Venporten på plats

Ja, då var veckans sista besök på sjukhuset gjort. Att få en venport är ingen lek, jag har rätt ont och ligger uppbuntad i divanen.
Redan igår kväll började förberedelserna då jag skulle duscha med en speciell svamp, som sedan skulle upprepas på morgonen. Tycker att det är rätt obekvämt då man inte får smörja sig som man brukar, och inte heller får använda balsam i håret.

Klockan 08 skulle jag infinna mig på Onkologen och blev där upphämtad av en sköterska som följde mig till en vårdavdelning. Jag fick ett eget rum och på sängen låg prydligt ihopvikta kläder som jag skulle byta om till... Skjorta modell STOOOOR och ett par mammeluck-liknande byxor - tänk vida cykelbyxor i landstingsbomull. Så tjusigt :)
Det första jag gjorde var att klargöra för sköterskan att om Sadisten skulle visa sig så skulle jag gå därifrån. Han kommer inte i närheten av mig! Det var lugnt. Det var en narkosläkare som skulle sätta in venporten. Sköterskan skulle ringa och kolla ungefär när det kunde bli dags för mig, var ju förberedd på att det skulle kunna ta hela dagen.
Bytte raskt om till de mjuka kläderna och kröp under täcket med min bok men hann inte mer än några sidor innan sköterskan var tillbaka med 2 tabletter och meddelade att de skulle skjutsa ner mig på operation.
En trevlig narkossköterska mötte upp utanför operationssalen och förklarade att han skulle ta så bra hand om mig så, att vi skulle prata genom hela ingreppet. Narkosläkaren skulle förklara vad han gjorde och jag skulle inte vara orolig - joooo tjena! Jag var visst orolig. Man känner sig rätt liten när man är utlämnad i andras händer....
De började med att sterilisera operationsområdet och därefter bäddades jag in i grön duk. En ställning drogs fram vid huvudet så att jag fick ligga och titta till vänster - på narkossköterskan - hela tiden. De tejpade fast duken från halsen och runt området.
Själva operationen gick bra, jag fick lite extra medicin i armen av snälla narkossköterskan, då jag tyckte det var urläskigt och visade det tydligt. Lokalbedövningen sved rejält och många stick kändes det som... Sedan började proceduren med att sätta in venporten och slangen, det var obehagligt så jag fick ännu lite extra medicin i armen. Blev lite lugnare till mods och kunde prata hårdrock med narkossköterskan.
26 minuter tog själva operationen (var informerad om att det skulle ta 30-60 minuter) och det gjordes av en mycket erfaren narkosläkare. Han lovade att ärret skulle bli jämnt och snyggt. Kändes bra att höra.
När de skulle dra bort tapen så var det inte så lajban... Bad dem rycka snabbt - den tapen är ju gjord för att sitta säkert, så den satt hårt...
Så, redan klockan 09:30 var jag tillbaka på rummet igen. Käre maken hann knappt på jobbet innan jag ringde för att säga att allt var klart. Stackaren! Fast han fick ta på sig till kl 11 innan han behövde komma för att hämta mig, de ville se att allt var ok innan jag fick åka hem.

Nu ligger jag här och tycker lite synd om mig själv. Äter cheddarpopcorn och dricker vatten. Jag vet att det blir bättre och mindre ont om några dagar, så det är bara att knapra piller och härda ut - och hoppas att jag inte blir alltför blå...