Det börjar vara jobbigt med alla dessa blodprover nu. Det kärl som stuckits i sedan första början börjar vara trött och glider undan och bråkar allmänt vid provtagningarna. Idag användes den finaste (och dyraste, hehe) nålen utan resultat och det gör sååå ont när det bänds och vrids på nålen för att få önskat resultat. Det slutade med att ett annat kärl lokaliserades och var väldigt samarbetsvilligt. Sköterskan tror att det är cellgifterna som påverkar att kärlen inte vill vara med riktigt.
Sådana här gånger önskar jag att även undersköterskor fick använda venporten. Så enkelt det skulle vara då...
Idag har jag shoppat lite, och mer shopping väntar med lillasyster ikväll. Det ska bli så trevligt. Sådan tillfredsställelse man känner när man hittar något litet. Jag behöver lite nya toppar så det ska bli riktigt kul. Hoppas jag hittar det jag söker.
Besöket på jobbet var lika trevligt som alltid. Mår så gott efteråt, även om jag är lite trött. Längtar tills jag orkar vara där mer.
tisdag 31 augusti 2010
måndag 30 augusti 2010
Måndag
Måndag och vardag igen. Jag somnade om i morse - och sov till 10 :) Var alldeles groggy när jag vaknade. Det var nog välbehövligt tror jag.
Helgen har varit bra. Lugn och skön. Jag mår mycket bättre nu, bara högerarmen som strular och smaklökarna som fortfarande är väck :(
I morgon har jag tänkt åka och luncha med kollegorna, passar bra när jag ska på lassa på förmiddagen. Ska bli trevligt. Mamma bjuder på middag i morgon också - älgköttsoppa. Mums! Passar bra med middagsassistans efter morgondagens aktiviteter.
Jag hoppas på en bra vecka nu, med mer energi och mer smak.
Helgen har varit bra. Lugn och skön. Jag mår mycket bättre nu, bara högerarmen som strular och smaklökarna som fortfarande är väck :(
I morgon har jag tänkt åka och luncha med kollegorna, passar bra när jag ska på lassa på förmiddagen. Ska bli trevligt. Mamma bjuder på middag i morgon också - älgköttsoppa. Mums! Passar bra med middagsassistans efter morgondagens aktiviteter.
Jag hoppas på en bra vecka nu, med mer energi och mer smak.
fredag 27 augusti 2010
Redan fredag
Efter en rätt stökig natt då jag tillslut fick somna vid 02-tiden har dagen hittills varit rätt bra. Make och barn lät mig sova vidare till 08:30 och sådant gör ju susen. Stökigheten berodde på flera saker. Snarkande make, astmahostande dotter och pirr/värk i höfter, knän och fötter.
Det var dags för andra blodprovstagningen idag, och jag hade fått besked om att det inte fanns möjlighet på min Vårdcentral då de saknade personal. Kändes angeläget att lämna provet då jag haft så dåliga värden. Jag började ringa Onkologmottagningen i morse... det gick inte alls. Slut på tider, försökte igen och igen och igen. Till slut var telefontiden över och jag var välkommen att ringa igen på måndag. Vad hjälper det när det var idag jag behövde komma dit. Inga dropin-tider finns på fredagar så jag var ju i behov av att prata med någon - känns inte så muntert att åka milen in till Sjukhuset för att bara vända hem igen... Drog en rövare och åkte till Vårdcentralen istället. Helt plötsligt hade de fått bemanning och helt plötsligt fanns det tid på en gång :) Så kan det gå, snabbt och enkelt.
På väg hem så hyrde jag två filmer. Det var hur länge sedan som helst. En riktig "tjejfilm" som jag sett i min ensamhet medan familjen varit på jobb och i skola. Riktigt bra. Änglavakt, en svensk film med Izabella Scorupco och Mikael Nyqvist. Den andra filmen får vi se ikväll maken och jag.
Det blir bättre och bättre med värken. Fingrarna fortfarande lätt domnade och sedan är det mest i benen det känns något nu. Den opererade sidan har gjort sig påmind ända sedan i lördags, det känns lite tungt i armen ibland och värker sporadiskt, så har det inte varit tidigare. Måste prata med doktorn om det vid nästa besök. Har förmodligen med cellgifterna att göra. Sedan måste jag definitivt få bättre smärtlindring när det blir som värst, det kan inte vara meningen att man ska "sova" i smärta.
Jag måste försöka få mer hjälp med munnen. Nu börjar blåsorna och såren läka, tungan ser mer normal ut men jag saknar i stort sett all smak nu. Har hittills ändå känt lite salt och lite sött. Nu smakar t ex jordgubbsyoghurt bara fil-surt, korv med bröd inklusive senap och ketchup smakar INGET. Kaffe smakar varmt, vatten smakar konstigt. Kan säga att det blir rätt jobbigt att äta utan att det smakar något. Får äckelkänslor. Har så sett fram emot helg och god mat men nu känns det bara gruvsamt.
Helgen kommer som vanligt att inramas av idrott, det är hockeyträningar, -match och fotbollsmatcher för sonen. Tjejerna är spellediga men kommer förmodligen att titta på sitt lag ändå. Själv får jag förstås ta det lugnt och fortsätta med försiktigheten. Hoppas på att jag till veckan kan åka och hälsa på mina kollegor någon dag. Skulle behöva det.
Det var dags för andra blodprovstagningen idag, och jag hade fått besked om att det inte fanns möjlighet på min Vårdcentral då de saknade personal. Kändes angeläget att lämna provet då jag haft så dåliga värden. Jag började ringa Onkologmottagningen i morse... det gick inte alls. Slut på tider, försökte igen och igen och igen. Till slut var telefontiden över och jag var välkommen att ringa igen på måndag. Vad hjälper det när det var idag jag behövde komma dit. Inga dropin-tider finns på fredagar så jag var ju i behov av att prata med någon - känns inte så muntert att åka milen in till Sjukhuset för att bara vända hem igen... Drog en rövare och åkte till Vårdcentralen istället. Helt plötsligt hade de fått bemanning och helt plötsligt fanns det tid på en gång :) Så kan det gå, snabbt och enkelt.
På väg hem så hyrde jag två filmer. Det var hur länge sedan som helst. En riktig "tjejfilm" som jag sett i min ensamhet medan familjen varit på jobb och i skola. Riktigt bra. Änglavakt, en svensk film med Izabella Scorupco och Mikael Nyqvist. Den andra filmen får vi se ikväll maken och jag.
Det blir bättre och bättre med värken. Fingrarna fortfarande lätt domnade och sedan är det mest i benen det känns något nu. Den opererade sidan har gjort sig påmind ända sedan i lördags, det känns lite tungt i armen ibland och värker sporadiskt, så har det inte varit tidigare. Måste prata med doktorn om det vid nästa besök. Har förmodligen med cellgifterna att göra. Sedan måste jag definitivt få bättre smärtlindring när det blir som värst, det kan inte vara meningen att man ska "sova" i smärta.
Jag måste försöka få mer hjälp med munnen. Nu börjar blåsorna och såren läka, tungan ser mer normal ut men jag saknar i stort sett all smak nu. Har hittills ändå känt lite salt och lite sött. Nu smakar t ex jordgubbsyoghurt bara fil-surt, korv med bröd inklusive senap och ketchup smakar INGET. Kaffe smakar varmt, vatten smakar konstigt. Kan säga att det blir rätt jobbigt att äta utan att det smakar något. Får äckelkänslor. Har så sett fram emot helg och god mat men nu känns det bara gruvsamt.
Helgen kommer som vanligt att inramas av idrott, det är hockeyträningar, -match och fotbollsmatcher för sonen. Tjejerna är spellediga men kommer förmodligen att titta på sitt lag ändå. Själv får jag förstås ta det lugnt och fortsätta med försiktigheten. Hoppas på att jag till veckan kan åka och hälsa på mina kollegor någon dag. Skulle behöva det.
torsdag 26 augusti 2010
Höst
Det känns definitivt som att hösten är här nu. Det är kallt på dagarna och kallt på nätterna. Regnet droppar och vindarna kyler. Det är ganska mysigt när man får tända ljus och kura ihop sig i soffan.
favvomössan: Kurbits mössa från Me&i (bild från Me&i)
förhoppningsvis ny favvomössa: Wallywheels cap från Me&i (bild från Me&i)
Jag fryser om huvudet... Det är dags att skaffa varmare doningar till huvudet. Köpte en snygg mössa tidigare, sonen hjälpte mig att välja på vår shoppingtur, men den kommer inte att hålla mig tillräckligt varm. En reflektion är att mössor ofta är gjorda för folk med hår - det är håliga mössor, tunna mössor... Det blåser igenom på något sätt. När man inte har det där skyddande hårlagret som isolerar så blir det lite kyligt :)
Jag har inte använt peruken en enda gång, har inte känt för det. Den sitter så fint på sin ställning - och där tror jag den får sitta. Tänk att det som känts så viktigt och som läkare, sköterskor och andra varit så viktiga att se till att man har inte alls blev särskilt viktigt - inte för mig just nu i alla fall. Det är helt ok att vara skallepär!
En riktig favorit jag haft ända sedan jag tappade håret är en mössa från Me&i. Otroligt mjuk och skön, lagom varm... Den känns för kall nu när jag går ut, måste hitta riktiga vintermössor. Jag har hittat en höstnyhet från Me&i, som jag hoppas ska kunna ge mig samma trivsel som den rosa. Väntar med spänning på leveransen...
favvomössan: Kurbits mössa från Me&i (bild från Me&i)
förhoppningsvis ny favvomössa: Wallywheels cap från Me&i (bild från Me&i)
Känner mig lite bättre idag. Mycket skönt! Inte alls lika ont i kroppen idag och jag tror minsann att det börjar bli lite bättre i munnen också. Doktorn jag pratade med på tisdag kväll ökade dosen på svampmedicinen och jag tror faktiskt att det hjälper, bit för bit. Skönt. Det har inte varit lätt att äta när det svider i munnen så fort något hamnar på såren. Längtar efter att få äta med njutning! Snart så :)
Lite trist är det att måsta isolera sig. Inte åka och hälsa på någon, inte ta hem någon, inte gå på affären ens. Jag som är ett sällskapsdjur... Det är ju bara för några dagar, jag vet. För mitt bästa, det vet jag också. Jag ska inte utsätta mig för onödiga smittrisker när jag är så infektionskänslig och det är egentligen självklart. Men tråkigt! Det vänder ju nu - värdena bör gå uppåt dessa dagar som kommer och DÅ minsann... ska jag ha roligt!!!
TV:n är inget roligt sällskap, såporna är inte direkt upphetsande... Kanske dags att börja hyra lite filmer för att fördriva tiden?
Jag skulle egentligen till Kuratorn idag, men avbokade. Vill inte riskera att dra iväg någonstans och dra på mig något, sedan vet jag inte om jag skulle ha orkat köra dit och röra på mig så länge som det skulle krävas. Det blir ett nytt försök nästa vecka istället.
onsdag 25 augusti 2010
Fåfänga
Medan jag ligger här och inget annat kan göra kommer tankarna på fåfängan...
Vikten går stadigt uppåt. Tyvärr. Inget jag kan påverka heller just nu. Lite tråkigt känns det ändå när jag innan jag fick veta att jag var sjuk i Bröstcancer hade gått ner till en mer bekväm vikt. Hittills har det varit någonstans mellan 1 och 1½ kg upp på varje vägning inför behandling - mer lär det bli efter allt cortisonätande.
Läkaren berättade att innan man kom på doseringen med cortison så var det vanligt att kvinnor gick upp 30!! kg på Taxoterebehandlingarna. 30.... Då kanske jag inte ska klaga på om jag går upp 10 kg eller så...
