1:a Advent

Tänk vad tiden går fort. Redan 1:a advent. Mysigt - nu är det ljusens tid, vi tänder ljus både här och där och det är så mysigt och vackert!

Det blev en mycket trevlig middag med hockeyvännerna igår kväll. Hoppas på fler tillfällen. Maken körde - full snöstorm på E4. Mellan 2 och 3 dm kallsnö har det singlat ner det senaste dygnet.

Tyvärr tappade jag orken, trots att jag försökt tagit det lugnt under dagen, så det blev en kort middag mellan 18 och 20. Jag stöp i säng och somnade direkt, vid 21:30. Sedan blev natten inte alls bra. Sovit och varit vaken i omgångar, ont i magen, sovit både liggande och halvsittande med TV:n på. Var upp och tog medicinerna, mer ont i magen. Vid 9- tiden tog jag en filtallrik med maken och la mig i soffan för att invänta de andra, tvillingarna åt frukost och sedan skulle vi se Julkalendern som vi spelat in från igår. Jag somnade i soffan innan de ens gjort mig sällskap och vaknade kl 11. Oj vad jag sov, både hårt och skönt. Övriga familjen och Lissi gick ut i det härliga vädret men jag märkte ingenting av vad de hade för sig. Då är man trött...

Vet inte om maten jag åt inte passade mig, köttet var lite rött i mitten - fast den var god. Jag lyckades också äntligen få ta ett glas cider också. Det var jättegott :)

Måste bara säga att jag älskar handtagen till toaletten. Vad enkelt det blivit. Jag är så skakig och darrig idag att jag inte vet om jag tagit mig upp utan mina vänner handtagen! Och käppen för att plocka upp tappade saker - hurra för den!!!!

Jag har nu minskat Cortisonet med 1 på morgonen sedan i torsdags, vet inte om det är därför jag är skakigare idag, det har ju gått några dagar. Tänker försöka hålla ut tills på onsdag när det är 3:e behandlingen i cykeln - om det går. Haft lite mer huvudvärk men det kan ju också bero på sömnen - för jag vaknar på natten och tar en alvedon nu, varje natt. Det har jag inte behövt göra tidigare.

Första advent idag, underbart med en vit sådan i år. Älskade maken har varit ute och skottat hela förmiddagen - glad för att det är kallsnö som är lätt att ta undan. Tvillingarna har varit ute och lekt och gjort gångar med Lissi i snön - de verkar ha haft superkul! Själv har jag spenderat dagen sovande. OJ vad jag sovit. I omgångar. 1-2 timmar i taget. Det har inte gått att hålla mig vaken. Förmiddag, eftermiddag och nu ikväll också.

Vi har alltid tidigare tagit en promenad för "skyltsöndagsrundan". Så blir det inte i år, den sträckan blir för tuff för mig - men vi har ju en bil som kan transportera oss nära nog för att tittal lite :) Ambitionen att göra en liten promenad försvann pga en liten inbjudan. Åkte till lillasyster som dukat upp smaskigheter och glögg - det blev tillräckligt.
Jag blev så arg på mig själv när inte benen ville samarbeta uppför deras trappsteg på förstukvisten. Maken och sonen på var sida - halvt lyftande mig uppför. Tårararna bara sprutade av ilska över att jag inte förmådde överhuvudtaget. Det har verkligen varit en jättejobbig dag med benen. Försöker och försöker att ställa mig upp från soffan, men hur jag än försökt under eftermiddagen/kvällen så får jag inte knäna att räta ut sig, har behövt hjälp att ta mig upp varje gång. Soffan är lite mjuk och ger kanske inte lika myket motstånd när jag försöker trycka mig upp. Jag har haft några sådana här tillfällen tidigare, när det varit svårt att ta mig upp, men det brukar ha gått bra när jag tagit det lugnt och inte forcerat. Testade att ta av sockarna för att det inte skulle vara halkigt men det gjorde varken från eller till.

En sovdag som idag har säkerligen bidragit till att det blivit som det blivit idag. Det är frustrerande, men jag måste bara lära mig att ta det lugnt och inte stressa upp mig. Kanske inte är läge efter en 1-2 timmars sovperiod att bara skutta upp som förr... Jag menar, det är klart och tydligt att det inte fungerar.