Måndag, en helt vanlig måndag. Fast inte riktigt ändå. Idag har mitt självförtroende legat på 0.
Hela helgen har det snöat, make och barn har haft kallsnö och varit ute tillsammans med Lissi. Själv har jag sovit och vilat. Varit oerhört trött.
Fattade ju beslutet att ändå acceptera en innerollator innan helgen, att ta kontakt med Arbetsterapeuten efter helgen. Har fått erkänna för mig själv att jag har känt mig mer och mer stapplig. Tar stöd mot väggar och går sakta. Inte kul alls! Jag vill inte vara så här ynklig, kraftlös och inte klara mig själv. Det suger.
Kom på den eminenta idén att börja använda Crocs inne, haft svårt att få fäste för att resa mig upp från soffan, vanliga strumpor är bra hala när man har dålig balans. Bra idé med Crocs. NOT. Visst, de gled inte så jag kunde med all kraft resa mig upp till stående, när knäna till slut fattade att de skulle vara upprätta, med hjälp av bordsskivan och armstödet från soffan.
Jag har verkligen tagit det lugnt och inte stressat upp mig i försöken att själv resa mig upp från soffan. Har låtit det ta sin tid, jag vill ju klara det själv. Lördagen och söndagen har jag lyssnat på kroppen och säkerligen sovit bort minst 50% av dygnen.
Igår skulle jag bära lite tvätt till garderoben - Crocsen på - sedan ligger jag bara där. Knäna vek sig. Pang. Hela familjen som vittnen. Fy 17. Fysiskt gick det bra. Visst känns det lite i knäna och händerna, men inga andra problem. Det känns så förnedrande att tappa förmågorna så här, krafterna i kroppen - musklerna. Bit för bit. Tårar i mängder - inte för att det gjorde ont utan mer över situationen i sig. Maken drog in rollatorn in i huset för min trygghet.
Ringde kontakten på Onkologen i morse - Arbetsterapeuten - som snabbt ordnade ett hembesök av sin kollega här i byn. Nu har jag fått en innerollator och tillägg är gjorda för att ta bort de trösklar som återstår. Nu vågar jag gå omkring igen. Med min nya kompis. Just som jag börjat känna mig trygg efter fallet för 4 veckor sedan så får man sig en ny knäpp på näsan. Det är inte direkt så att man blir peppad.
Mamma har varit här som säkerhet på förmiddagen och sedan sov jag tills maken kom hem. Alla är lika rädda för att jag ska ramla nu - inte bara jag, men med innerollatorn borde det bli enklare. Tårar av självömkan kommer jag att tillåta mig själv någon dag till, men sedan ska det väl vända hoppas jag.
Ett par tupplurar har det blivit idag, och det är nog bara att följa vad kroppen vill. Det är rätt skönt att sova...
måndag 10 december 2012
fredag 7 december 2012
En fredag med vila
Fredag, vilodag. Så underbart. Jag somnade snabbt igår efter utflykten och ansträngningen efter MR. Märkte inte när make och son kom hem från träningen, inte ens när maken kom och la sig.
Idag har jag verkligen tagit det lugnt. Duschat, sovit, fixat med en tvätt, sovit. Fortfarande, efter 3 tupplurar kan jag sova lite till. Kroppen vill det, då vill jag det. Följde maken på affären för att handla, tänkte att det kunde vara roligt att se lite folk... men trots att jag hade rollatorn med orkade jag inte. Jag behövde in på Apoteket och det var halvdåligt skottat transportvägen mellan ICA och Apoteket, kanske var det ansträngningen som fick mig så ur balans just där och då. Skakig och darrig och andfådd till tusen?
Fick en svettattack, började rent av må illa, satte mig på rollatorn för att vila, men det blev till att gå till bilen och sätta mig där och vänta. Ingen fara med det, men lite besviken ändå att inte orka hänga med runt i butiken. Det var idag det - nästa gång går det bättre.
Jag får fortsätta min bara vara och vila- dag resten av denna fredag, så hoppas jag orkar se tvillingarnas innebandymatch på förmiddagen och så är vi bortbjudna på middag på lördag kväll. Jag får se till att vila mig i form till båda. Middagen är på "hemmaplan" så det är förhoppningsvis enkelt att ta sig hem när tröttheten tar över. Ska bara gardera med en chaufför som är villig att skjutsa hem mig när batterierna börjar ta slut.
Idag har jag verkligen tagit det lugnt. Duschat, sovit, fixat med en tvätt, sovit. Fortfarande, efter 3 tupplurar kan jag sova lite till. Kroppen vill det, då vill jag det. Följde maken på affären för att handla, tänkte att det kunde vara roligt att se lite folk... men trots att jag hade rollatorn med orkade jag inte. Jag behövde in på Apoteket och det var halvdåligt skottat transportvägen mellan ICA och Apoteket, kanske var det ansträngningen som fick mig så ur balans just där och då. Skakig och darrig och andfådd till tusen?
Fick en svettattack, började rent av må illa, satte mig på rollatorn för att vila, men det blev till att gå till bilen och sätta mig där och vänta. Ingen fara med det, men lite besviken ändå att inte orka hänga med runt i butiken. Det var idag det - nästa gång går det bättre.
Jag får fortsätta min bara vara och vila- dag resten av denna fredag, så hoppas jag orkar se tvillingarnas innebandymatch på förmiddagen och så är vi bortbjudna på middag på lördag kväll. Jag får se till att vila mig i form till båda. Middagen är på "hemmaplan" så det är förhoppningsvis enkelt att ta sig hem när tröttheten tar över. Ska bara gardera med en chaufför som är villig att skjutsa hem mig när batterierna börjar ta slut.
torsdag 6 december 2012
MR Hjärna
Idag på eftermiddagen har jag varit och gjort MR hjärna som min doktor så snabbt ordnat fram tiden till. Fastän nattsömnen varit dålig inatt så hade jag inte ro att somna om på morgonen, varit halvvaken från 03 - vilket ju inte är alltför bra. Fixade med lite tvätt för att hålla mig sysselsatt och så kom mamma förbi med goda kakor till en kopp kaffe.
Man blir lite tagen efter en MR, men det gick bra. Gjorde trippen utan sällskap denna gång. Hoppas på tillfredsställande resultat från denna undersökning - tänk om jag får höra ordet GRATTIS även efter denna undersökning. Att monstren minskar även i huvudet.
Tog det lugnt på förmiddagen, vilade 1 timme innan färdtjänsten kom för att hämta och ändå var jag trött.
Gjorde en liten avstickare på Djurmagazinet och Godishuset på väg hem, en extra färdtjänstkostnad, men jag var nyfiken på inredningsbutiken som finns på samma område, länge sedan jag var in där. De två förstnämnda var de enda värt ett besök. Fördelen är att jag fick gå en del utomhus. Skönt med frisk luft och att få anstränga sig lite. Anlände hemma strax efter 17 och maken hade fixat middagen. Jag rasade ihop i soffan och sov till 19:45 - som en klubbad.
I morgon finns ingenting inplanerat. Kanske, kanske kan jag sova och vila ordentligt - det känns som att det behövs.
Jag har fattat beslut om att ta erbjudandet om innerollator - som jag var väldigt snabb med att avfärda. Känner nu att den kan göra nytta. Har problem i vissa lägen och då kan en innerollator kanske hjälpa mig att träna upp lite färdigheter igen. Får höra av mig till At efter helgen och se vad som kan åstadkommas.
Man blir lite tagen efter en MR, men det gick bra. Gjorde trippen utan sällskap denna gång. Hoppas på tillfredsställande resultat från denna undersökning - tänk om jag får höra ordet GRATTIS även efter denna undersökning. Att monstren minskar även i huvudet.
Tog det lugnt på förmiddagen, vilade 1 timme innan färdtjänsten kom för att hämta och ändå var jag trött.
Gjorde en liten avstickare på Djurmagazinet och Godishuset på väg hem, en extra färdtjänstkostnad, men jag var nyfiken på inredningsbutiken som finns på samma område, länge sedan jag var in där. De två förstnämnda var de enda värt ett besök. Fördelen är att jag fick gå en del utomhus. Skönt med frisk luft och att få anstränga sig lite. Anlände hemma strax efter 17 och maken hade fixat middagen. Jag rasade ihop i soffan och sov till 19:45 - som en klubbad.
I morgon finns ingenting inplanerat. Kanske, kanske kan jag sova och vila ordentligt - det känns som att det behövs.
Jag har fattat beslut om att ta erbjudandet om innerollator - som jag var väldigt snabb med att avfärda. Känner nu att den kan göra nytta. Har problem i vissa lägen och då kan en innerollator kanske hjälpa mig att träna upp lite färdigheter igen. Får höra av mig till At efter helgen och se vad som kan åstadkommas.
onsdag 5 december 2012
Taxol 9
Sjukhusdag idag från kl 08;00. Provtagning, doktor och behadling - Taxol nr 9. Pga mina skakningar så är jag inte så lättstucken längre. Fick som tur var lämna proverna genom venporten och fick vila mitt helblå armveck. Får bara stickas på vänster sida efter första op 2010.
Fick ta sjukresa tur och retur men det funkade bra. Det har kommit lite snö och är halvdant med skottningen på vårt kvarter så det kändes bra och tryggt med sjukresa istället för privat chaufför.
Gjorde en promenad från Onk till Centralhallen och införskaffade en lunchsmörgås - en rätt lång promenad, men skönt att röra på sig i all väntan. Behandlingsförberedelserna med säng kl 11 och sedan behandling - somnade och sov bort det mesta av tiden. Var hemma klockan 14 och somnade med lätthet i soffan tills familjen kom hem kl 16. Så skönt! Det behövde jag.
Följde med och har sett tvillingarna vinna DM- semifinalen ikväll, kul att jag orkade.
Alltså, jag måste bara få skryta (det är inte något jag brukar göra, men för en gångs skull gör jag det ikväll) - för jag är väldigt imponerad över mina tjejer.
Jag och min man är viktiga med att prata med barnen om att sporterna ska vara roliga och INTE kravfyllda, brukar bara peppa dem att HA ROLIGT på plan, kämpa och känna glädje på planen.
De vann matchen med 7-3 och 4 av målen gjordes av mina små trollgummor, de gjorde även målgivande assistpass till sina kamrater. Jag kan bara inte låta bli - jag är så stolt över dem! De hade spelglädjen i sig igår och kämpade hela tiden de spelade - ville ha boll, passade kamraterna i rätt lägen - en i helhet välspelad match av hela laget. Nu väntar final så småningom. Vi har en familjefilosofi att idrott ska vara ROLIG och KRAVLÖS, vi sätter inga krav på prestationer utan vill att de ska trivas och känna glädje över sina idrotter, men just efter gårdagens match känner jag en sådan stolthet att jag bara måste "skryta".
I morgon ska jag ta det lugnt på förmiddagen och sedan är det dags för MR hjärna på eftermiddagen. Tyvärr blir det ett par veckor att vänta på resultatet eftersom jag ska VILA under kommande vecka. Är det något alarmerande så lär de höra av sig - men jag hoppas att tystnad råder och att jag får goda besked om 2 veckor....
Ska nu sakta fortsätta minska cortisonet. Från i morgon gäller 4 på morgonen i en vecka. Hoppas det funkar och att det inte kommer någon huvudvärk - för då måste jag öka igen.
Fick ta sjukresa tur och retur men det funkade bra. Det har kommit lite snö och är halvdant med skottningen på vårt kvarter så det kändes bra och tryggt med sjukresa istället för privat chaufför.
Gjorde en promenad från Onk till Centralhallen och införskaffade en lunchsmörgås - en rätt lång promenad, men skönt att röra på sig i all väntan. Behandlingsförberedelserna med säng kl 11 och sedan behandling - somnade och sov bort det mesta av tiden. Var hemma klockan 14 och somnade med lätthet i soffan tills familjen kom hem kl 16. Så skönt! Det behövde jag.