Orkeslösheten har gjort att inte ens promenader har varit ett alternativ - det som egentligen är min lägstanivå av träning alltsedan operationen. Visst har jag gått, men inte sådana sköna entimmespromenader. Jag vågar inte, blir så andfådd och får hjärtklappning så lätt numera. Det har varit tillräckligt att gå en liten stund på stan, gå mellan fotbollsplaner under cuper, med en säkerhet i att det finns något att sitta på i närheten. Hoppas Neulastasprutan gör att jag får lite mer ork.
Hade en vecka i sommar när det var som varmast när kroppen samlade vätska - hela jag svällde som en ballong... Kändes obekvämt och såg inte så nice ut. Magen t ex svällde så det såg ut som att jag var gravid i 5-7:e månaden, fotknölarna syntes inte... Det har tack och lov inte upprepats och höstens temperaturer gör knappast att det händer igen :)
Ögonbryn och ögonfransar är även de i riskzonen när man får den typ av cellgifter som jag får. Man vet inte vilka som tappar dem eller vilka som får behålla dem... Jag är någonstans mittemellan just nu. När de långa fransarna ramlar av - vilket de ju alltid gör normalt också - så finns där korta, korta fransar kvar. De nya har inte alls växt i normal takt... Det börjar vara glest nu. Mascara är ett måste för att jag ska känna mig lite fräschare i alla fall. Ögonbrynen glesar ut mer och mer. Visst, det är få förunnat att slippa plocka ögonbrynen... men nu börjar det se för glest ut. Måste nog träna på att måla dem snyggt för att jämna ut luckorna...
Den 9:e september ska jag äntligen få gå en sminkkurs. Den heter Look Good - Feel Better, och anordnas kostnadsfritt för oss kvinnor som får cellgiftsbehandling. Ser jättemycket fram emot den! Det ska bli så roligt att få tips om hur man snyggar till det periodvis cortisonstinna och rödrosiga ansiktet, hur man fixar snygga bryn och trollar fram spännande ögon - för det är min förhoppning att jag ska få med mig kunskap om sådant därifrån... I informationsbroschyren jag fått står även att man får med sig en Goodiebag med produkter hem. Det vore ju inte helt fel om det stämmer :) Lite lyx kan jag vara värd tycker jag!
Vikten går stadigt uppåt. Tyvärr. Inget jag kan påverka heller just nu. Lite tråkigt känns det ändå när jag innan jag fick veta att jag var sjuk i Bröstcancer hade gått ner till en mer bekväm vikt. Hittills har det varit någonstans mellan 1 och 1½ kg upp på varje vägning inför behandling - mer lär det bli efter allt cortisonätande.
Läkaren berättade att innan man kom på doseringen med cortison så var det vanligt att kvinnor gick upp 30!! kg på Taxoterebehandlingarna. 30.... Då kanske jag inte ska klaga på om jag går upp 10 kg eller så...
Orkeslösheten har gjort att inte ens promenader har varit ett alternativ - det som egentligen är min lägstanivå av träning alltsedan operationen. Visst har jag gått, men inte sådana sköna entimmespromenader. Jag vågar inte, blir så andfådd och får hjärtklappning så lätt numera. Det har varit tillräckligt att gå en liten stund på stan, gå mellan fotbollsplaner under cuper, med en säkerhet i att det finns något att sitta på i närheten. Hoppas Neulastasprutan gör att jag får lite mer ork.
Hade en vecka i sommar när det var som varmast när kroppen samlade vätska - hela jag svällde som en ballong... Kändes obekvämt och såg inte så nice ut. Magen t ex svällde så det såg ut som att jag var gravid i 5-7:e månaden, fotknölarna syntes inte... Det har tack och lov inte upprepats och höstens temperaturer gör knappast att det händer igen :)
Ögonbryn och ögonfransar är även de i riskzonen när man får den typ av cellgifter som jag får. Man vet inte vilka som tappar dem eller vilka som får behålla dem... Jag är någonstans mittemellan just nu. När de långa fransarna ramlar av - vilket de ju alltid gör normalt också - så finns där korta, korta fransar kvar. De nya har inte alls växt i normal takt... Det börjar vara glest nu. Mascara är ett måste för att jag ska känna mig lite fräschare i alla fall. Ögonbrynen glesar ut mer och mer. Visst, det är få förunnat att slippa plocka ögonbrynen... men nu börjar det se för glest ut. Måste nog träna på att måla dem snyggt för att jämna ut luckorna...
Den 9:e september ska jag äntligen få gå en sminkkurs. Den heter Look Good - Feel Better, och anordnas kostnadsfritt för oss kvinnor som får cellgiftsbehandling. Ser jättemycket fram emot den! Det ska bli så roligt att få tips om hur man snyggar till det periodvis cortisonstinna och rödrosiga ansiktet, hur man fixar snygga bryn och trollar fram spännande ögon - för det är min förhoppning att jag ska få med mig kunskap om sådant därifrån... I informationsbroschyren jag fått står även att man får med sig en Goodiebag med produkter hem. Det vore ju inte helt fel om det stämmer :) Lite lyx kan jag vara värd tycker jag!
Doktorn ringer
Telefonen ringde precis, det var "min" doktor som fått meddelande om att jag ringt i går kväll. Han undrade hur det var och sa att jag har väldigt pressade värden och att jag ska höra av mig direkt om jag får det minsta feber igen. Det känns väldigt tryggt ändå att de kollar upp en. Jag skulle själv ringa på morgonen om jag fortfarande hade feber, men eftersom jag inte hade det så lät jag det så klart vara...
Om jag klarar mig undan denna gång utan att det blir något mer så kommer jag att få den där dyra Neulastasprutan (benmärgsstöd) vid nästa behandling.
Nu får alla i min omgivning hålla sig undan om de är sjuka... Vilket på sätt och vis är urtrist - det blir så ensamt... Det går ju världens förkylningsbacill just nu, vilken drabbat mina nära - både barnen och syster med familj är drabbade :(
Om jag klarar mig undan denna gång utan att det blir något mer så kommer jag att få den där dyra Neulastasprutan (benmärgsstöd) vid nästa behandling.
Nu får alla i min omgivning hålla sig undan om de är sjuka... Vilket på sätt och vis är urtrist - det blir så ensamt... Det går ju världens förkylningsbacill just nu, vilken drabbat mina nära - både barnen och syster med familj är drabbade :(
Feber!
I går kväll fick jag feber för första gången. Det blev lite spännande. Har ju känt mig "sjuk" några dagar, men vet inte om det är biverkningar eller förkylning....
Frös om händer och fötter och tempen visade 37,8. Ont i halsen och kroppen. Det slutade med att jag ringde in för att fråga vad man gör. En läkare ringde tillbaka och tyckte att jag kunde avvakta över natten, men höra av mig om jag skulle få frossa eller om tempen skulle stiga över 38,5.
Provsvaret från gårdagen visade att jag har väldigt lite vita blodkroppar och läkaren förklarade att det är vanligt att man drar på sig mer feber och annat med Taxotere-behandlingen.
Har fortfarande ont i halsen och lite värk i kroppen, men vaknade feberfri så det är ju skönt. Det är väl bara att vänta och se hur det hela utvecklar sig.
Frös om händer och fötter och tempen visade 37,8. Ont i halsen och kroppen. Det slutade med att jag ringde in för att fråga vad man gör. En läkare ringde tillbaka och tyckte att jag kunde avvakta över natten, men höra av mig om jag skulle få frossa eller om tempen skulle stiga över 38,5.
Provsvaret från gårdagen visade att jag har väldigt lite vita blodkroppar och läkaren förklarade att det är vanligt att man drar på sig mer feber och annat med Taxotere-behandlingen.
Har fortfarande ont i halsen och lite värk i kroppen, men vaknade feberfri så det är ju skönt. Det är väl bara att vänta och se hur det hela utvecklar sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)