tisdag 2 oktober 2012

Lungbiopsi

Så blev det tillslut av. Lungbiopsin. Var på plats kl 20 på söndagskvällen som avtalat. Hela familjen följde med så att även barnen fick se hur mitt rum såg ut, men de hade bråttom hem för att se X Factor. Venport sattes och proverna togs. Fick sedan jaga på lite för att få mina mediciner så att jag kunde få somna. Klarade ändå att se 22 nyheterna, vilket inte är vanligt nuförtiden.

Vet inte om det var nervositeten på måndagsmorgonen, men jag vaknade redan kl 5. Inte så kul. TV-utbudet på Nus är ju inte det allra bästa... Vid 6- tiden ringde jag efter mediciner och då började iaf Nyhetsmorgon. Fick frukost inburet på rummet så det kändes lite lyxigt.

Vid 7:30 kom de med premedicinering. Jag sa att jag ska ha ALLT OCH LITE TILL som går att få. Vet att det var en morfintablett iallafall, sedan var det någon flytande vätska också. Så var det dags att bli nedskjutsad i sängen till röntgen. Jag fick lägga mig på mage, fick en kudde och så spände de ett band över ryggen. Nästa som händer är att läkaren lade tandläkarbedövning runt området. Läkaren informerade hela tiden om vad hon gjorde. Punktionen togs alltså på höger lunga. 3 gånger stack hon. FY FAAAAN vad det gjorde ont! Tårarna rann och benen for rakt upp för varje stick. Efteråt visade hon vad hon tagit ut. Fast jag inte ville. Äckligt! En burk med vätska och 3 små röda "maskar" var i burken. Klockan 9 var jag klar och tillbaka på rummet.

Fick ligga på höger sida i 4 timmar för blödningsrisk så de pallade upp med en kudde bakom ryggen för att jag inte skulle tippa tillbaka. Fick mer morfin och lite annat lullulligt så jag somnade en stund.

Fina lillasyster kom upp med en lunchmacka och höll mig sällskap. Trevligt!

Klockan 13 var det dags att åka till röntgen igen, kontroll så att det inte fanns läckage någonstans. Därefter följde naturligtvis vääääääntan på svar på om allt var ok. Misstanke om liiiitet läckage, men så litet att jag fick åka hem kl 17. Tack och lov var lillasyster kvar så hon skjutsade hem mig.

Idag är jag mör. Har ont där de stuckit så klart. Svårt att hitta bra läge att sitta eller ligga på. Sidan går bäst. Vaknade 5 i morse igen, tog mediciner och somnade om sedan. Vaknade upp och åt frukost med familjen innan de åkte på skola och jobb, sedan gick Lissi och jag och sov igen, Vaknade vid 9 men är fortfarande trött. Darrig. Har varit på en liten rollator-hund-promenad. Gick väl sådär, men det blir nog bättre när jag har mindre ont i högersidan.

Fick också tid för nästa behandling. På torsdag. Äntligen känns det som att jag är igång med det,Taxol nr 2. Behöver ju cellgiftet. NU!!!! Vill ju bli piggare och få må bättre, orka mer.

Jag är livrädd för mina svaga och darriga ben.... Kanske får jag veta något hemskt på torsdag när jag träffar läkaren? Det blir inte dr Nisse, men en annan erfaren läkare. Tänk om det är mer och alldeles åt skogen i huvudet... Tankarna mal nu. Bröt ihop igår kväll igen av rädsla. Vidriga, vidriga sjukdom!!!! Kan jag inte bara få något positivt besked nu. Jag tycker att det är min tur att det går åt rätt håll nu! Jag är helt ok med att använda rollator om det behövs för trygghet och balans. Men det MÅSTE räcka nu! Nu vill jag få må bättre, orka lite till, kanske få köpa ett par byxor - de har blivit alldeles för stora. Muskelmassorna försvinner. Jag behöver få röra på mig och få tillbaka lite krafter. SNÄLLA, SNÄLLA!!!!! Visst har jag fått min beskärda del nu?!?!?!?!?!

Nu har jag världens bästa mamma här och förbereder middagen. Tack och lov för henne! Hur skulle det annars gå?