Följde med och har sett tvillingarna vinna DM- semifinalen ikväll, kul att jag orkade.
Alltså, jag måste bara få skryta (det är inte något jag brukar göra, men för en gångs skull gör jag det ikväll) - för jag är väldigt imponerad över mina tjejer.
Jag och min man är viktiga med att prata med barnen om att sporterna ska vara roliga och INTE kravfyllda, brukar bara peppa dem att HA ROLIGT på plan, kämpa och känna glädje på planen.
De vann matchen med 7-3 och 4 av målen gjordes av mina små trollgummor, de gjorde även målgivande assistpass till sina kamrater. Jag kan bara inte låta bli - jag är så stolt över dem! De hade spelglädjen i sig igår och kämpade hela tiden de spelade - ville ha boll, passade kamraterna i rätt lägen - en i helhet välspelad match av hela laget. Nu väntar final så småningom. Vi har en familjefilosofi att idrott ska vara ROLIG och KRAVLÖS, vi sätter inga krav på prestationer utan vill att de ska trivas och känna glädje över sina idrotter, men just efter gårdagens match känner jag en sådan stolthet att jag bara måste "skryta".
I morgon ska jag ta det lugnt på förmiddagen och sedan är det dags för MR hjärna på eftermiddagen. Tyvärr blir det ett par veckor att vänta på resultatet eftersom jag ska VILA under kommande vecka. Är det något alarmerande så lär de höra av sig - men jag hoppas att tystnad råder och att jag får goda besked om 2 veckor....
Ska nu sakta fortsätta minska cortisonet. Från i morgon gäller 4 på morgonen i en vecka. Hoppas det funkar och att det inte kommer någon huvudvärk - för då måste jag öka igen.
tisdag 4 december 2012
Sur Tisdag
Finns inte mycket att säga om denna dag. Skitdag kanske. Självömkansdag. Surdag. Tårar har runnit titt som tätt under dagen. Älskade mamma kom och drack lite förmiddagskaffe och herr H tog Lissi på en morgonpromenad. Mamma hade och har jättevärk idag så vi beslöt att vi skulle vara på varsitt ställe, hon kom senare för att hjälpa med middagen, men i övrigt har hon varit "ledig" från sin dotter idag. Innan hon började med maten så tog vi en kopp kaffe och beklagade oss för varandra - rätt skönt faktiskt att få vara pessimist och ha lite klagomur tror jag vi båda tyckte att det var.
Sovit som en kratta under natten, ingen ro att försöka somna om när familjen åkte. Beslöt att rensa den där gamla härken till dator som jag skulle göra. "Allt är inkopplat så det är bara att du gör det när du orkar".... Jo pyttsan.
I min självömkan stapplade jag omkring och samlade ihop kablar, tangentbord, USB:n, mm för att kunna tömma och rädda de foton och dokument som vi vill ha kvar. Arg som ett bi var jag. Åsså tårar som kom allt eftersom. Det är INTE lätt att stoppa in kablar, usb:n och annat pillergöra när man har domnande fingrar och dålig balans att stoppa in sladdar rätt - tur att ingen annan var hemma säger jag bara!
Nu ska vi äntligen skicka gammdatorn till pepparn! Så skönt. Vi har inte använt den på läääänge - den har för länge sedan gått i pension, varför ska man ha en dammsamlare som bara står där och är ful och i vägen - men bilderna är jag rädd om. Nu är de prydligt insatta på uppmärkta USB:n.
Vid 13- tiden hade jag lugnat ner mig så pass att jag lyckades fånga en god granne som gav Lissi en liten kisspromenad och fick sedan en välbehövlig tupplur tills mamma kom vid 15- tiden. Den tuppluren hade jag nog behövt gånger flera idag, men ilska och självömkan förstörde det - jag kunde inte slappna av.
Vilken klagodag det blev. Fast jag kan nog behöva få ha en skitdag jag med.
I morgon Taxol 9 och ÅTERHÄMTNINGSVECKAN börjar. Hoppas bara att jag orkar DM- matchen i innebandy på kvällen - den kraften kan jag behöva ha med mig under veckan som kommer.
Sovit som en kratta under natten, ingen ro att försöka somna om när familjen åkte. Beslöt att rensa den där gamla härken till dator som jag skulle göra. "Allt är inkopplat så det är bara att du gör det när du orkar".... Jo pyttsan.
I min självömkan stapplade jag omkring och samlade ihop kablar, tangentbord, USB:n, mm för att kunna tömma och rädda de foton och dokument som vi vill ha kvar. Arg som ett bi var jag. Åsså tårar som kom allt eftersom. Det är INTE lätt att stoppa in kablar, usb:n och annat pillergöra när man har domnande fingrar och dålig balans att stoppa in sladdar rätt - tur att ingen annan var hemma säger jag bara!
Nu ska vi äntligen skicka gammdatorn till pepparn! Så skönt. Vi har inte använt den på läääänge - den har för länge sedan gått i pension, varför ska man ha en dammsamlare som bara står där och är ful och i vägen - men bilderna är jag rädd om. Nu är de prydligt insatta på uppmärkta USB:n.
Vid 13- tiden hade jag lugnat ner mig så pass att jag lyckades fånga en god granne som gav Lissi en liten kisspromenad och fick sedan en välbehövlig tupplur tills mamma kom vid 15- tiden. Den tuppluren hade jag nog behövt gånger flera idag, men ilska och självömkan förstörde det - jag kunde inte slappna av.
Vilken klagodag det blev. Fast jag kan nog behöva få ha en skitdag jag med.
I morgon Taxol 9 och ÅTERHÄMTNINGSVECKAN börjar. Hoppas bara att jag orkar DM- matchen i innebandy på kvällen - den kraften kan jag behöva ha med mig under veckan som kommer.
måndag 3 december 2012
Softardag idag
Måndag igen och det är nu december månad. Mycket mys och en underbar månad. Jag har alltid älskat julen och alla förberedelser, pyntet... Många kartonger får stå orörda i år, men jag är nöjd ändå med det beslutet. Så länge de allra viktigaste sakerna är på sina givna platser så kan det övriga få vara i år. Jag njuter av ljusen som vi tänder överallt. Det är underbart!
Gårdagen blev en tråkdag, jag var ju så oerhört trött hela tiden, men vad gör väl det. Så här dagen efter så var det väl inte så farligt, men igår - när jag ville göra något som inte kroppen ville så blev jag så frustrerad och ledsen.
Det jag var mest frustrerad över igår var att mina ben bråkade hela tiden - ville vara i viloläge men inte jag - men trött var jag uppenbart igår då jag sov bort det mesta av dagen. Det får jag lära mig. Tålamod.
Har fått en helt ok natt, vilat nästan hela dagen och bara tagit det lugnt idag. Fortfarande trött, men då får det väl vara så då. Gilla läget. Legat i soffan och sovit, surfat en stund, vilat, surfat - bara varit. Det var det jag behövde idag. Lättare att acceptera är det när övriga familjen är upptagna med sina dagliga aktiviteter, jag känner att jag inte missar något.
En vilodag till innan Taxol nr 9 på onsdag och sedan väntar förutom MR på torsdag, viloveckan - som jag nu har förstått betyder VILAoch ÅTERHÄMTNING . Inte en vecka full av aktiviteter. Vila, sova, äta, ner i botten en vecka för att bygga upp för nästa 3 nedbrytande kurer. Jag ska verkligen försöka acceptera det. Lyssna bättre på signalerna från kroppen. Handikappanpassningen kommer förmodligen att påminna mig också - hoppas jag.
Förhoppningsvis orkar jag se tvillingarnas innebandymatcher. På onsdag kväll är det DM- final på bortaplan och sedan på hemmaplan på lördag förmiddag. Jag har missat de två senaste och det är så kraftgivande att vistas i sportmiljön. Kan jag bara hålla mig vaken så blir det ju inte så länge tills jag kan kura ihop mig efter matchen.
Börjat fundera över julklappar till barnen och andra som är viktiga för oss... Önskningarna börjar komma från barnen nu - vad enkelt det var när de önskade målarböcker, lego och liknande.... Tonårsbarn har lite andra önskemål kan man ju lugnt säga utan att överdriva.
För mig brukar det vara en njutning att gå på stan och hitta de där sakerna som blir överraskningar utanför öskelistan, småsaker som man snappat upp under samtal då och då.
I år blir det annorlunda. Jag förstår ju att jag inte kommer att orka göra den processen själv (även om det är bland det roligaste jag vet) - inte ens med assistans av maken eller älskade mamma. Jag testar något nytt i år. Beställer via nätet. Ganska kul faktiskt. Har tjuvstartat idag med att reka lite och ett par beställningar har gått iväg - det ska bli spännande att se hur jag klarat det nya sättet att julhandla.
Gårdagen blev en tråkdag, jag var ju så oerhört trött hela tiden, men vad gör väl det. Så här dagen efter så var det väl inte så farligt, men igår - när jag ville göra något som inte kroppen ville så blev jag så frustrerad och ledsen.
Det jag var mest frustrerad över igår var att mina ben bråkade hela tiden - ville vara i viloläge men inte jag - men trött var jag uppenbart igår då jag sov bort det mesta av dagen. Det får jag lära mig. Tålamod.
Har fått en helt ok natt, vilat nästan hela dagen och bara tagit det lugnt idag. Fortfarande trött, men då får det väl vara så då. Gilla läget. Legat i soffan och sovit, surfat en stund, vilat, surfat - bara varit. Det var det jag behövde idag. Lättare att acceptera är det när övriga familjen är upptagna med sina dagliga aktiviteter, jag känner att jag inte missar något.
En vilodag till innan Taxol nr 9 på onsdag och sedan väntar förutom MR på torsdag, viloveckan - som jag nu har förstått betyder VILAoch ÅTERHÄMTNING . Inte en vecka full av aktiviteter. Vila, sova, äta, ner i botten en vecka för att bygga upp för nästa 3 nedbrytande kurer. Jag ska verkligen försöka acceptera det. Lyssna bättre på signalerna från kroppen. Handikappanpassningen kommer förmodligen att påminna mig också - hoppas jag.
Förhoppningsvis orkar jag se tvillingarnas innebandymatcher. På onsdag kväll är det DM- final på bortaplan och sedan på hemmaplan på lördag förmiddag. Jag har missat de två senaste och det är så kraftgivande att vistas i sportmiljön. Kan jag bara hålla mig vaken så blir det ju inte så länge tills jag kan kura ihop mig efter matchen.
Börjat fundera över julklappar till barnen och andra som är viktiga för oss... Önskningarna börjar komma från barnen nu - vad enkelt det var när de önskade målarböcker, lego och liknande.... Tonårsbarn har lite andra önskemål kan man ju lugnt säga utan att överdriva.
För mig brukar det vara en njutning att gå på stan och hitta de där sakerna som blir överraskningar utanför öskelistan, småsaker som man snappat upp under samtal då och då.
I år blir det annorlunda. Jag förstår ju att jag inte kommer att orka göra den processen själv (även om det är bland det roligaste jag vet) - inte ens med assistans av maken eller älskade mamma. Jag testar något nytt i år. Beställer via nätet. Ganska kul faktiskt. Har tjuvstartat idag med att reka lite och ett par beställningar har gått iväg - det ska bli spännande att se hur jag klarat det nya sättet att julhandla.
söndag 2 december 2012
1:a Advent
Tänk vad tiden går fort. Redan 1:a advent. Mysigt - nu är det ljusens tid, vi tänder ljus både här och där och det är så mysigt och vackert!
Det blev en mycket trevlig middag med hockeyvännerna igår kväll. Hoppas på fler tillfällen. Maken körde - full snöstorm på E4. Mellan 2 och 3 dm kallsnö har det singlat ner det senaste dygnet.
Tyvärr tappade jag orken, trots att jag försökt tagit det lugnt under dagen, så det blev en kort middag mellan 18 och 20. Jag stöp i säng och somnade direkt, vid 21:30. Sedan blev natten inte alls bra. Sovit och varit vaken i omgångar, ont i magen, sovit både liggande och halvsittande med TV:n på. Var upp och tog medicinerna, mer ont i magen. Vid 9- tiden tog jag en filtallrik med maken och la mig i soffan för att invänta de andra, tvillingarna åt frukost och sedan skulle vi se Julkalendern som vi spelat in från igår. Jag somnade i soffan innan de ens gjort mig sällskap och vaknade kl 11. Oj vad jag sov, både hårt och skönt. Övriga familjen och Lissi gick ut i det härliga vädret men jag märkte ingenting av vad de hade för sig. Då är man trött...
Vet inte om maten jag åt inte passade mig, köttet var lite rött i mitten - fast den var god. Jag lyckades också äntligen få ta ett glas cider också. Det var jättegott :)
Måste bara säga att jag älskar handtagen till toaletten. Vad enkelt det blivit. Jag är så skakig och darrig idag att jag inte vet om jag tagit mig upp utan mina vänner handtagen! Och käppen för att plocka upp tappade saker - hurra för den!!!!
Jag har nu minskat Cortisonet med 1 på morgonen sedan i torsdags, vet inte om det är därför jag är skakigare idag, det har ju gått några dagar. Tänker försöka hålla ut tills på onsdag när det är 3:e behandlingen i cykeln - om det går. Haft lite mer huvudvärk men det kan ju också bero på sömnen - för jag vaknar på natten och tar en alvedon nu, varje natt. Det har jag inte behövt göra tidigare.
Första advent idag, underbart med en vit sådan i år. Älskade maken har varit ute och skottat hela förmiddagen - glad för att det är kallsnö som är lätt att ta undan. Tvillingarna har varit ute och lekt och gjort gångar med Lissi i snön - de verkar ha haft superkul! Själv har jag spenderat dagen sovande. OJ vad jag sovit. I omgångar. 1-2 timmar i taget. Det har inte gått att hålla mig vaken. Förmiddag, eftermiddag och nu ikväll också.
Vi har alltid tidigare tagit en promenad för "skyltsöndagsrundan". Så blir det inte i år, den sträckan blir för tuff för mig - men vi har ju en bil som kan transportera oss nära nog för att tittal lite :) Ambitionen att göra en liten promenad försvann pga en liten inbjudan. Åkte till lillasyster som dukat upp smaskigheter och glögg - det blev tillräckligt.
Jag blev så arg på mig själv när inte benen ville samarbeta uppför deras trappsteg på förstukvisten. Maken och sonen på var sida - halvt lyftande mig uppför. Tårararna bara sprutade av ilska över att jag inte förmådde överhuvudtaget. Det har verkligen varit en jättejobbig dag med benen. Försöker och försöker att ställa mig upp från soffan, men hur jag än försökt under eftermiddagen/kvällen så får jag inte knäna att räta ut sig, har behövt hjälp att ta mig upp varje gång. Soffan är lite mjuk och ger kanske inte lika myket motstånd när jag försöker trycka mig upp. Jag har haft några sådana här tillfällen tidigare, när det varit svårt att ta mig upp, men det brukar ha gått bra när jag tagit det lugnt och inte forcerat. Testade att ta av sockarna för att det inte skulle vara halkigt men det gjorde varken från eller till.
En sovdag som idag har säkerligen bidragit till att det blivit som det blivit idag. Det är frustrerande, men jag måste bara lära mig att ta det lugnt och inte stressa upp mig. Kanske inte är läge efter en 1-2 timmars sovperiod att bara skutta upp som förr... Jag menar, det är klart och tydligt att det inte fungerar.
