torsdag 27 januari 2011

Jobbigt samtal

Idag har jag haft medarbetarsamtal - om mig alltså. Det var jobbigt. Min chef sätter inga höga krav på mig alls. Hon vill att jag signalerar om det är för mycket och/eller för lite för mig. Det är ju bra. Ingen stress eller press att prestera eller gå upp i tid. Allt ska gå i den takt jag vill. Grejen är att jag inte alls vill ha det så!
Att prata framtid och mål är inte lätt. Det sa jag också. Jag vågar inte drömma om utveckling i jobbet lika lite som privata framtidsmål. Jag försökte förklara hur jag känner det, att det är jobbigt för mig att inte kunna göra det jag egentligen vill. För att jag just nu inte orkar. Jag vill så mycket mer, men förstår ju att jag måste ta det lugnt. Det är svårt. Jättesvårt.
Från att ha levt ett liv i 200 knyck, både på jobbet och privat, till där jag är nu. Från att ha varit säker på min roll och vad jag velat prestera och presterat till att inte förmå det jag vill. Det är tråkigt och frustrerande. Hon förstod hur jag menar och sa också att det liv jag har just nu är "normalt" för många. Att under en vanlig dag hinna med det jag nu hinner och orkar. Vissa dagar är jobbigare än andra utanför arbetet. När maken är på sina tjänsteresor så är jag ju ensam om att rodda med mat, tvätt, handling, skjutsa till och från träningar.

Som exempel gårdagen:
06:45 - 07:30: Vakna och väcka barn. Duscha, fixa iordning nunan, frukost, etc
07:30 - 08:10: Skjutsa till respektive skolor
08:10 - 12:10: Jobba
12:10 - 13:30: Köra hem från jobbet, med stopp för att handla nödvändigheter
13:30 - 14:00: Lunch tillsammans med lediga barn
14:00 - 15:00 Hjälpa med läxa
15:00 - 15:30: ÄNTLIGEN VILA
15:30 - 16:15: Fixa tidig middag och äta med barnen
16:15 - 16:30: Skjutsa till träning
16:30 - 17:45: Starta en tvätt, diskmaskinstömning, hänga tvätten, starta en till tvätt, läxläsning med sonen.
17:45 - 18:15: Hämta från träning och skjutsa till ungdomsgården
Äntligen börjar kvällslugnet... Hänger tvätt 2 och lägger mig i soffan. Är ensam hemma en stund.
20:00 - 20:15: Hämta från ungdomsgården
20:15 - 20:45: Kvällsfika, prata igenom dagen med tjejerna
20:45 - 21:00: Kvällning.
21:00 - 22:20: Slappa framför tv och dator
22:20 - 22:45; Make och son kommer hem från hockeyträning och tjänsteresa, hungriga vargar
22:45.... God natt.
Tur är då att sonen får skjuts till hockeyträningen från annat håll, nu när maken varit borta.

Nä, det känns som att jag är inne i en negativ period nu. Inte bra alls känns det :(

6 kommentarer:

  1. Jag hoppas verkligen att inte alla dagar ser ut som gårdagen, förstår att det inte alls känns bra.
    Det är frustrerande att inte ha samma ork som tidigare men vi måste skynda långsamt.
    Ta hand om dig.
    KRAM

    SvaraRadera
  2. Dagarna ser i stort sett lika ut. Med undantag för att tjejerna kommer hem runt 14:30-15, så det brukar vara min lugna stund innan de kommer hem. Så skynda långsamt är ett måste även om jag känner frustration över det.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Det är jobbigt att inte orka o det måste få vara jobbigt! Tänk bara hur mycket bättre det har blivit sista tiden, så kan det kännas lite bättre. Jag tycker du är duktig som orkar så mycket! Massor av kramar! B

    SvaraRadera
  4. Puh ... Vilken dag! Det skulle jag inte orka med alls. Jag hoppas att du lyssnar på kroppen nu och inte går ut för fort.
    Kram

    /Åsa

    SvaraRadera
  5. Du har rätt B... det har hänt mycket senaste tiden och det är bra att bli påmind om det faktumet. Otåligheten är nog min egen värsta fiende... Kram Malin

    SvaraRadera
  6. Otålighet kan ju va bra också! Men ärligt så skulle jag inte orka hälften av det du gör o jag är frisk! Du är ju helt otrolig! Jag är imponerad!! Ba så du vet! Kram/Birgitta

    SvaraRadera