tisdag 11 januari 2011

Total uppstart

Idag började vardagen även för barnen. Skolan började om idag. Lite gruvsamt var det att lämna dem sovande i morse... Jag skulle skjutsa maken till flyget så vi åkte redan 06:10. När jag ringde hem för att kolla om de hört alla väckarklockorna så förväntade jag mig att få ringa mååååånga signaler innan någon sömndrucket skulle svara - men dröm om min förvåning när en kvittrande dotter svarade på en gång, färdigklädd för dagen och alla tre satt och åt frukost :)
Helt fantastiskt.
Måste säga att det var ett elände att själv stiga upp så tidigt, det har jag inte gjort sedan operationsdagen - om man bortser från sömnproblemen under cytostatikabehandlingarna. Det gick bra i alla fall, och lite märkligt kändes det att ha jobbat klart för dagen vid den tid jag brukar börja. Dagen blev väldigt lång. Har inte vågat sova något idag fastän ögonlocken varit blytunga, vill inte riskera att ligga sömnlös ikväll.

Samtliga idrottsaktiviteter har nu dragit igång igen efter juluppehållet så nu är det ordentlig snurr här hemma igen. Sju dagar i veckan. Som det ser ut idag så är det tre matcher kommande helg, så det är ingen fundering om vad vi ska göra i allafall :)
Fast - jag längtar efter att få åka slalom/snowboard... OM jag orkar ta mig upp och ner vill säga... Hoppas det inte dröjer alltför länge innan vi får testa. Vi har ju ordentligt med snö och då blir längtan ännu större.

Måste säga att gårdagens intervallpass, de senaste dagarnas snöande och dagens skottning av pappas grav känns i kroppen. Härligt att känna att kroppen reagerar. Ser fram emot fler träningspass - fast helst inte skottning, det känns inte bra i armen efteråt. Får nog passa mig lite. Tjurig som jag är vill jag göra klart och då blir det inte det bästa för kroppen alla gånger.

Händerna, fötterna och knäna bråkar fortfarande med mig. Vet inte hur länge det ska hålla på, men less på värken som kommer och går är jag i alla fall. Lika less är jag på vallningarna. Varm, varmare, varmast och sedan återgång till normaltemp och min vanliga småfrusenhet, om och om igen. Visst jag vet att det tar tid, men ibland känns det bara så tråkigt.

2 kommentarer:

  1. Ja ni har ingen brist på sysselsättning:)
    Visst är det skit med vallningarna och värken, min läkare sa att biverkningarna kan hålla på i upp till 2 år efter avslutad behandling och min väninna har haft vallningar i 5 år... så vi har ett tag kvar men vi fixar detta eller hur? :-)
    Kram från Lisbet

    SvaraRadera
  2. Oj, oj, oj Lisbet... hoppas inte vallningarna håller på så länge som 5 år. Hur har det gått för dig med akupunkturen? Kram Malin

    SvaraRadera