Sportlördag idag. Det blev ingen låååång sovmorgon för mig - men för idrotten så stiger jag gärna upp. Fotboll och ishockey på schemat. Ibland önskar jag att jag var två personer, vill inte missa något. Älskar mina (våra) barns idrottande!
Idag sammanföll tjejernas fotbollsmatch med sonens träningsmatch i ishockey. Maken är tränare så han var liksom självskriven att åka med sonen. Jag fick förmånen att hänga med på tjejernas match istället. Det var lite småruggigt så jag tog på min nya mössa och en varmare tröja till matchen. Dumt! Matchen började 11:30 och då sken solen från klarblå himmel och tempen var nog runt 18 grader. PUH så varmt det blev. Ville inte ta av mössan och sitta skallig bland alla föräldrar och övrig publik så jag härdade ut. Tror jag får packa en liten väska med olika varma huvudbonader framöver, det går visst inte att lita riktigt på vad väderprognosen säger :) Tjejerna fick vinna sin match och killarna fick storstryk (kanske inte helt oväntat när de är U16 som mötte J18). Kul och mindre kul för barnen förstås. Grabbarna kom hem med en vinst igår så då får de vara rätt nöjda ändå tycker jag.
Eftersom vi skulle åt olika håll så var det lite logistik som föregick avresan. Killarna tog bilen med den ende chauffören vi har i familjen just nu. Fick hjälp med skjuts för tvillingarna med en familj och jag fick skjuts med en annan. Min transport kom först och tjejerna skulle låsa när de åkte. Tyvärr tog de med sig nyckeln, istället för att gömma den som vi kommit överens om, och.... vem var hemma först? Joho, det var jag det. Låst överallt och strålande sol. Tack och lov för altan och utemöbler :) Men jag hade ingenting att skydda huvudet med... La mössan på strålområdet och satt så med rinnande svetthuvud tills tjejerna kom hem en timme senare. Gick bara finfint.
Det blev en tupplur på typ 2 timmar när hela familjen var samlade hemma igen. Oj så skönt! Övriga familjen ordnade smarrig middag så jag väcktes till dukat bord :)
Ikväll är det en stor kväll hos oss. Lissi har fått sitt första riktiga bad. Ojojojojojojoj!!!! Hon är hur snäll som helst. Inte ett pip eller gnäll. Bara fogar sig i tvillingarnas shamponerande och balsamerande och fönande, hon står snällt på bordet och låter sig fönas och borstas/kammas. Men det var då den ynkligaste lilla varelse jag sett när all päls var genomdränkt i badkaret. Sicken sötnos! Vi har fått tipset att muta med små korvbitar med jämna mellanrum och det funkar jättebra :) Nu är hon torr och alldeles fluffig. Vi väntar med att klippa någon dag, för nu är lilla Lissi alldeles färdig av äventyret. Tror att hon kommer att sova gott i natt :)
Har också nåtts av budet att Elisabet (Jag är Elisabet) som kämpat så länge mot sin cancer nu somnat in. Nu får du betrakta din fina familj från din himmel utan smärtor. Vila i frid!
Hej Malin!
SvaraRaderaFunderat på hur mycket hår som ryker när man strålar huvudet. Syns det mycket i och med att du har mössa på dej ute? Eller är det bara en känsla av att det ska synas beroende på hur man rör sig? Dum fråga kanske! Ett tips: Enligt de senaste rönen ska kvinnor som fått bröstcancer äta SELEN.Det stärker det egna immunförsvaret mot sjukdomar samt kan bekämpa cancer bättre. Har köpt mig en burk på Apoteket:SELEN + vitamin E. Däremot ska vi akta oss för Folsyra.Det göder cancercellerna och var troligen det som startade min cancer.En distriktsläkare skrev ut Folsyra till mej 2005(innan man visste att det göder cancerceller) och 2009 konstaterades min bröstcancer som då ansågs ha ett antal år på nacken. Därför är jag noga med att inte köpa vitaminer eller mineraler som innehåller Folsyra.
Ha en fortsatt skön Söndag.
Hej Marie-Louise. Har ingen aning om hur olika det tar när man strålar huvudet, det beror nog på riktning och allt annat som de ställer in. För min del blev det så att min nya tuffa coola frisyr, med kort på sidorna och waxstubb upptill gick i stöpet. Jag fick med mig allt det halvlånga långa håret upptill i händerna ca 10 dagar efter strålningsveckan. Har alltså inte tappat allt hår utan bara mitt uppe. Det funkade inte att försöka ändra frisyr heller då de kala fläckarna blev för stora. Barnen skojade om att jag skulle kunna köra munkfrilla :) Det har ännu inte börjat växa ut riktigt men på sidorna och baktill växer håret som vanligt så jag får hålla nere längden. Mössa eller keps har varit mina huvudbonader sedan dess, men jag lider inte av det. Barnen tycker att mamma är rätt cool - vill gärna följa med ut och köpa mer mössor. Jag gillade inte andra typer av huvudbonader 2010 när allt hår föll, aldrig använt peruk heller - har inte ens beställt någon ny för den förra använde jag inte en enda gång. Det ska bli spännande att se hur återväxten blir och när det kommer, just nu kan man skönja lite små fjun som glest kommer. Bra tips med Selen. Tack och Kram!
RaderaÅh, Malin, jag har inte förstått att du blivit sjuk igen. Jag blir så ledsen för din skull. Det har hänt så mycket i mitt liv också att jag inte läst din blogg. All styrka jag kan avstå ska du få och stora och varma kramar också.
SvaraRaderaTack snälla Åsa! Jo, jag har följt dig "noga" och ofta, känner mig liksom lite hemma med dig som delar vår fantastiska doktor... Blev så offantligt glad för din skull när jag läste de goda nyheterna om hjärnmetastaserna. Har varit dålig på att kommentera eftersom jag själv varit riktigt nere hela sommaren av förklarliga skäl. Tack för att du delar med dig av den styrka du kan avvara och jag skickar så mycket jag orkar tillbaka till dig. KRAM
Radera