måndag 14 juni 2010

Besked idag

Efter en sömnlös natt ringde telefonen 07:45 i morse. Det var min läkare. Han bad så mycket om ursäkt att han inte hört av sig som utlovat på fredagen, men han hade fått förhinder. Han hade fått resultatet från datortomografin av binjurarna och allt var ok.
Det blir behandling som planerat i morgon. Tack och lov för det! Trodde aldrig jag skulle se fram emot att få påbörja en lång och jobbig process så mycket som jag gör nu. Det är märkligt hur man anpassar sig. Nu är det bara att börja ladda för morgondagen.
Barnen kommer att vara hemma under morgondagen och sedan åka bort på kvällen. Sonen ska på fotbollscup i Örebro, han är så förväntansfull. Trist att inte kunna följa med honom bara, men säkert nyttigt för oss allihopa - jag har laddat hans mobil med mycket pengar så att han kan höra av sig med matchresultat och lägesrapporter. Flickorna ska ha ett par "mormorochbarnbarnbaraflickordagar". De åker till stugan och myser, 4 kusintjejer och mormor. De kommer att ha det jättemysigt. Kan vara skönt för mig tror jag att få slappna av och gå igenom första omgångens biverkningar utan oroliga barn som undrar hur jag mår.

Helgen har annars varit helt ok. Jag har röjt i matkällaren, planterat ut de blommor som härdats i växthuset och fått umgås med släkt och vänner. Har fått träffa svägerskan och svågern som förlorade sitt lilla barn och det var jätteskönt att få prata med dem och få krama om dem. Vi ses inte så ofta som vi kanske skulle göra i vanliga fall, men det har sina naturliga förklaringar i att de har sin sorg och vi har vår situation. Det gör ingenting, även om jag vet att vi alla önskar att det vore helt annorlunda. Vi vet var vi har varandra ändå, och det är jätteskönt. Det kommer en tid framöver där vi alla kommit i balans och börjar kunna tro på en härlig framtid med bebis och frisk faster.

Lite fotboll har det också blivit, en vinst och en förlust är helgens facit. Vi har så duktiga barn - jag är så stolt över dem! Jag är en galen idrottsförälder som mer än gärna följer mina barn på alla deras strapatser i idrottsvärlden. Hoppas att de är lika glada över min närvaro som jag är över att få ta del av deras iver i sina idrotter. Jag kan aldrig låta bli att engagera mig i matcher utan hojtar och hejar och peppar dem - försöker göra mitt bästa för att inte bara heja på mina barn utan hela laget... Under gårdagens match hojtade jag peppande till en tjej i laget - som gjorde en superlöpning för att göra sig fri, hon blev så snopen att hon stannade och vände sig om och tittade var peppandet kom ifrån :) Tack och lov höll jag tyst tills hon var på väg att byta. Tror det var första gången hon "spelade fotboll" och var riktigt med i matchen, och inte bara stod och tittade på lagkamraterna. Det är härligt att se vad glada barnen blir av att bli sedda och bekräftade, inte bara av tränarna. Det är alltid en härlig stämning bland alla föräldrar i våra lag, alla är lika positiva och peppande - till skillnad från vissa lag barnen möter där föräldrar är arga, svär och terroriserar både spelare och domare. Sådant är alltid lika trist att uppleva.

1 kommentar:

  1. Så skönt att höra att rtg var ok! Hoppas allt går bra idag!
    Kramar/ A-L

    SvaraRadera