Världens bästa mamma!

Ja, så är det! Hon är min! Jag måste dela henne med mina två systrar dock - men hon är ändå världsbäst!!!! Eller - det är väl kanske för att vi är tre om att dela på henne som hon är så bäst :)

Hon har ju ställt upp och i stort sett flyttat in för att få vår vardag att fungera, dessutom skjutsar och följer hon mig på varenda sjukhusbesök. Jag har ingen aning om hur det skulle gått för mig om hon inte ställt upp som hon gör - varje dag. Ringde henne igår när hon var ute med en väninna för att be henne att om möjligt se efter en bordsspegel när hon ändå var i krokarna av ett sådant ställe som kanske kunde ha det i sitt utbud. Minsann. Kom hon inte hem med en spegel!
Jag har i lugn och ro suttit vid köksbordet idag på morgonen och det gick så bra. Tog sin lilla tid, men det har jag ju faktiskt rätt gott om så ingen panik där inte... Lite kladd, några extra topz - men så skönt att få fixa till sig lite lagom, utan att bli irriterad på allt darr. Får se hur länge jag får ha kvar fransar och bryn, det har börjat glesa ut sig nu. Jag vet ju att de ryker. Då gäller det att försöka trolla fram lite ögon - och ögonbryn... Träna, träna...
Fick just bekräftat att jag är välkommen på en Look Good Feel Better -träff 25/10. Ska bli roligt att få uppdatera fejk-mejk-kunskaperna... De har jag ju velat glömma sedan 2010.

Mamma har också varit en klippa i omflyttandet av rummen. Fixat och sytt gardiner i de nya rummen, smakrådat med färger, möblering och köpt fina accessoarer som passar alldeles ypperligt in i det hela. Hade jag själv försökt ge mig på dessa utflykter och tittande så hade det aldrig varit så fint och så färdigt som det nu är. Jag har inte orkat alls - så har min mamma väldigt god smak också, så det finns inte något att anmärka på :)

Jag vet inte om morfintabletterna har gjort under, har absolut inte maxat doser (dr hade varit väldigt frikostig i sin ordination) utan tagit en till natten och en på morgonen och jag mår bättre. Jag skulle få ta ganska många enligt receptet, men det här har funkat bra. Nu har det ju också gått en vecka sedan den eländiga biopsin, så det börjar kanske läka också. Lite ont forftarande när morfinet går ur kroppen, området känns fortfarande av. Testar med bara Alvedon idag och hoppas att det räcker. Det blir rätt mycket piller ändå att stoppa i sig varje dygn.

Ökningen av Cortisonet till 8 varje morgon igen kanske också har bidragit. Blir ju lite darrig, men jag kanske blir mer och mer van dem nu, för det känns rätt ok nu. Även om händerna darrar på, så går det an, benen känns något bättre - om det beror på tryggheten med rollatorn också så är ju det bara positivt. Får höra på onsdag vad dr Nisse säger om det.

Igår tog jag ett första varv runt vårt backiga kvarter med rollatorn - som jag lovat mig - en promenad alltså. Hade inte lovat mig hela varvet, brukar vända där det blir som backigast, men med ena dottern och Lissi som sällskap så lufsade vi runt hela kvarteret. Känner mig stolt :)

Nu skulle det bara smaka med lite mer solsken efter allt regnande - då skulle det bli mer sporrande att ta lite fler små promenader. Det är skönt att röra på sig, det behöver kroppen och knoppen.

Humöret blir allt bättre, jag är just nu mindre deppig. Klart jag förbannar mitt öde, men jag ska förhoppningsvis försöka lära mig att leva på kortare tidsplanering så att jag inte blir så ledsen och besviken över bakslag eller att det står stilla. Försöka acceptera att det kommer att vara mycket kontroller, röntgen av olika slag. Det är ju så mitt liv kommer att se ut. Dags att gilla läget - om än motvilligt.
Måste upp, upp, upp. Kanske orkar jag med att se någon idrott i helgen? Det får bli mitt mål för veckan. Cytostatika på onsdag och så orka liiiiite idrott - få kraft av den energi som fyller idrottshallen. Små steg i taget!