Utmattad

Så har jag betat av halva denna vecka. Känns som att proppen gick ur efter dagens läkarbesök. Jag är sååå trött.
Det har varit jobbiga dagar med provtagningar och undersökningar. I måndags var det provtagningar och sköterskan lyckades ge mig en rejäl blödning efteråt så jag är BLÅÅÅÅ... efteråt skulle jag få kontrastvätska insprutad, något som resulterade i ännu ett blåmärke. Inte så snyggt. Har varit gruvsamt med sticken dagarna efter, men de är skickliga och hittade ett nytt kärl att använda.
Det var i alla fall skönt att träffa läkaren, även om det är en anspänning innan... Han känns verkligen jättebra. Lätt att prata med, tittar på en och pratar ett språk som går att begripa, använde inte bara svåra läkartermer utan förklarade verkligen jättebra. Känner spontant att jag har fått ett förtroende för honom. Även min man tycker att det känns mycket bättre efter att ha träffat honom. Han är dessutom ansvarig för forskningsstudien - Pantherstudien - som pågår och kommer att vara min läkare under hela tiden. Känns som en skön vändning efter hattandet med olika läkare varje gång på kirurgen.
Om måndagens röntgen av bröstkorg och buk är ok så kommer jag att få vara med i forskningsgruppen eftersom alla tagna prover, skelettscinten och hjärtundersökningarna var utan anmärkning. Känns riktigt, riktigt skönt att det inte var några överraskningar.

Tyvärr blir det inga cellgifter nästa vecka som jag hoppats på. Läkaren kommer att vara bortrest och vill helst vara den som tar hand om mig. Eftersom det inte påverkar något av min behandling så känns det ok. Jag kommer istället att träffa honom måndag 7/6 för att därefter få mina första cellgifter tisdag 8/6. På måndagen får jag veta om jag lottas i grupp A eller B.
A-gruppen får cellgifter var 14:e dag. totalt 8 doser samt benmärgsstöd. B-gruppen får cellgifter var 3:e vecka, totalt 6 doser. Båda varianterna har gett lika bra resultat, men det man forskar på nu är för att jämföra dem sinsemellan vilket inte gjorts tidigare. Jag hoppas jag får vara med i någon av grupperna då det är en utveckling av den "standardbehandling" som det annars blir - även om den har haft mycket bra resultat. Jag struntar i om jag får utstå mer biverkningar under tiden - jag vill ju göra allt jag kan för att aldrig någonsin få tillbaka bröstcancern!

Det var mycket information, om biverkningar och så. Det enda som jag kände var väldigt angeläget är att jag verkligen vill vara med på skolavslutningarna som är samma vecka som jag får min första cellgiftsbehandling. Det var absolut inga problem. Läkaren har lovat se till att ge mig alla möjliga motdoser så att jag ska orka se mina barns skolavslutningar. Då är jag nöjd.

Jag passade också på att fråga upp om min arm som jag känner en del besvär i. Han lovade att jag skulle få träffa en av deras två sjukgymnaster.

Får en välbehövlig vilodag från sjukhuset imorgon. Skönt. Ska passa på att åka med sonen till frisören - hans kalufs är i skriande behov av en genomgång.

På fredag väntar veckans sista utmaning - att få inopererat venporten. Gruvar... Hur ska det kännas att vara vaken medan de skär i en? Blä! Samtidigt känns det som att det är välbehövligt efter alla stick denna vecka.

Igår kom en vän förbi med en jättebukett med alldeles fantastiska rosor! Vilken glad överaskning!! Jag har ställt dem så att jag ser dem ofta :) Nästa glada överaskning kom alldeles nyss, en annan väninna kom förbi med en hel påse med pocketböcker. Så himla gulligt! Jag är så glad och tacksam över alla snälla och fina vänner!