En helg fylld med sport

Det har varit en spännande helg fylld med Innebandycup och Hockeycup.

Vi har också haft turen att få träffa våra gamla grannar som flyttat till Borås! De tajmade in sin resa från norr till söder så att de fick se tjejerna spela en match samtidigt som vi fick en pratstund, jag saknar dem verkligen! Det var så roligt att träffas, om än bara en kort stund.

Maken lämnade sonen på Hockeycupen för att finnas till hands för mig, jag är tacksam för det, men vi fick (hann) inte se sonens lag vinna Guldet.Typiskt! Fast vi är glada och stolta över vår son ändå så klart!

Tvillingarna och deras lag vann Bronsmatchen i Innebandy med övertygande 5-0. Att motståndet under hela cupen bestått av 1-2 år äldre tjejer bekom dem inte det minsta. Jag är glad att jag orkade se alla matcher... Vid lite längre mellan matcherna åkte maken och jag till hotellet för paus och jag fick sova lite, jag har verkligen varit aktiv i helgen. Så mycket hade jag inte förväntat mig att orka. Men det är den där tjurskallen i mig som tar över. Har tom ätit på restaurang med ett 20- tal IB- föräldrar.

Har gjort Benträningsprogrammet en gång varje dag, känner faktiskt av det lite i låren. Att det snöat och varit moddigt har gett lite extra träning flera gånger per dag. Otroligt läskigt med ishalka varje gång jag skulle in och ut ur bilen - tur att jag har en stark man och rollator.

Morgondagen - Nyårsafton - har jag en känsla av att åtminstone förmiddagen går i sova/vilas tecken för mig. Övriga familjemedlemmar ska spela plojinnebandy med vänner några timmar på dagen - en rolig tradition. Vi kommer att vara hemma, själva i år. Jag måste stoppa lite nu, behöver ta det lugnt nu. Det har varit liiiite mycket för mig de senaste dagarna. Vännerna vi umgåtts med de senaste 10 åren förstår. Vi ska fixa lite god nyårsmidddag och njuta av en mysig kväll.

Något jag börjat med är att kolla handikappsanpassning - det blir jättesvårt om något saknas. Fick byta hotellrum t ex. Det tråkiga med det hotell vi bodde på bara hade ett sådant rum, då fick jag enkelsäng och maken en nedlegad bäddsoffa... Inte optimalt, men enda alternativet.

Nu ropar sängen - den egna sköna på mig :)

Lite tankar bara

I två dagar blir det spännande. Jag ska följa med på innebandycup. Bo på hotell... Kommer mina krafter att räcka till? Maken har lämnat sonen och hans pågående hockeycup för min skull. Trots fina vänner som ställer upp och ser till att jag har det bra, så kände han ändå att han ville vara med mig.

Jag kommer inte att försöka vara tapper utan åker till hotellet och vilar mellan matcherna om det behövs.

Har tagit rekommenderad dos insomnings- och sömntablett (3 st) i två nätter nu. 1:a natten fick jag sova 6 timmar - har inte hänt sedan i somras. Sov lite oroligare inatt, men jag tänker köra en vecka nu och se om jag mår bättre. Max 2 tupplurar på dagen var målet, Igår sov jag inget alls på dagen, vilket resulterade i kaos vid sänggången. Jag bara grät, otröstlig. Benen bar knappt.

Har börjat med ett Benträningsprogram som jag fått av en Sjukgymnast på Onkologen. Jätteenkla övningar för en med normala ben... Men OJ vad jag har tappat muskelstyrka. Få upprepningar, 8 övningar, jag blir helt slut av dem. Vad fort man tappar musklerna - får inte göra mer än ordinerat, hon vet att jag kan vara tjurig och har gett mig klara besked om aktsamhet och långsam återuppbyggnad av benen.

Julen 2012

Uppesittarkvällen kom och gick i en rasande fart. För ovanlighetens skull sov jag bort det mesta av tiden. Maken ordnade god middag, och lite Bingolotto, en långvarig tradition. Lite trist att sova hela tiden, men det är inte mycket att göra när ögonen bara faller ihop.

Vaknar upp och det är Julafton, 24/12 2012. Hela familjen sover, jag tar rollatorn till köket min vanliga tid, 05, och tar mina mediciner innan jag kryper tillbaks under täcket och ser på TV ett tag. Lyckas somna om en stund. Väcker maken och vi äter lite gröt.
Vid 9- tiden väcker vi barnen för att de skulle få börja julaftonen med ett par julklappar... De blev så glada. Mysigt!

10:30 kom makens bror med sambo (utan lillkusinen som var sjuk) så vi fick önska varandra en god jul och skicka med lite julklappar. Alla utom jag och svägerskan tog en tur på hockeyplanen och sedan åt vi dopp i grytan - smaskens!

För att orka eftermiddagen hos lillasyster hade vi bestämt att jag skulle vila 13-14, men precis när jag skulle somna dök storasyster med familj upp, de skulle uppvakta vår 15- åring lite i efterskott. Jag stannade i sovläget, för det var ett måste - dessutom skulle de också till lillasyster, så jag fick ju träffa dem ändå. Lyckades somna och sov riktigt hårt. Bra! Var alldeles groggy - då har man sovit hårt. Bytte om till lite finare kläder och så hade jag dagen till ära peruken på.

Jättegod julmat - man äter alltid för mycket av allt det goda som står uppdukat...

Julklappar skulle delas ut. Kusinerna har gjort ett bra system, de lottar varje år EN kusin att ge en klapp till. Alltid lika spännande. Barnen bytte sina julklappar, mamma fick sina - som jag har en känsla av att hon verkligen uppskattade... När klockan närmade sig 20 började mina batterier sina och vi åkte hem. Delade ut de julklappar vi hade sparat hemma och sedan var jag så trött att jag var tvungen att gå isäng. Det blev en skön julafton.

Tyvärr fick jag en riktigt dålig natt. Vaknade 02 och kunde sedan inte somna om. Inte bra alls. Har varit trött hela dagen. En promenad runt kvarteret i flera cm lössnö, lunch och en tupplur. Jag har också kört igenom träningsprogrammet med benövningar ikväll, måste försöka få tillbaka lite kraft i benen.
Har sovit en snutt till på eftermiddagen också, men jag hoppas få en bättre natt inatt.

Idag har vi haft en lugn familjedag, i morgon blir det hela familjen hos mamma en stund för hennes goda mat.Trevligt.

Överraskning - jag blev så klart heltaggad!

Det kom ett SMS igår eftermiddag. Förvånad läser jag det, läste det en gång till... Mina glasögon fanns klara för uthämtning! What??? Jippi!!!!
Jag hade ju fått besked om att det skulle dröja till efter nyår så det var det jag var inställd på. Ännu en "julklapp" att njuta av fick jag alltså idag. Känner mig lyckligt lottad!
Inte finns det i min sinnevärld att avvakta med att åka dit för utprovning till efter alla röda dagar... Min underbara lillasyster ställde upp som chaufför och skjutsade in mig  till stan idag. Nu har jag inte bara ett, utan två par nya glasögon. Specsavers hade kanonerbjudande med 2 par, betala för 1... Det kunde jag inte motstå :) Att dessutom få två par med rätt styrka känns magiskt - nu ser jag även med vänster öga igen. Ovant, men det bör inte ta alltför lång tid för ögonen att åter dela bördan jämnt igen. Höger öga har varit mina båda ögon en tid eftersom vänster öga haft en kraftig försämring som jag inte haft en aning om.

Passade också på att fylla medicinförrådet på Apoteket - då slipper jag oroa mig för att något tar slut under helgdagarna som kommer. Tur att min syster har sådant tålamod, jag är inte snabbast i rörelserna, spagettiben och rollator i kombination med på många ställen dålig skottning. Men hon bara anpassade sig efter storasysters stapplighet. Underbara syster!

I övrigt har jag haft en ensamdag. Ovant. Killarna på hockeymatch - fick just slutresultatet: vinst med 13-2... Tvillingarna på äventyr med kompisar från klockan 10 - vilket resulterade i att de fortsatte med vännerna på restaurang för middag. Heldag själv fick jag då (förutom 2 timmar med syster på stan).  Ganska skönt faktiskt. Och bara 15 minuter sova - vilat, men bara sovit 15 min. Duktigt.

Jag har en julklapp kvar att slå in... Får se om jag orkar med det ikväll, annars finns ju morgondagen. Det är nog den julklapp som kommer att bli den mest otippade om jag känner mottagaren rätt. Vi får se på julafton :)

I morgon har jag tryggheten i maken hemma, så då vill jag verkligen våga mig på spisen och efterlängtad Fudge.

Egotrippen med naglarna

Så här fina blev naglarna vid min egotripp.

De är äkta och helt och hållet mina egna, men så skönt att få dem ompysslade för en gångs skull. Slippa skaka och darra... Det har tagit mig rätt myckett tid att underhålla dem med domningarna och darret. Nu fick jag det serverat :)

4 dagar kvar till jul - nedräkning & förväntan

Torsdag 20 december... Längtar efter min mamma! Hon har dragit på sig en rejäl förkylning så vi har inte setts på hela veckan... Bra för mig och smittorisk, men hu så tråkigt utan kaffekompis och vilokompis! Nu får hon bli frisk fort!!!!

Det är snart julafton. Jag har suttit hela förmiddagen med darr och skakningar och slagit in paket... Det växer i pakethögen (det handlar inte om mängder, vi försöker hålla nere julklappshysterin - men ett par paket måste vi ju ha), barnen nyfikna och vill nog gärna klämma och känna och undra... Julstämning!

Vill det sig i morgon så ska jag försöka mig på julgodiset, känns tryggt att maken är hemma med sin administration, då kan jag få assistans om det behövs. Är rädd att bränna mig då jag darrar så. Men vi måste ju ha knäck och fudge och kanske lakritskolan som är magiskt god... Det finns så mycket gott julgodis som vi nog inte vill vara utan.

Barnen får ikväll välförtjänt jullov. Självklart med lite Innebandycup och Hockeycup under lovet... Vad vore livet utan sådana härligheter?
Jag ska bo på hotell under cuperna, vilket känns rätt spännande. Jag ringde för att kolla om handikappanpassning... Vill inte bli fast på toaletten - men det fanns tack och lov ETT rum som förhoppningsvis har tillräckligt anpassat för att jag ska klara mig. Jag får se till att alltid ha mobilen nära om något händer, eller om jag behöver assistans.

Har provat sömntabletterna, första natten gjorde jag som Dr Nisse ordinerat, 2 insomningstabletter + sömntablett. Första natten sedan i sommar som jag sovit mer än 3 timmar i sträck. Sov 8 timmar och var bara upp en gång för att kissa. Kände mig lite tung i huvudet dagen efter och var väldigt skakig hela dagen.

Så den gångna natten tog jag bara sömntabletten, med lite sämre nattsömn som resultat. Vaknade flera gånger och hade lite svårare att djupsova. Ska ändå testa att endast ta sömntabletten ikväll ändå, vill inte vara tung i huvudet, det räcker gott med darrningarna och skakningarna.

Igår var jag och lyxade till det. Belönade mig själv med lite flärd. Jag har egna långa och starka naglar, har försökt sköta dem ordentligt, men domningarna gör att det tar en väldans tid att bli klar... Brukar njuta av att få pyssla med naglarna, men nu la jag en slant på mig själv - med gott samvete! En liten julklapp till mig själv kändes det som att jag är värd :)
Jag gick på en nagelsalong och har nu gjort jul/nyårsfina naglar. Det är jag verkligen värd - faktiskt!

Jag har känt att synen inte riktigt är som den ska vara en längre tid, var till optikern och det visade sig att det inte var inbillning. Jag var och kollade synen för 2 år sedan, efter cytostatikabehandlingen då - och då hade synen blivit bättre...
Vänster öga var kraftigt försämrat nu... Jag har känt det länge... Att man ska vänta så länge, jag ville ju kolla med Dr Nisse först (vilket jag glömt i flera veckor) att det inte är metastaserna som påverkar synen, men han gav ok till synkollen. Nu blir det till att vänta på nya brillorna tills alla röda dagar är förbi, jag hade behövt dem idag. Det är ju typiskt. Men snart får jag se "normalt" igen. Längtar!

Nu har jag hållit mig vaken sedan 05 i morse, så medan familjen (barnen) åker till stan för fackeltåg och avslutning i kyrkan så tänker jag ta en liten tupplur, för batterierna håller på att ta slut.

Taxol 10 och MR- svar

Dagen efter långa behandlingsdagen idag. Det är alltid jobbiga dagar när de blir så långa.
Hade lyckats få en tid hos sjukgymnasten också för att få hjälp att stoppa muskelförtviningen bl a.  Fick med mig ett enkelt träningsprogram - med stränga order om att ta det lugnt... Hon vet att jag tidigare tränat en del... Dagen blev då utan en massa tidsspill.

Proverna var bra.
Fick ett lyftbälte vid behov av hjälp i trappor där jag måste upp men inte förmår - kanon!!!! Har också fått låna mammas 1 dm stolshöjare och fick med mig ett glidskydd till den. En ny kudde skulle kosta 350 kr, då är det bättre att låna mammas.

Så kom då Dr Nisse och dags för besked... Denna gång vägrade maken att titta på honom :)
DET GÅR ÅT RÄTT HÅLL!!!!!!! MR AV HJÄRNAN VISADE ATT TUMÖRERNA BÖRJAT KRYMPA!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag började storgråta, maken med. Äntligen, äntligen får vi det besked vi så hett önskar! Jag svarar på cellgiftet på både lungor och hjärna! Just nu lever vi i detta faktum och är så lyckiga! VILKEN JULKLAPP!!!!!!!!!

Nästa vecka får jag vila för att fira jul och sedan kör vi på igen.

Att veckan som gått varit jobbig - nu gör jag gärna om det om ett par veckor till - det funkar ju! Barnen förstår bättre och mer nu anledningen till att jag blir så klen och dålig under återhämtningsveckan - skönt!

Har jätteproblem med nattsömnen - 3 timmar som mest - så är jag vaken ett tag... Nu har jag fått sömntabletter att testa till nästa behandling och order om att max 1 förmiddagsvila och 1 eftermiddagsvila under testperioden. Ska stå på samma cortisondos också tills nästa behandling, jag har dragit ner mycket på kort tid så nu ska jag stanna av lite.

JAAA! Idag är det en bra "dagen efter dag"!!!!

Darrningarna/skakningarna är kvar, domnar i fingrar och fötter - men jag köper det, speciellt nu när jag fått så goda besked! Har ju mina vänner rollatorerna att lita på.

Dags för Taxol nr 10, Herceptin, mm

Vad jag varit trött. Konstant. Återhämtningsveckans innebörd börjar nog bli verklighet för mig nu. Det känns nästan som att jag slösat bort en hel vecka. Trist, men verklighet. Jag har sovit och sovit och sovit och gråtit lite på det. Tyckt synd om mig själv. Innerollatorn kom i grevens tid, den går jag inte någonstans utan, jo på natten när jag måste upp och kissa x flera. Då finns väggarna att hålla i som säkerhet.

Ett enda mål för veckan har jag haft, att träffa min chef och några kollegor för att äta lunch på fredagen. Det gick bara bra - jag orkade med den stunden på ca 2 timmar - och vad det ger mig mycket, att få höra om allt som pågår. Lite skvaller på det. Underbart! På vägen hem var jag in och köpte 2 presenter till - det gick snabbt. Visste vad jag skulle ha, men den korta stunden på D&D var ansträngande. Somnade när vi kom hem.

Sonen fyller 15 på tisdag och vi hade bjudit hem mina systrar med familjer, makens lillebror med familj och så lilla mamma. Sonen hade bestämt att vi skulle bjuda på middag och tårta på lördagen. Tyvärr var min storasyster med familj på skidtävling och mamma blev sjuk, men vi blev ju några ändå :)
Killarna i huset fixade med mat och tårta, och det blev väldigt lyckat. Själv bidrog jag genom att vila. När gästerna åkt så slocknade jag i soffan - 3 timmar var jag vaken i alla fall.

Har spenderat mina vakna timmar denna vecka med att tänka ut och kolla upp julklapparna, så att det blir bra... Faktiskt är det ju bra med internet... förutom att man bara får det på bild... Jag tror vi lyckas göra det bra även i år, även om jag inte blir den som rekar - den bit jag tycker är så rolig.

I morgon är det dags för Nus igen - rond 1, heldagsköret. Provtagning, sjukgymnast, läkare och den stora cellgiftsbehandlingen. Hoppas på positiva besked från Dr Nisse om MR hjärna. Känns jättejobbigt att få beskedet, samtidigt är det nödvändigt att få veta. Maken följer med.
Hoppas bli lite "uppåt" några dagar nu - med alla doser av allt så att jag orkar lite. Några julklappar VILL jag faktiskt vara med och köpa. Det känns viktigt för mig. Tror det blir så, om det de proppar i mig funkar som tidigare... Då är tisdag en bra dag. Hoppas, hoppas! Jag ska också till den eländiga tandläkaren på tisdag em, göra klart det sista - det han ville skjuta på. Nu har det gått en månad, så nu måste det bli klart tycker jag.

På onsdag har jag bokat tid för att göra mina naglar julfina. Jag har egna, långa och skulle kunna göra det själv men jag är så skakig och darrig och har ömmande fingertoppar att det känns värt den pengen. Jag har gjort några svängar nagelvård här hemma, men det tar sådan tid och kraft att jag fuskar en gång. Det är jag värd. Det får bli min julklapp till mig själv.

Ramlat - igen.

Måndag, en helt vanlig måndag. Fast inte riktigt ändå. Idag har mitt självförtroende legat på 0.
Hela helgen har det snöat, make och barn har haft kallsnö och varit ute tillsammans med Lissi. Själv har jag sovit och vilat. Varit oerhört trött.

Fattade ju beslutet att ändå acceptera en innerollator innan helgen, att ta kontakt med Arbetsterapeuten efter helgen. Har fått erkänna för mig själv att jag har känt mig mer och mer stapplig. Tar stöd mot väggar och går sakta. Inte kul alls! Jag vill inte vara så här ynklig, kraftlös och inte klara mig själv. Det suger.

Kom på den eminenta idén att börja använda Crocs inne, haft svårt att få fäste för att resa mig upp från soffan, vanliga strumpor är bra hala när man har dålig balans. Bra idé med Crocs. NOT. Visst, de gled inte så jag kunde med all kraft resa mig upp till stående, när knäna till slut fattade att de skulle vara upprätta, med hjälp av bordsskivan och armstödet från soffan.

Jag har verkligen tagit det lugnt och inte stressat upp mig i försöken att själv resa mig upp från soffan. Har låtit det ta sin tid, jag vill ju klara det själv. Lördagen och söndagen har jag lyssnat på kroppen och säkerligen sovit bort minst 50% av dygnen.

Igår skulle jag bära lite tvätt till garderoben - Crocsen på - sedan ligger jag bara där. Knäna vek sig. Pang. Hela familjen som vittnen. Fy 17. Fysiskt gick det bra. Visst känns det lite i knäna och händerna, men inga andra problem. Det känns så förnedrande att tappa förmågorna så här, krafterna i kroppen - musklerna. Bit för bit. Tårar i mängder - inte för att det gjorde ont utan mer över situationen i sig. Maken drog in rollatorn in i huset för min trygghet.

Ringde kontakten på Onkologen i morse - Arbetsterapeuten - som snabbt ordnade ett hembesök av sin kollega här i byn. Nu har jag fått en innerollator och tillägg är gjorda för att ta bort de trösklar som återstår. Nu vågar jag gå omkring igen. Med min nya kompis. Just som jag börjat känna mig trygg efter fallet för 4 veckor sedan så får man sig en ny knäpp på näsan. Det är inte direkt så att man blir peppad.

Mamma har varit här som säkerhet på förmiddagen och sedan sov jag tills maken kom hem. Alla är lika rädda för att jag ska ramla nu - inte bara jag, men med innerollatorn borde det bli enklare. Tårar av självömkan kommer jag att tillåta mig själv någon dag till, men sedan ska det väl vända hoppas jag.

Ett par tupplurar har det blivit idag, och det är nog bara att följa vad kroppen vill. Det är rätt skönt att sova...

En fredag med vila

Fredag, vilodag. Så underbart. Jag somnade snabbt igår efter utflykten och ansträngningen efter MR. Märkte inte när make och son kom hem från träningen, inte ens när maken kom och la sig.

Idag har jag verkligen tagit det lugnt. Duschat, sovit, fixat med en tvätt, sovit. Fortfarande, efter 3 tupplurar kan jag sova lite till. Kroppen vill det, då vill jag det. Följde maken på affären för att handla, tänkte att det kunde vara roligt att se lite folk... men trots att jag hade rollatorn med orkade jag inte. Jag behövde in på Apoteket och det var halvdåligt skottat transportvägen mellan ICA och Apoteket, kanske var det ansträngningen som fick mig så ur balans just där och då. Skakig och darrig och andfådd till tusen?
Fick en svettattack, började rent av må illa, satte mig på rollatorn för att vila, men det blev till att gå till bilen och sätta mig där och vänta. Ingen fara med det,  men lite besviken ändå att inte orka hänga med runt i butiken. Det var idag det - nästa gång går det bättre.

Jag får fortsätta min bara vara och vila- dag resten av denna fredag, så hoppas jag orkar se tvillingarnas innebandymatch på förmiddagen och så är vi bortbjudna på middag på lördag kväll. Jag får se till att vila mig i form till båda. Middagen är på "hemmaplan" så det är förhoppningsvis enkelt att ta sig hem när tröttheten tar över. Ska bara gardera med en chaufför som är villig att skjutsa hem mig när batterierna börjar ta slut.

MR Hjärna

Idag på eftermiddagen har jag varit och gjort MR hjärna som min doktor så snabbt ordnat fram tiden till. Fastän nattsömnen varit dålig inatt så hade jag inte ro att somna om på morgonen, varit halvvaken från 03 - vilket ju inte är alltför bra. Fixade med lite tvätt för att hålla mig sysselsatt och så kom mamma förbi med goda kakor till en kopp kaffe.

Man blir lite tagen efter en MR, men det gick bra. Gjorde trippen utan sällskap denna gång. Hoppas på tillfredsställande resultat från denna undersökning - tänk om jag får höra ordet GRATTIS även efter denna undersökning. Att monstren minskar även i huvudet.
Tog det lugnt på förmiddagen, vilade 1 timme innan färdtjänsten kom för att hämta och ändå var jag trött.

Gjorde en liten avstickare på Djurmagazinet och Godishuset på väg hem, en extra färdtjänstkostnad, men jag var nyfiken på inredningsbutiken som finns på samma område, länge sedan jag var in där. De två förstnämnda var de enda värt ett besök. Fördelen är att jag fick gå en del utomhus. Skönt med frisk luft och att få anstränga sig lite. Anlände hemma strax efter 17 och maken hade fixat middagen. Jag rasade ihop i soffan och sov till 19:45 - som en klubbad.

I morgon finns ingenting inplanerat. Kanske, kanske kan jag sova och vila ordentligt - det känns som att det behövs.

Jag har fattat beslut om att ta erbjudandet om innerollator - som jag var väldigt snabb med att avfärda. Känner nu att den kan göra nytta. Har problem i vissa lägen och då kan en innerollator kanske hjälpa mig att träna upp lite färdigheter igen. Får höra av mig till At efter helgen och se vad som kan åstadkommas.

Taxol 9

Sjukhusdag idag från kl 08;00. Provtagning, doktor och behadling - Taxol nr 9. Pga mina skakningar så är jag inte så lättstucken längre. Fick som tur var lämna proverna genom venporten och fick vila mitt helblå armveck. Får bara stickas på vänster sida efter första op 2010.

Fick ta sjukresa tur och retur men det funkade bra. Det har kommit lite snö och är halvdant med skottningen på vårt kvarter så det kändes bra och tryggt med sjukresa istället för privat chaufför.

Gjorde en promenad från Onk till Centralhallen och införskaffade en lunchsmörgås - en rätt lång promenad, men skönt att röra på sig i all väntan. Behandlingsförberedelserna med säng kl 11 och sedan behandling - somnade och sov bort det mesta av tiden. Var hemma klockan 14 och somnade med lätthet i soffan tills familjen kom hem kl 16. Så skönt! Det behövde jag.

Följde med och har sett tvillingarna vinna DM- semifinalen ikväll, kul att jag orkade.
Alltså, jag måste bara få skryta (det är inte något jag brukar göra, men för en gångs skull gör jag det ikväll) - för jag är väldigt imponerad över mina tjejer.
Jag och min man är viktiga med att prata med barnen om att sporterna ska vara roliga och INTE kravfyllda, brukar bara peppa dem att HA ROLIGT på plan, kämpa och känna glädje på planen.
De vann matchen med 7-3 och 4 av målen gjordes av mina små trollgummor, de gjorde även målgivande assistpass till sina kamrater. Jag kan bara inte låta bli - jag är så stolt över dem! De hade spelglädjen i sig igår och kämpade hela tiden de spelade - ville ha boll, passade kamraterna i rätt lägen - en i helhet välspelad match av hela laget. Nu väntar final så småningom. Vi har en familjefilosofi att idrott ska vara ROLIG och KRAVLÖS, vi sätter inga krav på prestationer utan vill att de ska trivas och känna glädje över sina idrotter, men just efter gårdagens match känner jag en sådan stolthet att jag bara måste "skryta".

I morgon ska jag ta det lugnt på förmiddagen och sedan är det dags för MR hjärna på eftermiddagen. Tyvärr blir det ett par veckor att vänta på resultatet eftersom jag ska VILA under kommande vecka. Är det något alarmerande så lär de höra av sig - men jag hoppas att tystnad råder och att jag får goda besked om 2 veckor....

Ska nu sakta fortsätta minska cortisonet. Från i morgon gäller 4 på morgonen i en vecka. Hoppas det funkar och att det inte kommer någon huvudvärk - för då måste jag öka igen.

Sur Tisdag

Finns inte mycket att säga om denna dag. Skitdag kanske. Självömkansdag. Surdag. Tårar har runnit titt som tätt under dagen. Älskade mamma kom och drack lite förmiddagskaffe och herr H tog Lissi på en morgonpromenad. Mamma hade och har jättevärk idag så vi beslöt att vi skulle vara på varsitt ställe, hon kom senare för att hjälpa med middagen, men i övrigt har hon varit "ledig" från sin dotter idag. Innan hon började med maten så tog vi en kopp kaffe och beklagade oss för varandra - rätt skönt faktiskt att få vara pessimist och ha lite klagomur tror jag vi båda tyckte att det var.

Sovit som en kratta under natten, ingen ro att försöka somna om när familjen åkte. Beslöt att rensa den där gamla härken till dator som jag skulle göra. "Allt är inkopplat så det är bara att du gör det när du orkar".... Jo pyttsan.
I min självömkan stapplade jag omkring och samlade ihop kablar, tangentbord, USB:n, mm för att kunna tömma och rädda de foton och dokument som vi vill ha kvar. Arg som ett bi var jag. Åsså tårar som kom allt eftersom. Det är INTE lätt att stoppa in kablar, usb:n och annat pillergöra när man har domnande fingrar och dålig balans att stoppa in sladdar rätt - tur att ingen annan var hemma säger jag bara!

Nu ska vi äntligen skicka gammdatorn till pepparn! Så skönt. Vi har inte använt den på läääänge - den har för länge sedan gått i pension, varför ska man ha en dammsamlare som bara står där och är ful och i vägen - men bilderna är jag rädd om. Nu är de prydligt insatta på uppmärkta USB:n.

Vid 13- tiden hade jag lugnat ner mig så pass att jag lyckades fånga en god granne som gav Lissi en liten kisspromenad och fick sedan en välbehövlig tupplur tills mamma kom vid 15- tiden. Den tuppluren hade jag nog behövt gånger flera idag, men ilska och självömkan förstörde det - jag kunde inte slappna av.

Vilken klagodag det blev. Fast jag kan nog behöva få ha en skitdag jag med.
I morgon Taxol 9 och ÅTERHÄMTNINGSVECKAN börjar. Hoppas bara att jag orkar DM- matchen i innebandy på kvällen - den kraften kan jag behöva ha med mig under veckan som kommer.

Softardag idag

Måndag igen och det är nu december månad. Mycket mys och en underbar månad. Jag har alltid älskat julen och alla förberedelser, pyntet... Många kartonger får stå orörda i år, men jag är nöjd ändå med det beslutet. Så länge de allra viktigaste sakerna är på sina givna platser så kan det övriga få vara i år. Jag njuter av ljusen som vi tänder överallt. Det är underbart!

Gårdagen blev en tråkdag, jag var ju så oerhört trött hela tiden, men vad gör väl det. Så här dagen efter så var det väl inte så farligt, men igår - när jag ville göra något som inte kroppen ville så blev jag så frustrerad och ledsen.
Det jag var mest frustrerad över igår var att mina ben bråkade hela tiden - ville vara i viloläge men inte jag - men trött var jag uppenbart igår då jag sov bort det mesta av dagen. Det får jag lära mig. Tålamod.
Har fått en helt ok natt, vilat nästan hela dagen och bara tagit det lugnt idag. Fortfarande trött, men då får det väl vara så då. Gilla läget. Legat i soffan och sovit, surfat en stund, vilat, surfat - bara varit. Det var det jag behövde idag. Lättare att acceptera är det när övriga familjen är upptagna med sina dagliga aktiviteter, jag känner att jag inte missar något.

En vilodag till innan Taxol nr 9 på onsdag och sedan väntar förutom MR på torsdag, viloveckan - som jag nu har förstått betyder VILAoch ÅTERHÄMTNING . Inte en vecka full av aktiviteter. Vila, sova, äta, ner i botten en vecka för att bygga upp för nästa 3 nedbrytande kurer. Jag ska verkligen försöka acceptera det. Lyssna bättre på signalerna från kroppen. Handikappanpassningen kommer förmodligen att påminna mig också - hoppas jag.

Förhoppningsvis orkar jag se tvillingarnas innebandymatcher. På onsdag kväll är det DM- final på bortaplan och sedan på hemmaplan på lördag förmiddag. Jag har missat de två senaste och det är så kraftgivande att vistas i sportmiljön. Kan jag bara hålla mig vaken så blir det ju inte så länge tills jag kan kura ihop mig efter matchen.

Börjat fundera över julklappar till barnen och andra som är viktiga för oss... Önskningarna börjar komma från barnen nu - vad enkelt det var när de önskade målarböcker, lego och liknande.... Tonårsbarn har lite andra önskemål kan man ju lugnt säga utan att överdriva.
För mig brukar det vara en njutning att gå på stan och hitta de där sakerna som blir överraskningar utanför öskelistan, småsaker som man snappat upp under samtal då och då.
I år blir det annorlunda. Jag förstår ju att jag inte kommer att orka göra den processen själv (även om det är bland det roligaste jag vet) - inte ens med assistans av maken eller älskade mamma. Jag testar något nytt i år. Beställer via nätet. Ganska kul faktiskt. Har tjuvstartat idag med att reka lite och ett par beställningar har gått iväg - det ska bli spännande att se hur jag klarat det nya sättet att julhandla.

1:a Advent

Tänk vad tiden går fort. Redan 1:a advent. Mysigt - nu är det ljusens tid, vi tänder ljus både här och där och det är så mysigt och vackert!

Det blev en mycket trevlig middag med hockeyvännerna igår kväll. Hoppas på fler tillfällen. Maken körde - full snöstorm på E4. Mellan 2 och 3 dm kallsnö har det singlat ner det senaste dygnet.

Tyvärr tappade jag orken, trots att jag försökt tagit det lugnt under dagen, så det blev en kort middag mellan 18 och 20. Jag stöp i säng och somnade direkt, vid 21:30. Sedan blev natten inte alls bra. Sovit och varit vaken i omgångar, ont i magen, sovit både liggande och halvsittande med TV:n på. Var upp och tog medicinerna, mer ont i magen. Vid 9- tiden tog jag en filtallrik med maken och la mig i soffan för att invänta de andra, tvillingarna åt frukost och sedan skulle vi se Julkalendern som vi spelat in från igår. Jag somnade i soffan innan de ens gjort mig sällskap och vaknade kl 11. Oj vad jag sov, både hårt och skönt. Övriga familjen och Lissi gick ut i det härliga vädret men jag märkte ingenting av vad de hade för sig. Då är man trött...

Vet inte om maten jag åt inte passade mig, köttet var lite rött i mitten - fast den var god. Jag lyckades också äntligen få ta ett glas cider också. Det var jättegott :)

Måste bara säga att jag älskar handtagen till toaletten. Vad enkelt det blivit. Jag är så skakig och darrig idag att jag inte vet om jag tagit mig upp utan mina vänner handtagen! Och käppen för att plocka upp tappade saker - hurra för den!!!!

Jag har nu minskat Cortisonet med 1 på morgonen sedan i torsdags, vet inte om det är därför jag är skakigare idag, det har ju gått några dagar. Tänker försöka hålla ut tills på onsdag när det är 3:e behandlingen i cykeln - om det går. Haft lite mer huvudvärk men det kan ju också bero på sömnen - för jag vaknar på natten och tar en alvedon nu, varje natt. Det har jag inte behövt göra tidigare.

Första advent idag, underbart med en vit sådan i år. Älskade maken har varit ute och skottat hela förmiddagen - glad för att det är kallsnö som är lätt att ta undan. Tvillingarna har varit ute och lekt och gjort gångar med Lissi i snön - de verkar ha haft superkul! Själv har jag spenderat dagen sovande. OJ vad jag sovit. I omgångar. 1-2 timmar i taget. Det har inte gått att hålla mig vaken. Förmiddag, eftermiddag och nu ikväll också.

Vi har alltid tidigare tagit en promenad för "skyltsöndagsrundan". Så blir det inte i år, den sträckan blir för tuff för mig - men vi har ju en bil som kan transportera oss nära nog för att tittal lite :) Ambitionen att göra en liten promenad försvann pga en liten inbjudan. Åkte till lillasyster som dukat upp smaskigheter och glögg - det blev tillräckligt.
Jag blev så arg på mig själv när inte benen ville samarbeta uppför deras trappsteg på förstukvisten. Maken och sonen på var sida - halvt lyftande mig uppför. Tårararna bara sprutade av ilska över att jag inte förmådde överhuvudtaget. Det har verkligen varit en jättejobbig dag med benen. Försöker och försöker att ställa mig upp från soffan, men hur jag än försökt under eftermiddagen/kvällen så får jag inte knäna att räta ut sig, har behövt hjälp att ta mig upp varje gång. Soffan är lite mjuk och ger kanske inte lika myket motstånd när jag försöker trycka mig upp. Jag har haft några sådana här tillfällen tidigare, när det varit svårt att ta mig upp, men det brukar ha gått bra när jag tagit det lugnt och inte forcerat. Testade att ta av sockarna för att det inte skulle vara halkigt men det gjorde varken från eller till.

En sovdag som idag har säkerligen bidragit till att det blivit som det blivit idag. Det är frustrerande, men jag måste bara lära mig att ta det lugnt och inte stressa upp mig. Kanske inte är läge efter en 1-2 timmars sovperiod att bara skutta upp som förr... Jag menar, det är klart och tydligt att det inte fungerar.

Fredagsglädje och Handikappanpassning

Haft en toppendag så här 2 dagar efter behandling. Jag har en känsla av att det goda beskedet i onsdags gett mig lite extra energi. Jag får passa mig så att jag inte tar ut mig för mycket, bara för glädjeruset som just nu invaderat mig. Vill inte få bakslag. Jag har de senaste veckorna vilat förmiddag och eftermiddag - ikväll slocknade jag kl 19 i soffan och var nästan omöjlig att väcka vid 20:45.... Skönt var det i allafall.

En efterlängtad lunchdate med 2 av mina fina kollegor fick göra min fredag. Gick och kikade runt på lite kläder, kanske något att ha till jul/nyår innan vi skulle ses. En lite längre lunch hade de tagit sig tid med och det är alltid lika roligt att höra jobbprat med dem. KRAFT!!!

Tänkte göra en kort tur bara, men det blev en stadstripp från 10:30 - 14 i allafall. Det är skönt med långsam motion på tinade halvplana underlag. Tyvärr har vindarna friskat i ordentligt idag, så jag tog några extra vändor i galleriorna för att komma undan blåsten - det känns att håret gör sitt i normalfallet. Mössan höll inte riktigt emot kylan.

Förutom lunchen så kändes det roligt att gå in i butiker både här och där. Blundade för blingblinget från allt juligt och fokuserade på kläder istället. Oj, när man får upp ögonen så finns det mycket jag önskar jag kunde köpa... Men - vad är väl en sjukpenning... Mycket ögonshopping blev det. Faktiskt så hittade jag en tunika/klänning som jag inte kunde motstå - till en lagom peng. Lagom fin för jul och nyår - inte alltför pråligt men ändå kändes det lite lagom uppklätt. Dessutom har jag köpt makens julklapp :)

När jag kommer hem har vi en hantverkare i full färd med att göra rampen in i huset färdig, utfasningen av steget ner på garagenivå och att sätta upp ett handtag till badkaret. Vilken lycka!!! Jag har ju varit inställd på 2 månaders väntetid och så har han lyckats genom sina kontakter att få alla tillstånd. Hurra! Så lätt det var att komma in! Jag har accepterat att jag behöver hjälpmedel och när jag nu för varje litet tillskott får uppleva vad mycket kraft och energi jag sparar så blir ju mitt liv mycket lättare. Att man ska vara så tjurig i vissa lägen...

Morgondagen blir lugn. Sovmorgon (klarar jag det?) Ska be maken ta ner en enda låda till med julsaker - ljusstaken saknas och lite annat smått och gott. Tvillingarna har ordnat en rolig aktivitet med klasskompisarna och sedan ska vi äta middagen på Allstar med våra vänner. Ska bli trevligt.

Taxol nr 8 - tacksamt mottagen idag

Eftersom det blev sent innan vi var klara hos doktorn igår så fick jag besöka Dagvården idag istället för att få cellgifterna. Gick supersmidigt eftersom allt bokades igår och var beställt så det gick som på räls. Tid klockan 10:00. Hemma redan 12:30 och åt lunch med mamma och ena dottern.
Sjuka dottern hon sov bara vidare medan vi var på Nus, och var piggelin och hungrig när vi åt vår lunch. Febern hade gått ner så hon får en vilodag i morgon bara för att bli ordentligt frisk till vår för ovanlighetens skull sportfria helg. Inte en match, inte en träning. Wow!

Twinsen har nu fullt upp med att hitta på en rolig aktivitet med sina kompisar på lördag. De funderar på Fortet - äventyr med olika uppgifter att lösa i celler, som på TV. Hoppas att det blir av, de kan behöva göra något roligt.
Sedan har vi bokat bord på sportrestaurang Allstar kl 18 med en familj som är hockeyvänner - hoppas på att orka. Jag har ju hela dagen på mig att vila mig i form, men ser verkligen fram emot att få göra detta - vi har pratat om det hela hösten.
Personalen brukar vilja bli av med barnfamiljer runt 20 - när partyfolket anländer, så det kommer inte att bli sent. Ser verkligen fram emot det!

Jag somnade som vanligt under behandlingen, och ett par timmar till blev det efter lunch och At-besöket också.

Arbetsterapeuten kom kl 13 och monterade hjälpmedlet till toalettstolen - kändes jättebra och tryggt att gå på toaletten kan jag meddela. Jag kommer upp med lätthet nu när det är handtag på båda sidor om toaletten, i samma höjd och på rätt avstånd! Nu kan jag kanske låsa dörren om mig när jag känner för det :)

Jag berättade att det funkat bra med duschbrädan på badkaret - jag har duschat flera gånger - för att det varit så "enkelt". Behöver inte längre uppbåda all kraft till att ta mig upp utan kan mysa på... Jag sätter i proppen och låter värme och ånga slingra sig runt kroppen, tar mig tid att njuta. Den behåller jag och får betala för. Värd varenda krona! Jag tackade i dagsläget nej till duschstolen att använda i duschen. Den var dyr och som arrangemanget fungerar just nu med badkaret så är jag helnöjd! Jag är välkommen att höra av mig om fler behov uppstår, så det känns bra.
Nu är det som gäller att ligga på kommunens Bostadsanpassning för rampbyggena. 2 månader är lång väntan och jag fick rekomendationen att ringa och ligga på handläggarna för att snabba på processen - att det behövs är tveklöst. Men väntetiden oförsvarbar. Nu har snön kommit hit och då blir behovet än viktigare att uppfylla snarast.

Fick ett tips från min vän C i förrgår kväll om att det finns en griptång för att ta upp tappade saker. At är den som tillhandahåller sådant. Lyckades igår få kontakt med At på onkologen och som den pärla hon är så fick jag den med mig direkt i handen. Haha, nu kan jag ta upp både sockar och tom nycklar om jag skulle tappa det - för det finns en stark magnet på ovansidan. Tänk att jag haft sådan ångest över att bli beroende av hjälpmedel och så visar det sig att allt som jag nu tar hjälp av underlättar mitt liv så. Det är fantastiskt - att jag ska vara så tjurig...

I morgon ska jag äta lunch med två kollegor - jag känner mig så glad efter de goda beskeden på onsdagen och de vill dela dem med mig. Jag passar på att få lite motion innan vi ska luncha också på den värmeslingsbelagda gågatan. Rollatorn och jag börjar bli goda vänner. Att gå långsamt är ju inte fel, jag rör på mig och känner mig trygg, kan vila när som helst, men ändå röra på mig i sakta mak.

Medicinmässigt så ska jag nu sakta, 1 vecka i taget minska morgoncortisonet med 1 tablett varje gång. Öka tillbaka om det känns sämre och fortsätta om det känns bra. Förhoppningen är att så småningom vara nere på 2 tabletter morgon och 2 tabletter på kvällen. Det är en flera veckors plan, men hoppas att det fungerar.
Den utskrivna hudkrämen för min extremt torra hud har jag testat och kroppen jublar och suger in varenda gnutta. Ögongelén lär det ta tid innan jag märker effekten av, men hittills så känns det bra.

Jag har slutat hetsa kring mina sov och vakentider. Mår mycket bättre av det. Om jag är vaken någon timme på natten så får det vara så. Jag sover när kroppen eller knoppen signalerar att det är dags. Jag ska försöka fortsätta vara snäll mot mig själv när det gäller detta.

ÄNTLIGEN

Idag var det dagen D. Provtagning och träffa doktor Nisse för besked om måndagens röntgen i Skellefteå. Det har varit jättejobbiga dagar. Vad har de sett, vilket besked kommer jag att få den här gången?

Något försenad kommer han in i väntrummet och spänner ögonen i min man - inte en blick på mig - och utbrister "GRATTIS!!!! Kom så går vi in på mitt rum". Han är en god människokännare dr Nisse. Visste vem han skulle fokusera på - även om så klart jag fick följa med... Patienten :)

För första gången sedan upptäckten/återfallet i slutet av juni har tumörerna i lungorna krympt! För första gången ett positivt besked sedan kriget började om! Vi började gråta av hopp och glädje över de goda nyheterna. All anspänning och förberedelse på att få samma besked vi tidigare fått varje gång. "Det står stilla, det har blivit lite mer". Så får vi äntligen, äntligen höra orden att det tar nu.

Att jag avbokades från MR- hjärna (skulle ha gjort den igår eftermiddag) av personalen där när jag var på väg därifrån var tydligen inte ok. Jag fick ju klara besked att den skulle jag inte göra av de som jobbade i det röntgenrummet innan jag åkte därifrån. Den förklaring jag fick var att det skulle bli för mycket kontrast i kroppen - men ingen doktor hade ordinerat ändringen, ingen anteckning hade gjorts från Skellefteås personal om vad de sagt till mig - att de avbokat. Doktor Nisse skulle forska i det hela och det kommer förmodligen att bli en anmälan av den personalen som utan mandat ändrat min vårdplan. Nu har han satt sina sköterskor i jobb för att snarast ordna en ny tid - vilket inte är det lättaste. Trycket är hårt på röntgen i Umeå. Personalen väntade mig som så klart uteblev - jag följde ju bara order. De fick tydligen i allafall inte göra som de gjort.

Tyvärr hann klockan bli för mycket i eftermiddag så jag måste tillbaka till Nus och Dagvården i morgon förmiddag för att få nästa dos med cellgift. Okidoki. Det tar jag. Känner mig sporrad att pumpa in mer av giftet nu. Jag tar gärna alla biverkningar och sömnstörningar nu när jag vet att DET FUNGERAR!!!! Barnen har fått ta del av de goda nyheterna liksom vänkretsen och självklart övriga familjen. Barnens kommentarer - glädje så klart - och så tror jag att de har lättare att förstå min trötthet nu. Accepterar att jag är upp och ner i sov eller viloträsket. De köper det.

På eftermiddagen i morgon kommer Arbetsterapeuten härifrån Hälsocentralen med lite mer hjälpmedel så att jag får klara lite mer själv. Den trevliga Arbetsterapeuten på Nus kom förbi med en "plockkäpp" medan jag satt i väntrummet - så att jag kan ta upp saker jag tappar på golvet utan rädsla för att ramla. Bara att ta upp ett par strumpor har varit ett projekt kan man säga... Den verkar lite cool. Det finns en magnet på ovansidan som t om kunde ta upp en nyckelknippa.

Jag lär mig sakta men säkert att ta det lite lugnare med mitt temperament och humör - försöker anpassa mig till att allt tar längre tid, jag får göra saker lite annorlunda men ändå - jag har förmågor kvar och ska försöka ge mig tiden att klara det jag föresatt mig. Undvika fällorna men anta liiiite utmaningar.

Kanske blir det en god natts sömn ikväll, efter anspänningarna inför idag, och de goda nyheterna som fick följa med mig och maken hem. Glädjetårar har trillat idag - igår var det tårar av ångest. Nu ska jag njuta en liten stund innan sängen kallar.

Samlat kraft idag.

Jag fick min stund idag. Min egostund. Samlat kraft. Mungiporna gick under dagen från djupt nedsjunkna till uppåt innan jag var hemma igen vid 14- tiden. Trött.

Åkte vid 10- tiden med Färdtjänsten in till City och bara gick på plan mark i sakta mak, gick in i lite affärer - oj vad det är juligt överallt. Det blir nästan för mycket. Alla butiker vill bräcka varandra med allehanda vackra juldekorationer.

Skönt att få röra på kroppen också, även om det inte går så fort - men rörelse är bra. Temperaturen runt nollan, så det kändes friskt att gå ute. Fördelen med City är att det är värmeslingor på gågatan så det är ingen halkrisk, det känns tryggt att gå omkring.

Jag hann gå runt en bra stund och titta på allt möjligt - mest genom skyltfönstren då det var så skönt med frisk luft, för sedan hade jag bokat lunch med två av mina kollegor kl 11:30. De hade tagit sig tid så vi satt en lång stund och pratade jobb. Så härligt! Det ger energi att höra om vardagsproblem och sådant som jag var en naturlig del i fram till i somras. Jag kan ju kanske inte påverka och göra konkreta saker här och nu, men jag längtar tillbaka till "vardagselände" och diskussioner, etc. När klockan närmade sig 13 så kom tröttheten och vi lämnade varandra med intentionerna att inte dröja allt för länge till nästa lunchdate.

Världens bästa mamma hade, medan jag varit egoist som dragit på stan i min ensamhet, strukit och satt upp julgardinerna. Jag älskar julen. Pyntet, dofterna, förväntningarna, alla ljusen. Lugn och mys med familjen. Och då drar jag iväg från en del av det som jag tidigare alltid älskat att pyssla med. Men just idag behövde jag göra som jag gjorde, hur knäppt det än låter.

Mamma stod vid spisen och förberedde middagen när jag kom hem - Lasagne... mmm, supergott! Vilken pärla hon är! Jag var så trött när jag kom hem från min egostund att jag somnade i soffan till dofterna från hennes matlagning.

I morgon eftermiddag är det sjukhusdag igen. Provtagning och läkarbesök, för ovanlighetens skull inplanerat på eftermiddagen. Planen var ju förstås att få besked om gårdagens röntgen + mr och fortsatt behandling... Nu kan jag tänka mig att det kommer att handla om buk/thorax och vad som hänt där efter 7 Taxolbehandlingar. Det är ingen behandling inplanerad - förmodligen utifrån att vi skulle ha pratat om röntgenundersökningarna och hur det fungerat med den behandling jag får nu. Jag hoppas att jag hinner få den ändå, vill köra på så hårt det bara går även om det stundtals är så jobbigt att jag vill krypa ur skinnet. Jag vill ju vinna det här kriget!

Nu hoppas jag på en oavbruten nattsömn och att morgondagens läkarbesök ger positiva indikationer på behandlingarna.

Sjukresa 13 mil x 2 - roligare dagar har jag haft...

Idag har jag varit på utflykt. Röntgen av Buk & Thorax. Sjukresa 13 mil enkel väg till Skellefteå, 09:00 kom taxin för att hämta mig. Pust och stön och så trist. Första tid i Umeå var i slutet av januari och det är för lång väntan så beslut och kallelse till Skellefteå blev enda alternativet. Trist sjukhus. Röntgenavdelningen var på källarplan - jag tog en promenad genom kulvertarna för att hitta Centralhallen där man kunde köpa lunch och dessutom få se lite människor. Att sitta och dricka kontrast i 1 ½ timme för att åka in och ut i en maskin i 5 minuter... Roligare saker kan man ju göra under en dag. Klockan 14 var jag färdig för hemfärd.
Precis när jag ska lämna så kommer en sköterska ut och meddelar att det inte blir någon MR hjärna imorgon. Tydligen får man inte ge kontrast så tätt. Skit också. Planen var ju att onsdagens läkarbesök skulle ge indikationer om hur det fungerat hittills, med förhoppningar att pågående behandling fungerar som den ska. Det borde de väl ha haft koll på. Kallelserna har jag ju fått för ett par veckor sedan. Jag tycker nog att det är lite klantigt att de inte upptäcker det förrän nu.

Jag har laddat och haft ångest inför onsdag med besked och så blir det bara halvdant - klart att det är urjobbigt att få besked om hur lungorna mår, men nu får jag ladda för besked två gånger... Det är så jobbigt att ladda om - jag har ju ingen aning om vad de ser eller hittar. Läkartiden på onsdag är dessutom på eftermiddagen så har jag otur får jag inte ens behandling...

I morgon är det tänkt att underbara mamma ska hjälpa mig att fixa julgardinerna, adventsljusstakarna och det som behövs inför helgen och 1:a advent. Det kommer att bli den minst julpyntade julen någonsin hos oss. Jag älskar julen och pyntet, men i år ska jag hålla nere det hela på minimal nivå.

Jag tror att jag ska kolla med mamma om vi kan vänta någon dag. Känner att jag måste UT. Själv. En liten stund bara. Jag vill åka på jobbet och hälsa på ett par kollegor. Få göra något. Fast jag vet inte om jag orkar, men jag känner mig sur och irriterad och kollegor jag inte träffat på flera månader kanske kan muntra upp mig lite iallafall. Bara ett par timmar på vift hoppas jag kan få mig på bättre humör. Tycker inte om mig själv just nu! Måste kolla bara så att de på jobbet har någon minut över för mig en liten stund.

Onsdag em sjukhuset och på torsdag em kommer At tillbaka - känns som att i morgon är enda alternativet till lite egentid... Fredag känns långt borta att vänta till... Behöver göra något kul efter denna supertråkiga dag känner jag.

Arbetsterapeutbesök och Utgång

Igår var Arbetsterapeuten här på hembesök. Jag vet ju att det är nödvändigheter som måste in, men jag bröt ihop när hon kom. Att bli beroende av hjälpmedel för att klara vardagen känns jobbigt.
Jag vill så gärna fortsätta kunna ta ett bad - att få ligga i värmen och njuta. Senast när jag, i veckan efter duschen, skulle ta mig upp ur badkaret så var det nästan omöjligt. Lyckades efter många försök och tårar att få över kroppen på rätt sida badkaret. Det känns så förnedrande att inte klara av så basic saker. Det är länge sedan jag vågat gå och duscha utan att någon varit hemma, och att vara så privat att låsa dörren har varit uteslutet eftersom jag kan behöva assistans för att ta mig upp från badkaret.

Vi bor i ett äldre hus och har en bidé. Jag brukar ta tag i den med en hand och i badkaret med den andra när jag ska ta mig upp från toaletten - bidén är lite låg och badkaret en bit ifrån, men det har funkat för att komma upp i stående, hittills. I fredags var jag fast. Det tog tre försök innan jag kom upp i stående. Jag blir både arg, frustrerad och stressad ju. Jag kom ju upp till slut, bara jag lugnade ner mig lite. Men benen var fruktansvärt svaga just då.

Arbetsterapeuten hade med sig en Duschbräda - den får jag bekosta själv - som jag självklart tackade ja till att prova. JAG HAR DUSCHAT SKÖNT, AVSLAPPNAT OCH NJUTIT, även om jag inte fick bada (halkmattan och proppen i för lite värme runt fötterna var skönt). Vilken befrielse. Duschbrädan behåller jag alla gånger! Den har ett handtag på insidan också så jag kände mig helt trygg och säker när jag duschade. Behövde inte vila lika länge efter duschen - kommer nog att duscha betydligt oftare nu när det gick så bra - för den senaste tiden har det varit enormt ansträngande att avsluta och torka, smörja, etc efter dusch - jag har varit helt färdig, behövt vila en lång stund efteråt.
Arbetsterapeuten kommer tillbaka nästa vecka med en duschstol att använda i duschen också. Vi brukar inte använda duschen till annat än illaluktande hockeyunderställ på tork, men det blir det nog ändring på nu. Mamman kommer att lägga beslag på allt som går att njuta av nu när jag fått uppleva att det finns lösningar för MIG... Vart vi ska förpassa underställen.... Hmmmmm. Det lämnar jag till make och son tror jag, hihi.

Arbetsterapeuten skulle också ta med sig ett par varianter för att testa vilken typ av handtag som funkar bäst till toaletten. Så att jag får handtag i rätt höjd och på normalt avstånd så att jag kan resa mig upp med "värdighet". Det känns hoppfullt - även om det känns lite bisarrt att behöva hjälpmedel. Just nu känner jag bara tacksamhet till att jag nu kanske klarar mig lite bättre själv. Att så enkla saker kan bli så svåra.

Sedan var det ju det där med att ta sig in och ut ur huset. Hon mätade och mätade, nivåskillnader på två ställen som måste få ramper. En för den enda entré som går att använda - dryga dm utomhus - och sedan tröskeln mellan hall och garaget med ungefär samma nivåskillnad. Det är en smal hall och rollatorn kan inte stå där utan måste vidare in i garaget. Proceduren ska ju göras både när jag ska in och ut. Väntetiden kändes väldigt jobbig. Hon pratade om ca 2 månaders väntan för att få hjälpen. Det går ju inte! Då är det ju full vinter här - så länge klarar jag mig nog inte utan ramp. Ansökan är ifylld och ska skickas både till Dr och till Kommunen för bedömning. Arbetsterapeuten var kanon och formulerade det som skulle dokumenteras.

Det optimala hade varit att använda garaget, där är ingen nivåskillnad, jag skulle inte skräpa ner med allt som följer med in, men jag klarar inte dörrens tyngd och när det blir kallt sväller den lite och i dagsläget fixar jag inte att dra igen den tunga dörren. Garageporten blir ett projekt för normal husrenovering/underhåll, men det är fel årstid för det nu så klart.

Nu över till något roligare. MIDDAGEN! Jag hade en helt ok natt mot fredag. Vilade mycket under dagen, förutom At:s besök på ca 1 timme så tog jag det lugnt. En "längre" promenad med maken under hans lunch. Skönt - ett par plusgrader - och medan Lissi och make grejade på så passade jag på att göra lite benövningar sittande på rollatorn. Sov ett par timmar på eftermiddagen och hade sedan gott om tid att använda mig av mina LookGood FeelBetter- produkter för att komma närmare ett mindre cortisonsvullet ansikte utan ögonfransar och bryn. Det fick ta sin tid att darra fram en helmake. Riktigt kul faktiskt att få greja på.
Maken åkte för att hämta hem barnen från skolan och förberedelser för DM- match i innebandy (som de vann). Jag sov som en sten under tiden och väcktes av underbara B som kom förbi med en liten present - men jag var så trött att hon fick vända i dörren. Men en glad och trevlig överraskning fick jag av henne. Så gulligt.

Jag var rätt nervös över hur jag skulle orka gå på restaurang, med allt stim som ju naturligt är. Förra försöket orkade jag 2 timmar, när vi var på Tapas och åt.
Jag brukar njuta av stimmet som följer med, det är ju härligt med full fart när man går ut, men jag har blivit lite försiktigare nu. Jag hade bokat bordet och försökt förklara att vi inte ville sitta "mitt i" men ändå inte helt utanför. Blev bra platser, men vi hade ett gäng på firmafest i samma del - och där var det betoning på fest mer än mat tror jag - de verkade ha väldigt trevligt iallafall.

Vi fick jättebra service. Maten var supergod. Personalen hjälpte till för tillgång till hiss och HWC när det behövdes, jag kände mig inte till besvär. Trerätters middag landade vi på. Helt fantastiskt trevligt. Misstaget jag gjorde var att börja med ett glas bubbel. Det stack rakt upp i huvudet... Jag som sett fram emot ett glas rött (eller två) till maten. Det gick bara inte. Det blev vatten. Den läckra röda drycken i glaset framför mig bara retades. Nästa gång tar jag rött på en gång. Punkt. Bubblet var jättegott, men jag har tappat vanan... Vad jag åt? Kalixlöjrom med tillbehör till förrätt, underbart gott lamm med gratäng till varmrätt och fantastiskt god glass med hjortron till efterrätt. En helt fantastiskt god middag. Vi landade hemma runt 23. Nytt rekord. Jag var trött men ändå pigg och glad. Efter att ha tvättat bort makeupen och gjort mig redo för sängen så tog det inte många sekunder innan jag sov.
Fick en riktigt bra natt. Upp vid 6 för mediciner och sedan somnade jag om till 09. Magiskt. Vi hade bjudit upp syster med familj på frukost som blev mysig. En riktigt bra start på dagen idag.

Maken brukar inte vara den som ger förslag på att "göra en stadstripp" - men han hade pratat ihop sig med tvillingarna och ville att vi skulle åka på lite shopping. Han t om lovade att de skulle få köpa och färga håret, jojo. Min enda önskan var att få ett skrovmål - jag har längtat efter hamburgare lääänge - och jag fick min vilja igenom. Alla tre kom hem med påsar. Väldigt nöjda med sina inköp. Vi höll oss i utkanterna av city, men det finns gott om affärer som passade deras tänkta inköp. Det kändes som att vi var på shopping en hel dag, men vi var hemma efter ca 3 timmar.
Två par supersnygga byxor till maken - ett par mer vardags och ett par till lite festligare tillfällen.

4 tränings/bh- toppar var till tjejerna (här snackar vi snabb kroppsförändring till tonåring/vuxen), toningen och lite extra flärd med ett par ansiktsmasker fick de - även om inte jag kan göra hemmaspa i badkaret så ska minsann twinsen få göra det). Å jag var bara smakråd, köpte inte en pryl (stolt över mig själv). Helnöjd att se dem njuta och gå loss i butikerna.
Satt på rollatorn och väntade utanför provhytterna tills det kom fram en mannekäng i taget... Mysigt och kul att se dem ha roligt. När vi kom hem så var jag sååååå trött - trots att jag bara vankat med och suttit och tittat - och fått betala en del så klart - jag har ju fått motion också, lite avstånd mellan butikerna är det, dessutom ansträngningen av att ta mig in och ut ur bilen ett antal tillfällen. Bra träning det med. Sov 2 timmar när vi kom hem och väcktes av att de gjort middagen klar. Helt klart en härlig dag! Nu är jag rätt trött och ska snart göra natt, men det har varit två roliga och trevliga dagar som jag verkligen mått bra av.

I morgon ska vi ta det lugnt på förmiddagen och sedan är vi bortbjudna på kaffe och hundlek på eftermiddagen en stund. Saknar sonen som är på hockey hela helgen. Matchen idag gick finfint har vi fått rapporter om, får hoppas att det går lika bra imorgon och att vi får hem en nöjd kille.

Dagen efter

Dagen efter dagen före... Eller vad säger man så här dagen efter påfyllning av cytostatika?

Det har varit en helt ok dag. Först en natt med ostörd sömn. Fick sova hela natten utan att vara uppe x flera som det varit hittills. Jag sov rakt igenom natten och vaknade 06:10. Så skönt. Inte ens ett toabesök denna natt. Åt frukost med familjen och gick tillbaka till sängen och sov vidare till 09:15, inte ens Lissi reagerade när mamma kom.
Mamma har hjälpt mig med att städa i köksskåpen idag - mycket skräp man lyckas peta in både här och där... Det blev så bra, kastade bort kantstött porslin, fula koppar som aldrig används men som tagit plats och dessutom fick mamma bort en massa intorkat från hyllorna. Själv kände jag mig som en kommandora - inte vågar jag mig upp på höjder med mina darriga ben. Jag satt där vid köksbordet eller agerade hantlangare för att få upp sakerna. Jag är mycket nöjd med resultatet måste jag säga. Fint blev det.

Efter lunch och kaffe åkte mamma hem till sig för lite välförtjänt vila, och jag la mig i soffan för att sova en stund. Vaknade vid 15 och spenderade "lite tid" på mina naglar. Vi ska ju ut på galej i morgon kväll - blålila blev det denna gång. Frågan är nu bara om jag gjort bort mig. Jag vet ännu inte vad jag ska ha på mig för kläder... Kanske får göra omvänt denna gången - naglar först och matcha kläder sedan?
Det tar ett tag att fixa med naglarna, de är långa - egna - och med domningarna och darrningarna så tog det en god stund att ordna innan det blev ok. Tajmade in det precis till middagen var klar. Mammas underbart goda stuvade makaroner med korv - för hon, vår ängel, kom tillbaka och lagade middagen efter sin vila :)

Det blev en väldigt kort promenad med Lissi och en av tvillingtjejerna ikväll, skönt men fullt tillräckligt för idag. Trött i kroppen. Jag fortsätter med mina morgonövningar i sängen med axlar, nacke, ben, etc - gör det jag kan i väntan på mer hjälp från erbjudandet igår.

