måndag 22 oktober 2012

Måndag - ny vecka!

Måndag börjar ta slut. Det har varit en lugn dag inne.
Älskade mamma har varit här sedan tidigt i morse, såg till att barnen kom upp och iväg till skolan. Hon är så gullig och ställer upp eftersom maken åkt på jobb och blir borta ända tills på torsdag kväll. Hon kämpade sig hit med kryckor då hon har ont. Värk. Hon kommer tillbaka varje morgon hela tiden maken är borta. Underbara mamma! Vi har delat soffa hela dagen idag. Ingen promenad, däremot en längre tupplur som vi båda behövde.

Hoppas så på att Stesoliden hjälper - att jag slappnar av mer kan jag redan nu känna, tänker på käkarna och att jag låter nacken vila med kuddar bakom. Nu är det bara att försöka få tillbaka känslan av mer stabilitet från knäna och nedåt. Har sovit bättre inatt, vaknat ett par gånger men kunnat somna om. Medicinerna tog jag strax före 06, så det är ju ok. Slumrade till från när barnen for och till 8:30. Det var länge sedan. Hittade lilla mamma sovandes i soffan när jag steg upp. Visst är det ett steg i rätt riktning - mer avslappnad, mer vila?

Jag har försökt röra på mig lite inne. Känna på darrigheten. Passat på att vika tvätt och bära till barnens rum - gick bra. Inte för snabba rörelser utan mer koncentrerat på att gå så bra som möjligt. Det går faktiskt bättre att använda händerna just nu också. Skakar inte sååå fasligt. Blir inte alltför många felskrivningar vid tangenterna.

Fixat lite i köket, vilket jag inte gjort på flera dagar. Bara att duka, fixa frukost till mig och mamma. Hällt upp te i koppen utan att vara livrädd för att det heta vattnet skulle hamna överallt kändes riktigt bra.

Lite svårt med sms när det darrar - blir att backa och ändra, men jag har fått iväg ett par idag iallafall :)

Morgondagens mål: att ta en rollatorpromenad!

8 kommentarer:

  1. Hej Malin! Har inte läst på några dagar och himmel vad du orkar mycket! Så underbart! Du är ju världens duktigaste! Kramar i massor Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har varit riktigt roligt när jag orkat göra saker, det är stärkande... Nu längtar jag bara tillbaka till - eller ser fram emot - känslan jag hade fram till i tisdags... Hoppas den kommer snabbt :)

      Kram Malin

      Radera
  2. Malin, jag känner inte dig, har börjat läsa din blogg av en slump. Jag tycker du är fantastisk, mitt i allt det svåra resonerar du så klokt! Mina ord betyder kanske inte så mycket men vill ändå skicka styrkekramar gm cyberspace! Hälsningar Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marie!
      Tack för de fina orden, de betyder absolut jättemycket - jag blir smickrad och tar till mig... Nästan generad :)
      Kram Malin

      Radera
  3. Vad roligt att det går bättre för dej nu!Blir så glad för din skull.Underbart att din mamma kan stötta dej även om hon har sin beskärda del av värk. Nu håller jag tummarna...och du,ta inte ut dej nu när det går så bra.Lagom är bäst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaaa, Marie-Louise.
      Hoppas att det håller i sig - sakta men säkert... Turbogummans nya måtto. Jag har en sådan fantastisk mamma som verkligen försöker göra allt i sin makt för oss, trots att även hon dras med sina kroppsliga besvär. Kram Malin

      Radera
  4. Du är stark och kämpar på. Jag tror jag har missat den exakta orsaken till dina skakningar. Vet man? Vilken tur att du har hjälp av din fina mamma när maken är på vift.

    SvaraRadera
  5. Jag har inte fått den exakta orsaken till skakningarna. Blir säkert prat om det i morgon med dr.
    Och jaaa, mamma är fantastisk! Ser fram emot torsdag.... :)
    Kram Malin

    SvaraRadera