Fredag och lite helgkänsla?

Vaknar upp och det är fredag. Sovit oroligt - igen - var uppe mellan 3 och 4, trots att jag kunde somna i bra tid. Det verkar gå lite upp och ner och jag får nog finna mig i att det är så ett tag. Somnade ju om i alla fall och klev upp vid 10 - låg och såg morgonnyheterna med lillvovvan inkrupen nära, nära intill. Mysigt. Känner mig inte lika nedstämd idag. Skönt. Maken har kontorsdag i hemmet idag så han tog ut Lissi på en promenad och jag kunde under tiden ta en lång dusch och har faktiskt tagit på mascaran idag.

Det börjar märkas att Lissi och jag har hittat våra vardagsrutiner. Att husse är hemma och pratar i telefonen (konstant) och rör sig är inte alls som våra andra dagar. Hon och jag brukar ligga länge i sängen, efter att hon fått sin morgonpromenad med någon av barnen - Lissi har alltid rasande bråttom tillbaka till mig i sängvärmen efteråt :) När vi sovit några timmar till så följer hon mig på toaletten för morgonbestyren, väntar på att jag ska äta lite frukost och klä mig för vår lilla promenad. Sedan ska vi kura ihop oss i soffan och mysa en stund igen. Man kan säga att vår valp har fått en bra start i alla fall. Inte behöver hon vara ensam många stunder. Trots att vi försöker träna lite att vara ensam. Men hon är verkligen min nära, nära lillvovve :)

Jag ska försöka få till lite bilder på sötnosen så att ni får se henne, men det vill sig inte just nu...

Haft lite mailkontakt med min härliga chef under gårdagen och uppdaterat henne om den förlängda sjukskrivningen och vad som väntar härnäst med röntgen, undersökningar och annan planering som kommer inom de närmaste veckorna. Minsann, hade inte FK hört av sig till henne också. Handläggaren hade tyckt att de kunde göra en plan för återgång i arbete utan min vetskap eller närvaro... Den enda kontakt jag haft med FK- handläggaren var just innan hon skulle gå på semester. Tur att jag har en bra och sansad chef. FK- handläggaren undrade vilka arbetsuppgifter jag kunde göra NU... VAAAAA????? Min chef frågade upp om hon hade någon aning om vad det egentligen det är jag sysslar med på dagarna och då ändrade handläggaren lite av sin attityd. Jag vill ju inget hellre än att jobba ju! Jag har världens roligaste jobb! Men det GÅR inte just nu.
Jag tänker inte låta mig påverkas av det som min chef fick gå igenom med handläggaren, nu måste jag fokusera på det som är positivt!

Hur ska jag kunna vara på jobbet i några timmar och göra något vettigt, när jag är trött hela tiden? Det kommer, men det måste få ta tid. Jag måste få sova eller vila när jag behöver och det kan jag inte styra efter någon klocka eller arbetstid.

Om man ska prata cellgifter och i detta fall Navelbine så börjar jag så smått tro på dr Nisse... Jag mår inte alls lika illa (som med FEC för 2 år sedan då jag däckade och mådde pyton i 2 veckor efteråt). Det räcker med en tablett på morgonen och en på kvällen så håller det sig i schack. Fingertopparna har precis som han sa fått lite känselbortfall, men det är överkomligt. Torra slemhinnor och att magen stannar går ganska bra att parera med mediciner. Första omgångarna upplevde jag precis som med FEC, jag var konstant torr i munnen, hade vatten nära hela tiden - fick panik om jag blev det minsta torr i munnen. Det har blivit bättre. Nu dricker jag normala mängder vatten - kanske ett par koppar kaffe under en dag också. Det gick absolut inte då.

Så är det tröttheten då. Jag är så trött, så trött. Inte konstigt, jag vet, jag går en tuff match nu, både med cellgifter och psykiskt, men det skulle vara härligt att vakna PIGG, göra något litet som att följa med på mataffären och komma hem PIGG. Nu är jag så darrig och trött efter att ha fått en liten utflykt att jag måste vila eller sova en stund. Då har jag ändå bara burit inköpslistan, styrt kundvagnen för balansens skull och betalat... Resten har make eller mamma gjort. Att måsta välja aktivitet - ska jag se barnens fotbollsmatch sittandes på en medhavd stol - eller stanna hemma och kanske ladda för att få besök... Det är lite trist. Men det borde bli bättre så småningom. Jag måste lära mig att ha tålamod med mig själv och lyssna på kropp och knopp.

Kuren för att få bort svampen i munnen efter allt cortisonätande har också gett effekt och jag känner smaker och njuter av att äta mat som smakar som den ska igen :)

Jag vet inte om känslan av att det nu funkar bättre och bättre också har att göra med att det så smått blir bättre efter strålningen? Det går saaaaakta, men om jag tittar tillbaka på de 5 veckor som förflutit sedan strålningen så är det faktiskt lite bättre nu. Och tittar jag tillbaka till före strålningen så har det hänt ännu mer, jag är ju inte yr längre.
Fryser om huvudet, nu är hösten här och fortfarande lossar det hår, mitt uppe på huvudet, trots att jag rakat av det (en gång ialla fall). Tänkte inte fortsätta raka av det eftersom jag trodde att det skulle bli en engångsföreteelse... Det "barrar" lite när jag torkar huvudet. Hmm... Någon som har erfarenhet av det?

Med FEC och Taxotere var det tveklöst rakat hela vägen igenom de 6 behandlingarna, håret föll i stora sjok, men nu är det ju hår i nacken och på sidorna som jag snart måste ta ner för annars börjar jag nog se lite lustig ut....

Ikväll ska vi njuta av att hela familjen är samlade. Ingen träning för någon av barnen. Hemmagjord pizza beställd vilket passar bra när det inte ens är match i morgon. Bästaste mamma kommer hit och äter med oss :)

Jag måste nog ringa tandläkaren och boka om tiden nästa vecka också. Inser att det kommer att bli en alltför ansträngande dag. Jag kan ju inte först gapa i 40 minuter - precis över lunchtiden, förmodligen bedövas och sedan inte kunna äta utan bara dricka kontrast till lunch... Orken kommer definitivt inte räcka till minst 2 timmar på röntgen efter ansträngningen hos tandläkaren. Attans. Tur att jag inte har ont i käken nu, men det måste ju göras inom kort. Det är mycket man ska försöka få ihop fastän man inte har alltför mycket att planera...