Vi har haft sköna dagar med sol och värme, omkring 25 grader både fredag och lördag. Barnen fick bada på fredagen, maken fick jobba.... På campingen dök en av flickornas lagkamrater med familj upp. Snopet när de backade in husvagnen snett mittemot oss. Jättetrevligt! Så fick vi kaffesällskap :)
Jag har mått jättebra hela tiden vi varit borta. Promenerat en hel del längre bitar och det har varit både skönt och välbehövligt. Saknar träningen, men som det är nu så orkar jag inte det.
Första natten var vi nervösa över att det skulle bli väldigt nattkallt, det är ju ändå mitt i augusti... Vi bestämde att vi skulle slå på pannan och satte temperaturen på 18 grader. Klockan 04:30 vaknade både jag och en dotter... Det var sååååå varmt! Gick nästan inte andas.... Vi öppnade alla fönster och takluckor för att få in lite frisk luft. Vid 05:30 följdes vi på toaletten. När vi kom tillbaka så immade mina glasögon igen - så varmt var det :) Vi måste läsa på hur pannan fungerar tror jag, vi körde på känsla och det gick ju som det gick, hihi. Både dottern och jag somnade om vid 07 och sov med resten av familjen till 09- tiden. Vi skippade pannan natten mot söndag, och det var ändå varmt och skönt i husvagnen.
Inatt var en dålig natt. Kunde inte somna. Vid 02:30 tittade jag på klockan. Det är verkligen jobbigt när de nätterna kommer. Vet inte vad det var som gjorde att jag var sömnlös, det är ju ändå bästa dagarna nu - jag brukar somna vanlig tid och få sova till 08 eller 09... Det blåste, onyktra människor som pratade högt i omgivningen och musik från restaurangen hördes, men det var inte så att det egentligen skulle störa...
Veckan som kommer är barnens sista sommarlovsvecka, sedan börjar allvaret för dem. Tråkigt nog så verkar jag få behandling på tisdag och måndagen går bort med provtagningar, läkarbesök, möte med chefen, mm... Ingen superavslutning på ett långt sommarlov. Vi hade planerat för shopping eftersom barnen önskar nya kläder innan skolstarten, de hade tänkt ha sovkompisar och extra mys med dem så här på sluttampen - så sabbas allt av behandlingen. Det är ju ingen panik med kläder - det är ju inte så att de går nakna till skolan - men jag för står dem... Jag tyckte också det var roligt att börja ett nytt skolår med nya kläder. Jaja, det får bli som det blir. Bara tråkigt när de ska bli så besvikna. Jag känner mig som en svikare, även om jag förklarar för dem att det inte är jag utan sjukdomen som rår för att det blir ändrade planer gång på gång.
Vet inte riktigt när vi ska få tiden att shoppa. Jag vill ju följa dem, vara smakråd... Helgen som kommer är full med matcher och sedan börjar ju skolan. Vi kanske får ta en eftermiddag om och när jag känner mig pigg igen. Gruvar för den nya kuren, det verkar vara jobbigt med värken och sömnlösheten... Vet att det bara är att bita ihop och ta en dag i taget, men det är skitjobbigt att gå igenom detta, det är ett som är säkert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar