I onsdags var det dags att träffa dr Nisse igen. Jag var ovanligt nervös innan. Vet inte varför egentligen. Kanske för att jag ju varit så rackarns darrig och skakig konstant trots utfasningen av cortisonet. Proverna var bra. Inga tecken där på att något skulle inverka på detta. Vi började prata om hur jag fasar ut cortisonet. Jag sa som det var, den läkare som gav mig utfasningsschemat hade haft alldeles för bråttom. Innan strålningen hade Nisse sagt att jag skulle minska 2 per morgon och kväll varje VECKA. Så från 8 + 8 till 6 + 6, osv och det skulle ju så klart ta flera veckor i långsam takt. Det schema jag fick var från 8 +8 till 6 +2 i tre dagar, sedan bara 4 på morgonen. Man kan ju inte mer om denna typ av sjukdom så självklart tror man ju att det är mer fel i huvudet... Puh! Han är bara för bra Nisse pratar så att man förstår, blir lugn och trygg.
Nu ska jag stå kvar på 4 varje morgon i 2 veckor tills jag träffar Nisse igen. Vilovecka från sjukhuset hägrar :)
Igår tog jag med mina tvillingflickor till behandlingen på Dagvården. Jag begärde att får ett enkelrum för deras skull så att de skulle slippa vara mitt i alla andras behandlingar. Det känns bra att de fått vara med och se att det inte är så dramatiskt. De var upp en gång för 2 år sedan, när jag fick FEC och det tyckte de var jätteläskigt, den röda vätskan... Nu fick de fråga och se att det inte var mer konstigt än en slang utan färger och pratade med sköterskorna, ställde frågor. Känns skönt att de fått se vad jag gör när jag är där, så att de kan fokusera på att börja skolan igen. Mamma - min livlina - var också med :)
Det beställdes röntgen av buk/lungor till månadsskiftet augusti/september och nu hoppas jag att det blir de svar som ger mig än mer kraft och energi att fortsätta fajtas! Det MÅSTE gå åt rätt håll!
Jag har en fantastisk väninna som varit på besök och haft med sig sin massagebänk. Igår kom hon igen och masserade min spända nacke. Så skönt. Det är konstigt hur man spänner sig i tid och otid för minsta lilla. Ibland somnar jag om på morgonen i fel läge, med glasögon på och med kuddar i höjd, klart man blir stel... Sedan är jag ju inte direkt någon rörelseatlet för närvarande. Sitter, ligger eller går små korta bitar. Dags snart att börja röra igång kroppen lite mer. Behöver bara bli lite mer stabil i skakningarna så då...
Det där med tanden är ju också något som så klart gjort mig spänd till tusen. Nu ska det fixas till veckan. Jag har fått hämta ut premedicinering för att undvika infektioner så det kommer att bli så bra så - och framförallt det var ju bara en tandåkomma :)))) Då tar jag den äckliga utgiften, hehe.
Idag har tvillingarna en efterlängtad dag med min lillasyster. De är på shopping inför skolstarten till veckan. Jag hade så klart gärna gjort det - det brukar vara riktigt trevligt, men jag tror att de kommer att ha en helt sagolikt trevlig dag :)
Sonen sover. Han har hela veckan stigit upp klockan 05:30 för att åka iväg på sin hockeyträning, ombytt å klar kl 7 på is. Han imponerar stort. Sommarlov, ska börja 9:e klass och är ju verkligen i sovaråldern. Men hockeyn är livet. Det är så härligt när det egna drivet motiverar och ger honom så mycket glädje!
Jag måste säga att jag är så glad över det stöd och de fina människor som omger oss. Den omtanke och omsorg om oss som familj som vi haft denna sommar är helt sagolik. Som min kloka mamma sa: "nu tar du och vi alla bara till oss dem och de som är bra för oss alla". Och OJ vad det gör mycket för psyket!
Förra gången när jag blev sjuk var det många människor jag trott var våra vänner som försvann. Jag ödslade mycket tid på att vara ledsen och besviken på dem. Tyckte att de svek mig och oss som familj när vi behövde dem. Nu är läget ett helt annat. Jag har släppt dem, inte släppt in dem tillbaka heller efter det som varit. Kommer inte att kontakta dem för att berätta vad som hänt - som jag gjorde då, i tron att de skulle finnas där för oss.
Min älskade underbara man är ju också en viktig person. Jag skriver inte så mycket om honom - men han är bara BÄST!!! Utan honom så vore jag ingen :)
Idag njuter jag av solen - i skuggan under parasollet - och dryga 20 grader. Vilken härlig dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar