söndag 9 maj 2010

Livet tuffar på...

Första kontakten med onkologen, en sköterska ringde i onsdags för att höra med mig om lite saker. Jag fick också muntligt en tid för att sätta in venporten. Hon berättade också att jag ska ta blodprover, göra ekg och dessutom en skelettskint - eftersom jag ev ska ingå i en forskningsgrupp. Hon skulle packa ihop lite information, mm och skicka med posten.
På fredagen damp det ner ett kuvert i brevlådan. En bekräftelse på datumet för operationen och information om att jag ska infinna mig 28/5 kl 08:00 och sedan kan det ta hela dagen innan jag kan åka hem. Allt beror på de som ska operera som kan ha olika mycket att göra, så man måste sätta av hela dagen. Själva operationen tar ca 1½ timme och jag får inte köra bil själv efteråt. Det känns som en evighet till den 28:e... Förstår ju att det är för att alla förberedelser ska hinnas med och för att operationsområdena ska ha läkt så mycket som möjligt, men det känns som att man vill påbörja behandlingen så snabbt som möjligt.
Jag fick också en rekvisition för att beställa en peruk. Har genom en väninna fått tips om ett annat ställe än det som sköterskan rekommenderade. Jag ska ringa dit på måndag och höra mig för och om det verkar bra så bokar jag in en tid. Känns bisarrt.

Träffade en bekant i entrén till mataffären häromdagen. Hon frågade hur det var med mig och hur jag mår. Det kändes väldigt obekvämt att stå där och svara på privata frågor när det snurrade mycket människor omkring oss. Vad 17 säger man när man tycker att det börjar bli för närgångna frågor? Frågor som är alldeles för obekväma att svara på... Vill ju inte snäsa av och vara otrevlig, men en del människor förstår inte att det är olämpligt att fråga om ALLT... Det är lättare när folk frågar hur det är och hur man mår och så, sedan räcker det. Tips på avvärjande kommentar mottages tacksamt!

Detta veckoslut har varit fantastiskt, trots omständigheterna jag befinner mig i. I fredags var jag ute med mina kollegor på after work. Jättetrevligt att träffa dem, nästan alla var där - bara två saknades. God mat, gott vin och fantastiskt sällskap.
Lördagen spenderades i strålande sol och avslutades med grillat till middag inramat av trevligt sällskap. Trots en mulen söndag så har jag promenerat, hade sonen som sällskap medan maken och döttrarna joggade lite. Härligt att få lite kvalitetstid med sonen. Som den idrottsgalna familj vi är så har vi hunnit med två fotbollsmatcher också. Båda med vinster.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar