tisdag 30 oktober 2012

Vilodagen

Jag hade lovat mig en lugn dag idag. Det har jag haft också. Regnet har öst ner hela dagen, med riktigt isigt väglag som resultat. Ingen promenad blev det. Det enda jag gjort är att ha varit på Hälsocentralen och fått influensavaccinet. Jo, jag har tvättat en tvätt och vikt undan den torra. Men jag har känt mig seg hela dagen. Lite tråkig känsla. Mamma kom som sällskap, tvillingarna drog med bussen på shopping med kusinerna så det har varit lugnt och skönt här hemma.

En vän kom förbi på en kopp kaffe och hade med sig fikabröd. Trevligt! Hon tyckte att jag såg så pigg ut... Tänk att känslan i mig inte var densamma, men det är ändå roligt att höra att jag ser piggare ut. Tanka bra input!

Har sovit halvtaskigt i natt och känt mig trött hela dagen utan att riktigt kunna ta en tupplur. Kanske har jag varit lite för övermodig med aktiviteter. Men jag blir ju så glad när jag kan göra något. Måste lära mig att anpassa mig och inte bli för kaxig... Kommer inte att försöka hålla mig vaken någon längre tid ikväll. Har dessutom tidig tid på Nus i morgon så den sömn jag får lär jag behöva...

Usch vad jag klagar. Fast idag känns det så. Har varit darrig hela dagen och ändå har jag en känsla av att Stesoliden sakta men säkert hjälper mig i rätt riktning. Bara jag lär mig att anpassa mig till ett långsammare tempo. Jag har ju världens bästa mamma som påminner mig om det med jämna mellanrum, men det är inte lätt att vara "långsam".

Lite glädje kan jag ändå avsluta dagen med - Lissi får sin klippning i morgon! Tack för det!!!! Så spännande det ska bli - jag hoppas att jag orkar samla kraft att följa med och hämta upp henne när hon är färdig.

4 kommentarer:

  1. Alla dagar kan inte vara lika. Ibland är det bättre, ibland sämre - så är det för oss alla och har man dessutom haft en taskig natt så gör det inte saken bättre. Du får gärna klaga för oss, vi är ju ditt bollplank. Nu pratar jag för mer än mig men jag tror att vi som läser din blogg är eniga i detta. Små steg framåt och ibland ett och annat bakåt sa vi ju. Jag hoppas iallafall att du får en god natts sömn i natt och att behandlingen går bra i morgon. Tummar och tår och kram och godnatt.

    SvaraRadera
  2. Tack Elisabeth! Du är verkligen underbar, jag suger in alla dina kloka kommentarer! Kram Malin

    SvaraRadera
  3. Ja Malin, det är så roligt att skriva till dig. Du svarar och är tacksam för det lilla man kan bidra med. Ibland tänker jag att man inte behöver göra de där stora svulstiga sakerna för att hjälpa varandra. Jag vet att jag själv kan bli så himla varm av en medmänniska på gatan som ger mig ett leende eller som säger något vänligt. Åker buss varje dag och för det mesta gnälls det på skolungdomarna för att de inte gör si och inte gör så. Men ibland, och det är faktiskt bara någon enstaka gång per år, så sitter det någon bakom ratten med glimten i ögat som skojar med ungdomarna, ja med oss alla för den delen. Det kan göra hela min dag. Det vill till så lite för att vi ska känna oss lite gladare, lite tryggare. Nu kvällskaffe och TV. Hoppas du också njuter av kaffe, det gör jag, det är det bästa jag vet (nästan). Kram

    SvaraRadera
  4. Jag blir alltid lika glad för dina kommentarer Elisabeth! Du har en förmåga att ge mig en skjuts i rätt riktning varje gång och jag suger in det som en svamp.

    Bussåkande är vardag även här - även om jag nu inte FÅR åka buss längre, men vi bor på landet och bussen har varit vardag. Det är nog samma överallt - trevliga och mindre trevliga ungdomar och chaufförer, lite av charmen med bussåkandet?

    Jo, kaffe blir det flera gånger per dag - men jag är en sådan som ska ha en godbit till, annars kan jag vara utan :) Lite vardagslyx - det ska jag ha varje dag... Kram Malin

    SvaraRadera