torsdag 25 november 2010

Arg, frustrerad och trött...

Kan man vara fler saker än arg, frustrerad och trött samtidigt?

Har jobbat färdigt för den här veckan och det har varit roligt men samtidigt ostrukturerat. Alltför stressade kollegor med alldeles för hög arbetsbelastning påverkar så klart mitt arbete också. Är rätt trött när jag kommer hem, samtidigt uppe i varv och har inte kunnat somna när jag vilat mer än en av dagarna. Har tagit insomningstablett flera dagar denna vecka för att jag är FÖR trött för att somna. Ändå tycker jag om att vara på jobbet och mår bra av det.

Känner mig fortfarande låg i sinnet och har kort stubin. Igår skällde jag på tjejerna som dumpar sina pinaler överallt så att jag får klättra över eller gå runt dem - jag vägrar plocka efter dem... Vi pratar ofta om att man måste hålla efter sina saker. Ena dottern har t ex borta sina innebandyglasögon och jag kan nästan slå vad om att de är där hon lagt dem - dvs inte på rätt plats....
Brann av rejält på sonen i eftermiddag eftersom han inte tar sitt fulla ansvar över sin skolgång. Trots att jag skickat sms både igår och idag för att påminna om material till ett prov så händer det ingenting. Jag var såååå arg. Tjejerna blev ledsna och tycker det är jättejobbigt när jag blir så där arg. Känner mig själv helt värdelös som blir så arg. Det är inte ofta jag blir så arg som idag, men skolan är så viktig och när man som förälder försöker hjälpa till utan att få önskat resultat då blir jag vansinnig.

Fick erbjudande om barnvakt i morgon kväll av en jättefin tjej som tidigare varit barnvakt hos oss. Hon tyckte vi kunde gå ut och äta, gå på bio eller bara göra något själva, maken och jag. Maken kände sig inte sugen efter att ha varit borta i 3 dygn. Jag skulle nog behöva det, eller rättare sagt VI två skulle behöva göra något ensamma men nu har jag tackat nej till barnvakten. Kanske skulle vara bättre att göra något trevligt när jag kommit ur denna känslomässiga svacka? Samtidigt gör vi i stort sett aldrig något helt själva. Allt är bara vardag, träning och matcher. Måndag till söndag, vecka ut och vecka in. Samtidigt så vill jag ju vara med familjen så mycket jag kan och orkar. Tror jag håller på att överhettas. Har fått huvudvärk nu. Det tar på att vara arg, deppig och trött... Kan man få be om en paus från sjukdomshelvetet eller kan man få vakna från denna mardröm?

Julen närmar sig med stormsteg... snart dags att göra mysigt med adventsljustakar och byta gardiner, ta fram pynt. Tjatat på maken att ta ner jul-lådorna från vinden (han var hemma 2 timmar i eftermiddag)... Vi kan göra det senare... Jovisst. När? Han drog igen kl 16 och är borta hela kvällen, de tränar till 21, i morgon har jag samtalsgruppen och strålning, på lördag är det idrott utan stopp från 9 till 18... Å vad har vi för dag på söndag då? Det suger att inte kunna trotsa och ta ner de där lådorna själv. Sådärja, då har maken fått sig en känga också bara för att jag känner mig otillräcklig och inte orkar hela julstöket på ett bräde.

9 kommentarer:

  1. Hej!
    Känner så igen mig i det du skriver. Befinner mig lite efter dig i min resa och skall få min sista cytostatikabehandling i morgon om läkarna anser att jag inte har för många biverkningar. Var rädd om dig och var lite egoistisk mitt i allt, försök göra saker som du mår bra av!!
    Styrkekramar från en bc syster

    SvaraRadera
  2. Men vaaaaad! Hur kan du tacka nej till barnvakten! Ni skulle ju kunnat bara ha varit hemma och myst bara ni två - ätit gott och tänt några ljus!
    Det där med julpyntet kan jag hjälpa till med. Ska jag komma upp i morgon kväll så kan vi spela julsånger på hög musik, dricka glögg och fixa lite julfint.
    /sys

    SvaraRadera
  3. Malin underbara Malin <3
    Klart du har all rätt i världen att fara ut som du gör, av kärlek, omtanke och trötthet.
    Förstå vilket helvete du lever i och mitt i allting ska du hinna med (orka) vara mamma, fru OCH Malin också...
    Du är en kämpe!
    Önskar så att jag kunde hjälpa dig...
    Kramar om!

    SvaraRadera
  4. Tja, det var ju inte jag som ville tacka nej och kan förstå trött make också på samma gång... Kram

    SvaraRadera
  5. Bella - snart färdigstrålad så jag hoppas på en "lunchlångfika" inom kort. Miss U! Kram

    SvaraRadera
  6. Du är en helt normal mamma som blir flyg f-d ibland! De måste ju lära sig...o ha inte dåligt samvete för att du försöker lära dem!
    När mannen orkar så ring så har du barnvakt hos oss! Ni behöver inte åka bort, barnen får komma till oss när ni behöver o orkar!
    Kram/Birgitta

    SvaraRadera
  7. Tack Birgitta, tror barnen längtar efter er också :) Kram tillbaka

    SvaraRadera
  8. Jag känner igen mig, blir också så där arg ibland. Men man behöver en urladdning lite då och då, tur att vi har våra bloggar, ibland kan det hjälpa att skriva av sig också.
    KRAM

    SvaraRadera
  9. Jo Annika, bloggen är en bra ventil men ibland räcker den inte till då exploderar jag... Det brukar vara låååångt mellan gångerna men sedan denna resa började har det blivit oftare. Kram

    SvaraRadera