Nu är det defintitivt nedräkning. Måste ju vara positiv och hoppas på att turbokurerna gett rätt effekt. Näst sista cellgiftsbehandlingen avklarad och första Herceptinbehandlingen (av 17).
Var på plats redan 08:15 och efter lite väntan och förberedelser så startades Herceptinet, tog 1½ timme. Varje 15 minuter togs blodtrycket, vilket så klart gjorde att jag inte kunde somna så bra - sååå trött nu.
Väntan i 30 minuter efter Herceptinet, med fortsatta blodtryckskontroller. Sedan Taxoteren, tog 1½ timme det också, och is-vantar och is-sockar. BRRRRR - dessa fick sitta på 15 minuter före och efter också! Två täcken behövde jag idag. Inte kan man somna då heller, alldeles för kallt och ont i händer och fötter. Strax efter 12 var jag färdigbehandlad och nu blev det väääääntan och lunch. Fick under inga omständigheter lämna avdelningen, det var kontroller om hur jag mådde titt som tätt - kände mig riktigt uppmärksammad och ompysslad. Maken kom med en smörgås och sällskap :))) Klockan 15 dags för apoteksbesök och hemfärd.
Tyvärr hade den gode doktorn glömt att skriva ut receptet på Neulastasprutan så det blev panik och hem och ringa runt för att få receptet utskrivet. Får hämta det innan jag ska in på Onkologen för injiceringen i morgon.
Fick information om Herceptin och Neulastasprutan och biverkningar... Herceptinet kan ge frossa, feber, svullnad i lår och armar, rinnig näsa, täppt näsa, rinniga ögon samt magkatarr. Hjärtsvikt är också en biverkning - och då förstår man ju varför det är så mycket kontroller vid första behandlingen. Vanligast med de flesta biverkningarna första gången. Näsproblemen och magkatarren lär jag få dras med liksom de rinniga ögonen som är en biverkning av Taxoteren också - vilket jag så klart redan har känt på.
Neulastasprutan ger biverkningar i form av skelett och muskelsmärta, framför allt i långa lårbenet, lårmuskler, höftben och ryggslut. Det är där den snabbaste tillverkningen av vita blodkroppar sker - förutom i ryggmärgen då. Har fått direktiv om att äta alvedon som smärtlindring. Har jag alltför ont får jag höra av mig. Tänker inte gå igenom förra omgångens smärtor utan bättre smärtlindring, för det var rent omänskligt.
Pratade med forskningssköterskan om mina biverkningar från förra behandlingen och fick ett tips värt att prova - färsk ananas hade någon haft gott resultat med för att motverka svampen i munnen. Det är ju alltid gott :) Lovade att rapportera vid nästa behandling. Jag fick också veta att jag skulle ha Neulastasprutan även efter den sista behandlingen eftersom både vita blodkropparna och de neutrofila är/var på tok för låga. Det kommer INTE att ge mig orken tillbaka eller minska tröttheten, däremot är ju förhoppningen att undvika infektion och inläggning. Blev lite besviken eftersom jag är sååå trött hela tiden. Kommer alltså att bli tröttare och tröttare innan de 6 veckorna med behandling och återhämtning är gjorda innan det vänder. Hon sa också att det kommer att ta tid. Att absolut inte lägga all min energi bara på att jobba utan att få vardagen att fungera över huvud taget. Suck. Vill ju ha orken och energin och få träna, jobba, fixa hemma, umgås med vänner... Ja, ja det är bara att gilla läget och lyssna på dem som vet.
Nu hoppas jag att jag slipper ha mindre ont och får den sömn jag behöver dagarna som kommer. Måste lära mig att sova på dagen, det är så tydligt att jag behöver det. Slocknar som en sten i sängen så fort jag lägger mig på kvällen. Kanske får jag smyga dit en stund när jag är ensam hemma på dagen. Trots skön soffa så är det inte många gånger jag somnat där... Är den månne alltför skön?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar