Sjukstuga

Jag trodde nästan att sonen skulle ändra sina vanor nu när han fyller tonåring. Han har varit utan sjukdagar hela hösten - inte ovanligt... MEN... När det närmar sig födelsedag, skolavslutning och jullov brukar han åka dit. Det är inte många födelsedagar han varit feberfri.... Han vaknade pigg på morgonen igår, istället var det ena systern som klagade på ont i huvudet och nacken. Två timmar före samling för hockeymatch så kom det - inte helt otippat - "jag känner mig inte så pigg", "jag har ont i nacken - kan du massera mig mamma"... Jaha, så en titt på febern. Minsann, minsann. Dryga 38. Ingen match. Den andra dottern menade sig inte alls känna några symptom men var väldigt irriterad och sur (det vankas friluftsdag på måndag och hon vägrar missa den)... Astman ökar stadigt sitt grepp om henne, precis som den brukar när hon krokar ihop. Men sjuk - nädå :)
Jodå. Hela barnaskaran rasade ihop under lördagseftermiddag/kväll.
Jag vaknade själv med huvudvärk idag. Får se om även jag åker dit. Jag har varit riktigt förskonad från sjukdom trots mitt dåliga immunförsvar.
Den av barnen som nu är piggast är den dotter som först erkände sig som sjuk. Hon är rejält förkyld men pigg och glad. Storebror och "surasystern" har ont i nacke och huvud och snyter det som rinner... Och astmahostar...

Svågern var hit igår eftermiddag, för att uppvakta 13-åringen. Fick en hel drös med goda kakor som svägerskan bakat. MUMS var hela familjens kommentar :) Tack A-L för att du älskar att baka just nu!!
Även bonusfarmor och bonusfarfar var förbi en snabbis. Med paket till sonen och en jättefin julkorg med blommor till hela familjen. Så uppskattat! Av glade sonen förstås men även jag som blev jätteglad för blommorna :)
På kvällen kom mormor och uppvaktade storkillen också. Väldigt uppskattad present. Vi åt tårta och lite senare drack vi vuxna lite chokladglögg. Mmmmm, det var gott!

Vid lunchtid idag ringde det på dörren. En barndomskamrat stod i dörren. Åh, så glad jag blev! Fick en bamsekram. En sådan där innerlig och varm kram. Jag vågade inte släppa in henne helt i huset, med tanke på den smitta som huserar så här dagarna innan jul och hon har flera barn, små barn. Vill ju inte att hon ska komma hem med något otyg.
Hon erkände att hon inte vågat komma och hälsa på, att hon skämdes, att hon ju visste att jag blivit sjuk.... Inte ska hon skämmas! Jag blev så glad att hon kom förbi en liten stund! Hon hade med sig kakor. Hemgjorda kakor. Goooda kakor :) Hur kunde hon känna på sig att jag inte bakat några kakor på sisådär 7 månader? Jag som älskar kakor och alltid bakat kakor som fyllt frysen... Jag hoppas att hon kommer tillbaka när vi är smittfria så att jag får bjuda på lite bättre hyfs och kanske lite fika?