tisdag 18 januari 2011

Vilken start på dagen...

Min fina lilla bil - BETTAN - får inte rulla så mycket för närvarande. Hon är en grafitgrå Ford Fiesta, som bara rullat 6000 mil. Jag tar hand om henne med omsorg: full tank, värme både med motorvärmare och filt på rutan och över luftintaget... filten för att Bettan inte gillar snö och is för då vill hon inte låta värmen i kupén fungera så bra. Hon gillar mest sommaren, men tycker även att det går bra att köra då och då på vintern.
Förra veckan fick Bettan stå på vår uppfart och avundsjukt beundra den stora vita bilen som varje dag lämnade hennes sida. Snö och kyla var hennes enda sällskap på dagarna när jag var på jobbet. Som plåster på såren fick hon komma in i garaget för att tina av och må gott hela helgen och på måndagen.
I morse var det dags för Bettan att få skjutsa mig till jobbet. Sonen skulle också åka med då han hade bad och inte skulle hinna i tid om han skulle ta bussen. Själv hade jag ett inbokat möte med sjukgymnasten från Företagshälsovården för en arbetsplatsbedömning. Både jag och sonen skulle vara på våra respektive platser senast 08:15.

Jag öppnade garageporten och startade Bettan, hon spann som en katt :)
Backade ut och sonen stängde och låste garaget. Han hoppade in i Bettan och vi backade ner på vägen. GLONK, GLONK, GLONK... ett metalliskt konstigt ljud hördes högt och tydligt. Hmmm. Tyckte att Bettan verkade lätt sned på vänster front... Punktering? Gick ut för att titta. Nää. Däcket intakt. In i bilen och i med ettans växel och började rulla igen. GLONK, GLONK, GLONK... Märkligt. Körde 500 meter och ljudet fortsatte i samma enerverande tonläge. Testade att köra vingligt, fullt rattutslag vänster, fullt rattutslag höger - på ettans växel. Tänkte att det kanske var en sten eller något som kanske fastnat - hur jag nu kunde få den tanken när det är EN METER snö... Jaja. Det här gick ju inte. Ringde mamma - som tack och lov var vaken - som lovade komma med sin bil. Vände Bettan och körde hem. GLONK, GLONK, GLONK...
Medan vi väntade på mamma så gick jag runt Bettan igen, visst ÄR HON SNED!!! Jämförde höger och vänster sida och upptäcker att avståndet mellan däck och hjulhus är väldigt kort på vänster sida jämfört med höger.
Jämrans elände. Är det fjädern som är av? Är det en drivknut som gett upp? Är det länkarmen som är problemet? Tankarna snurrade runt. Dyrt? Förmodligen...

Sonen skickade sms till en klasskamrat för att meddela att han skulle bli sen och jag ringde en kollega och förklarade läget. Hoppade in i mammas bil, skjutsade hem henne och började resan till jobbet.

Då ringer ena dottern. Hysteriskt gråtande. Hon har tappat hemnyckeln på väg till skolan. Hon börjar 08, och klockan var bara några minuter i. Jag sa åt henne att hon MÅSTE gå samma väg tillbaka och söka nyckeln. Den är märkt med ett namn som avslöjar ägaren och vi vill ju inte att den ska hamna i orätta händer.... Gråtande traskade hon hemåt. Det är nästan 2 km enkel väg till skolan, och hon upptäckte att nyckeln var borta när hon nästan var framme vid skolan.
Eftersom jag och sonen var jättesena så kunde vi inte hjälpa henne - tyvärr. Jag ringde igen till henne och då hade hon hittat nyckeln, halvvägs hem. Stackare! Tur att hon hittade den i alla fall. Tror att hon lärde sig att inte hålla nyckeln i handen med tjocka vintervantar någon fler gång.

08:25 lämnar jag av sonen på badhuset och tio minuter senare var jag själv på jobbet.

Tror jag får bra hjälp med min anpassning av arbetsplatsen. Kändes bra med de förslag jag fick av sjukgymnasten. Nu är det bara att invänta klartecken från chefen innan jag får en bekväm arbetsställning. Hoppas det går fort.

Träffade svågern när jag hämtade dottern från innebandyn. Beklagade mig över Bettans dåliga uppförande... Tänk vilken överaskning när han dök upp med två av barnen ikväll, för att ta en snabb titt på Bettans problem. Han körde in henne i garaget och skruvade loss däcket och hissade upp henne med domkraften... Minsann var det inte fjädern som var av :(

Ringde upp maken (50 mil bort) som får ringa Ford i morgon för att beställa en ny fjäder. Ska kolla om jag kanske får bjuda svåger med familj på middag på fredag... så kanske svågern kan hjälpa maken att byta ut fjädern... Om jag ber riktigt snällt...

Ja, mycket ska man vara med om. Tror att det är Bettans hämnd för att hon inte fått rulla så mycket... Hoppas nu att morgondagen börjar bättre än denna dag gjorde.

Tack och lov uppvägdes den dåliga starten på dagen av en jättemysig lunchträff med min väninna. Alltid lika trevligt och stärkande! Idag körde vi "bräcka varandra med dåliga erfarenheter av vänner som sviker när man som mest behöver dem"... Fniss. Nä, allvarsamt och viktigt att få lufta! Fast det är skönt att både kunna vara allvarsam och skratta åt eländet. Så otroligt roligt att få se henne må bättre och se ännu fräschare ut (hur nu det är möjligt att se ännu fräschare ut när man är en sån pangpingla). Kram till dig min vän och tack för att du finns i mitt liv!!!

3 kommentarer:

  1. Puh, vilken dag tur att du fick träffa din fina vän och ventilera lite. Det är ju oftast så när det gäller bilar, de ska funka i alla lägen börjar de krångla får man en sådan där obehagskänsla. Pengar, pengar pengar... Hoppas att det inte blir allt för dyrt..
    KRAM

    SvaraRadera
  2. Ja, Annika, fina vänner får man vara rädd om!

    Kram

    SvaraRadera