Det tar sig

Min förkylning börjar ge sig nu. Tror jag i alla fall. Snyter fortfarande en hel del, men inte alls lika ofta som veckan som varit. Hoppas jag har rätt och att det verkligen blir bättre nu. Lite hosta har jag haft de senaste dagarna och självklart kommer då de där tankarna krypande. Jä...a hjärnspöken. Försöker tränga bort dem, men det är ofrånkomligt att de smyger sig på mig när jag minst anar det.
Lite så har det känts under hela julhelgen också. Tänk om det är/var min sista jul... Usch för sådana tankar. Vill inte tänka så. Förstår ju att det är normalt med dessa tankar och känslor, men jag vill inte ha dem.

Igår var vi och fixade lite julklappsbyten. Barnen ville byta ut ett par julklappar, så det var bara att stålsätta sig och börja trängas med alla reagalningar. Vi skulle på Media Markt, och jag tror inte någon missat deras mellandagsrea på juldagen och annandagen... Vi körde förbi och beslöt oss för att inte ge oss in i det kaoset utan lämnade det tills igår. Väldigt tomma hyllor gapade mot oss. Det blev pengarna tillbaka för ena dottern istället och så åkte vi till ett annat ställe för att köpa om hennes julklapp där.
Maken behövde lite kläder, eller rättare sagt, maken behöver en massa kläder... En lön och en sjukpenning kommer man inte långt på när tre barn ska växa som små troll, idrotta och ha födelsedagspresenter och julklappar. Hans behov har fått stå tillbaka. Vi är sådana där knäppisar också som gärna vill ha märkeskläder. Kanske dumt, men så är det. Självklart har vi inte bara märkeskläder men en bra och för oss lagom mix av alla möjliga märken och kvalitéer.
Rea låter ju alltid så bra när man hör ordet. I Umeå är dock rea inte alls som t ex i Stockholm. Här rear man sommarkläder, gärna flera år gamla. Eller så rear man restplag i xs eller xxl... Det blev till att köpa till fullpris (som vanligt). Tre tröjor och ett par byxor. Det är han värd! Behovet är fortfarande stort... i hans arbete behövs klädombyten. Han måste ju vara representativ när han är ute och jobbar och är på mässor och konferenser. Han byter dessutom jobb från 1 januari. Inom samma företag, men ett bättre jobb. Det innebär dock mer mässor och mer representation, så klädkontot behöver nog uppdateras ytterligare har jag en känsla av.
Till makens försvar för att köpa en massa dyra märkeströjor måste tilläggas hans handikapp. Han svettas. Och inte normalsvettning, utan HAN SVETTAS. Billigare tröjor blir ofta förstörda efter bara ett par gångers användning, dyrare tröjor har bättre kvalitet och därmed står de emot svett och lukt mycket bättre. Det är faktiskt ingen myt. Vi har testat såååå många gånger och varje gång blir man lika irriterad över dessa illaluktande tröjor som blir alldeles förstörda. Lika bra att köpa det som fungerar. Kostnaden blir densamma - eller t om billigare- för en dyrare tröja jämfört med ett par, tre billiga tröjor som får kastas efter bara några tvättar. Sedan så tycker ju jag att det är väldigt roligt att ha en välklädd man :)

Önskar bara att man kunde få peka på allt man vill ha och så fick man det - som en riktigt bortskämd skitunge :) Fast inte skulle jag bli en bättre människa för det.... Man uppskattar ju det man köpt mycket mer om man fått kämpa för det. Tror jag i alla fall. Jag har ju aldrig varit en bortskämd skitunge, så jag kan inte jämföra.
Har faktiskt en egen investering att se fram emot. En ny skaljacka... Min "nuvarande" har jag haft i 12 år. Den har hållit så länge, är en kvalitetsjacka (om jag nu ska fortsätta mitt snack om hur länge ett kvalitetsplagg håller jämfört med billigt "skräp") som köptes på Utebutiken. Nu har den börjat protestera om att den vill pensioneras. Den har faktiskt börjat gå sönder. Jag känner dock ingen stress ännu att köpa den. Det blir nog inte så jättemycket slalomåkande för mig denna vinter. Det är också väääääldigt kallt fortfarande. Ska jag vara stilla och titta på familjen när de susar nedför backarna så behövs än så länge min varma jacka. Det är i alla fall väldigt roligt att titta på en ersättare till min trotjänare. Måtte jag bara hitta DEN skaljackan, som förhoppningsvis håller både i färg och modell i några år i alla fall.

Julfirande

Vi har haft tre mycket trevliga dagar. I otrolig kyla. Termometern har legat på mellan -20 och -27... brrrr. Inte förrän idag på juldagen har tempen krupit upp till -7...
Jag åkte också på en rejäl förkylning. Nässpray, näsdukar och halstabletter har varit mina goda vänner de senaste dagarna. Det känns lite bättre idag tack och lov.

Torsdagen började med traditionsenlig uppesittarkväll tillsammans med svåger och svägerska. Min förkylning var riktigt jobbig på torsdagen, orken riktigt dålig. Jag fick god hjälp av maken att färdigställa våra bidrag till julaftonens julbord, flera pauser under tiden - men det var klart innan maken åkte för att hämta svågern - så det gick ju riktigt bra. Fick mig en tupplur på 45 minuter på kvällskvisten, så då orkade jag ända fram till midnatt :)
Maken och svågern roddade all mat. Med bravur. De hade en finfin arbetsfördelning: svågern förste kock och maken förste röjare (svågern är en mästare på både matlagning och nedsmutsning)...

Hela familjen, inklusive svåger och svägerska, fick en skön start på julaftonen. Hela huset sov till mellan 9 och 10. Efter frukost klädde vi vuxna på oss våra varmaste kläder och åkte för att göra julfint på min pappas och Lucas (svågern och svägerskans son) gravar. Pappas grav var alldeles igensnöad och grabbarna fick användning för båda spadarna... Det kändes riktigt skönt - och väldigt viktigt för mig - att få skotta upp och tända flera ljus. Tyvärr hade någon oförsiktig person råkat göra sönder en ängel vid Lucas grav, vilket grumlade den stämningsfulla stunden :(

Väl hemma så hämtade vi upp barnen och åkte till mamma för jullunch tillsammans med mina systrar med familjer. Dopp i gryta och risgrynsgröt - eller som vi säger "blöta och tomtegröt". Smaskens. Barnen gav varandra julklappar och mormor delade ut sina klappar. En stunds kaos utbröt under öppnandet. Jag brukar vanligtvis njuta i fulla drag av sådana tillställningar, men jag förmådde inte annat än att sitta på en pall, lutad mot en garderob och titta på skådespelet. Både den eländiga förkylningen och min långsamma återhämtning från behandlingarna gjorde mig matt. Vi åkte hem först av alla, Tomten skulle komma vid 14, dessutom var jag i behov av en lugn stund. Barnen jätteivriga på paketen under granen, vi vuxna var mer inne på en kaffestund :) Barnen fick snällt vänta en stund till...
Väldigt nöjda vuxna och barn kunde konstateras efter Tomtebesök och klappöppning!

Jag la sista handen vid Laxtårtan och Nubbesalladen som saknade garnering och sedan packade vi in oss i bilen för transport av mat och familj till lillasyster för fortsatt julaftonsfirande. Mycket, mycket trevligt! Gemensam uppdukning av ett fantastiskt julbord och sedan kunde vi äta. Mycket och länge. Så underbart gott! Mamma hade gjort flera nya sillinläggningar och framförallt wästerbottenssillen och yoghurtsillen med chili och basilika var riktiga höjdare. De kommer nog att få göra fler julbordsbesök framöver :)
Lillasyster höll ett jättefint tal om det turbulenta 2010 som varit för hela familjen: min kamp mot bröstcancern, hennes makes nystartade firma som så klart är spännande och på ordentlig frammarsch, svågerns och svägerskans förlust av Lucas och köp av hus, min mans kommande jobbyte (YES!), mammas otroligt ovärderliga hjälp - hon har ställt upp för oss alla, barnens framgångar i skola och idrott... Ja, jag blev rörd till tårar. Mamma och svägerskan fick också ta en näsduk till hjälp. Så otroligt fint gjort av min fantastiska lillasyster! Hon är den bästa lillasyster jag har :)
Efter mat och supergod efterrätt fick minste tomtenissen krypa till sängs och vi vuxna fick äntligen, ÄNTLIGEN, börja leka! Klappjakten. Så roligt, så engagerande...
Alla har med sig 3 klappar till ett givet pristak. De läggs i en hög på bordet. Så spelar vi tärning.
Del 1:
Får man en 1:a eller en 6:a så får man ta ett paket ur högen. Det fortsätter tills alla paket är slut. Då öppnar man "sina" paket och alla får chansen att spana in vad som kan vara begärligt.
Dags för del 2:
Tiden ställs till 20 minuter. Får man en 1:a eller en 6:a får man "tjuva" av någon. Får man en 5:a får man om man vill ge bort något av sitt eget. Hej och hå... det blir vild panik. Alla vill slå. Alla vill hinna så många gånger som möjligt. I år var det en diskhandduk, en pannlampa och en biobiljett som kriget stod kring. ALLA ville ha dessa :)
När tiden är slut så har man fått det man har lyckats spela till sig.
Det här är ett så otroligt roligt spel och man vill aldrig att det ska ta slut :)

Efteråt så mös vi med gott julgodis och god dryck. Vi åkte hem vid 23- tiden. Mätta, nöjda och glada. Svågern och svägerskan åkte hem till sitt hus. Jag var så trött att jag inte kunde somna. Klockan var närmare 2 innan jag kunde slappna av tillräckligt. Hade jag kunnat göra om dagen så skulle jag nog gått och lagt mig en stund, men man vill ju vara med och se och uppleva allt - hela dagen. Barnens förväntansfulla ögon, trevligt sällskap...

Idag har vi haft en lugn och skön förmiddag, lillasyster med familj kom förbi på en kopp kaffe, barnen har spelat Kinect Adventures (Xbox 360- spel) och pysslat med sina julklappar. Vår årliga jultripp till makens mormor, som nu blivit 96 år, gjorde vi idag. Oj, vad gammal hon blivit. Sedan vidare till makens faster och farbror för juldagsmiddag. Det är alltid lika fantastiskt att komma till dem. Till tomteland. Hon samlar på tomtar och det har hunnit bli några stycken vid det här laget. Vid 20 var vi hemma igen och har mysat ner oss i soffan.

I morgon blir det en hemmadag. Vi ska på middag hos mamma tillsammans med systrar med familjer. Kommer att bli ännu en mysig dag :)

Dagens sjukhusbesök

Det gick bra idag, jag fick mitt Herceptin. Trots riktigt ordentlig förkylning. Så länge jag inte hade någon feber så var det bara att köra på. Fick träffa en sköterska idag, istället för doktor Nisse. Jag passade på att fråga om mina bråkande händer, fötter och knän. Sköterskan tror att det är Taxoteren som fortfarande gör sig påmind, hellre än Herceptinet. Bra att veta. Funkade riktigt bra att prata med sköterskan tycker jag :)
Var på plats i tid till min inbokade tid 08:20. Efter träffen med sköterskan så fick jag en rosa lapp att lämna på dagvården för en inbokning och beställning av Herceptinet. Klockan 10 skulle jag vara tillbaka. Suck. Denna eviga väntan. Det skulle också visa sig att det blev förseningar så inte förrän 10:30 dök min dropp-påse upp. Tur att det funkat så bra med 30 minutersdropp, så jag var klar vid 11:30 i alla fall. Maken hämtade mig och så tog vi en snabb korv på macken innan jag skulle och jobba.

Förkylningen är riktigt jobbig. Snyter och snyter hela tiden. Blir täppt i näsan i omgångar. Det känns att man inte är i form, för en förkylning brukar ju annars inte vara sååå jobbig. Blir andfådd av minsta lilla. Jag slumrade till och med till en stund när jag satt i droppet. Det brukar inte hända.
Orkar inte med några matförberedelser ikväll. Det får bli imorgon, jag har tagit ledigt ända till efter nyårshelgen, maken är också ledig så vi kan hjälpas åt.
I morgon kväll blir det uppesittarkväll med god middag tillsammans med svåger och svägerska. Ska bli så mysigt. Smörgåsbakelse till förrätt, oxfilé med potatiskaka till varmrätt och så kanske något gott till efterrätt... Traditionsenligt :)

Julgranen är nu på plats, julklapparna ligger under granen och frestar hela familjen med sina vackra papper...

Tjejerna sitter och gör marsipangodis i köket, det blir alla möjliga former och färger på godsakerna :) Sonen hjälpte till en stund, men sedan ville han åka på hockeyträningen. Han har lite abstinens då han varit stilla ända sedan i lördags. Han brukar normalt bara vara träningsledig på måndagar, så det är inte så konstigt om han
känner sig sugen nu.

Alla julklappar är inköpta och inslagna. Viskade lite med maken nu ikväll och jag tror det får bli en julklapp till... Bara EN... Han får fixa den i morgon när han ska hämta upp svågern tror jag, vet inte om jag orkar följa med... Vi får se hur förkylningen är imorgon, om jag ska spara energi istället.

Maken börjar vara lite extra intresserad av min hårstatus... Virvlarna börjar göra sig synliga och framförallt i nacken finns en liten grej som han gärna tar tag i... Jag får passa mig nu så han inte nyper tag om jag retas för mycket :))

Förkyld :(

Inte helt otippat har söndagens huvudvärk utvecklat sig till en rejäl förkylning. Typiskt. Har nyst och snorat hela dagen och jag har känt mig som en riktig smitthärd...
Ja, ja, bara att gilla läget och hoppas att det är snabbt övergående.

Idag fick tjejerna jullov, sonen slutade redan igår (även om han var hemma och sjuk). I morse var det fackeltåg till kyrkan och sedan uppträdanden av barnen. Otroligt vackert. Två fantastiska tjejer sjöng så tårarna rann på de allra flesta vuxna. Tjejernas klass har jobbat med barnkonventionen och tände ljus. De radade upp sig i en halvcirkel och tände varsitt ljus och berättade sedan (i mikrofon) för vem var och en av dem tände sitt ljus för. Alla hade olika saker de sa: för barn som är ensamma, lever i krig/fattigdom, utan mediciner, etc... En av mina döttrar la dessutom till att hon även tände sitt ljus för "...och för min mamma". Då rann ännu fler tårar i kyrkan. En annan flicka la även hon till att hon tände sitt ljus för "... och XX & XX:s mamma", alltså de klasskamrater som förlorade sin mamma till denna fruktansvärda sjukdom förra veckan. Så otroligt vackert, så stämningsfullt. Inte ett öga var torrt. Tror att alla som var där blev djupt rörda över allvaret i det som barnen sa, kloka ord från kloka barn. Rektorn som skulle säga några avslutande ord tappade helt fattningen och visade upp sin genomdränkta näsduk.
Det var nog den finaste julavslutningen jag varit på hittills.

I morgon väntar Herceptin och sedan jobb, sista dagen innan julledighet även för mig. Skönt. Hoppas bara att inte förkylningen är något hinder för att få Herceptinet.

Sjukstuga

Jag trodde nästan att sonen skulle ändra sina vanor nu när han fyller tonåring. Han har varit utan sjukdagar hela hösten - inte ovanligt... MEN... När det närmar sig födelsedag, skolavslutning och jullov brukar han åka dit. Det är inte många födelsedagar han varit feberfri.... Han vaknade pigg på morgonen igår, istället var det ena systern som klagade på ont i huvudet och nacken. Två timmar före samling för hockeymatch så kom det - inte helt otippat - "jag känner mig inte så pigg", "jag har ont i nacken - kan du massera mig mamma"... Jaha, så en titt på febern. Minsann, minsann. Dryga 38. Ingen match. Den andra dottern menade sig inte alls känna några symptom men var väldigt irriterad och sur (det vankas friluftsdag på måndag och hon vägrar missa den)... Astman ökar stadigt sitt grepp om henne, precis som den brukar när hon krokar ihop. Men sjuk - nädå :)
Jodå. Hela barnaskaran rasade ihop under lördagseftermiddag/kväll.
Jag vaknade själv med huvudvärk idag. Får se om även jag åker dit. Jag har varit riktigt förskonad från sjukdom trots mitt dåliga immunförsvar.
Den av barnen som nu är piggast är den dotter som först erkände sig som sjuk. Hon är rejält förkyld men pigg och glad. Storebror och "surasystern" har ont i nacke och huvud och snyter det som rinner... Och astmahostar...

Svågern var hit igår eftermiddag, för att uppvakta 13-åringen. Fick en hel drös med goda kakor som svägerskan bakat. MUMS var hela familjens kommentar :) Tack A-L för att du älskar att baka just nu!!
Även bonusfarmor och bonusfarfar var förbi en snabbis. Med paket till sonen och en jättefin julkorg med blommor till hela familjen. Så uppskattat! Av glade sonen förstås men även jag som blev jätteglad för blommorna :)
På kvällen kom mormor och uppvaktade storkillen också. Väldigt uppskattad present. Vi åt tårta och lite senare drack vi vuxna lite chokladglögg. Mmmmm, det var gott!

Vid lunchtid idag ringde det på dörren. En barndomskamrat stod i dörren. Åh, så glad jag blev! Fick en bamsekram. En sådan där innerlig och varm kram. Jag vågade inte släppa in henne helt i huset, med tanke på den smitta som huserar så här dagarna innan jul och hon har flera barn, små barn. Vill ju inte att hon ska komma hem med något otyg.
Hon erkände att hon inte vågat komma och hälsa på, att hon skämdes, att hon ju visste att jag blivit sjuk.... Inte ska hon skämmas! Jag blev så glad att hon kom förbi en liten stund! Hon hade med sig kakor. Hemgjorda kakor. Goooda kakor :) Hur kunde hon känna på sig att jag inte bakat några kakor på sisådär 7 månader? Jag som älskar kakor och alltid bakat kakor som fyllt frysen... Jag hoppas att hon kommer tillbaka när vi är smittfria så att jag får bjuda på lite bättre hyfs och kanske lite fika?

