Konstigt

Det är konstigt hur man vänjer sig. Före operationen - sov endast på mage. Efter operationen - sov endast på rygg. Tror att jag sov väldigt stilla på rygg ända till efter årsskiftet. Operationssår och ärr störde. Venporten störde, lymfödemet i högerarmen störde. Strålningsskadorna störde. Bästa läget var på rygg. Nu sover jag "fritt", vänder och vrider som förr under natten.
Denna vecka har jag dock lagt mig till med ytterligare en gammal vana. Jag har sovit på högerarmen. På högkant. Det måste vara det. Jag har vaknat ett par morgnar så. Två dagar har jag också haft nackspärr, huvudvärk och riktigt spända käkar. Förmodligen har hela kroppen legat på helspänn på grund av det. Märkligt hur man vänjer om sig. Har suttit som en tok i bilen på väg till jobbet och haft ansiktsgymnastik för att få spänningarna i käkarna att lätta. Tagit alvedon ett par dagar för den grymma spänningshuvudvärken. Maken har masserat högeraxeln som är spänd som en fjäder. Tror jag ska lägga en kudde i vägen så jag inte kan göra sådana dumheter nattetid...

Onsdagen var en sådan dag. Vaknade på högkant. Sprängande huvudvärk. Stel nacke. Spända käkar. Jag stöp isäng efter jobbet. Sov som en klubbad och vaknade inte ens av att barnen kom hem från skolan. Först närmare 16 vaknade jag med ett ryck. Oups. Så länge brukar jag inte sova. Behövdes säkert. Inte blev det några problem med nattsömnen heller :)

Nu smider maken och jag planer för vad vi ska hitta på. Snart. Bara vi två. För att fira att vi har varit vi i 20 år. OJ! Vad hände? Vad tiden går, jag är väl bara 20 eller nå´t fortfarande? Något måste vi ju hitta på. Sedan vi tog den där hotellnatten mellan matcherna i vintras har vi inte gjort något själva. Och före det var det vääääldigt länge sedan. Det är hög tid och nu har vi verkligen en anledning ju :)