Börjar känna mig ordentligt trött nu, klockan har passerat 21... Börjar bli dags att göra natt kanske.

I morgon ska Arbetsterapeuten komma för att se vad jag kan få för hjälp med diverse hinder i hemmet och sedan ska jag försöka vila mig i form till kvällens äventyr.

Behandlingscykel 3 - Herceptin, Taxol nr 7 och Zometa

Idag var det dags att påbörja omgång nr 3 med cellgifterna. Det har nog aldrig flutit på så smidigt som idag. Blodprover som start 08:30, och efter det tog jag mig till Café Kristallen för lite morgonkaffe och så hade jag med mig en tidning som tidsfördriv. Gick tillbaka upp för att träffa Dr Nisse, (inbokad tid kl 10) och han var tidig så jag behövde inte vänta. Passade på att få lite förnyade recept och han tyckte provsvaren var tillfredsställande. Vi pratade om att jag varit så fruktansvärt trött och skakigheten - har tappat väldigt mycket vader kan man säga. Det är som det är och bara att kämpa vidare.

Det som han beklagade mest är resan till Skellefteå som han anser vara för ansträngande, men det är angeläget att jag får göra den så snart som möjligt och det köper jag.

Eftersom allt flöt så smidigt även att få plats på Dagvården så blev det nästan tidsnöd... Det har inte hänt tidigare. Dessutom hade jag turen att få träffa min bloggande vän Sister Moonshine - önskar bara att jag haft tid att sitta och prata med henne mycket mycket längre än den korta stund det blev. Hoppas vi får många fler tillfällen att sitta och prata. Hon är så mysig och klok!

Min syster kom och vi fick ändra lunchplanerna lite, vi gick till Centralhallens butik och köpte med oss smörgås som vi åt i rummet, och jag blivit uppkopplad. Det gick finfint. Så mysigt att få sitta och prata med henne om saker vi inte annars hinner. När det blev dags för fortsatta påsar åkte hon tillbaka till jobbet och jag slocknade i sängen. Jag var färdig för dagen kl 16 och min syster kom och plockade upp mig för hemfärd. En hel timme tidigare än förra "startveckan".

Medan jag satt och väntade på skjutsen kom en av de fina sjuksköterskorna och satte sig hos mig, hon väntade på ett pizzabud. Hon frågade hur det är och hur det går och tittade på mina tunna vader. Typiska cortisonbiverkningar enligt henne. Jag berättade om mitt aktiva liv innan återfallet, att jag tränat och hållit igång kroppen men att det inte gått sedan i sommar - av förklarliga skäl.
Supergulliga människa! Hon skrev en lapp och skulle förmedla till sjukgymnasterna på onkologen att ta kontakt med mig för ett träningsprogram speciellt anpassat för sådana problem som jag nu har.
Det finns övningar att göra som kan bidra till att försöka bibehålla funktioner. Hon berättade att risken är att det fortsätter att vandra upp till låren och då blir det ju än värre med balansen. Musklerna tar stryk och allt man kan göra för att försöka bibehålla så mycket som möjligt är ju super. Jag ser framför mig hur jag sitter eller står och gör "pensionärsgymping" - jag antar tacksamt utmaningen. Kanske mamma vill ha lite gymping med mig... Då blir det ju så mycket roligare :)
Hon är en riktig ängel denna sjuksköterska!

Det blev en bra dag idag trots att det är jobbigt med cellgifterna och allt sådant som måste göras en sådan här dag, men jag känner mig nöjd med utvecklingen av dagen.

Nu är det hög tid för mig att krypa under täcket och säga tack för idag. Får se vad morgondagen har att erbjuda... Sömn? Troligen. Vila? Troligen. Men det är ok! Förhoppningsvis halkfritt och en liten gnutta luft skulle vara önskvärt - men det vet jag inte förrän jag tittar ut under morgondagen...

Jag sover och vilar det som behövs fram till fredag kväll då vi ska ut och äta middag på restaurang, maken, syster och svåger och lilla jag med. Längtar och ser verkligen fram emot det! Det är mitt mål och det ska jag klara och orka och ha supertrevligt! Jag har ju hållit mig undan från all alkohol av rädsla för att det ska påverka medicinerna men Doktor Nisse har gett fullt ok till att ta ett glas eller två utan problem. Det känns ju kanon. God mat med rätt vin till är ju inte helt fel. Ja, idag känner jag mig nöjd med hur saker och ting utvecklat sig. Härlig känsla!

Vilovecka = sovarvecka?

Snacka om att det varit en annorlunda vilovecka.
Jag trodde att vilovecka betydde pigg, aktiv, energi... Passa på att vara mer aktiv och så... Göra saker full av energi... Det har snarare varit vila, sova, kraftlöshet, tankar. Inte haft igång datorn ens. Jag har fortfarande inte riktigt fått kläm på hur det fungerar med behandlingscykeln och då blir jag så klart trött av alla tankar som kommer. Nu har jag gjort 2 omgångar med Taxolbehandling (6 st) - klart jag påverkas. Det är starka grejer som går in - jag bara önskar av hela mitt väsen att det tar som det ska och ger den effekt det är tänkt.
Jag har fortfarande darrningar i underbenen - från knäna och ner, händerna skakar också men jag börjar vänja mig. Tar det lugnare. Stesoliden är jag övertygad om bidrar till att det ändå går så bra som det gör nu.
Vädret har inte varit alltför bra och då har jag inte varit ute och gått varje dag. Hoppas jag kan hålla igång benen - försöker gå lite av och an inne, men promenader är ju att föredra. Musklerna försvinner alltför snabbt. Gör lite morgongympa - för nacke/axlar, lite underbensgympa innan jag stiger upp. Vill inte tappa mer kroppsliga funktioner om det går att undvika. Det är tillräckligt att måsta ta stöd för att ställa mig upp från sittande.

Jag har sovit bort många dagar men det är vad kropp och knopp velat och jag har faktiskt lyssnat. Några utflykter har det blivit. Det som jag tyckt har varit värst är just att inte vara mer delaktig i familjelivet. Jag har ju sovit en del - men min underbara familj verkar acceptera att jag varit hysteriskt trött. Ibland har tårarna bara kommit - av trötthet - jag har inte haft ont eller så och förklarar det så ofta jag kan för barnen. Då är det bara att lägga igen ögonen.

Fått tanka energi från ishockeymatchen i lördags, sedan sova... Lugn och skön lördagskväll med familjen samlad. I söndags var det hockey för make och son hela eftermiddagen och tvillingarna åkte iväg för umgänge med vänner. Jag skulle vara ensam hemma hela dagen och eftermiddagen.
Passade på att bli avsläppt på stan för lite ögonshopping och riktig shopping.
Nästan så man skäms - haft ett helt underbart foto på sonen ståendes utan ram sedan 1999. Det är ett sådant "skydd" på så det är snyggt efter alla år, men nu blev det en ram runt. Köpte faktiskt flera ramar och det blev fint med lite nytt. Söndagarna i city är rätt sköna, lite folk och lugnt. Var hemma efter 2 timmar och fick då ett trevligt besök en liten stund. Sedan blev det soooooovaaaa. Två timmar försvann i ett nafs.

Igår kom svägerskan med lunch och gofika, jättetrevligt att få träffas en stund. Sov ett bra tag efteråt (2 timmar), men det var så trevligt att få prata bort ett par timmar. På kvällskvisten kom en god vän förbi på lite kaffe och surr. Mycket trevligt. Att klockan bara var 19 när hon åkte gjorde varken från eller till... Jag somnade i soffan och väcktes av maken kl 21. Det är inte ofta den senaste tiden som jag varit vaken till 22-nyheterna. Det har nog inte hänt att jag sovit till 06:10 heller - var bara vaken 10 minuter inatt, upp och kissade men kunde somna om.
Somnade sedan när familjen åkte iväg i morse och inte ens Lissi reagrade när mamma kom vid 09- tiden, en bra start på dagen.
Passade på att ta en dusch innan morgonkaffet med mamma. OJ, vad det är skönt att krypa ner i badkaret och få njuta en stund. Men vilken ansträngning det är efteråt. Jag kom nästan inte upp ur badkaret... Benen vill inte riktigt lyda mig. Jag måste ha mer tålamod med mig själv - ta det lugnt, men blir lite irriterad på mig själv och forcerar... Sitter och torkar kroppen, smörjer in med skön lotion och tar på kläder... Så måste jag vila efter den ansträngningen. Det är ju inte jag - som jag varit... Men just nu är det så, det är en rejäl ansträngning trots att jag tar det lugnt.

Behöver få hjälp med handtag för att ha ett grepp om något när jag ska upp ur badkaret. En arbetsterapeut ska komma och kolla läget på fredag - hur det går att fixa lite anpassningar här och där. Vi har en dusch också, men det är ju inte alls lika njutningsfullt som att få ligga i ett varmt badkar... Lär väl bli en duschstol. Behöver någon form av ramp för rollatorn, det är tveklöst, men sedan får vi se vad hon har att säga.

Jag och maken fick lite tid att prata ''ostört" igår kväll när vi gick isäng - han är verkligen mitt allt. Han sliter som ett djur för att få allt att fungera och han vill ju så att jag ska få må bra som det bara är möjligt i denna bisarra tillvaro. Tårar kom, men det var skönt. Behövde släppa ut både han och jag. Jag vill ju att även han ska få må bra. Jag vet bara inte hur jag ska hjälpa honom eller ge honom förutsättningarna. Jag förstår mig ju stundtals inte på mig själv och mina reaktioner. Oron som finns över oss hela tiden, hans mantra "vi ska fixa det här".
Det närmar sig kontroll med röntgen. Nästa vecka blir det både Buk & Thorax och även MR hjärna. Har försökt hålla borta alla tankar från detta så mycket som möjligt - men nu är det bara en helg bort innan det är dags. Då kommer tankarna oavsett hur mycket jag vill blunda för det. Svaret lär jag få vid nästa behandling. Nästa onsdag... Önskar av hela mitt väsen att det denna gång blir ett positivt besked. Vi behöver det - jag tycker att vi förtjänar det! Det har ju inte varit de bästa resultaten man kan önska vid de tidigare kontrollerna. Jag vill bli bättre nu! Jag vill att det ska ge positiva resultat!
I morgon är det behandlingsdag igen. Den långa. 8:30 - 16. Jag är redo. GIVE IT TO ME! För första gången ska min yngre syster komma med en stund, trevligt med lunchsällskap och att få rå om systeryster en stund. Mamma ska få göra annat för en gångs skull.

Hopp om vändning?

Vi skriver torsdag idag. Oj, vad det gått fort. Äntligen känner jag mig mindre utslut - för dagarna som varit sedan förra onsdagen har varit en kamp mot tröttheten, håglösheten. Jag har sovit, vilat, sovit, vilat. Nattsömn upphackad, tupplurar i tid och otid. Tröttheten har bara vällt över mig på kvällarna, tårarna har runnit och jag har gått isäng tidigt. Förklarat för familjen att jag inte har ont eller är ledsen eller så utan tårarna bara kommer av tröttheten. Jag tror att de förstår - det verkar så i allafall. Bara jag förklarar så de inte blir oroliga. Det har helt enkelt fått vara en sådan vecka. Jag accepterar det. Jag har t om släppt greppet om mamma lite. Hon har kommit varje morgon men lämnat mig ensam och gjort annat. Jag tror det har varit bra.

Varit helt osocial - nästan. Nekat besök och stängt av telefonen för att jag inte orkat prata. Inte likt mig alls, men det har varit skönt. Tvingat mig till lite i allafall. Måste försöka även om kroppen och knoppen inte vill... Eller det är ju knoppen som vill, vill, vill! Tjurskallen har inte lämnat mig helt! Före och efter varje aktivitet har jag sovit minst 1 eller 2 timmar, men det har gått att genomföra det jag velat med mycket hjälp från familj och vänner.

I fredags till syster för födelsedagsfika en stund.
I lördags innebandymatch och på kvällen show.
I söndags hockeymatch.
På måndagen kom två av mina fina kollegor med lunch och härligt sällskap, lite jobbprat och skvaller - underbart.
Igår var jag och mamma på stan. Jag behövde ett par byxor och ett par skor - även mamma behövde ett par skor. Känns ju inte så lajban att bara gå i walkingskor eller grova vinterkängorna till finare byxor eller kjol...

Tänk om jag ska göra något kul som kräver lite "uppklätt" - då vill jag ju se presentabel ut. Klacklöst (liten klack blev det). Räfflad sula. Lite skaft. De fanns på första butiken vi gick in i och jag är helnöjd! Och vilken tur att det bara behövdes en enda butik för att lösa det hela! Vi lufsade runt lite till, hade faktiskt pondus denna gången - vi köpte inte något som vi inte skulle göra... Annars är det väldigt lätt gjort när man får mysa runt i godan ro som vi gör. Jag har en känsla av att vår nyupptäckta butik kommer att får många besök av oss framöver...

I eftermiddag blir det älgköttsoppa hemma hos mamma! Härligt med miljöombyte och underbart med världens godaste köttsoppa!!!! Jag ska vila nu och kanske tar jag rollatorn och går en liten bit av vägen dit. Det är bara nedförsbacke en sträcka, har jag tur kanske något av barnen gör mig sällskap och så får maken plocka upp oss.

Nu ska jag planera för att se hur och om jag orkar helgens aktiviteter. Tvillingarna har innebandymatch på bortaplan på lördag förmiddag. Dålig tid för mig då jag är så seg på förmiddagarna. Så har sonen en intressant hemmamatch som jag skulle vilja se - i direkt anslutning till att innebandymatchen är klar. I praktiken skulle det vara en kanonlördag!
Önskar och vill se båda, men vet inte hur jag ska fixa det... Fast det är torsdag idag, kanske går det att få till det innan lördagen är här? En dag i taget var det. Inte forcera utan jag får fatta beslut om att stanna hemma eller åka när dag och klockslag är inne. Det här är nog det jag tycker är allra svårast - vill men inte förmå. Och att då inte bli så besviken om jag måste avstå. Men nu ska jag inte ta ut något i förskott. Det är ju bara torsdag ännu.

Helknäckt

Oj, nu har det gått många dagar sedan jag skrev av mig. Har inte orkat. Onsdagens Taxolbehandling har verkligen tagit alla mina krafter.  Jag har varit så fruktansvärt trött hela tiden sedan dess. Helt orkeslös på torsdagen. Jag bara låg. Sov i omgångar. Varit uppe och ätit frukost med barnen och sedan återvänt under täcket när de åkt till skolan. Sovit i soffan i omgångar. Maken har varit på konferens från onsdag morgon tills fredagskvällen och då är det tur att mamma finns - hon kommer som vanligt varje morgon och fixar och grejar för att allt ska fungera. Att öka magdropparna har de första dagarna fungerat bra, hoppas det fortsätter så.

I fredags laddade jag upp för en längre promenad med mamma och rollatorn. Vi promenerade hela vägen till min lillasyster som fyllde år och bjöd på fika. DET GICK! Två pauser, bara nedför - inga backar att bestiga. Sträckan är någonstans mellan 800 meter och 1 km. Kanonfint väder - några minusgrader och sol. Skönt att få frisk luft. Hem blev det att åka bil. Underbart med en härlig promenad.

Det är första gången jag känt mig så här långvarit påverkad efter behandling. Men det är väl så det ska vara - man påverkas mer och mer. Kroppen tuktas. Jag bara hoppas att det är ett gott tecken för då är det värt allt! Jag har varit otroligt tråkig och har känt mig osocial, men det här är ett krig som pågår och jag måste lära mig att gilla läget. Det måste få vara så här nu. En dag i taget, en känsla i taget.

Jag har varit snäll med mig själv och gått och lagt mig för natten när jag känt mig trött, tråkig mamma och fru som går isäng vid 20-21, men nu ska jag vara egoistisk och lyssna på kroppen. Har tagit 2 insomningstabletter och det verkar hjälpa något. Vaknar som vanligt vid 3, men har lyckats sova förbi vid 1:30 ett par nätter. Kunnat somna om vid 3 också. Har vaknat vid 4:30 och det måste jag säga är ett framsteg. Hoppas det håller i sig. I morse låg jag vaken till 6 och sedan somnade jag om tills hela familjen skulle äta frukost vid 8:30... Alltid tider att passa för alla måltider inför träning och match. Mysmorgon med farsdagspaket och god frukost som maken och jag dukat fram med tända ljus och allt. En sådan skön morgon var det länge sedan jag fick - sova som de andra tills klockan ringer. Gärna repris på det!

Självklart har det varit idrott för barnen i helgen. Jag har känt mig tveksam till att orka se matcherna denna helg, men med familjens hjälp så har jag ändå lyckats få se både innebandy och hockey. De har gett mig förutsättningar då de gjort allt för att jag ska ha fått vila. Skönt att få tanka energi från både innebandyhall och ishall. Det ger så mycket!

Igår kväll var en underbar kväll. Vi (maken och jag) hade fått biljetter till en föreställning på min 40- årsdag och igår var det dags. Planerat hela dagen med familjens önskan om att jag skulle orka med evenemanget som vi längtat efter, med vilostunder, dusch, make-up, mat, etc fördelat över dagen. Jag och maken var och såg Ljust & Fräscht. Har gruvat eftersom jag varit så trött, men det gick riktigt bra och vi hade turen att få bra platser - jag tog mig på plats utan problem (med mycket hjälp uppför trappstegen av maken) Så härligt att få skratta i 2 timmar! Jag stupade fullkomligen isäng efteråt :)

Idag är det söndag. Tröttheten är kvar, men jag känner mig ändå lite piggare. Kanske viloveckan som kommer nu låter mig vara lite mer pigg. Två arbetskamrater ska komma och hälsa på till lunch i morgon. Som jag längtar efter dem!

Kanske det kommer lite mer energi under veckan så att jag och mamma kan göra någon liten utflykt. Jag behöver skor. Nu kommer halkan och stövlarna med klackarna har jag ju redan konstaterat att de får förpassas in i ett skoskåp... Basicskor måste investeras. Vi får se hur veckan tar sig.

Nu hoppas jag på en bra natt igen och en bra start på den nya veckan - lite piggare och gärna lite mer energi i kroppen. Ett vet jag - jag kryper direkt under täcket efter frukosten med familjen i morgonbitti!

Behandlingsdag Taxol 6

Onsdag idag, på plats redan kl 08 för provtagning och träffade dr kl 09. Alla värden bra så jag fick min behandling. Faktiskt tror jag det är rekord hittills. Var färdigpumpad med allt redan kl 12.
Veckan som gått har jag minskat Cortisonet med 1 morgon. Ska testa att minska med ytterligare 1 på morgonen från och med i morgon eftersom huvudvärken inte påverkats under veckan som gått.
Magen är det största bekymret - som också påverkar nattsömnen, tar maxdos hela tiden men har ändå problem. Ska testa att dosera upp lite till och se om det hjälper, och inte hoppa över dropparna under viloveckan. Jag ska även prova att ta 2 sömntabletter några dagar för att se om jag kan få sova bättre. Det är ju lite "äckelprat" men att få gå på toaletten är ju så viktigt ju. Många gånger vaknar jag på nätterna och har ont i magen - för att jag inte fått göra det man normalt ska göra varje dag. Förhoppningsvis ger det resultat så att jag kan sova när det är natt.

Skakningarna/darrningarna är kvar, men det känns som att jag kan acceptera att det är för mig. Ha tålamodet med mig själv i detta. Det får ta sin tid med det som jag vill eller ska göra, fortsätta lära mig att ta det lugnt! Gilla läget helt enkelt.
Kommer så småningom att få hembesök av en Arbetsterapeut för att se om det går att göra lite handikappanpassning på en del ställen i huset. Behöver ramp för att ta in och ut rollatorn, bl a. Nu måste jag lyfta den för att få in den genom ytterdörren och det är inte så bra. Ska även se om jag kan få ett handtag till väggen vid badkaret - det är svårt att komma upp. Jag vill definitivt inte stå och duscha och inte heller ha någon sittbräda. Det är så underbart skönt med värmen i ett badkar, bara jag kan ta mig upp lättare så kommer det nog att bli riktigt bra.

Nu kommer viloveckan. Nästa vecka är det inga behandlingar. Får se om det börjar droppa in remisser så småningom för fullständig genomgång. Första har kommit, buk & thorax med 1½  kontrastvätska som ska drickas innan - har gjort några sådana tidigare. Måste åka till Skellefteå mååååånga mil blir det, eftersom första tid här på Nus var i slutet på januari. De skulle sätta upp mig på väntelista om det dyker upp någon tid, men annars blir det att åka långt. Dr tyckte det var olämpligt, men inga alternativ fanns.

I måndags åkte jag och mamma in till Umeå city på eftermiddagen. Det var den grejen jag nämnde tidigare... Visste bara inte om jag skulle orka. Jag har ju varit ett par korta besök själv, men nu skulle vi göra lite viktiga ärenden. Det var jättetrevligt! När jag varit mer ensam har jag bara tagit någon butik och sedan suttit och tittat på folk mellan varven - i måndags var vi på måååååånga affärer. Jättekul, men det tog på krafterna ordentligt. Trots att vi lufsade på i sakta mak och tog en kaffepaus.
Två viktiga saker skulle jag göra men sedan var det bara roligheter. Min optiker har ställt ut glasögonen lite så nu skär de inte in längre. Cortisonet gör ju att man blir lite svullen... Det blev jättebra. Problemet var att de hade flyttat och vi hittade inte dit i första skedet. Byggställningar som dolde entrén bland annat.
Jag har också köpt en rejäl medicinlåda där jag kan stoppa alla mina mediciner, slipper vara orolig att barnen skulle råka ta fel. Nu får det vanliga medicinskåpet vara det vanliga igen. Känns toppenbra!

Vi ska definitivt våga oss på fler utflykter - jag mår bra av att göra lite roligheter ju. Det ger energi. Tack och lov för att mamma också vill - eller bara kan - ta det i långsam takt. Vi gick i godan ro i en mängd affärer. Det finns mycket fint ju, både kläder och inredningsgrejer.... Fler svängar blir det definitivt, mer ögongodis mår man bra av. Kanske kan man ju köpa något trevligt också - inte bara "måsten"... Det blev nästan 3 timmar på stan. Kan säga att det var underbart kul, men som sagt jag var riktigt trött när jag kom hem...

Igår hade vi utvecklingssamtal med barnen. Lärarna var så bussiga att de synkade ihop storebror med tvillingarna  - men OJ  - vad jag är stolt över barnen! Det har känts oroligt så klart eftersom jag är som jag är, orkeslös och så, men de fick så fina omdömen av hur de fungerar i skolan. De fick alla tre erbjudanden om att få samtalsstöd, både med sina mentorer men också med sköterska/kurator. Det känns jättetryggt att veta att de håller koll på våra barn i detta. Alla 3 trivs jättebra och klarar skolan som de ska. Vilken underbar befrielse att få höra det. Det är ju trots allt skillnad på det de berättar hemma om hur allt går, och hur lärarna uppfattar allt som sker på skolan. När vi kom hem var jag bara såååååå trött. Får man säga hjärntrött?  Alla var hungriga som vargar. Vi hade som tur var rester som gick snabbt att värma och sedan kom käraste lillasyster upp en stund.

Tänkte att, jo men jag hade ju först fått en härligt solig och lite kylig promenad med mamma. Jag har i allafall kommit till insikt om att jag absolut ska ha tagit medicinerna innan promenad (det ska inte vara tid att ta dem just då - lite bättre planering) , nu gick vi innan och andningen blev jobbig innan vi var tillbaka från vår backiga promenad. Det var på gränsen för tiden när jag skulle ta medicinen, men nu vet jag det - jag bör ha den aktiv innan promenad. Jag vände på det igår, tog medicinerna efter och så fick de börja verka medan jag vilade inför samtalen och innan maken kom och hämtade för samtalen, borde vara rätt pigg...
Kaboom. Somnade i soffan 20:30, väcktes av maken en timme senare och somnade om i sängen på ett ögonblick. Ska nog inte klaga på denna natt. Vaknade kl 04 och kunde omöjligt somna om, men jag har ju faktiskt fått många timmar denna natt ändå. Maken skulle iväg tidigt och då kunde jag inte riktigt somna heller, han klev upp på "min" tid, vid 5. Jag hade all tid i världen ju innan morgonens sjukhusbesök. Fick i lugn och ro pilla på med lite make innan barnen vaknade för frukost...

Nu blir det vila, vila, vila. Behöver ta det lugnt en stund eller två.

Sega dagar

Det har varit några sega dagar, jag har inte känt mig i form alls efter behandlingen i onsdags. Till viss del kan det ha att göra med sömnproblemen men det är klart att cellgiftet ska göra sitt jobb också. Jag väljer att se det som bra att jag mår dåligt efteråt - då borde det funka! Dr frågar varje gång om illamåendet efter Taxolen och jag har tyckt att det funkat bra, men faktiskt har jag 2 dagar känt av det denna gång, på eftermiddagarna. Det hör till, det vet jag ju, men jag har klarat mig undan. Bara att ta ett piller i tid så ordnar det sig.

I torsdags blev jag hämtad för lunch hos lillasyster. Klokt av henne och mamma. Jag var så trist och tyckte synd om mig själv. Tvillingarna var redan där, de hade sovit över och sonen hade levererat Lissi innan han åkte på träning. Jag fick vila och sedan bästa sällskapet en stund. Ibland är det så skönt när någon annan visste vad jag behövde. Kändes mycket bättre inombords när jag blev hemskjutsad igen.

Maken har blivit förkyld och det underlättar inte en snarkande mans nattsömn - och inte min heller. Han har lyckats få tag på bra grejer på apoteket - som han aldrig tidigare testat - och för första gången på flera månader har jag sovit utan att vakna. Han har inte snarkat! Att snopen se att klockan var 3 när jag klev upp för att gå på toaletten var en härlig känsla. Dessutom har jag accepterat att det är ok att gå och sova 21:30 och inte försöka hålla ut bara för att man ska vara uppe lite längre.
Tre kvällar har jag gått isäng först, har fått sova 4-6 timmar utan att vara vaken. Det har varit bra. Visst, jag har slagit igång TV:n som vanligt men har somnat eller slumrat från 5. Hoppas jag kan få fortsätta samma trend, för jag sover för lite känns det som. I morse fick jag upp maken på frukost vid 8 och sedan kröp vi under täcket igen och stannade där till 9:30 - slumrade en hel del av den tiden. Skönt! Barnen fick sova till 10 - något de uppskattade väldigt mycket.

Haft ett par dagar då jag känt mig lite nere, tankar och så, samtidigt som jag varit ihållande trött. Det måste få vara så ibland. Helgen har varit skön vi har haft det lugnt och skönt, välbehövligt. En innebandymatch på lördagen men i övrigt har vi bara varit hemma. Det behövde hela familjen.

Varit ute på en promenad med make, hund och ena dottern idag. En regnfri dag. Skönt med frisk luft.

Fina B och hennes man U kom förbi i fredags och det var så trevligt med lite kaffesällskap en stund. Så kom en MYCKET uppskattad överraskning indroppandes för en liten stund sedan - B hade bakat bullar och vi fick varma bullar nu på eftermiddagen! Supergoda! Tack!!!

Veckan som kommer blir vardag igen, höstlovet är slut och barnen ska till skolan igen. Bra att rutinerna i vardagen är tillbaka, även om det varit mysigt att ha dem hemma.
I morgon var det tänkt att två kollegor skulle komma och hälsa på mig över lunchen, men en har blivit förkyld och då ställer vi in till en annan dag - synd - men inga risker!

Jag hoppas på att få en bra natt igen, så att måndagen blir en bra dag, det finns en plan att göra ett litet äventyr med mamma efter lunch. Hoppas, hoppas att det håller. Jag vill och det blir roligt om det blir av.

Taxol 5

Jag har sovit gott inatt, snarkande maken var borta på jobb så en dotter som inte snarkat har varit min sovkompis! Var upp på toaletten vid 01:30 och sov sedan till 05:30. Skönt. Upp och tog mediciner, kröp tillbaka under täcket och slog igång TV:n. Sedan somnade jag inte om utan efter första morgonnyheterna gjorde jag mina små träningsrörelser sittandes i sängen i lugn och ro. Intog badrummet och i lugnt och sakta tempo tvättade jag bort natten.
Ganska skönt att veta att jag skulle bli hämtad 07:30 och kunde ta det så sakta som jag behövde. Hade gruvat lite för att det skulle bli en tidig morgon eftersom jag är så skakig - men det gick finfint med gott om tid. Klädde mig och åt en rejäl frukost. Sedan hade jag så gott om tid att jag han få på eyelinern och ögonbrynen - och ändå hann jag se lite mer morgonnyheter innan mamma och chauffören kom. Det funkade ju bra detta idag.

Eftersom jag inte haft sådan här tidig Nusdag på vääääääldigt länge så har jag gruvat, men det gick bra. Mamma och jag drack lite kaffe under den dryga timmen mellan provtagning och mötet med Dr Nisse och sedan fick jag tid för behandling kl 11. Ska testa att minska med 1 cortison morgon och 1 cortison kväll, men om det inte känns bra ska jag öka tillbaka igen. Jag berättade för Nisse att jag tycker mig känna att Stesoliden börjat hjälpa lite och det ska jag fortsätta äta. Jag tycker mig bli lite mer andfådd ibland, men samtidigt berättade jag att med hjälp av rollatorn så rör jag ju på mig mer - Nisse tycker inte att det låter sämre, så jag hoppas att det hänger ihop med att jag aktiverar mig.
Han frågade om huvudvärk och jag berättade att jag kan få som ett litet stick på ett par ställen, men inget ihållande. Jag hoppas ju att det är cellgiftet som knackar på där! Han var nöjd med proverna i övrigt och även ultraljudet av hjärtat.

Mamma och jag tog en promenad till Centralhallen i sakta mak där vi delade en smörgås innan det var dags att gå tillbaka till Dagvården. Så en promenad kan jag lägga till dagens aktivitet.
Fick ett rum och de gjorde iordning allt inför behandlingen med alla sprutor man ska ha och som ska verka i 30 minuter innan själva Taxolen. Sedan somnade jag och klockan 13:30 var jag klar för idag. Ovanligt tidigt, men det gick ju riktigt bra med en tidig dag ändå.

Jag följde med och lämnade in Lissi för pälsvården och jag följde med och hämtade henne efter 2½ timme. Gick bra. Jag har t om, med assistans av tvillingarna fixat middagen. Men nu är det slut för idag. Nu är jag trött - men det har gått riktigt bra idag ju. Räknar inte med att göra så mycket i morgon.

Mamma kommer förbi, om det inte blir för isigt så kanske en liten promenad får bli morgondagens mål.

Friserad Lissi 6 månader



Ett försök att visa upp vår lilla Harlekinpudel Lissi som idag fått sin efterlängtade pälsvård.



En lugn hund ikväll efter dagens äventyr



Vi har väntat länge på denna dag, men det är ett proffs som fixat det hela.





l

Det blev en liten hund kvar under all päls, men vi köpte henne en värmande dräkt att ta på när vi ska ut i kylan.



Vilodagen

Jag hade lovat mig en lugn dag idag. Det har jag haft också. Regnet har öst ner hela dagen, med riktigt isigt väglag som resultat. Ingen promenad blev det. Det enda jag gjort är att ha varit på Hälsocentralen och fått influensavaccinet. Jo, jag har tvättat en tvätt och vikt undan den torra. Men jag har känt mig seg hela dagen. Lite tråkig känsla. Mamma kom som sällskap, tvillingarna drog med bussen på shopping med kusinerna så det har varit lugnt och skönt här hemma.

En vän kom förbi på en kopp kaffe och hade med sig fikabröd. Trevligt! Hon tyckte att jag såg så pigg ut... Tänk att känslan i mig inte var densamma, men det är ändå roligt att höra att jag ser piggare ut. Tanka bra input!

Har sovit halvtaskigt i natt och känt mig trött hela dagen utan att riktigt kunna ta en tupplur. Kanske har jag varit lite för övermodig med aktiviteter. Men jag blir ju så glad när jag kan göra något. Måste lära mig att anpassa mig och inte bli för kaxig... Kommer inte att försöka hålla mig vaken någon längre tid ikväll. Har dessutom tidig tid på Nus i morgon så den sömn jag får lär jag behöva...

Usch vad jag klagar. Fast idag känns det så. Har varit darrig hela dagen och ändå har jag en känsla av att Stesoliden sakta men säkert hjälper mig i rätt riktning. Bara jag lär mig att anpassa mig till ett långsammare tempo. Jag har ju världens bästa mamma som påminner mig om det med jämna mellanrum, men det är inte lätt att vara "långsam".

Lite glädje kan jag ändå avsluta dagen med - Lissi får sin klippning i morgon! Tack för det!!!! Så spännande det ska bli - jag hoppas att jag orkar samla kraft att följa med och hämta upp henne när hon är färdig.

Ultraljud och Stadstripp

Höstlov. Barnen hemma på höstlov, efterlängtad paus från skola i en vecka. Sonen drog redan tidigt på förmiddagen till sin Ishall, där han spenderat hela dagen med träningar i omgångar och umgänge med lagkamrater. Han trivs och det är härligt!

Fick ju hem make och son från match i Piteå igår kväll, med en vinst i bagaget, men jag var såååå trött att jag inte orkade mer än att gratulera till vinsten och prata med dem en stund innan jag kände att jag behövde sova. Känns konstigt att vara den som går och lägger sig först av alla, de andra ville se film när det nu skulle vara sovmorgon och allt.
Jag la mig kl 21 och somnade ganska omgående. Skönt! Behövligt! Följer ändå fortfarande mönstret att vakna 01:30 och tror att det är morgon - har sovit hårt. Lyckades somna om efter ett toalettbesök och borstade tänder (jag har nog aldrig borstat tänderna så många gånger per dygn som jag gör nu). Vaknade igen vid 03 och kunde absolut inte somna. På med TV:n på lågt ljud och med hjälp av den somnade jag om till slut i alla fall, vaknade 06 och tog mina mediciner och kröp tillbaka under täcket igen. Så ändå, en bättre natt har jag haft. Jag ska fortsätta försöka låta det bli som det blir - sova när det går och låta det vara vakenstunder. Förhoppningsvis blir det bättre och bättre med tiden. Mysig frukoststund med maken vid 8, han jobbade på kontoret sedan och jag kröp under täcket och sov till 9. SKÖNT!!!!! Väckte barnen som fick sin efterlängtade sovmorgon. Jag kände mig pigg och glad inför dagen idag. Skön känsla. Visst, långsam och seg men ändå bättre till mods.

Maken snarkade något så offantligt mycket i natt - jag petade och petade och petade på honom... Det verkar vara en förkylning på gång där...

10:30 var jag på plats för Ultraljudet av hjärtat. Det tog ca 1 timme och när dr granskade och jämförde plåtarna med de från i juni så såg det bra ut. Då hade jag en del vätska på fel ställe men det verkade ok nu. Viktigt att det fungerar med pumpen eftersom jag behöver det viktiga Herceptinet.

Den efterlängtade klippningen av Lissi blev inställd, hon som skulle göra det hade blivit sjuk. Attans. Vi kommer att få en ny tid så snart hon är tillbaka igen - men det var riktigt otur. Som vi väntat, som tvillingarna väntat på att få gå på stan medan hon skulle klippas...

Jag kände mig modig idag. Hade ju också fått börja dagen helt ok med att göra saker i min takt. Så.... OK. En tripp till Umeå City utlovades efter lunch till överlyckliga tjejer. Jag måste ju våga mig ut igen efter förra veckan. De fick 2 timmar att spendera på shopping på egen hand medan jag lufsade runt i min takt. Så skönt att jag fixade det!
Köpte en ny handväska - det har inte känts tryggt med en handväska i korgen på rollatorn när jag ibland sitter med ryggen vänd från korgen, dessutom hade den ingen dragkedja. Nu är den perfekt. Lagom liten och jag vet var jag har den hela tiden - tillräckligt lång axelrem för att ha den hängandes över handtagen också. Känns som en bra investering. Jag gjorde som förra tisdagen - lufsade på i lugn och ro, tittade på ditten och datten. Satte mig och vilade både här och där, när jag kände att det behövdes. Promenad i massor (sakta, sakta, framåt) kan jag ju också lägga till, för jag ville ju inte bara sitta på ett ställe och titta på alla människor/skollediga ungdomar och skyltningar. Ganska skönt att bara lufsa fram ute bland alla glada människor i shoppartagen.

Tjejerna däremot hade inga påsar med sig alls när vi strålade samman... Hmmm... Shoppingexperterna... De beslöt sig för att spara handlandet tills i morgon då de ska iväg med kusinerna på shopping igen. Rekat och provat ut har de gjort, så det lär rassla till i morgon kan jag tänka. Vi avslutade stadstrippen med att de ändå fick varsin påse, fleecetröja och mössa, ett måste nu när det blivit kallt här hos oss. Det blev mitt beslut att de faktiskt inte fick lämna det till senare, så då känner jag mig nöjd och trygg med att de inte behöver gå omkring och frysa i onödan.

I morgon blir det en lugn dag, sonen åker åter till Ishallen och tvillingarna ska ju iväg med kusinerna på stan. Mamma kommer och sällskapar till lunch och stannar för att hjälpa till med middagen. Det blir förhoppningsvis en skön vilodag inför Onsdag och behandlingsdag igen. Måste erkänna att nu är jag jättetrött, men jag hoppas och tror att dagens äventyr ändå gett mig mer energi i bagaget - och mod att göra fler utflykter då och då.