söndag 20 januari 2013

Söndag 20/1 2013 - tiden går...

Det är kämpigt nu. Jag känner mig trött mest hela tiden, tar en tupplur på dagen men försöker hålla mig vaken i övrigt.
Det känns som att det var igår som jag fick behandlingen, och då var det i tisdags. Fortfarande trött, även om jag pressar mig till både promenader och benträningsprogrammet... Jag behöver den friska luften och jag behöver träna upp musklerna.

Jag är nedstämd och tårarna rinner lätt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Fast tårarna behöver ut, jag har stängt dem inne länge nu. Men det är jobbigt - jobbigt att vara ledsen. Fast jag behöver gråta ut, det känner jag. En bidragande orsak till att jag är nedstämd och ledsen är ett par intyg från min läkare, det är tufft att få saker på pränt.

Nu gruvar jag inför kallelsen till ny hjärnröntgen, den beställdes förra veckan - jag hoppas så innerligt på fortsatt förbättring! Jag vill bli frisk nu, må bra. Känna glädje och energi igen.

Jag vill bli frisk! Jag vill fungera! Jag vill, jag vill, jag vill! Jag tycker att det kan räcka nu. Det borde vara min tur att må bra och få njuta av livet! Livet, barnen, maken, jobbet - ja allt!

Jag tycker att Stesoliden borde vara borta nu, slutade med dem i söndags och då har det ju gått en vecka utan.

Maken ska iväg på jobb och kommer inte hem på 3 dagar. Mamma och systrar kommer och är hos mig och barnen hela tiden han är borta, det blir bra.

På tisdag är det behandlingsdags igen. Får en annan doktor, för Dr Nisse är på annat. Det blir nog bra ändå hoppas jag. Det blir någon av mina systrar som följer mig. Jag hoppas må bättre efter den behandlingen, för den här veckan känns som om den bara försvunnit iväg. Jag har existerat, men alla initiativ och handlingkraften vet jag inte vart de varit i veckan. Nu vill jag få tillbaka lite bättre kontroll över mig själv och familjelivet.

Finns det någon idé eller något tips på att bli piggare och mer energifylld så tar jag tacksamt emot dem!



10 kommentarer:

  1. Så tufft du har det!! Tyvärr har jag inte några tips på hur du ska få mer kraft..... Kanske måste man "gilla läget" och leta efter ljuspunkter??
    Jag har förmånen att (ännu??) inte drabbats av någon allvarlig sjukdom, men min man är sk multisjuk så jag vet på nära håll hur tufft det kan vara när energin sinar och det hela tiden blir negativa nya sjukdomar som krånglar till tillvaron. Min bästis på äldre dag har också drabbats av cancer, först bröstet och nu lungorna och en massa andra ställen. Att stå bredvid och känna sig maktlös är svårt.... Nu gör jag så att när hennes man inte kan åka med på behandlingarna så gör jag det...Vi får då tid att prata och sen brukar 2 andra "tjejer" hänga med på en fika på stan....Vet att det uppskattas fast hon förstås är helt slut efteråt .....
    Min väninna har kronisk cancer idag-eftersom hon har en massa andra sjukdomar sen tidigare så trodde inte jag hon skulle orka så länge-men peppar peppar, hon mår betydligt bättre idag än för ett år sen.....
    Så kanske kan du också snart må bättre fast du har det tufft nu!
    Njut nu av din mamma och syrrorna när din man är borta....
    Hoppas innerligt att du snart får tillbaka kraft och energi!!
    Styrka från maria

    SvaraRadera
  2. Stackars dig lilla Malin
    det är jobbigt att aldrig vara pigg, jättejobbigt
    Alla kramar i världen till dig

    SvaraRadera
  3. Tyvärr har jag inga tips på hur du ska bli piggare, ta det i din takt och försök vara ute, frisk luft ger energi... <3 stor kram, Lisbet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, frisk luft är bra. snön är mindre bra, det är rätt kämpigt med rullatorn i snö - men jag gör det. Nästan varje dag en promenad. Det är skönt med den friska luften.

      Radera
  4. Hej!
    Fy vad jobbigt du har det! Det är inte konstigt att du är ledsen. Jag önskar att du snart får må lite bättre. Jag håller tummarna för att röntgen inte visar något negativt. Så som du kämpar är du väl värd lite positiva besked.
    Många styrkekramar, Eva (Halmstad)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva!
      Det går upp och det går ner, önskar bort den senare delen, men det är inte alltid lätt.
      Det är bara att kämpa vidare och de positiva resultaten måste komma. Jag hoppas verkligen det. Jag har så mycket önskan inom mig, att det ska bli bra med mig. Jag vill ha ett vanligt och normalt liv igen. Njuta av hela livet - barnen, jobbet, nöjen... Jag vill så mycket! Så får jag lita på sjukvården - skulle önska att de viftar med lite magi så att jag blir frisk igen NU.

      Radera
  5. Malin! Har du möjlighet att prata av dig ordentligt?Jag är själv sådan att jag håller mycket av mina känslor för mig själv.Kan inte gråta fastän jag skulle behöva stortjuta.Rätt vad det är så sprutar tårarna i helt fel situationer och tillfällen som nästan chockar omgivningen. Undrar om du har en bra kurator att tala med? På mitt sjukhus där jag får behandling så har man möjlighet att få besök av en supergo kurator under tiden som behandlingen ges.Gälller ju bara att boka i tid.Kan vara skönt att få ösa ur sej till en medmänniska som hört liknande berättelser och kan ge råd och stöd.Det hjälper!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska få prata med en annan kurator än den jag haft, jag har inte kunnat öppna mig för den jag haft nu. Det har varit opersonligt för mig, så jag hoppas på den nya. Har inte fått någon tid ännu, men läkaren skulle beställa igår, så det blir nog om ett tag. Jag hoppas hon är bra.

      Radera