tisdag 27 november 2012

Samlat kraft idag.

Jag fick min stund idag. Min egostund. Samlat kraft. Mungiporna gick under dagen från djupt nedsjunkna till uppåt innan jag var hemma igen vid 14- tiden. Trött.

Åkte vid 10- tiden med Färdtjänsten in till City och bara gick på plan mark i sakta mak, gick in i lite affärer - oj vad det är juligt överallt. Det blir nästan för mycket. Alla butiker vill bräcka varandra med allehanda vackra juldekorationer.

Skönt att få röra på kroppen också, även om det inte går så fort - men rörelse är bra. Temperaturen runt nollan, så det kändes friskt att gå ute. Fördelen med City är att det är värmeslingor på gågatan så det är ingen halkrisk, det känns tryggt att gå omkring.

Jag hann gå runt en bra stund och titta på allt möjligt - mest genom skyltfönstren då det var så skönt med frisk luft, för sedan hade jag bokat lunch med två av mina kollegor kl 11:30. De hade tagit sig tid så vi satt en lång stund och pratade jobb. Så härligt! Det ger energi att höra om vardagsproblem och sådant som jag var en naturlig del i fram till i somras. Jag kan ju kanske inte påverka och göra konkreta saker här och nu, men jag längtar tillbaka till "vardagselände" och diskussioner, etc. När klockan närmade sig 13 så kom tröttheten och vi lämnade varandra med intentionerna att inte dröja allt för länge till nästa lunchdate.

Världens bästa mamma hade, medan jag varit egoist som dragit på stan i min ensamhet, strukit och satt upp julgardinerna. Jag älskar julen. Pyntet, dofterna, förväntningarna, alla ljusen. Lugn och mys med familjen. Och då drar jag iväg från en del av det som jag tidigare alltid älskat att pyssla med. Men just idag behövde jag göra som jag gjorde, hur knäppt det än låter.

Mamma stod vid spisen och förberedde middagen när jag kom hem - Lasagne... mmm, supergott! Vilken pärla hon är! Jag var så trött när jag kom hem från min egostund att jag somnade i soffan till dofterna från hennes matlagning.

I morgon eftermiddag är det sjukhusdag igen. Provtagning och läkarbesök, för ovanlighetens skull inplanerat på eftermiddagen. Planen var ju förstås att få besked om gårdagens röntgen + mr och fortsatt behandling... Nu kan jag tänka mig att det kommer att handla om buk/thorax och vad som hänt där efter 7 Taxolbehandlingar. Det är ingen behandling inplanerad - förmodligen utifrån att vi skulle ha pratat om röntgenundersökningarna och hur det fungerat med den behandling jag får nu. Jag hoppas att jag hinner få den ändå, vill köra på så hårt det bara går även om det stundtals är så jobbigt att jag vill krypa ur skinnet. Jag vill ju vinna det här kriget!

Nu hoppas jag på en oavbruten nattsömn och att morgondagens läkarbesök ger positiva indikationer på behandlingarna.

8 kommentarer:

  1. Lycka till i morgon. Sov gott. Kram

    SvaraRadera
  2. Egen tid är viktig. Du gör så rätt. Och din mamma är onekligen en riktig pärla. Stor kram till dig och jag håller tummarna för positiva besked framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Åsa. Egentid är viktig, jag har bara haft dålig ork till det. Mamma är underbar och jag är så tacksam för hennes insatser i vårt liv. Kram!

      Radera
  3. Hej!
    Vad härligt det låter med egostund! Så kul för dig att träffa dina kollegor. Det behöver man verkligen när man går hemma. Jag försökte hela tiden hålla kontakten med jobbet när jag var föräldraledig. Men det är ju trevligare att vara ledig för att man har fått barn än för att man är svårt sjuk! Viktigt är det att träffa sina jobbarkompisar i vilket fall.
    Nu håller jag tummarna för bra besked till dig idag! Hoppas du har kunnat sova gott i natt!!
    Kram, Eva (Halmstad)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag gör inte mycket på egen hand, har inte haft modet heller då jag inte litat på min kropp. Har mycket kontakt med mina kollegor - skulle inte klara mig annars. De betyder så mycket, men just nu orkar jag bara några av dem varje gång, men de betyder mycket för mig allihopa. Pga spännande onsdag så blev det tyvärr inte någon bra natt... Det har varit en tuff laddning för besked. Kram Malin

      Radera
  4. Så skönt att du fick en dag helt i din egen takt!!!
    För mig är det en nödvändighet nuförtiden..( även om jag inte har dina krämpor) men förr kunde jag ta nya tag och ladda batterierna på noll tid. Nuförtiden måste jag hamna i ett noll läge ibland och då är det inget som får "störa" mig....Har väl blivit känslig på äldre dar eller så är det så här de flesta alltid fungerat??? Hoppas nu att veckan fortsätter i samma positiva anda......Mariab

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Mariab. Det var verkligen skönt att få en egen stund. Att ladda batterierna efteråt tar tid, men det är ändå värt det att göra något och känna sig "normal" trots stapplig gång, rollator och sittpauser både här och där. Jag kan ändå få styra vad jag gör helt själv för en stund. Kram Malin

      Radera