torsdag 24 februari 2011

Trött!

Jag är så in i bängen trött. Sovit efter jobbet flera veckodagar förra veckan och denna vecka. Det tråkiga med det är att jag inte hinner så mycket mer än att jobba och serva familjen. Önskar att jag hade mer energi och kraft till att göra det jag vill göra. Jag ska kanske inte klaga, jag älskar att vara med barnen och maken. Jag älskar att engagera mig och följa dem på sina idrottsliga äventyr - men det räcker liksom inte till något mer. Försöker träna samtidigt som jag skjutsat barnen, men det är inte alltid jag orkar.
Runt mitten på april, efter påsk borde pressen här hemma minska något. Då är vinteridrotterna slut och fotbollen tar vid. Makens tränaruppdrag minskar i omfattning. Att gå från flera idrotter och träningar x flera varje dag till EN idrott x flera är helt underbart. Allt blir så mycket enklare när barnen kan cykla själva till och från träningarna. Hockeyn lär bli åretruntsport nu, de kommer att behöva träna off-ice, men det blir förmodligen inte varje dag... Uppbokade helger med matcher x flera är ett minne blott... För någon månad i alla fall :)

Barnens idrottsvecka ser ut så här idag:
Måndag: 2 st på Innebandy 1½ timme, ibland dubbelt pass om de tränar med äldre laget.
Tisdag: 1 på Innebandy, 1 på Handboll, 1 på Ishockey
Onsdag: 1 på Handboll, 1 på Ishockey (2 på Ungdomsgård ingen idrott dock)
Torsdag: 1 på Innebandy, 1 på Ishockey, 2 på Innebandy
Fredag: 2 på Fotboll, 1 på Ishockey
Lördag: 1 på Hockeyträning om det inte är match, ev dömer han också
Söndag: 1 på Hockeyträning om det inte är match, ev dömer han också
Lördag och söndag är det oftast mellan 2 och 3 matcher, ibland fler. Ibland är det också någon hockeymatch på veckan. Eller någon cup då och då.
(Tidigare hade vi också Gymnastik 2 ggr/vecka, där jag var tränare, men de ville inte fortsätta när inte jag skulle vara deras tränare.)
Så klart är träningstiderna inte samtidiga och för att få någon slags middag tillsammans så blir det oftast mat innan träningar och skjutsar. Runt 16. Innan, när jag jobbade så fick barnen värma mat själva, eller gå till mormor och äta, men nu när jag är hemma så lagar jag middagen istället. Ibland åt vi efter träningarna också, men då tappade de kvällsfikat som energikälla då de inte var hungriga. För barnen är så klart det här bättre, när de tränar mycket så behöver de mycket mat, och vi får också äta tillsammans.

Tänk att det blir så påtagligt vilket liv man levt i full fart. Utan att reflektera. För på något vänster så gjordes det storkok, bakades bullar och fikabröd, bjöds gäster, städades... Trots heltidsjobb. Mycket har kapats bort sedan april 2010. Med tvång, för att inga alternativ finns. Det sista jag vill göra är att låta barnen avstå från det de så gärna vill göra, då avstår jag hellre själv. Deras liv ska inte behöva påverkas mer än det gjort pga mig. Försökt rucka på deras tillvaro så lite som möjligt - även om de varit och är högst delaktiga i mitt tillstånd, vi pratar mycket.

Tror det blev en dryg timmes tupplur efter jobbet idag. Till längdskidåkningens ljuva ljud från TV:n. Skönt, skönt, skönt.
Testade att jobba 10-15 (med lunchrast) igår, fick sova lite längre på morgonen, men var sååå trött när jag kom hem. Då kunde jag inte vila eftersom det var dags att fixa middag och skjutsa tränande barn. Blev övertrött och kunde sedan inte somna på kvällen. Inte förrän närmare 01 slutade jag glutta på klockan. Så, då vet jag det. Ska försöka hålla mig till förmiddagsjobb än så länge för behovet av att vila kvarstår.

Det händer mycket på jobbet och det påverkar så klart att jag blir trött. Dagens 4 timmar långa möte tog på krafterna. Behöver vara där för att hålla mig "på banan" men jag kan inte planera in något annat än vila/sova på torsdagseftermiddagarna.

Det är så otroligt vackra dagar nu. Kylan är kvar, men kommer upp mot -15 med solens hjälp. Jag skulle egentligen behöva utnyttja soltimmarna, men prioriterar att sova eftersom behovet känns stort av det. Om jag vilar av mig ordentligt och sover en stund några dagar så kanske det vänder och jag kan ta en promenad innan jag vilar? Hoppas det.
Kommit igång med träningen igen och tisdagens pass på löpbandet kändes riktigt skön i kroppen. Fick det svar jag ville ha :)

Måste också berätta om ett samtal jag hade med en av flickornas tränare. Vi pratade om min sjukdomstid och han tyckte att det inte påverkat deras idrotter. Enda gången han verkligen reagerat var när en tjej i laget kallade sin mamma för "Pucko". En snabb replik från dottern kom högt och tydligt - "Du ska vara glad att du har en mamma"... Hon tog väldigt illa vid sig av hur man kan kalla sin mamma för sådana saker och berättade det hemma, men inte att hon svarat. Vilken underbar tjej :)

4 kommentarer:

  1. Klok dotter du har! Sådan mor sådan.......
    Hoppas du klarar av att vila igen dig lite nu i helgen. Kramar min vän! Cicki

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar dotter du har. Självklart måste du sova en stund efter jobb, jag blir trött bara av att läsa hur mycket ni har att göra, man kan inte bara gå på som innan efter en sån resa du gjort, självklart tar det på krafterna och det tar tid att komma tillbaka och det måste få ta tid, det är kroppens sätt att reagera, vill den vila så låt den vila :)
    Skönt ändå att ni lyckas samla er för middag, annars är det nog lätt att man äter i omgångar och mest går runt varandra.

    Kramar från Lisbet

    SvaraRadera
  3. Det är så sant Lisbet. Mitt största problem är mig själv, jag känner missnöje över att inte riktigt fixa det som jag fixat utan att blinka tidigare... Känns bra att få ner det i text så kanske det klarnar och lättar något.

    SvaraRadera
  4. Underbar dotter. Har märkt att min dotter är så överbeskyddande och omtänksam, även nu när jag mår rätt bra. Tror det tar ett tag för dem att glömma .
    Vila är viktigt, är själv dålig på det men ibland säger kroppen till på skarpen och då är det bara att lyda.:-)
    Ha det gott,
    KRAM

    SvaraRadera