söndag 14 november 2010

Sista dagen som sjukskriven

Ja, då är det äntligen dags att vända blad... Eller inte helt och hållet.
I dag är sista dagen som sjukskriven på 100%. Jag har fattat beslutet att börja jobba 25% från och med i morgon måndag. Lyckades inte få tag på min chef på hela veckan trots idogt jagande. Det slutade med att jag skickade ett sms på fredag eftermiddag där jag talade om att jag känner mig redo. Fick ett svar där det stod att jag är så välkommen :)

Min plan är att jobba 9:30-12 måndag till torsdag. Fredagar fram till 17/12 är jag på samtalsgruppen. Tror att det blir riktigt bra. Jag har 11 strålningar kvar (2 veckor +1 dag) och de på strålningen har lovat synka så att jag får stråla omkring kl 09 måndag till torsdag.
Känner mig riktigt nöjd med mitt beslut och nu får jag ju känna om jag orkar med - fast det är jag övertygad om att jag gör.

Nu måste jag bara ringa läkaren och be om ett nytt intyg så att allt blir rätt mot försäkringskassan och arbetsgivaren. Kan inte tänka mig att det blir några problem.

Veckan som gått har jag utökat raska promenader med lite styrketräning här hemma. Magen, armarna, ryggen och benen har fått sina doser varannan dag.

Idag är det farsdag och som vanligt är det idrottsevenemang... Hockeymatch och innebandybmatch , familjen får ännu en gång delas i två - killar och tjejer... Jag är ju inte vän med blixten numera så vi får fira honom i eftermiddag/kväll. Killarna drog så tidigt i morse och jag fixar inte att organisera tårtbakning så tidigt. Tjejerna (och jag) har gjort en härlig tårta som får avnjutas efter middagen.

4 kommentarer:

  1. Ska hålla alla tummar för att det går bra för dig att jobba! Så glad för din skull!
    Kram
    Cicki

    SvaraRadera
  2. Tack vännen! Om det här flyter på så har vi kanske läge för en ny lunch snart :) Kram Malin

    SvaraRadera
  3. Låter skönt att börja jobba, man bara längtar tills man får "rutinerna" och "livet" tillbaka

    Önskar dig Lycka till!

    Kram från Lisbet

    SvaraRadera
  4. Jaa Lisbet - jag har verkligen längtat. Sedan är jag sådan att jag inte trivs med ensamheten så jag hoppas verkligen att det inte är för tidigt att testa... Kram tillbaka //Malin

    SvaraRadera