Ljuvliga barn...

... som sover sött. Fyra stycken närmare bestämt. Två kusiner sover över och de är som hemma här så det är hur lugnt som helst. Stora killen har vänt på dygnet lite, som tonåringar gärna gör, så han är vaken längre än mig. De fyra mindre har skuttat runt och spelat pajas, utklädda till både det ena och det andra - härlig underhållning, även om jag försökte tysta ner dem ibland... Har haft en riktig telefonkväll, telefonen har gått varm av en massa olika samtal, och då kan de härliga barnen inte hojta hur mycket som helst runt mig... Men i garaget, eller i någon av tjejernas rum gick det hur bra som helst. Det har spelats Band Hero och fantastisk sång och musik har skrålat genom huset :) Härligt att höra uttalen på engelska av barnen, hihi. Det har också hunnits med lite nagelmålning. Till och med killkusinen lyckades måla EN gul nagel - sedan fick det räcka... Själv har jag för första gången målat mina naglar blå. Riktigt läckert faktiskt. En härligt marinblå färg har jag införskaffat.

Tog med mig tjejerna till strålningen idag, men de backade ur och vägrade ens titta i rummet. De stannade i väntrummet. Tänkte att det kan vara bra för dem om de ser att det inte är någon som helst fara med mamman på de dagliga utflykterna till strålningen. Kanske gör de ett nytt försök på torsdag, det lät nästan så. Personalen frågade flera gånger om jag inte ville hämta dem för att de skulle få kika lite. Omtänksamt. Hoppas barnen vill ta en liten titt på torsdag.

Nu har jag gjort 6 strålningar och hittills har det gått riktigt bra. Känner inte av några biverkningar ännu. Hoppas huden klarar sig någorlunda. Tröttheten kommer jag säkert inte undan, men känner mig inte mer trött än tidigare i alla fall. Än, det verkar vara i stort sett obligatoriskt att bli tröttare så det är väl bara att ställa in sig på det.
Hoppas jag kan få fortsätta med promenaderna i alla fall, de behövs verkligen. Både för den friska luften och för motionen. Det har inte blivit de dagliga promenaderna som jag ställt in mig på, orken räcker liksom inte till. Jag har fått välja mellan promenaderna och barnens aktiviteter - och valet är enkelt! Inte så att jag ska ge avkall på mig själv, men som jag tidigare skrivit så många gånger: den positiva energin jag får från barnen och deras idrotter behöver jag. Det är lättare när det är vardag och barnen är i skolan, då kan jag lättare ta mina promenader och vila när jag känner för det.

Håret tar sig mer och mer. Tre veckors stubb pryder huvudet. Enligt barnen och maken verkar det vara mörkt hår som växer ut. Ska bli spännande att se utvecklingen.