gick sönder vid vändningen... UJUJUJ! Han testade en annan stekpanna också men det gick likadant. Har väl aldrig varit med om maken (hehe) :)
Maken är gräddningsspecialisten i familjen, jag har för länge sedan gett upp kampen om de vackraste pannkakorna - men idag tror jag makens självförtroende fick sig en liten knäck...

Till slut kom våffeljärnet fram för att rädda det som räddas kunde. Lite bättre blev det då i alla fall. Tur att barnen ändå tyckte att det smakade fantastiskt med grädde och sylt till ,så makens goda anseende när det gäller pannkaksfantomen verkar finnas kvar ett tag till :)

Idag var det ju också dags att jobba igen. Det gick som en dans. Glada kollegor tog emot mig med öppna famnar i förmiddags! Då är det ju väldigt kul att komma till jobbet :)
Tjejerna spelar innebandycup, och en match blev det för dem idag. Fantastiskt roligt att få se dem rusa runt på planen :) Kul också med en vinst när de dessutom spelade mot äldre lag än sin egen åldersgrupp. Hoppas att det går lika bra för dem i morgon igen!

Måste försöka komma igång igen efter förkylningen och ikväll har maken och jag kidnappat barnens julklapp Kinect Adventures (vi skickade ut barnen i friska luften, hihi) och det är förträffligt roligt :) Svetten lackas och då mår jag gott!

söndag 2 januari 2011

Snart vardag igen

Sista lediga dagen idag. Nu väntar tre dagars jobb - hur nu det ska gå? Bara att ställa en väckarklocka... Det känns som att vi spenderat ofantligt mycket tid i sängen /soffan denna jul- och nyårsvecka. Vi har tagit det väldigt lugnt och så har vi sovit, sovit och sovit lite till. Jätteskönt måste jag erkänna :)

Vi hade ju tänkt åka lite slalom idag, men efter att ha inventerat utrustningarna så har sonen så klart vuxit ur sina pjäxor. Mina var också för små för honom och makens var för stora tyvärr. Backen vi tänkt oss till har ingen uthyrning, så det blev inget av. Inte så kul om han inte får åka ju, så därför blev det andra aktiviteter idag. Tjejerna och en kompis tog med sig sina bobar och skranor och har åkt i en backe i närheten. Sonen ville på hockeyplan och det måste han ju få, så jag skjutsade dit honom. Maken och jag tog oss en härligt lång promenad i det sköna vädret. Bara -8 grader. Vi gjorde ett stopp hos mamma för lite kaffe innan vi gick vidare. Mycket mysigt.

Det kändes alldeles tillräckligt med promenaden måste jag säga. Förkylningen har verkligen tagit hårt. Det var ungefär som i början när jag började motionspromenera, fick gå vääääldigt långsamt i alla backar. Nästan så att jag blev tvungen att stanna. Skit också. Hoppas jag kommer igång igen, för det är träligt när orken tryter. Efter promenaden var jag tvungen att vila. Fortfarande är inte förkylningen helt borta, men bra mycket bättre ändå. Det var en riktigt seg en måste jag säga.

lördag 1 januari 2011

100% bättre start

2011 har definitivt startat bättre än 2010 gjorde. Då fick jag magsjuka under varmrätten. Än så länge har således detta år börjat bättre... Nu dras vi med nervositet om eventuell magsjuka i alla fall. Goda vänner kom upp till oss för att se hockeymatchen (JVM) och en av deras döttrar hade magsjuka natten till torsdag. Ingen annan av dem hade insjuknat, men vem blev dålig hos oss i går kväll om inte samma tjej... Vet inte vad hon drabbats av. Har just haft kontakt med mamman och det blev bara en gång - hos oss... Ingen annan - ännu - har insjuknat. Förutom deras hundvalp. En liten, liten pluttig hund som rusade runt och slickade på ALLA under kvällen... Vi får se hur detta utvecklar sig.

I övrigt blev kvällen jättetrevlig. Jag och maken hjälptes åt hela dagen med alla bestyr inför kvällen. Han var förste städpatrull och jag stod i köket och förberedde allt som var möjligt att förbereda. Jag hann till och med lägga upp benen en timme innan gästerna anlände. Det flöt på bra med andra ord :)

Vi bjöd på väldigt gott tilltugg till fördrinken: Västerbottensticks med rensteksröra (mmmmm, vad gott), Tunbrödssnittar med rökt lax & wasabiost och Tunnbrödssnittar med pruichutto & tomatost. Till barnen fanns också ugnsgratinerade tacochips. Supergott.
Vår Nyårsmeny:
Traditionsenlig Löjromstoast (det har vi alltid) och vitt vin
Helstekt oxfilé black & white med potatisgratäng och sallad. Rött vin serverades till.
Barnen serverades pommes frites och fläskytterflié (ingen av dem uppskattar tyvärr det andra)
Kaffe med likör/whiskey
Fruktsallad med vitchokladsås och glass

Det blev jättelyckat! Lite ovant kändes det att stå vid spisen en heldag och ha gäster som skulle serveras till middag, men det gick jättebra. Maken var jätteduktig och skötte av- och pådukningarna exemplariskt. Vi är ett superteam :)
Jag testade en ny sorts potatisgratäng och två nya såser: Tryffelsås och en ny variant på Bearnaisesås och de blev fantastiskt goda. Oxfilén har aldrig smakat så gott någon gång tror jag - inte när jag gjort den i alla fall... Köttet nästan smälte i munnen. Så roligt att få lyckas när man inte gjort så avancerade maträtter på 9 månader.

Gästerna åkte hem vid 2-snåret och vi drösade isäng hela familjen. Sov till 11 allihopa. Idag har det varit en extremt lugn dag. I soffan. Har bara diskat undan och rensat upp efter gårdagen och kört en tvättmaskin. I övrigt har vi mysat. Jag har sovit en stund också. Skönt.

Nu vilar vi färdigt idag och så drar idrotterna igång igen i morgon. Härligt! Tror vi hinner med en sväng i skidbacken innan sonens träning. Hoppas på mindre kallt så det blir av.