torsdag 5 augusti 2010

Utflykt

Det börjar gå lite bättre med sömnen nu, fick somna vid 01 igår och sonen skulle inte upp förrän vid 07. De hade sovmorgon efter sen kvällsmatch.
Jag fick hämtning i går kväll av bussiga vänner så att jag fick se matchen - hur kul som helst. Visst, det var hög puls efter att ha gått trappor upp till läktarna och en bit till innan vi hittade "vår" sittplats, men väl där var det jättekul att få se de duktiga ungdomarna spela. Lite snopet slut på matchen dock, när det vällde in vattenmassor i ishallen... i omklädningsrum, trapphus... ja överallt. Vi fick åka hem med 2 oduschade, svettiga, stinkande ungdomar i bilen - det fanns inga val.

Idag är dag 8 efter behandlingen, och mönstret känns igen. Jag känner mig piggare om än fortsatt lite darrig och vääääldigt lätt andfådd. Förmodligen kommer nattsömnen att bli bättre för varje dag. Jag orkar inte med värmen och solen riktigt men det känns ändå betydligt bättre idag och jag vet att det blir bättre dagarna som kommer framöver. Svampen i munnen börjar ge med sig och smakerna har börjat återvända - tänkte smyga med ett liiiitet, liiitet glas rött och några oliver ikväll - bara för smakens skull. Jag vet att det bara är torsdag, men för tusan... måste ju passa på att njuta :)

Jag vågade mig på att ta bilen och skjutsade tjejerna med kompisar till en liten badstrand medan jag själv åkte till jobbet och hälsade på en stund idag. Hur kul som helst att träffa dem en liten stund. Behövde verkligen få lite jobbsnack, det är ju inte riktigt likt mig att bara vara... Om jag tänker tillbaka så kan jag nog inte minnas senast jag hade semester mer än 3 veckor i sträck under en sommar... Somrarna jag varit föräldraledig måste det ha varit - fast då är det ju inte semester riktigt ... Jag har i alla år delat upp sommarsemestern för barnen, kollegorna och för min egen skull. Nu har jag varit sjukskriven i över 90 dagar - vem hade trott det för ett halvår sedan?

Snart är jag halvvägs i min cellgiftsbehandling, jag räknar varje kur som färdig efter 3 veckorsintervallerna... Nu har jag fått den sista av de tre FEC-kurerna. Om värdena är ok vecka 34 så bör det bli starten på de tre Taxotere- kurerna och den 1-åriga behandlingen med Herceptin. Fastän jag tycker att tiden går sakta och visssa dagar är jobbigare än andra, så har det ändå hänt en hel del hittills... Känns lite jobbigt att gå in i en ny typ av cellgiftsbehandling, nu när jag äntligen fått ganska bra kläm på medicineringarna och har kunnat parera någorlunda ok.

Det jag vet om Taxotere är att jag ska äta typ 32 cortisontabletter på morgonen INNAN behandling... och i tre dagar efteråt. Man får sköra slemhinnor och får därmed lätt blåmärken, näsblod, etc. Skelettvärk och muskelvärk verkar också väldigt vanligt. Däremot ska förhoppningsvis illamåendet vara mycket, mycket lindrigare. Jag kommer också att få sitta med is-vantar och is-sockar för att motverka att mina naglar ramlar av. Ni som känner mig vet att mina naglar och jag.... hmmm... Det skulle verkligen inte vara roligt om de strök med... Jag kan också tänka mig att sömnen får sig en rejäl backning, om jag har svårt att sova på den cortisondos jag fått hittills.... Då måste jag nog försöka få hjälp med sömntabletter. Jag funkar verkligen inte något vidare när jag inte får sova på natten.

Herceptinet är den där antikroppen som jag ska få var 3:e vecka i ett år men som inte ska vara så jobbig att man blir sjuk av den.

Nästa vecka ser jag fram emot att träffa två kollegor som fortfarande har semester, jag längtar efter dem så mycket! De är världens härligaste tjejer :)

1 kommentar:

  1. Hej!
    Jag minns när A åt cortison,hon var helt speedad o sov aldrig o det kröp i hela kroppen! Samma när mamma åt cortison, hon städade köksskåp mitt i natten, så bara Cortisonen är jobbigt i sig!
    Du får ju dessutom mängder av andra mediciner så nog har du rätt att må dåligt!
    Du är en hjältinna! Kram/B

    SvaraRadera