Det var länge sedan min handläggare från Försäkringskassan hörde av sig, det var före sommaren. Hon meddelade då att hon skulle ta kontakt i oktober igen. Funderade under min sömnlöshet i natt på när hon ska höra av sig... Minsann... är det tankeöverföring eller något? Strax före 10 idag så ringde hon för att höra hur det går. Med tanke på hur mycket skriverier det varit om problem med ersättningsrätt, mm så finns ju alltid rädslan där att man ska pressas till snabb återgång i jobb, gärna på heltid direkt... Så som jag egentligen själv inbillat mig att jag skulle ha det. Ända tills i augusti tänkte jag att jag nog är tillbaka på heltid till jul.
Jag har en mycket bra handläggare. Hon sa att jag nu ska återhämta mig. Börja promenera. Ta det försiktigt. Det viktiga är att jag inte ökar för fort. Jag berättade om mina besök på jobbet den "bra veckan", att jag mått bra av det men blivit trött efteråt. Tror att hon känner min vilja och önskan att komma tillbaka fort. Hon tyckte också att jag ska försöka utnyttja möjligheten att antingen arbetsträna eller börja på 25% direkt och därefter öka i långsam takt. Det känns som att jag vill mer än jag kommer att orka och då känns det riktigt bra att ha en handläggare som försöker balansera istället för att pressa på.
Längtar verkligen efter jobbet och kollegorna och vardagsliv. Sedan är det ju inte roligt att leva på den ersättning man har som sjukskriven. Längtar efter en vanlig lön...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar