Operation, kontroll och vardagsliv

Det var ett tag sedan. Var idag på återbesök på Onkologen på Nus. Mugascint, blodprover och läkarbesök. Pirrigt värre. Som vanligt. Fick inte träffa doktor Nisse, men en väldigt sympatisk kvinna så det gick bra ändå. Kände pulsen öka och tankarna virvla när hon gjorde undersökningen av lymfkörtlarna runt nyckelben, hals, nacke... Hon klämde och kände, blundade, gick runt på baksidan och kände mer på halsen... Gick fram igen och klämde ännu mer. Armhålorna. Klämde och kände. När hon kom till höger armhåla så gjorde hon samma sak. Blundade, kände, kände ännu mer. Jag han tänka både en och två saker under tiden. Till slut sa hon bara: "Allt är utan anmärkning, helt perfekt och som det ska". PUH!!!! Jag säger bara P - U - H !!!!! Vilken lättnad. Hjärtat såg finfint ut liksom proverna, lever, njurar - hela altet. Inte ens tecken på någon liten infektion :) HURRA!!!! Ännu en milstolpe!

Nästa besök blir i maj. Mammografi, ultraljud och läkare - säkert också blodprover. Får andas ut tills dess i alla fall.

I november gjorde jag första deloperationen för att reparera alla skador som blivit från den första bröstoperationen. En lång operation som gick bra. Jag var inställd på att det skulle vara ont och besvärligt, så då blev det inte såååå farligt. Man får ju tänka på allt det braiga som blir av det hela - och VILL MAN VARA FIN FÅR MAN LIDA PIN :)))

Tog fasta på det medan jag hade som ondast och fick mest smärtstillande.

Under vistelsen på sjukhuset fick jag alla möjliga saker i dropp. När jag vaknade efter operationen hade jag 4 infarter. En på varje fot och två på vänster hand. De tog bort alla utom en på handens ovansida. Den funkade kanon - i några dagar. Jag hade fått venporten utplockad medan jag var sövd. Så skönt att slippa se och höra när de grejade ut den!

Sedan började eländet.

Kärlet brast och vätskan gick subkutant (under huden). Försök att sätta nya nålar gjordes. Två timmars gråt, all tillgänglig personal fick försöka, två narkosexperter... Japp. Till slut, med 14 stick i fötter och vänster arm satt en nål . I ett dygn höll det. Då var det dags igen.

Har nog aldrig varit med om något mer eländigt. Två timmar senare, med samma variant på personalinsats - förutom att narkosexperterna fick ta vid mycket tidigare (men de fick göra måååååånga stick), embla, värmepåsar... En liiiten, liten pyttenål (bebisnål) satt på höger tumme, vid leden. AJ, oj. Inte skönt alls. Inte särskilt bekvämt heller. Det höll ett dygn. Så klart.

Hemresan var i riskzonen, jag behövde penicillin. Mycket mer än det de redan gett. 3 påsar till innan jag skulle hem. De började diskutera central infart, vilket skulle innebära sövas. Nä, det uteslöts. De fick ta prover för att kolla genom stick i fingret. Två fingrar och sex stick tog de innan de fyllt två minirör med speciallösning (som fick användas istället för de rör de egentligen behövde).

Provsvaren visade ett HB på 80. Förmodligen därför som blodkärlen dragit sig undan, kanske. Jag behövde 2 påsar blod. Nä, det var det där med var det skulle gå in... Slutade tillslut med att jag fick lyxen piller. Massor med järntabletter, penicillin. Flera gånger per dag. Och så alvedon och receptbelagd smärtstillande medicin. Fick tack och lov komma hem nästa dag. En hel vecka på sjukhus med oätlig mat är inte så kul. Bättre att få vara hemma.

Eftersom jag hade svårt att få i mig sjukhusmaten så fick jag näringsdryck vid några tillfällen, sedan hade jag fantastisk service av mor, syster och make som kom med hemlagad GOD mat. Tack och lov att de finns :)

Annars tuffar livet på i full fart. Jag jobbar heltid (förutom sjukskrivningen på 5 veckor efter op - vägrade längre). Känner mycket mer energi. Kan jobba och faktiskt städa, laga mat, etc utan problem. Jag får inte anstränga mig mer än med promenader så det blir ett par gånger i veckan på löpbandet. Väntar med spänning på att få lägga till lite mer. Fast det blir plastikkirurgen som måste godkänna när och vad jag får göra. Kan ju inte riskera något nu :)

Vet att jag läste i någons blogg - eller om jag fick tipset här av någon - att det tog några månader efter avslutat Herceptin innan orken kom. Jag håller med. Sakta men säkert har det blivit bättre.

Jag njuter av tillvaron. Med barnen, maken, familjen, vänner, jobb... Barnens idrottande. Mumma! Ja, alltihopa är som det ska. Livet är härligt just nu!

Chock

Fick i fredags beskedet att en av mina 8 bröstsystrar från samtalsgruppen förlorat kampen mot cancern. En chock att få beskedet, ingen av oss andra 7 visste något om att hon fått ett rediciv. Jag tror att jag såg henne vid min sista Herceptinbehandling, fick ögonkontakt men eftersom hon vek undan blicken och vände sig bort så intalade jag mig att jag misstog mig på person. Den personen - som förmodligen var hon - såg sjuk ut. Riktigt sjuk.

Hon var inte med vid våra senaste träffar - inget konstigt, eftersom det ofta saknas någon som inte kan komma av olika anledningar. Men att detta skulle hända känns overkligt. Frågorna är många som nu kommer att förbli obesvarade. Stackars barn som blir ensam kvar. Hennes son hade inte någon bra kontakt med sin pappa, nu ska han flytta till honom och byta skola. Tomheten är stor, tankarna mal. Gråten nära. JÄVLA SKITCANCER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så läser jag också att Michaela lämnat oss den 14/9. Två änglar på kort tid. Så sorgligt.

Det känns ännu mer angeläget att forskningen får mer pengar så att vi kan utrota cancerskiten för gott! Snart dags för Rosa Bandet!

Liten uppdatering...

Svårt att hålla mig helt borta... Har varit och träffat bäste Doktor Nisse, det var 1- årsuppföljning av Pantherstudien och bara att pallra sig till Onkologen.

Tre rör blod senare och en rengjord venport så fick jag träffa min doktor. Såg fint ut. Så skönt. Nu finns inga besök inplanerade förrän vid nästa uppföljning som blir i januari 2012. Då blir det halvårsuppföljning efter Herceptinet så en Mugascint ska göras innan jag träffar doktorn.

Jo, rengöring av venporten med jämna mellanrum förstås, men det räknas inte :)

Bara att hålla tummarna för fortsatt goda besked, det är lika nervpirrande varje gång.

Ps! Jag följer fortfarande bloggande vänner, även om mina kommentarer krympt i omfattning :))

Kramisar

Punkt.

Efter en ganska lång dag på sjukhuset med blodprover, Mugascint, lungröntgen och läkarbesök så är jag ganska nöjd. Eller jättenöjd. Proverna var bra. Resultatet från Mugascinten var inte klart utan skulle dröja minst 30 minuter till. Illa. Lungröntgen var enligt onkologen utan anmärkning (röntgenläkaren hade inte hunnit lämna sitt svar, men det kändes som att onkologen var väldigt säker på sin sak - och jag kan tänka mig att han sett många lungor). Så klart fanns inga tider kvar för min allra sista behandling. Det blir i morgon. Då är det utcheckning!!!

Jag är färdig. Jag hade ingen skit i lungorna. Ingen mer behandling. Återbesök och kontroll 28/9 enligt Pantherstudien. Remiss för utplockning av venporten skickad. Jag är verkligen färdig med behandlingar. Känns helt ofattbart att jag gått igenom så mycket sedan april 2010. Vilken makaber resa. Nu är det över. Vill inte göra om den.

Dags att gå vidare - även om det kommer återbesök med jämna mellanrum och reparation av Sadistens verk (läs MISSHANDEL), men nu sätter jag punkt för bloggen. Jag hoppas att jag inte får anledning att väcka den till liv igen. Den får ligga kvar som informationskälla till andra som kan vara i behov upplysningar och erfarenheter av andra än sjukvårdens.

Jag ska återerövra mitt liv och min kropp. Träna tillbaka den kropp jag tidigare hade. Återfå min kondition. I morgon börjar resten av mitt liv!

Bloggen var tänkt som en ventil för mina tankar och känslor och det har den fått vara. På gott och ont. Nya vänner har tillkommit, andra har försvunnit. Ibland har jag varit för öppen med mina känslor, vilket vid något tillfälle har ställt till det irl. Några av dem som jag trott var mina närmsta vänner försvann till min stora sorg. Vet inte om de ens fortsatt läsa det jag delat med mig av här. Andra vänner har både följt bloggen och mig irl, vilket har varit helt underbart.

Helt nya och ovärderliga cyber- vänner har dykt upp, och för er är jag oerhört tacksam.

Tack för allt peppande och goda råd!

Läkarbesök och Herceptin nr 17

Första arbetsveckan gjord. Gick riktigt bra och kändes som en bra mjukstart. Alla kollegor är inte tillbaka ännu så det är inte riktigt full rulle ännu. Men det kommer, det vet jag :)

Sonen har haft flera ispass under den gångna veckan. Tidiga morgonträningar. Jag är grymt imponerad över hans självdiciplin och glada humör trots otroligt tidiga morgnar. Vad sägs om klockan 07:00, ombytt och klar på is... Det innebär uppstigning klockan 05:30. Utan knussel :)

Nu har han dragit iväg på sitt andra hockeyläger, glad och förväntansfull. Det ska bli roligt att få höra hur det varit när han kommer hem på fredag kväll. Förhoppningsvis får jag någon kontakt med honom under veckan också, men det brukar inte vara helt lätt - man är inte direkt prioriterad :)

I morgon är det förhoppningsvis dags för min ALLRA SISTA HERCEPTINBEHANDLING. Eventuellt blir det på tisdag - om tiderna på dagvården är slut i morgon efter läkarbesöket... Det känns helt otroligt att det nu är gjort. Alla 17 behandlingar. Jag hoppas med hela mitt väsen att det är över nu. Att jag aldrig mer behöver sitta på Dagvården och få dropp.

Det var egentligen meningen att jag skulle ha gjort Mugascint (undersökning av hjärtat) förra gången, men som det kan bli i semestertider så missade de att boka in det. Det blir i morgon. Dessutom ska jag göra en lungröntgen. Jag har dragits med lite rethosta i flera veckor och det vill doktor Nisse kontrollera. Usch. Jag gruvar för det. Jag hoppas innerligt att det inte är något annat än efterslängar av strålning och all medicinering som gjort att jag är känslig i luftrören... Jag har själv kopplat det mot allergi. Hosta, nysningar med efterföljande nästäppa och kliande ögon. Tror att det är gräs/gråbo och jag har testat med antihistaminer som har hjälpt. Fast nu börjar det väl vara slut på allergisäsongen? Nyser mindre men hostan är kvar - om än mindre mycket. Visar lungröntgen inte på något annat så tror jag att jag ska försöka kolla vad jag reagerar på lite längre fram.

Jag får tyvärr inte träffa min doktor i morgon, det blir en jag aldrig träffat förut. Hoppas han är bra och att han ger mig bra besked! 13:30 träffar jag doktorn. Då vet jag. Usch vad det är läskigt!

Snart vardag igen

Tänk vad 5 veckor kan gå fort. Så otroligt bra vi haft det. Vilken semester! Husvagnsmys, fotbollscuper, stugvistelse, sol, värme, bad, minigolf, jordgubbar, glada barn, glad man, glad fru, god mat, umgänge med fina vänner vi tycker om... Listan kan göras lång.

Den gångna helgen var det cup. Ett A-finals silver tog tjejerna med sig hem efter 4 dagars spel. Inte helt nöjda. Trots många fina mål, toppenspel och pigga knän. Mycket vill ha mer :)

Idag kom regnet. Visst, det har inte regnat sedan jag vet inte när... men vad trist det blev. Tog med mig tjejerna på fönstershopping medan sonen skulle träna hockey... Fönstershopping. Jo FÖNSTERSHOPPING. Det blev en dyr historia. Twinsen har inte lärt sig det där. Självklart fanns det hur mycket som helst som bara var hur snyggt som helst. Måste ha. Passar perfekt. Provhytterna började nästan ryka för att markera att här händer det något magiskt. Passform. Snyggt. Jaja, bara att kapitulera och ta fram kortet. Klart de ska ha det, och det, och det, och det, och det... Hmm. Varsin Onepiece var nog det i särklass bästa köpet. Enligt dem... Det blev många och tunga påsar :)

I helgen väntar crosstävling på lördag (kusin) och fotbollsmatcher (kusin lördag och tjejerna söndag) förutom sonens hockeyträning på söndag. Vi tänkte också hinna med kräftskiva :)

Tänk att på måndag är det jobb igen. Känns trots allt riktigt kul :)

Semester, fotboll och sjukhusbesök

Det börjar bli glest mellan inläggen nu... Här kommer i alla fall en liten uppdatering, mitt i kaoset efter det ofattbara som hänt i vårt grannland.

Som den idrottstokiga familj vi är så är ett självklart inslag under semestern - idrott, det är fotboll och fysträning om vartannat.

En tripp på sisådäår 100 mil till Göteborg och Gothia Cup för sonen kan vi ju inte vara utan. Att vi dessutom hade förmånen att få bo hos våra fd grannar gjorde inte saken sämre. De tog så väl hand om oss och bjöd på god mat och trevligt sällskap :)

Borås djurpark var klart värt ett besök, lite Gocartkörning för våra tjejer ett uppskattat inslag... Och så sonens matcher. Det gick så bra för dem. Helt otroligt vilken fin fotboll de spelade. Helt obesegrade i gruppspelet och A-slutspel... Tyvärr blev det bara en match i slutspelet och tvärstopp, men att bli 32:a i sin åldersgrupp i en cup med 1500 lag från en massa länder är inte fy skam!

Ett besök i Göteborg är inte komplett utan shopping och ett besök på Freeport Outlet och en del cityshopping blev det. Härligt, härligt!

Vi åkte hem för att gå på begravning och lämna vår sista hälsning till Kent som så oväntat och tragiskt omkom i en MC olycka. Väldigt vacker begravning, men väldigt sorglig. Hela kyrkan var fullsatt av människor - vänner till Kent, vänner till hans föräldrar, vänner till hans fru och vänner till hans barn.

Jag har hunnit fylla år. Igen. Hu vad tiden går. Nu är det nära... Jag har blivit så härligt uppvaktad. Äntligen tagit mig för att göra smörgåstårta som gästerna bjöds på. Mmmmm.... Det var så gott :)

Nu laddar vi för tjejernas cup. Umeå Fotbollsfestival som drar igång på torsdag. Ska bli roligt och spännande att följa dem under cupen. Sonen går på is på lördag. Sanslöst att det redan är dags igen... Han är laddad och tycker det ska bli så roligt :)

I morgon är det sjukhusdag igen. Näst sista (peppar, peppar) Herceptinbehandlingen. Provtagning och läkarbesök. Håll alla tummar att alla värden är bra!