tisdag 17 augusti 2010

Smärta!

Idag blev det behandling nummer 4. Taxotere. För mig var det en självklarhet att utsätta mig för is-vantar och is-sockar... Men det var nog det vidrigaste hittills av det man måste utsättas för under cellgiftsbehandling och biverkningar... SÅDAN SMÄRTA!!!!!!!!!!! Jag vill ju göra allt jag kan för att öka chanserna att få ha kvar mina naglar, men det finns ingen garanti trots is-försöken. Jag fick byta 2 ggr under den 1½ timme som cellgiftet gick in. När bytet var så gick det bara några minuter innan jag tänkte att det här fixar jag inte. Det gjorde ännu ondare än de första vantarna och sockarna, då var jag ju redan nedkyld så effekten blev starkare. På högerhanden fick jag sådan smärta i ringfingret att tårarna var nära, då tog jag av handsken en stund - men bara en liten stund.
Varje 15 minuter kollades blodtryck och puls och efteråt var det två timmars övervakning för att se att kroppen fixade cellgifterna.
Jag fick med mig ett litet kit för nagelvård. Tror jag donerar det mesta till tjejerna mina, jag har bättre grejer själv. Handcremen och oljan behåller jag för mig själv :)

Fick bra råd om hur jag ska sköta medicinering nu när min forskningssköterska är tillbaka efter semestern. Känns tryggt. Kanske kan jag parera mycket av biverkningarna.
Svamp i munnen har jag ju haft problem med redan de 3 första cellgifterna, och nu är det i stort sett "obligatoriskt" - då vet jag att jag definitivt kommer att få problem. Man lägger till sårigt runt tänder och tandkött och blåsor i munnen... Blä! Har redan nu påbörjat kuren mot svampen - på forskningssköterskans inrådan.
Mer tips om hur man ska parera magens kaos (som jag tänker skona er från detaljer om)... men det händer både det ena och det andra med magen kan jag lova. I alla fall ska jag äta tabletter mot magkatarr under de 9 veckor som återstår av behandlingstiden.
Värken i muskler, leder och skelett har utökats med information om att man ofta får domningar i händer, mm. Då får man ta vanliga alvedon eller ipren för att försöka lindra.
Illamåendet ska vara betydligt lindrigare, men eftersom jag mått pyton de tidigare behandlingarna så ska jag äta tabletterna som tidigare.

Nu väntar jag på vilka biverkningar som ska dyka upp och så hoppas jag på att jag inte blir så speedad som man kan bli och att jag får min nattsömn - annars tar jag utan att tveka till hjälpmedel. Om jag haft humörproblem hittills så vill det till att jag åtminstine inte får sämre nattsömn än hittills.... Annars blir det nog plågsamt framförallt för familjen...

2 kommentarer:

  1. Visst är det så otroligt synd om familjen som också ska behöva få ta alla smällar...
    Konstant dåligt samvete både för att man är sjuk och inte heller riktigt räcker till som mamma.
    Du vet ju att naglar är mitt special område och jag hjälper dig mer än gärna om du vill med det!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Du är såååå duktig!!
    Jag beundrar din styrka!
    Kramar i massor!
    Birgitta

    SvaraRadera