Orolig natt

Orolig natt inatt. Jag bestämde mig för att inte ta något morfin för natten som gick, jag känner fortfarande av lite bak i ryggen men jag vet inte vad som är vad längre. Det var inga som helst problem att somna. Att vara vaken längre än till 22 verkar vara en omöjlighet just nu... Fast vaknar man kl 6 så har man ju ändå fått sin nattsömn.

I morgon är det dags för provtagning, träff med dr Nisse och även en träff med kuratorn och slutligen Taxol nr 3. Blir bra tror jag... Det är bara den långa väntan på cytostatikan som gör att dagen blir så lång - som vanligt.

Borde få veta vad biopsin sa också i morgon? Hoppas inte att den visar något alarmerande som påverkar behandlingen... Önskar verkligen att det kan få flyta på lite nu, att jag får känna förbättring - det skulle vara så skönt om jag får känna av en förbättring nu, om om än liten så tycker att jag gjort mig förtjänt av det vid det här laget. Känna mig lite mer "piggelin". Hela familjen förtjänar en piggare familjemedlem nu. Även om de nog tycker att jag blivit lite piggare så tar jag ju mina tupplurer på dagen och är mest en soffdrönare fortfarande... Var är energin?

Inte heller har jag tagit någon sömntablett - det har jag ju inte tagit sedan jag fick morfinet. Jag tänkte att nu har det gått en vecka sedan biopsin, måste försöka klara mig utan starka piller. Jag tror jag tittat på klockan varannan timme hela natten. Suck. Tröttsamt. Vaknade ändå kl 6 och tog mina ordinarie mediciner och min filtallrik.

Det tar nästan en hel timme innan Alvedon, Cocillianan och Cortisonet börjar verka. Sedan är de ju några piller till också, men de är inte lika avgörande för att komma igång för dagen. Jag i stort sett sitter i sängen uppbuntad med kuddar och ser på morgonnyheterna medan det sakta lättar. Lyssnar till makens sköna andetag där han sover så skönt. Försöker väcka honom med mina kalla fötter under hans täcke, ropar till barnen för att börja väcka dem... Lite så där lagom - ingen panik eller brådska för att hinna i tid till skolan eller jobbet.

Det är luftrören som irriterar mest, jag har legat en hel natt och det tar sin lilla tid innan det blir bättre - jag är lite rosslig och hostig på morgonkvisten. Sedan kommer då darrningarna, skakningarna när jag stiger upp - fast jag inbillar mig att det faktiskt är lite bättre. Eller? Kanske har jag också blivit bättre på att göra saker långsammare också? Anpassar mig efter mina nuvarande förmågor?

Hade lite huvudvärk igår, lite idag också. Kan det vara morfinet - fast jag tycker att jag bara tagit en för natten och en på morgonen - och under knappt en vecka? Måste kolla med dr Nisse i morgon. Kanske är det mer påverkan från huvudet och jag behöver justera med mer Cortison? Tar det bara på morgonen - fast om Cortisonet gör mig darrig så är ju det inte det ultimata heller... Tål att diskuteras i morgon tror jag i allafall. Jag vill ju få må så bra som möjligt, hitta bra lösningar för en så bra tillvaro som möjligt.

Känner att jag spänner käkarna nu igen så det kanske är så enkelt att jag behöver slappna av lite till. Det är ju ändå lite tankar man går och bär på... Kanske ska ta en Stesolid då och då för att hjälpa till att slappna av - dem la jag bort samtidigt som sömntabletterna. Jag behöver ju inte överdriva i min iver att minska medicinering. Jag har ju fått dem av en anledning ändå.

Min stora lycka är ändå just nu att jag tagit mig ut med rollatorn även idag, tillsammans med mamma och Lissi. Långsam promenad duger gott, frisk luft. Tror faktiskt att vi gick liiiite fortare idag. Ser fram emot att på sikt få förlänga promenaden lite också. Ingen brådska att öka avstånden, men små, små mål gör mig gott :)

Jahapp, det var denna tisdag. Hoppas jag får komma med något trevligt i nästa inlägg, för jag känner att det blev lite gnäll idag...