Herceptindag

Idag var det så dags för Herceptin nummer 7. Som vanligt tog det hela förmiddagen så från 8:15 till 11:30 var jag på sjukhuset - för att få droppet på 30 minuter.
Trist att punga ut med 50 kr för att parkera :( Inte har de då någon taxa anpassad för oss med "stämpelkort" på sjukhuset. Usch vilken trist utgift. Vågar inte räkna ihop hur mycket jag har parkerat för sedan karusellen drog igång... Eller hur många mil jag kört fram och tillbaka utan att ha rätt till ersättning för att det är "för nära" (trots att det är ett par mil enkel väg)...
Kanske måste bli politiker så det blir någon ordning, för inte är det någon som tar hänsyn till sjukpenning och alla andra utgifter som man som patient har.

Fast jag ska inte klaga egentligen, jag har det rätt bra ändå. Ett jobb jag trivs med, fantastisk familj, underbara vänner, tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen :)

Efter lunch så hade jag bokat en 45 minuter massage av rygg, nacke och axlar - GUDOMLIGT skönt! Ståpäls gånger flera när hon träffade rätt punkter. Jag var ordentligt stel så det känns som en befrielse att ha gjort det. När hon kom till nacken och gick vidare mot punkterna vid hårfästet där så gjorde det rätt ont, så stelt var det. Fick en varning om att yrseln kan ge sig till känna om någon dag för att sedan försvinna. Åkte förbi mamma för lite sällskap och kaffe. Alltid lika trevligt!

Hem och skotta och vila innan det var dags att laga middag till mig och barnen. Träningstiderna styr våra mattider, och idag var det sonens tur att behöva äta innan 16:30. Lite mer vila efter maten och sedan skjutsade jag tjejerna till innebandyträning - och tog mig själv till gymet. Ett 30 minuters intervallpass på löpbandet kompletterat med lite styrketräning för armar och axlar. Puh! Svettigt, jobbigt och alldeles underbart. Fick sätta mig och vila en stund efter passet på löpbandet, jag var alldeles skakig :)

Nu är jag mör så det räcker. Av massage och träning - men kanske även av Herceptinet? Även om man säger till mig att biverkningarna är kvar efter cellgifterna så känner jag ändå av händer, fötter och knän lite mer dagarna efter Herceptinbehandlingen.

I morgon jobbar jag sista passet på 25% och så kommer maken hem efter sin konferensvecka. Ska bli jätteskönt att få hem honom! Hinner förmodligen säga hej innan han slocknar av utmattning - det brukar vara så efter de intensiva dagar och kvällar han varit på...