Det blev en mycket trevlig middag med hockeyvännerna igår kväll. Hoppas på fler tillfällen. Maken körde - full snöstorm på E4. Mellan 2 och 3 dm kallsnö har det singlat ner det senaste dygnet.
Tyvärr tappade jag orken, trots att jag försökt tagit det lugnt under dagen, så det blev en kort middag mellan 18 och 20. Jag stöp i säng och somnade direkt, vid 21:30. Sedan blev natten inte alls bra. Sovit och varit vaken i omgångar, ont i magen, sovit både liggande och halvsittande med TV:n på. Var upp och tog medicinerna, mer ont i magen. Vid 9- tiden tog jag en filtallrik med maken och la mig i soffan för att invänta de andra, tvillingarna åt frukost och sedan skulle vi se Julkalendern som vi spelat in från igår. Jag somnade i soffan innan de ens gjort mig sällskap och vaknade kl 11. Oj vad jag sov, både hårt och skönt. Övriga familjen och Lissi gick ut i det härliga vädret men jag märkte ingenting av vad de hade för sig. Då är man trött...
Vet inte om maten jag åt inte passade mig, köttet var lite rött i mitten - fast den var god. Jag lyckades också äntligen få ta ett glas cider också. Det var jättegott :)
Måste bara säga att jag älskar handtagen till toaletten. Vad enkelt det blivit. Jag är så skakig och darrig idag att jag inte vet om jag tagit mig upp utan mina vänner handtagen! Och käppen för att plocka upp tappade saker - hurra för den!!!!
Jag har nu minskat Cortisonet med 1 på morgonen sedan i torsdags, vet inte om det är därför jag är skakigare idag, det har ju gått några dagar. Tänker försöka hålla ut tills på onsdag när det är 3:e behandlingen i cykeln - om det går. Haft lite mer huvudvärk men det kan ju också bero på sömnen - för jag vaknar på natten och tar en alvedon nu, varje natt. Det har jag inte behövt göra tidigare.
Första advent idag, underbart med en vit sådan i år. Älskade maken har varit ute och skottat hela förmiddagen - glad för att det är kallsnö som är lätt att ta undan. Tvillingarna har varit ute och lekt och gjort gångar med Lissi i snön - de verkar ha haft superkul! Själv har jag spenderat dagen sovande. OJ vad jag sovit. I omgångar. 1-2 timmar i taget. Det har inte gått att hålla mig vaken. Förmiddag, eftermiddag och nu ikväll också.
Vi har alltid tidigare tagit en promenad för "skyltsöndagsrundan". Så blir det inte i år, den sträckan blir för tuff för mig - men vi har ju en bil som kan transportera oss nära nog för att tittal lite :) Ambitionen att göra en liten promenad försvann pga en liten inbjudan. Åkte till lillasyster som dukat upp smaskigheter och glögg - det blev tillräckligt.
Jag blev så arg på mig själv när inte benen ville samarbeta uppför deras trappsteg på förstukvisten. Maken och sonen på var sida - halvt lyftande mig uppför. Tårararna bara sprutade av ilska över att jag inte förmådde överhuvudtaget. Det har verkligen varit en jättejobbig dag med benen. Försöker och försöker att ställa mig upp från soffan, men hur jag än försökt under eftermiddagen/kvällen så får jag inte knäna att räta ut sig, har behövt hjälp att ta mig upp varje gång. Soffan är lite mjuk och ger kanske inte lika myket motstånd när jag försöker trycka mig upp. Jag har haft några sådana här tillfällen tidigare, när det varit svårt att ta mig upp, men det brukar ha gått bra när jag tagit det lugnt och inte forcerat. Testade att ta av sockarna för att det inte skulle vara halkigt men det gjorde varken från eller till.
En sovdag som idag har säkerligen bidragit till att det blivit som det blivit idag. Det är frustrerande, men jag måste bara lära mig att ta det lugnt och inte stressa upp mig. Kanske inte är läge efter en 1-2 timmars sovperiod att bara skutta upp som förr... Jag menar, det är klart och tydligt att det inte fungerar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)