Som ett brev på posten...

... så är värken här igen. Under eftermiddagen har det eskalerat i höfterna. Självklart är det Neulastasprutan som verkar. Börjar sprida sig i lårbenen och ryggslutet. Högerarmen tung och benen som bly. Huvudvärk också, beror nog lite på sömnstörningarna som härjar. Ansiktet är fortfarande varmt och lite rödrosigt, anfall av svettningar kommer då och då så mössan åker på och av hela tiden...
Somnade inte förrän närmare 03:30 i natt och vaknade strax före 08 när familjen drämde igen dörren när de åkte till skola och jobb... Har tagit första tabletten med Tradolan och Alvedon och kommer nog att ta insomningstabletten ikväll. Kanske lite tidigt att uttala mig om huruvida tabletterna hjälper, får avvakta några dagar till innan jag märker full effekt - när all skelett, led och muskelsmärta härjar som värst. Känns ganska ok ändå nu med smärtlindring i kroppen. Smärtan kommer att öka och pågå till på onsdag/torsdag nästa vecka innan det avtar, om det följer tidigare behandlingar med Taxotere.

Till helgen åker make och son på hockeycup. Gruvar lite för att vara ensam. Tjejerna är rätt intensiva... Mamma och lillasyster har lovat hjälpa till med tjejerna så att jag får ha det lugnt. Stackars syster som drabbats av öroninflammation... får se hur mycket hon orkar - hon har ju tre egna barn också... Mamma ska i allafall fortsätta sin fantastiska middagsservice. Vet inte hur jag skulle ha klarat det utan den hjälpen. Kanske tar hon tjejerna på stan en sväng, eller bio... Vi får se vad det blir.

Trist att inte få chansen att följa med och se cupen. Jag tycker verkligen att ishockey är en härlig sport! Liksom fotboll, handboll och innebandy... Alla idrotter som barnen utöver är roliga att se på. Tur att det vänder så smått snart. Så att jag orkar följa med och se dem. Snart blir det innebandymatcher och handbollsmatcher för tjejerna också, men där har serierna inte börjat ännu... Hinner förhoppningsvis samla mer kraft innan det drar igång :)

Måste prioritera att samla kraft för att inhandla vinterjackor/täckbyxor till tjejerna. Börjar bli dags. Det får nog bli den första aktiviteten när värken är borta. Spännande - och dyrt brukar det bli... Fast, vad gör man. Kläder måste de ju ha och vi som är mycket ute måste se till att ha ordentliga kläder som klarar slalom, snowboard, snöhögar, snöbyggen, kyla, väta... Visst var det enkelt när de var små och man köpte en Reimaoverall som hade alla önskade egenskaper. Det är inte lika enkelt när de är stora barn. Finns så mycket att välja på, så många önskemål från barnen och mamman om egenskaper, färger, etc...

Jag märker framför allt på tjejerna att det börjar vara väldigt jobbigt med min sjukdom nu. Vi har pratat om att det nu är sista två veckorna i botten och att det sakta, sakta kommer att vända efter det. De trotsar och tänjer gränser. Är väldigt speedade och vill att det ska hända saker hela tiden. Så fort man säger att de faktiskt måste göra läxa, städa för att det är städdag, stanna hemma en enda dag/kväll, eller vara inne en viss tid är det som att hela världen rämnar för dem... De har alltid varit sociala och aktiva men det är som att det eskalerar just nu. Känns nästan som att de agerar lite i panik och inte vågar stanna upp. Kanske lite försmak av kommande tonår i kombination med att familjen haft ett extremt halvår?

En av tjejerna har haft en riktigt jobbig vecka, mycket gråt och hon väljer att göra utspel som jag inte riktigt orkar med att hantera... Stackars pappan får små psykbryt som den person han är när han ska försöka hantera situationen. Han har inte riktigt tålamodet att argumentera lugnt så långa stunder innan han bara briserar. Blir inte så bra alla gånger, men han gör så gott han kan. Och jag älskar honom för det! Det haltar kan man säga. Lugna, pedagogiska mamman som oftast diskuterat fram lösningar på stort och smått orkar inte vända och vrida tills barnen själva kommer med bra lösningar... Lugna mamman är mera haggan... De längtar efter sin vanliga mamma.
Sonen däremot har verkligen vuxit under det här halvåret. Lugn och sansad, ansvarstagande, hjälpsam, pratglad och omtänksam, kommer gärna med en kram när det faller på. Det hade jag inte väntat mig då han är tonåring... Hade nästan trott att det skulle vara tvärt om, trotsig kille och lugna, kramiga tjejer...

Medan tjejerna varit på innebandyträning kom två väninnor förbi och höll mig sällskap. Så trevligt! De fick ta mig som jag är - och det gjorde de så gärna :)
De hade med sig en finfin present från Thehörnan. Smarrigt kaffe och rogivande the, och choklad. Det blir något att mumsa på det :) Tror jag ska inviga théet redan ikväll. Såg väldigt gott ut. Så underbart med omtänksamma vänner som kommer och hälsar på när de vet att det är tungt. Pratar om ditten och datten och får mig att glömma det onda för en stund. Det är så oerhört värdefullt.

Neulastasprutan intagen

Sovit oroligt den gångna natten. Vaknat 02, 03, 05, 06... för att vara vaken till strax efter 08 då jag somnade om och sov till 11!!! Magont spökade - som vanligt. Knip, knip, knip... Aj, aj, aj. Det är inte skönt.
När jag vaknade och såg vad klockan var, då blev det lite bråttom. Frukost, mediciner, ta ut sprutan ur kylskåpet. Skulle vara på Vårdcentralen 11:30 för att få hjälp att ta sprutan... Hann i tid i alla fall :)
Under dagen har domningarna i fingrarna återvänt, sprider sig sakta över fingrarna. Benen börjar redan kännas tunga. Smakerna börjar avta. Svettas och fryser i omgångar. Ansiktet hettar och är rödrosigt. Bara att invänta resten av biverkningarna som kommer att sprida sig i kroppen. Intalar mig att ju mer biverkningar desto bättre tar cellgifterna. Så hoppas jag att Tradolanet ska ge mig lite bättre smärtlindring denna gång, för de första två Taxotereomgångarna har jag fått klara mig på Alvedon.

Fick en trevlig inbjudan av min fantastiskt omtänksamma lillasyster idag. En eftermiddag med makeup och styling inklusive fotografering den 31/10... Spännande. Kan bli intressant med hår på utväxt, ögonbryn och fransar har jag ingen aning om hur de börjat hämta sig. Kanske blir jag stylad med lösögonfransar.... Ska bli väldigt roligt i alla fall!
Det var förresten hon som låg bakom det mystiska paketet som satt griller i mitt huvud :) Hon är för himla gullig och påhittig och omtänksam. Tack älskade syster!!!

Sista cellgiftsbehandlingen!!!

Äntligen är första delmålet nått. Fått min sista cellgiftsbehandling idag. Känner nästan för att fira med champagne :) Kanske inte så lämpligt med tanke på medicinering i massor, får fira när smärtorna avtagit - och fira ordentligt!
Lyckades nästan helt förtränga smärtan av isbehandlingen, genom vetskapen att det är den sista gången. Visst, jag har typ 15 gånger kvar, var 3:e vecka med Herceptin... men det kräver ingen medicinering alls, ger ingen smärta och inget illamående. Och så strålningen då - som jag förstått ger lokala problem, men i jämförelse med dessa 4 månader med cellgifter... Peace of cake :)))
Nu är det bara att bita ihop och invänta biverkningarna - den SISTA OMGÅNGEN.
Jag hoppas verkligen att behandlingen gjort sitt och att jag/kroppen gjort allt för att jag aldrig någonsin mer får samma hemska besked som den 19:e mars 2010.

Om tre veckor ska jag börja återerövra mitt liv. Sakta rehabilitera min kropp tillbaka till sig själv. Ska börja med promenader igen när orken återvänder och värken avtagit. Längtar så till att komma igång med fysiska aktiviteter igen. Längtar också tillbaka till MIN KROPP. Det är många kilon som ska väck efter detta halvår i sjukdomens järngrepp.
Så ska det bli intressant när håret börjar växa ut... Färg? Hur lockigt kommer det att bli - var rätt bångstyrigt innan... Hur tjockt blir det... var väldigt tjockt innan.
Så blir det så småningom åter till att plocka ögonbryn igen (aj, aj, aj) - för de börjar väl också att återvända så smått om några veckor. Ser fram emot att kunna använda mascara igen också, när ögonfransarna växt ut igen.
Sakta börja återerövra vardagen och familjelivet, jobbet, vänner och umgänge...

Drömmer om att få resa till en varm och solig plats med familjen, det kommer att dröja ett tag tills vi är där - men oh vad skönt det ska bli. Om inte förr så kanske en kombinerad 40- årsresa...
Längtar efter en "vanlig" sommar där vi alla får njuta av familjesemester och vi kan göra vad vi vill, hur vi vill.
Jaaaa, jag har mycket att se fram emot :)

Läkarbesök idag

Dags för provtagning och läkarbesök igen. Jag är jätteblå i armvecket efter förra veckans provtagningar så det blev att söka upp ett annat blodkärl som inte är lika illa åtgånget. Gick bra till slut. Efter en dryg timmes väntan fick jag så komma in till doktorn. Han frågade hur jag mått och jag sa som det var - uruselt med jättemycket värk. Han såg att mina vita blodkroppar fått en skjuts uppåt så det var inte konstigt att jag haft ont i höfter, rygg och ben... Det hade producerats en hel del, vilket är jättebra. Har fått utskrivet starkare tabletter så förhoppningsvis blir jag hjälpt denna gång. Han sa att han kunde sänka dosen.... Det tyckte inte jag. Är det sista gången så ska jag ha allt jag kan få, då tar jag smärtan ändå. Tjurig som jag är.
Om tre veckor ska jag tillbaka igen för att få Herceptinet - och INGA CELLGIFTER (hurra!!!) och även då träffa doktorn. Får då veta mer om strålningen som börjar om 4-5 veckor och kanske lite annan information också. Så, dags att påbörja äckliga cortisonet ikväll och sedan käka dem en vecka framåt... Urk!

Helgen har varit bra, jag har varit på fotbollscup och hockeymatch. Sedan har jag varit lite som ett barn, sovit middag flera dagar:) Efter lördagens cup så blev det en riktigt tidig kväll då jag var såååå trött, ingen social lördagkväll med andra ord.
Jag var själv med flickorna hela lördagen (07:20-16) och det blev mycket markservice med mat och mellanmål som skulle serveras mellan de 5 fotbollsmatcherna - det var regnigt och kallt så det blev byte av fotbollsstrumpor mellan varje match. Flickorna var jätteduktiga och kämpade hårt hela dagen, tror att de tillsammans gjorde hälften av de 17 målen och passade fram lagkompisarna till flertalet av resterande gjorda mål. De är fantastiskt duktiga tjejerna! De har rentav nött upp sina fotbollsskor (både dubbar och läder) så de fick kasta dem i soporna efter sista matchen - något de tyckte var riktigt roligt :)
Fanns ingen tid att vila på hela dagen så jag var jättetrött. Inte orkade jag laga någon middag heller så det blev köpepizza till middag när maken kom hem på kvällskvisten.
Nu är fotbollssäsongen över och handboll, innebandy och hockey får ta över. Redan ikväll börjar innebandyn så det är ingen rast och ingen ro.
När tjejerna kom hem från skolan gjorde de raskt läxan och sedan har de varit ute och spelat bandy med sina tjejkompisar. Man blir så glad av att se dem - målen på gatan och ivrigt spelandes :) Härligt med aktiva barn!

Ikväll ska jag på bio med mamma och lillasyster. Känns som en skön uppladdning för morgondagen. Vi ska se I rymden finns inga känslor. Tror att den är jättebra.

Mystiskt paket hämtat...

Sansade mig och viftade bort mina misstankar och hämtade ut paketet nu i eftermiddag. Väl hemma öppnade jag den bruna kartongen... Ingen synlig faktura men väl ett mycket fint inslaget paket gömde sig däri... Oj, tror att mitt förvånade leende var lika stort som alla glada gubbar på paketet :)




Öppnade paketet och en ljuvlig doft spred sig...





Det var en helt underbar present visade det sig....




Fantastiska titlar och ändamål för var produkt, vad sägs om:
The Olive Branch Shower Gel - Reassuring shower gel to hold you in its arms and keep you safe
Happy Hippy Shower Gel - Just the thing for centralising your aura
Lemslip Buttercream - Deap cleansing condition for oilier skin
Bohemian Soap - For a refreshing fruity wash
Woosh Shower Jelly - Perfect for jetlag and everything else that gets in your way
Up You Gets Emotibomb - Speed up in the morning
Sandstone Soap - Stimulating citrus scrubby soap to polish you smooth.

Jag vet ännu inte från vem presenten är, för det fanns ingen avsändare... Men SÅ HIMLA GLAD jag blev! Stort tack till dig okända avsändare!!!
... och tji fick jag för min misstänksamhet :) Nu blir det flera sköna bad med all väldoft!

Fantastisk date och ångest

Åh, vad jag har det bra. Mina fantastiska och underbara kollegor och jag har haft en date. After Home/After Work. På en torsdag. Så går det när en kollega har en älgjägare till man. Då funkar inte fredagar :)
Vi har surrat och surrat i flera timmar. Så härligt!!! Pratat barn med föräldraledig kollega, pratat jobb... och liiiite om mig och min sjukdom också, fast det var helt ok. Ätit god mat, druckit vin. Vilken lyx på en torsdag, hihi.

Jag har fått en postavi som jag inte vet vad jag ska göra av... Jag har inte beställt något. Lite orolig för att om jag hämtar ut försändelsen så finns en faktura alternativt dyr returfrakt... Vad kan det vara för något??? Har googlat på företaget. Lush Sweden AB. Säljer finfina grejer och finns i Stockholn, de säljer även på nätet verkar det som. Hudvårdsprodukter, hårvård, badgrejer... Men jag har inte varit inne på deras sida eller ens vetat om företagets existens innan postavin damp ner i brevlådan... Ska jag våga hämta ut det på vinst och förlust.... Hmmm, jag vet inte. För ett par veckor sedan damp det ner en tidning i brevlådan, en prenumeration och inbetalningskort. På en tidning jag inte visste fanns och som jag inte beställt. Då ringde jag och funderade hur det var möjligt och jag fick riva fakturan.... Vad är det som händer i vår värld? Skickar företagen bara ut produkter och hoppas att man ska köpa allt med hull och hår???
Usch vad jag är misstänksam... Men det är lite obehagligt att få saker hemskicksade som det är lätt att bara betala för...

Fredag imorgon och jag laddar och gruvar för nästa vecka. Läkarbesök på måndag, sista cellgiftsbehandlingen på tisdag. Gruvar inte för själva behandlingen - även om isbehandlingen ska göras - men för biverkningarna.... Såååå jobbigt att gå in i det igen. Vet ju att det FÖRHOPPNINGSVIS är sista gången jag ska utsättas, men det är så jobbigt att ha ont, ont, ont och svettas för minsta rörelse, känna mig som 100 år i kroppen, att vara arg och irriterad på allt och alla - utan egentlig anledning, ha svamp och sår i munnen, inte kunna sova när det är natt.... Tog 2 veckor senast. BLÄ!!!!!!! Vet ju ändå att det är som det ska, att det hör till. Snart kan jag börja se framåt. Mot träning i långsam upptrappning, arbete i lagom dos, bättre ork, humörförbättring och att få bli mer mig själv igen, POSITIVA GLADA MALIN. Förstår att det kommer att ta lite tid, att jag inte kommer att orka allt på en gång, men bara att bli piggare och piggare känns positivt. Jag hoppas och ber att detta är sista eldprovet någonsin. Jag vill inte att det ska dyka upp några nya dumma cancerceller i min kropp, någonsin. Jag vill återta makten över min kropp och mitt liv. Jag är redo!

Jobbet idag :)

Idag har jag ännu en gång varit och träffat mina fantastiska kollegor. De är sådana underbara kraftgivare. Spelar ingen roll att det berättas om konflikter, ilska, personer man kunde slippa ha att göra med, glädjeämnen, framgångar... Idag har varit en riktigt härlig dag!!! Så mycket skratt - för det går att skratta åt eländet som dryftas :))) Jag skulle bara vara där en stund, behövde vara med för att slutföra ett arbete då en kollega ska sluta och flytta. Jag åkte dit vid lunch för sällskapet... och blev kvar till 15:30 - oups :) Så är det när man mår gott, glömmer tid och rum. Och trötthet. För trött är jag. Tur att jag somnade om i morse, sov till 10. Då fanns kraft till så mycket tid i härligt sällskap.

Middag hos fantastiska mamma och sedan blev det att snabbt skjutsa sonen på hockeyträning, då de som skulle hämta honom inte svarat på hans sms kl 16 då han undrade över hämtningstiden... De hörde av sig kl 18 när de stod utanför vårt hus, då var vi kvar hos mamma. Vi var rätt säkra på att de skulle hämta omkring en halvtimme senare utifrån träningstiden... Det var inte så lajban när tröttheten satt in. Men, vad gör man inte för sina älskade barn... Bara att bita ihop och sätta sig i bilen.

Jag mår rätt bra nu, förkylningen håller i sig, snyter och snyter... Det som annars irriterar mig mest är mina rinniga ögon och den ständiga mjölksyran i benen - trappor är såååå jobbiga. När jag nu är pigg så vill jag ju sminka mig och få känna mig fräsch. Inte så lätt när jag hela tiden får ha papper i högsta hugg. Att vara ute är ett rent mörker, det är som att gå omkring och gråta hela tiden. Eftersom jag har glasögon så är det inte ett alternativ att använda solglasögon. Linserna har jag inte använt på länge, kanske ska testa om det går - fast samtidigt så känns det som ett bra ögonfranskamouflage med glasögon...

Jag fick nyaste Amelia av en god vän idag. Hon prenumererar och det var flera sidor om bröstcancer i den, så när jag kom hem så fanns den i brevlådan :)
En artikel om Annika är samma Annika som den blogg jag följer - och länkar till från min sida. Mycket bra läsning!!! Kan rekommenderas.

I morgon ska jag på efterlängtad After Home med närmaste kollegorna... Ja, de två i tjänst går på After Work, och vi två som är hemma satsar på det förstnämnda :) Ser fram emot en kväll med mycket skvaller i härligt sällskap. Alla mina kollegor ska träffas för att avtacka kollegan som ska sluta på lunch också i morgon, men det väljer jag bort. Känner att det blir för mycket folk och eftersom jag är rejält förkyld så vill jag inte dra på mig eventuella smittor i större sällskap... Trist - men jag fick säga hejdå till henne idag.