onsdag 23 mars 2011

Chockbesked

Fick ett fruktansvärt tråkigt samtal ikväll. En bekant har, trots täta kontroller, drabbats av en mycket, mycket aggresiv cancer. Jag vet inte om det är samma typ som kommit tillbaka eller om det är en helt annan sorts cancer som dykt upp. Av det lilla jag fått veta så verkar det inte vara samma typ, men vad vet man? På de 5 månader som gått sedan senaste kontrollen har hon drabbats mycket hårt. Prognosen är jättedålig. 2 veckor till 2 månader, som jag förstod det så ska man försöka ge behandling för att öka tiden. Jag måste försöka få mer information och sedan antingen besöka henne eller skicka en blomma. Vi har barn i samma ålder.

Jag blir så ledsen. Vad är det som händer med alla människor? Varför är det cancermonstret som härjar överallt? Jag hoppas så innerligt att det går att göra något, att de kan rädda hennes liv! Jag vill inte att någon ska drabbas! Aldrig någonsin!
Flickorna blev jätteledsna när jag berättade för dem. De behöver veta. Behöver få den tiden som ges att tänka och fundera. Allt som varit hos oss under året och dessutom klasskompisarnas mamma som förlorade kampen mot cancern i december har varit tufft för dem. Sonen tog det bra men verkade lite fundersam.

Dags att gå och lägga sig och hoppas på att få sova i natt, att tunga tankar håller sig borta.

2 kommentarer:

  1. Åh så tråkigt, jag vet inte vad jag ska skriva, tänker på din bekant och hennes familj. Självklart tänker jag på dig med.
    KRAM

    SvaraRadera
  2. Ja, det är inte mycket man kan säga i ett sådant här läge. Det suger helt enkelt. Kram

    SvaraRadera