fredag 10 augusti 2012

Transportmedel

I onsdags när jag var hos läkaren funderade jag över det här med bilkörning. Jag har inte kört bil på hela sommaren. Inte sedan den 19/6 när jag fick de där konstiga känslorna i benen. Det har ju inte behövts. Har varit hemma, sjukskriven, åkt med maken eller mamma om vi farit någonstans. Sedan tillkom ju det där med hjärnan...
Nu är makens semester slut. Jag varken vill eller vågar sätta mig bakom ratten. Tänk om någonting händer... Jag har ingen aning om var eller hur många skitsaker som finns i huvudet. Så, min fråga blev om jag har rätt till Färdtjänst. Japp, det har jag. Så nu har jag skickat iväg en ansökan. Hoppas verkligen att jag får det för annars blir jag totalt isolerad och beroende av skjuts av andra. Lite självständig kan man väl få vara fast man är sjuk?

Jag hoppas att jag fortsätter bli piggare så att jag kan få göra en utflykt på jobbet och hälsa på. Inte än, men så småningom. Längtar efter mina kollegor. Det blir ju enklare om jag kan ta mig till och från på egen hand.

Ett tecken på att jag mår lite bättre är att jag faktiskt funderat på att ta mig ut på en promenad. Igår efter behandlingarna gjorde mamma och jag en liten shoppingutflykt. Bara 15 minuter tog det, Strömpilen är lämpligt köpcentrum, lugn atmosfär och det var inte så mycket folk. Jag är så darrig i kroppen men det gick finfint. Jag är i skriande behov av kläder, har inte handlat något nytt sedan i vintras och man blir rätt less på att hela tiden gå i samma urtvättade gamla tröjor. Hittade 3 tröjor och köpte nagellack - så både Kicks och MQ fick besök :)

Jag tänker inte stressa för att ta promenader, men jag har tänkt ut sträckor där jag har vänner jag kan avisera att jag är ute så att de är hemma om jag behöver pausa.

Ikväll åker vi till stugan vid havet. En av de mest underbara platser som finns! Vi ska fira vår 5-åriga bröllopsdag och äta kräftor tillsammans med mamma och systrar med familjer i morgon. Det ska bli så härligt! Jag har packat ner en flaska champagne - för det måste man ju ändå få skåla i på bröllopsdagen och allt :)



6 kommentarer:

  1. Kramar om, ta vara på dom fina stunderna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Carin! Nu är det upp till kamp - och de fina stunderna är många och ovärdeliga.

      Radera
  2. Jag blir så ledsen att höra att du fått återfall, jag började läsa din blogg då jag själv fick min bröstcancer diagnos för lite mer än ett år sedan, men din historia liknar lite min egen, jag fick veta i början av januari att jag hade små förändringar i lungan, i mars upptäckte jag själv en stor svullnad som ömmade i mitt högra friska bröst, efter mamografi,ultraljud och biopsi så fick jag besked om att det även fanns cancer i mitt högra bröst, i april skulle jag ingå i en studie med Xeloda och Tyverb och inför denna studie så fick jag göra en MR av hjärnan vilket påvisade att jag hade två små förändringar även där, vilket varken jag eller läkarna hade anat, det positiva var att de var så små att jag kunde få göra en strålknivs operation på ks, vilket jag fick göra i Maj, en stark dos engångs strålning så precis riktad mot mina två förändringar i hjärnan, och enligt kirurger och läkare så är det mest troligt att allt är borta nu, ska snart få en kallelse för en ny Mr för att se resultatet av strålkniven,i maj fick jag börja med Xeloda och Herceptin, i början på juli fick jag bekräftat det jag misstänkt att xelodan inte haft någon som helst effekt på mig, metastaserna i lungorna hade växt och blivit fler, så jag fick avsluta xelodan och fick Tyverb istället en medicin som liknar herceptin men fungerar lite annorlunda, så nu får jag Tyverb + herceptin, trots dessa bakslag så har jag ändå bestämt mig för att leva och må så bra som möjligt, tankarna på sjukdom skjuter jag undan så mycket det går,jag mår ju ganska bra och det ska inte tankar på sjukdom förstöra för mig och familjen, jag har börjat träna och motionera och ändrat på kosten och lagt till mera nyttigheter, allt för att stärka kroppen och immunförsvaret, kanske botar det inte cancern men jag resonerar som så att bättre levnadsvanor gör att jag får må bättre och bli piggare och kanske, kanske kan jag bromsa sjukdomsförloppet på detta vis, men hur som helst så har jag bestämt mig för att försöka att leva som vanligt, då biverkningarna inte är så farliga. så trots sjukdomen så njuter jag av livet och sommaren just nu:) jag håller alla tummar och tår att dina mediciner ska bita ordentligt på alla cancerceller så att de försvinner. kramar Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika! Jag uppskattar att du delar med dig, jag ska - om det är ok med dig - ta del av din resa på din blogg. Jag hoppas att vi båda kan få fortsätta med bara positiva besked framöver. Stor kram till dig med styrka. //Malin

      Radera
    2. Självklart får du ta del av min resa och vi kommer att klara det här med positiva besked framöver :)

      Radera
  3. Förlåt jag glömde ju att gratta till er bröllopsdag, hoppas ni får en underbar helg med familjen och skjut undan alla sjukdomstankar, och bara njut av er dag, många gratis kramar /Annika

    SvaraRadera