torsdag 3 mars 2011

Var är gamla JAG???

Åh vad jag blir less på orkeslösheten. Jag som alltid fixat och orkat ALLT själv. Utan att reflektera närmare över hur mycket jag egentligen gjort. Var är gamla jag som varit en energimaskin? Kan hon komma tillbaka NU!!! Är så less på att ständigt vara trött. Är så less på att bli på dåligt humör för att JAG inte orkar det jag vill och ska och måste.
Var är min "split-vision"?
Jag som kunnat hantera busslaster med tyskar på tyska, växla över till franska eller engelska för de kunderna, hålla koll på tankande bilister, snacka med lokalfolket - samtidigt i mina yngre år. Jag som fått ihop logistik med 3 blöjbarn, extrajobb och bullbak. Jag som pluggat på universitet med 3 dagisbarn och samtidigt jobbat extra och tränat och hållit rent och fint i hemmet. Jag som hanterat 3 skolbarn med träningar och matcher alla veckans dagar samtidigt som jag chefat över en stor personalgrupp - och ändå hunnit vara tränare, engagerad i styrelser, träna, umgåtts med familj och vänner, bakat och lagat mat. Var tog hon vägen? Det är ett enormt kliv bakåt. Det känns ibland som att jag håller på att brisera. En match eller träning som ändras får mitt redan pressade psyke att krascha. Jag blir på dåligt humör. Noll stresstolerans. Egentligen är det ju sak samma, fast jag vill ju se matcherna - de ger god energi. Då blir det på bekostnad av mig själv ändå, för jag blir så trött.

Denna veckan har varit som alla andra idrottsmässigt, i måndags hockeymatch som jag självklart inte ville missa - det är ju så roligt att se sonen på isen :) Blev sent dock. Vi var inte hemma förrän efter 22. Tjejerna fick följa med och skippade för första gången en träning till förmån för att följa med.
Tisdagen var det hockeyträning och innebandyträning och handbollsträning.
Gårdagen blev lite annorlunda. Sonen skulle vara spelledig men blev i sista stund inringd till match, med laget som spelar på lägre nivå, pga sjukdom. Ingen han kunde åka med utan det föll på mig. Tjejerna hade sitt och maken lååååångt borta. Bara att acceptera och snabbt fixa näringsriktig matchmat... Äh, vad tusan... Lite korv med makaroner blev det... In med alla barnen och en av tjejernas kompisar som var hos oss i bilen, dumpa tjejerna på sitt och sedan skjutsa sonen till matchsamling. Eftersom de samlas en timme innan match åkte jag till Godishuset för att handla godis (jaaa, jag erkänner - jag har provsmakat flera från den gigantiska påsen) till vår kommande Sportlovsresa, och vände sedan tillbaka till ishallen för att se matchen. Tjejerna fick skjuts hem och blev sedan hämtade av en underbar vän som bjöd på kvällsfika till oss allihopa när vi kom från matchen. Jag tog med deras son hem istället för att de skulle åka in och hämta honom. Det blev en superlösning :)
Trött, trött, trött och somnade snabbt. Dagen idag var det sedvanligt torsdagsmöte med chefskollegorna, med samma status efteråt. Trött, trött, trött. Hämtade upp sonen som slutat tidigt och åkte hem för att kasta mig under en filt i soffan. Kunde inte somna eftersom det var damernas stafett och det blev spännande - för spännande att somna...

Logistiken kring vår kommande resa till fjällen tar på krafterna. Kan väl säga att jag är rätt less på att vara gift och ensamstående. Känner mig helt kass. Jag menar hur jobbigt är det för en vanlig normal kvinna? Men jag är inte normal nu. Jag är inte mig själv. Lasagnen är skrotad - orkar inte. Köttfärspajen är skrotad - orkar inte. Det blir att laga mat där istället på råvaror. Inte det ultimata - för det finns inget skönare efter en dag i backen eller på fjället, att bara sätta på ugnen och värma förberedd mat. Det är semester! Det får bli som det blir.

Mammans roll i vår familj är att kontrollera att alla packat sitt... att vi har mat att äta och att den är inhandlad (tack och lov för hjälpsamma barn som följer till affären och hjälper till att lasta i och ur)... att all tvätt är tvättad och ren INNAN det packas i väskor... Barnen är så stora att de packar själva, men jag vill gärna hålla koll på att de verkligen får med sig allt de behöver så en besiktning blir det innan de får packa färdigt. I morse ringde maken för att höra om vi packat, mm, och jag blev rent ut sagt irriterad. Är han inte hemma så har han inte rätten att bestämma när och hur vi får ihop logistiken här hemma.
Nu är i alla fall allt packat. Väskorna står färdiga i garaget, påsar med torrvaror står färdigpackade, kylväskor och frysklampar förberedda, slalom- och snowboardutrustningar redo. Det enda som återstår är den återvändande maken och hans packning - det får han sköta själv.

Jag är så trött. Så ikväll - kvällen innan avresa - så är det innebandyträning på hemmaplan kl 19-20, träning på ishall kl 18-20 och som grädde på moset ett fotbollsföräldramöte kl 19-20. Sa till sonen att det inte blir någon träning för jag mäktar inte med att skjutsa idag igen. Inte med skjuts av tjejerna och föräldramöte. Hinner inte heller vara på tre platser samtidigt. Det löste sig med att bonusmorfar skjutsade honom - sonen ringde själv. TACK för att det finns någon som kan hjälpa till med logistiken!

Det ska bli så in i bängen skönt att åka bort. Så fort jag sätter mig i bilen så kopplar jag ner systemet. Då går jag in i viloläge. Kommer att ta dagarna som de blir, som det känns i kroppen. Hoppas på ett försök i slalombacken, något jag längtar något oerhört efter. Frågan är hur kroppen reagerar?

2 kommentarer:

  1. Var rädd om dig!!!!! Det är klart att vi inte är som innan, tyvärr! Det krävs mkt tålamod att förklara det för omgivningen nu när vi börjar "se friska ut". Ha en skön vecka i fjällen!
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  2. Du är så duktig men du ställer för höga krav på dig själv! Du kan inte orka som vanligt!
    Ha tålamod, dina krafter kommer tillbaks men det tar tid! Strunta i alla "måsten" ett tag o försök att vila istället! Tusen kramar! B

    SvaraRadera