14 kommentarer:

  1. Härligt att du äntligen fått göra biopsin! Men stackars dig, det verkar varit riktigt otrevligt! Håller med dig om att du nu måste fått din beskärda del av denna jävulskt vidriga sjukdom, sjukdomen som förstör våra liv - som gör att vi inte är som andra mammor....
    Hoppas och håller tummarna att du bara får positiva besked på torsdag :0)

    Kram från Ulrika

    SvaraRadera
  2. Du har nog fått din beskärda del för länge sen......
    Hoppas allt vänder nu och att du får känna att orken och kraften kommer tillbaka! Onekligen kan man ibland fundera över hur mycket en del "utsätts" för och ändå klarar av allt...... Förstår ju vilken kraft du har och det är ju en stor hjälp när livet är motigt! Skönt att din mamma kan hjälpa dig-säkert skönt för henne också...( Så tänker jag om det skulle gälla min vuxna dotter-jag skulle vilja vara där jämnt-men är ju mamma oavsett ens barns ålder...) Styrkekramar till dig och hela din familj

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas också och önskar att du gjort bort det jobbiga nu. Det är verkligen din tur att känna att det går åt rätt håll.
    Är byxorna för stora? Fniss. Det är precis tvärtom för mig. Har köpt ett par som är två storlekar större än jag brukar och jag hoppas att jag snart får hänga dem långt in i garderoben. Kram och sköt om dig, fina Malinl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag läste att du fått öka på byxorna lite... Jag har ju inte någon kraft i benen och ligger mest så jag antar att vårens muskelbyggande nu ryker. Hoppas att jag får lungkapacitet tillbaka så att jag kan orka ut och valla rollatorn lite :) Kram!!

      Radera
  4. Vad skönt att din biopsi nu är gjord.Det verkar vara synnerligen otrevligt och ruskigt att göra den. Att hela tiden som cancersjuk bli påtvingad att göra en massa obehagliga undersökningar och behandlingar för att få en chans att bli frisk.Oron däremellan.Något som ingen som inte varit i den "cirkusen" kan förstå.Dessa övergrepp mot ens kropp och själ. Hoppas att du kan lägga biopsin bakom dej och förpassa den till en mörk vrå. Hejar på dej!!! och lycka till med dina behandlingar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade gärna sövts för det faktiskt, men det fick jag inte välja på. Utelämnad är väl bara förnamnet på allt man får utstå... Jag bara hoppas att jag nu kan få några som helst goda besked. //Malin

      Radera
  5. Usch Malin, det lät inte som en trevlig upplevelse:-(
    Hoppas du snart mår bättre och att torsdagens besked skänker glädje.
    Kram Catrin

    SvaraRadera
  6. Stackars dig. Det är inte klokt vad det är synd om dig som behöver utsättas för detta. Du har verkligen fått din beskärda del och nu får det räcka tycker jag också. Nu måste du få fortsätta med din behandling och sedan bli starkare. Fira jul och se att allt går åt rätt håll. Jag tror faktiskt att det blir så. Är det någon som det ska gå bra för så är det du. Det är du som, om några år ska säga, YES så skönt, idag har jag varit och blivit friskförklarad. Det är klart att det ska bli så. Det bestämmer vi. ...Kram och godnatt

    SvaraRadera
  7. Ja, nu får det räcka, nu håller vi tummarna igen för besked som trimmar behandlingsstrategier för styrka inför kommande behandlingar som knäcker odjuren. Vi ser det som ett höstarbete som ska göras för att sedan se fram emot emot ljusare tider både bildlikt och bokstavligt. Och den dagen kommer när du kan gå ut från ett uppföljningsbesök och säga YES, nu är jag friskförklarad. Det tror jag på och då blir det säkert så också. (Jag skrev ett inlägg igår också - undras vart det tog vägen - ut i cyberrymden kanske....) Kram och nu omhändertagande av fallfrukt här i väster. Även fallfrukt kan skänka glädje. ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack än en gång! Du har blivit en kraftgivande vän! Kram Malin

      Radera