Höstlov och Strulig strålning

Har sovit som en klubbad i natt. Inte konstigt kanske med tanke på allt som försiggick i helgen. Jag är så stolt över mina underbara barn! De fajtas och kämpar och ger järnet, så härligt att efteråt få kramar av sina rödrosiga glada barn - okej jag erkänner... sonen MÅSTE faktiskt duscha först, det luktar alldeles för illa om honom innan han tvättat bort "hockeysvetten" - men sedan ger jag honom gärna kramar :)

Denna vecka är det höstlov. Sonen har haft välförtjänt sovmorgon och sedan umgåtts med sin kusin hela dagen. Tjejerna har varit iväg till Örnsköldsvik på Paradisbadet med kompisar. Själv har jag fått mig en tupplur på eftermiddagen - skönt! Vi får se vad vi ska hitta på resten av veckan, klart är att alla 8 kusiner ska göra något roligt ihop på onsdag.

Dagens strålning blev lite annorlunda. Efter att jag blivit riktad efter linjerna och påmålad - igen - så skulle strålningen börja, då pajade maskinen så de fick ringa efter en ingenjör. Där låg jag och frös... Det skulle inte ta lång tid trodde de, men sjukhuset är stort och ingenjören var i andra änden. Händerna var som isbitar innan maskinen var fixad och strålningen gjord. De ville att jag skulle ligga kvar i rätt läge eftersom det skulle gå fort när felet väl var åtgärdat. För första gången tog det 45 minuter. Det verkar inte vara ovanligt att det händer, men om jag råkar ut för det igen ska jag inte säga att det "går bra" utan då ska jag be om filt eller mina egna tröjor att värmas med i väntan på åtgärd. Det är rätt starka fläktar som kyler ner rummet av förklarliga skäl och framförallt på en måndag när rummet redan var nerkylt bidrog till att det var riktigt kallt i rummet. Brrr... jag körde maxvärme i bilen på vägen hem.