måndag 14 mars 2011

Herceptin nr 10

Nu känns det som att jag kan börja räkna ner behandlingarna på Dagvården... 7 behandlingar återstår, dvs 21 veckor. Önskar så klart att det redan vore klart. Känns lite bisarrt att sitta där med andra som precis börjat eller är mitt i cellgiftsbehandlingarna... Is- sockar, Röda påsar... Ser så trötta ut en del av dem. Peruker, sjalar, skalliga... Jag väljer att försöka vara positiv när jag är där. Sköterskorna är så snälla och fina. Fast det är klart att det är påfrestande att gå dit och sitta uppkopplad i dropp om och om igen.

Hade möte med min chef och personalkonsulten på jobbet efter det korta stoppet för OK-stämpel från Sjuksköterskan på Nus på morgonen. Det blev ett bra möte, om än tiden flög iväg. Efter mötet så var det nytt möte som varade resten av arbetsdagen - dvs till 12. Sedan åter till Nus och Cancercentrum för att få Herceptinet. Var hemma strax före 15 så idag blev det ingen vila. Kan inte lägga mig och sova nu, för då kommer jag att ha problem på natten.

Helgen har varit bra. Jättefint väder, runt nollan och en hel del sol. För ovanlighetens skull har hela familjen varit samlade. Sonen har bara haft en träning på lördagen, tjejernas innebandymatch blev inställd. Maken har stannat hemma från träningar och söndagens match - som sonen tackade nej till (en extramatch som han egentligen inte skulle ha spelat).
Lördagen innebar sovmorgon och lite träning på gymet, sedan ut i friska luften för att få lite solstrålar i ansiktet. På lördagseftermiddagen var maken och jag tillsammans med lillasyster, svåger och mamma på La Soirée. En helt fantastisk föreställning. Så länge showen pågick så gick det jättebra, men när det blev paus blev det tilt. Det pratades bakom mig, på mina bägge sidor och framför mig. Samtidigt spelades rätt hög pausmusik. Jag hörde inte ett jota. Det är så oerhört obehagligt. Ser hur munnarna rör sig på lillasyster och mamma - förstår att de förväntar sig att jag ska svara på något utifrån deras minspel... Jobbigt. Maken tog mig åt sidan så att jag hade allt ljud framför mig och då blev det bättre. Efter showen bjöd lillasyster på mat och jag sjönk ner i soffan med en filt i väntan på maten. Försökte koppla bort så mycket ljud som möjligt men var helt slut. Vi åkte hem efter middagen och jag somnade tidigt.
På söndagen var vi ute hela dagen. Familjen åkte slalom/snowboard och jag höll mig i stillhet i solen. En promenad uppför en jättebacke. Härligt! Det blev en tidig kväll även på söndagen, men det har varit en jätteskön helg. Maken har lagat maten och servat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar