onsdag 29 augusti 2012

Lång dag

Det var dags för vecka 1 i behandlingscykeln idag igen. 10:20, Provtagning, 11:45 Läkarbesök och behandling med Herceptin nr 4 och Navelbine nr 8. Hade också bokat in en tid med kuratorn mellan provtagningen och läkarbesöket. Det brukar vara mycket väntan de här behandlingsdagarna. Provsvaren måste hinna komma till läkaren innan han kan avgöra om det blir behandling - så ca 1½ timmes väntan där. Passade bra att prata med kuratorn under den tiden. Proverna var bra och bara att knalla över till Dagvården för att få en tid för infusionerna. Det är dock samma procedur igen, inte förrän läkaren gett sitt ok så kan personalen beställa Herceptin och Navelbine - 1½ timme brukar det ta innan det kommer med "apotekscykeln"... Just idag var det knökfullt på Dagvården. Fick först en tid kl 14, men innan mamma och jag hunnit med hissen kom de rusande och bad att få flytta fram behandlingen till 15:15... Ja, jisses. Var inte hemma igen förrän 17:30. JÄTTETRÖTT.
Blir det liknande scenarion framöver så kommer jag att be att få behandlingen dagen efter, det är inte värt det. Väntan blir på tok för lång. Problemet idag var att mamma hade andra planer för morgondagen och jag hade svårt med skjutsen vid byte av dag.

Mamma och jag passade på att åka iväg och äta lunch och strosa lite sakta i lite butiker för att fördriva tiden, men inte finns orken där riktigt. Vi åt väldigt sakta, tog påtår på kaffet... Vi hittade bänkar och stolar både här och där att vila benen på. Var såååå trött innan vi var tillbaka på Dagvården. Där hade det börjat lugna ner sig, patienter droppade av allt eftersom de var klara och jag tänkte att det kanske blir läge för en liten tupplur under tiden droppet gick in. Men se - där fanns en jättetrevlig kvinna som fick sin behandling och  pratade bort hela tiden med mig och mamma. Mycket trevligt! Det är inte alltid som andra söker kontakt när man sitter eller ligger där, men det här blev en riktigt trevlig pratstund :)

Jag var jättehungring när jag kom hem, så snabbt in med matrester som underbara flickorna fixat och sedan dråsade jag ner i soffan. Maken fick väcka mig flera gånger innan jag fattade att jag inte kunde sova längre...

Dagen idag har ändå varit många, många, många gånger bättre än gårdagen. Mentalt har jag mått bättre. Skönt. Sovit bra hela natten.

Pratade med dr Nisse om mina funderingar om sanningen om det som finns/fanns i min kropp i juni och juli. Jag börjar känna mig redo för att ta in det nu. Måste vara redo för det. Kan inte "blunda" längre. Behöver det för att komma vidare nu. Jag hostar inte, men blir fortfarande lite andfådd om jag går en längre bit eller kanske blir övermodig och går lite för fort - fast inte är det helt konstigt att jag blir andfådd när jag inte ansträngt mig något nämnvärt på 2 månader...

Han är en klok man och vi har kommit överens om att ta det efter röntgen den 6/9. Han ska boka in en tid med honom så snart det går, trots att det är vilovecka veckan efter röntgen. Då ska min man vara med och vi ska gå igenom allt. Planera vidare framåt utifrån resultaten. Det har nu gått 5 veckor sedan strålningen och från och med i morgon gäller 3 cortisontabletter på morgonen. Hoppas att jag fortsätter minska huvudvärk (har flera nätter sovit utan att vakna av behov av att fylla på med alvedon) och darrningar så att det verkligen känns att det går framåt.

I morgon ska jag vila. Hela dagen. Återhämta mig från dagens ansträngning. Fina, fina J kommer och ger mig en massage på eftermiddagen och det tror jag får räcka för dagen.

Nä, nu är det dags att krypa under täcket. Jag hoppas att underbara mamma som hängt med hela dagen får en så skön natt som det bara är möjligt, för hon har verkligen varit toppen idag!

2 kommentarer:

  1. Här sitter jag, lite sent på kvällen, och läser om din dag. Förstår att du blir trött, vem skulle inte bli det med ett så späckat schema. Så fantastiskt att få läsa om vad du gått igenom idag. Jag beundrar din kraft att skriva så bra efter allt. Tack för att du delar med dig. Godnatt

    SvaraRadera