Hipp, hipp, hurra!

Idag är det sonens 13-årsdag. Hej och hå vad åren går fort... Inte är då jag en dag äldre än de 25 år jag var när han föddes... Våran lilla prematurkille som behagade se dagens ljus nästan två månader före beräknat datum. En liten skrutt på 2180 gram och 45 cm var han den dagen han tittade ut. Han fick ligga i kuvös och var så liten... Nu har han dragit iväg och har vuxit om både mormor och mostrar. Än så länge har han några centimeter kvar innan han vuxit om mig, men det känns som att han skjuter i höjden för närvarande så det är nog inte så långt borta misstänker jag :)
Sportkille som han är så beställde han scones till frukost, som efterrätt efter havregrynsgröten... Det vankas returmatch i hockey i eftermiddag och då ville han inte starta dagen fel. Klok kille det är vi begåvats med :))
Han har önskat marinerad fläskfilé med twisters (pommesfrites- skruvar) till middag och hemmagjord princesstårta till efterrätt.

Igår var sista träffen med samtalsgruppen. Trist! Fast vi har redan bokat en återträff i februari. Hurra!!!! Två av tjejerna har jag fått kontakt med på facebook, och så har vi gjort en telefon- och maillista. Nog borde det kunna bli fortsatta träffar tycker jag. Fantastiska kvinnor jag fått förmånen att lära känna och finfina vänner har jag fått tack vare samtalsgruppen!

Besviken...

Jo, det är nog så ändå. Jag är nog liiite besviken på den utlovade snöstormen. Fast stormen kan jag vara utan... Jag bor ju i norra delen av Sverige så nog borde det väl ha vräkt ner idag. Lite har det kommit och visst har det blåst ordentligt en stund, men var är de där "upp emot 20 cm"? Kanske jag vaknar överraskad imorgon? Fast maken är glad förstås, det var inga stora mängder han fick skotta när han kom hem :)

Måste bara berätta en bra och trevlig sak... Jag har ögonbryn och ögonfransar. Faktiskt, det är sant! Nedre fransraden är nästan återställd, något korta ännu men det funkar finfint med mascara :) Övre fransraden är lite "fattig" stråna är korta och ännu något glest, men efter att ha pillat dit lite mascara även där så är det rätt ok. Ögonbrynen har ansats, så mycket har det kommit tillbaka.
På huvudet är det fullt med hårstrån. Mörkt, mörkare än tidigare, och inte så oväntat verkar det bli ostyrigt. Det är ungefär 1 cm. Inga kala fläckar, men där det sett kalt ut är det lite ljusare hårstrån så jag kanske blir flerfärgad som tidigare? Jag hade en fläck i nacken där det inte fanns något pigment - det var helt vitt, men nu är allt mörkt - än så länge... På sidorna ligger det helt men uppe på huvudet så står det rakt upp och stråna böjer sig något. Kanske får jag göra tuppkam om några veckor? Det skulle se ut det. Eller kanske använda vax och göra en "slickfrilla".... Hehe, det tror jag inte kommer att hända :)

Händer och fötter bråkar fortfarande. Hur less kan man inte bli på det? Jag är betydligt aktivare nu, är mer i lodrät riktning... Sitter på kontoret på jobbet och är uppe och går och grejar och fixar och donar hemma... Har inte sovit eller vilat så jättemycket denna vecka och när jag lagt mig i soffan för att ta igen mig lite så gör det så vansinnigt ont i fötterna när jag ska igång igen. Det går över när jag gått en stund, men upprepas varje gång. Sväller i händer, ben och fötter också.

Magkatarren är kvar och jag tar den medicinen oftare nu, kanske 4-5 gånger per vecka. Det blir så obehagligt med halsbränna, mm annars. Julmaten är väl kanske inte det bästa när man är känslig heller - men det är så gott ju! Tar hellre piller än att avstå alla godsaker. Glöggen är jag lite försiktig med, har inte alls druckit så mycket glögg som vanligt. Hittills bara två gånger - får genast känningar...

I morgon är sista träffen med samtalsgruppen. Buhu! Så tråkigt. Vi har pratat om att fortsätta träffas. Jag hoppas verkligen att det blir så och att så många som möjligt känner att det är lika angeläget som jag gör. Det är så fina kvinnor allihopa.