söndag 7 november 2010

Vardagslugnet närmar sig

Swosch, så har en höstlovsvecka förflutit. Vardagen är på g igen. Känns både bra och trist. Det har varit härligt att ha barnen hemma samtidigt som det tar väldigt på krafterna med allt en mamma ska fixa med till sina små... eller små och små - de är mer tonåriga än smååriga. Vill sova länge och vara uppe länge. Äter mängder och dricker mjölk så man önskar nästan att man hade en egen ko på gården :)

Varit borta på middag både fredag och lördag, vi har blivit bjudna på fantastiskt god mat och trevligt sällskap. Skönt att få komma bort lite och samtidigt tryggt med släkten som värdar. Det gör inget att jag måste lägga upp benen eller att vi åker hem tidigt.

Helgens matchskörd har varit lagom: 3 hockeymatcher (såg 2) och 1 innebandymatch lördag och söndag. En fin avslutning på denna vecka. Det var riktigt skönt att få en lugn förmiddag när killarna åkte iväg på egen hand i morse. Benen har varit riktigt svullna på kvällarna och fötterna har värkt efter en stunds vila och jag sedan ska gå igen. Jag är bara trött.

Skulle förbi till pappas grav igår, men glömde ta med något att tända ljusen med så det blev att åka förbi idag istället. Det är så fantastiskt vackert med alla tända ljus, så stämningsfullt.

I morgon blir det flera timmar på sjukhuset: strålning, provtagning, mugascinten och sedan läkarbesök. Jag blev riktigt irriterad på sköterskan på strålningen i fredags. Jag hade bett om att få en strålningstid synkad med övriga tider flera dagar i förväg. Så gav hon mig en tid FÖRE i alla fall. De hade flyttat min tid som varit inbokad så att det passat mina andra tider för dagen. Utan att kolla med mig. På grund av att någon behövde synka ihop sina tider - ja, sa jag det var PRECIS det jag bett om I GOD TID. Som de önskar, jag har gjort allt enligt "regelboken". Jag var riktigt irriterad när jag gick hem i fredags. Varför kan man inte få respekt bara för att man bor "nära". Jag behöver ju också åka flera mil även om jag får bo hemma, jag har 3 barn som ska iväg till skolan, en man som reser på veckorna... Men det räknas tydligen inte. Usch vad man kan bli irriterad på småsaker - men för mig var just det viktigt. Hur kul är det med ännu fler timmar i sjukhusmiljö. Ska förmodligen vara där i flera timmar på tisdag också. Då SKA jag minsann ha en tid som passar MIG. Då får någon annan flytta på sig. Punkt!

3 kommentarer:

  1. Så irriterande med tiden, jag förstår dig.

    Jag kommer meddela hur det går med akupunkturen, idag har det inte varit någon skillnad iallafall, hade inte räknat med det heller efter bara en gång men jag har haft massor av vallningar sen jag kom därifrån.

    Kram Lisbet

    SvaraRadera
  2. Hej Malin. Jag hittade din blogg genom Lisbets och måste säga att du skriver jättebra. Du verkar vara en tjej som är envis och som vet vad du vill och du kommer att klara det här galant :-) Stora kramar från en BC-syster :-)

    SvaraRadera
  3. Lisbet - ibland har jag kortare stubin, speciellt om jag är trött och hungrig... då hamnar jag i "apstadiet" :) Tur det är långt mellan gångerna... Kram

    Carina - jag har varit och läst din blogg flera gånger, via Lisbets blogg. Tack för komplimangen :) Kram Malin

    SvaraRadera